Nobelpriserier. Om viktiga utmärkelser



Det finns en utbredd uppfattning om att Nobelpriset i litteratur alltid delas ut till konstiga, illa lästa och svårgenomträngliga författare. Just denna inställning, vanlig i Sverige, kom åter till tals när den franske författaren Jean-Marie Le Clézio fick 2008 års utmärkelse. Mer om honom här bland annat.
Man kan naturligtvis diskutera kriterierna för vem som ska få det, och det görs också hela tiden, och jag kan inte påstå att jag tycker att alla som fått det varit så där jättebra (jag har inte läst alla som fått det, men bra nära vid det här laget) och Elfriede Jelinek var en ren plåga att ta sig igenom. En plåga som dessutom inte gav nånting utom en lättnad över att det var slut.
Årets pristagare är inte ens särskilt stor nån annanstans än i Frankrike, vilket så att säga brer på den där myten om att ett år ska anglofilerna i Akademin ha sitt, ett annat år ska frankofilerna ha sitt, ett tredje arabisterna, det fjärde orientalisterna.... Och jag ska naturligtvis läsa minst en bok.
Det intressantaste med Nobelpriset är att det under en eller ett par veckor ger upphov till en kvalitetsdebatt om litteratur som vi saknar under resten av året. Det kommer nämligen ut en massa skit också, och man saknar de gammaldags sågningar som man sett under årens lopp. Istället är det alldeles för ofta frågan om rena anmälningar av nya böcker, där man kan undra om artikelförfattaren nöjt sig med att läsa förlagets presentation
Lite kan ju detta ha att göra med att litteratur-Sverige (och kultur-Sverige också för den delen; om man inte vill gå så långt som Göran Hägg och säga att den bildade klassen i Sverige inom alla intellektuella kategorier består av ungefär 1000 personer som dessutom är släkt med varandra) är så litet; skriver man nåt elakt lär man få försvara sig i baren efter bokmässan (har jag fått mig berättat). Men man kan ändå konstatera att bokintresset i Sverige är stort, vilket kan ge hopp för läsandet sjunker också i grupper som verkligen skulle behöva läsa...
Nu kunde man ju också hoppas på att det pris som delades ut idag skulle ge upphov till samma sorts kvalitetsdiskussioner. För en gångs skull ges priset till nån jag både läst och förstått. Det finns några till som jag kände till i förväg, av vilka Milton Friedman får ses som den mest hemske, i sin totala avsaknad av koppling mellan ekonomisk politik och mänskligt lidande.
Därför är det en välgärning att man nu belönar Paul Krugman. Det är naturligtvis ett val som kommer att få amerikanska och nyliberala tankesmedjor att formligen detonera, och det utskott inom Sveriges Riksbank som gjort valet, kommer få leva med att betraktas som socialistiska förrädare. Det är därför rätt skönt att Krugman redan tidigare erhållit flera andra mycket eftertraktade utmärkelser genom åren. Mer om honom här...
Krugman skriver regelbundet en kolumn i New York Times, han bloggar (läs!!!!) och föreläser. Dessutom är han rapp i truten och kan vara suveränt underhållande. Han representerar också en tidlös humanism inom den ekonomiska forskningen som inte sätter mänskligt lidande som en försumbar parameter, utan också som en viktig komponent för handel och kapitalbildning.

Kort sagt, Krugman vet och beskriver fördelen för industrier med att flytta produktion till låglöneländer är tillfällig. I systemets natur ligger att produktionsapparaten kommer att organisera sig, kräva bättre villkor, och därefter också, om det skulle behövas, också skapa ett politiskt tryck, där fackföreningar kommer att driva på demokratiprocessen. Till exempel.
Naturligtvis ser det ut som en tanke att man plockar Krugman just nu, men i själva verket torde valet ha varit klart ett tag, vilket är än mer spännande,eftersom han är en av de som förutspått en börskris, fast inte ens han kunde tro att det skulle bli så här. Och i takt med att den nyliberala idéen tynar bort, med det ena efter det andra misslyckade experimentet bakom sig, blir också Krugmans forskning än viktigare.
Det är därför man kunde hoppas på att det efter de här kaotiska dagarna skulle komma en mer sansad nivå i media kring vad som faktiskt hänt. Och glöm inte att kolla hur mycket av dessa miljarder som slutligen landade där de skulle....

0 kommentarer: