Man måste få vara trött också

 

Det finns mycket man borde tycka om. Just ikväll borde jag givetvis skriva om lönedumpning och arbetsmiljö och vem som ska ha ansvar för att saker och ting sköts på ett mänskligt sätt. Idag är det ett kommunalt parkeringshus i Råcksta som satt anständigheten åt sidan, och bara gått på den heliga lägst-pris-vinner.
  Men det känns uttjatat, och kommer man hem sent har till och med Aftonbladet och en massa bloggare utan en aning om byggbranschen hunnit tycka om det.

  Jag har inget desperat behov av att vräka ur mig åsikter om samma sak som alla andra. I synnerhet inte när kroppen är sliten. För det är ju nackdelen med det fysiska arbetet - ibland tar bara energin slut, och man trivs bäst med att glida ner i soffan och zappa mellan kanalerna.
 

Just idag undviker jag nyheterna. Situationen i Egypten fyller mig med avsmak, och nog tycker jag saker om det. Men just ikväll vill jag bara ta ett fotbad och fnissa åt en amerikansk sitcom. Låt åsiktsmaskinerna ånga på.

  Jag orkar inte en tampas med vardagsrasisterna ikväll. Jobbet var tungt idag, regnet öste ner emellanåt och jag har ont i fötterna. Det stramar på märkliga ställen, ovana arbetsmoment. Lite orolig för en armbåge som väsnas. Den ska väl ikapp axlarna antar jag.

  Inte ens på regeringen tänker jag skälla. Inte ett ord om att moderaterna sa nej till allmän rösträtt och semester och barnbidrag, som om saker som skedde för hundra år sen har nån bäring idag. För de mest inbitna sossarna låter ju som om Reinfeldt skulle ta bort både semester och föräldraledighet.

  Jag orkar inte med sånt ikväll.

  Det finns en driva oläst på sängbordet. Tack Gud (om hon finns), för internetbokhandlar och gammaldags antikvariat. Ett bokpaket innanför dörren när man kommer hem är en tröst för en solkig själ. För det orkar jag i varje fall med.

  Inte heller tänker jag engagera mig i den lokala fotbollsklubben, som tydligen söker tränare till pojkar födda -08. Eller ta ansvar som scoutledare eller ta med mig saxofonen till blåsorkestern. Jag skulle bara lära dem gå vilse i svampskogen, och jag har ingen saxofon när jag tänker efter. Jag ska inte ens ringa syskon i förskingringen och störa dem i kvällssysslorna.

  Ikväll tänker jag bara vara trött.


Bilden? Delar av dagens arbetsmaterial...

 

1 kommentarer:

John Erik Ottosson

Du är måhända trött men alltid läsvärd!