Idédebatten och facket....


Det socialdemokratiska studentförbundet (en samling akademiker som jag alltid betraktat med en viss misstänksamhet) har initierat en bok som handlar om hur man ska kunna få en vettig debatt kring ideologi och idéer, i ett förändrat samhällsklimat. Även om temat är en smula defaitistiskt - man är väl märkt av en samhällsdebatt som för länge sen förpassat arbetarrörelsen till kulisserna - är det bra grejor som förs fram i antologin Från smedja till sambandscentral: Var finns plats för idédebatt?
Bara en sån sak som att den uppenbart korkade Per Gudmundson i SvD - högre utbildning har aldrig varit en garanti för smartness - stressas till att ta upp den visar på en bra slagkraft i det hela.
Därför tog jag mig iväg på releaseseminarium i ABF-huset, med det för många tydligen provocerande namnet Vinna valet eller sätta dagordningen?, och fick lyssna på en radda kloka funderare. Referat av debatten finnes hos Enn Kokk (här), men eftersom den fråga jag ställde och som återges där - ung byggnadsarbetare??? - inte riktigt fick de svar jag önskade finns det anledning att ta upp den igen.

Jag och många med mig är livrädda för att de amerikanskinspirerade kommunikatörer som nu ska bedriva valrörelse kommer att vara så taktiska att de slår knut på sig själva. Förmodligen är det något sådant som ligger bakom partiledningens vansinniga hantering av Lavaldomen - man ska inte reta upp väljargrupp 3B (som tydligen är yngre medelklass). Och kan ni sluta drömma om en Obamavalrörelse i Sverige???

Och vad händer när man börjar göra marginalgruppernas spikter till spjutspetsfrågorna? Så jävla lydiga är vi inte, vi som är arbetardelen i arbetarpartiet. Och faktum är att frågor om arbetsmiljö, löner, arbetsvillkor, jänlikhet och rättvisa fortfarande har stor plats i de diskussioner som förekommer vid fikaborden på arbetsplatserna. En sak är säker - lvckas man inte övertyga kärngrupperna kan man titta sig i månen efter valseger 2010.
Det här handlar också om en facklig debatt som tyvärr lyst med sin frånvaro under de senaste åren, när alltför mycket kommit att handla om löner, istället för om delaktighet, och om fackföreningsrörelsens möjlighet att påverka skeendet i samhället. För den som tycker att facket inte ska pyssla med politik vill jag bara stillsamt berätta att vår motpart - förkroppsligat av Arbetsgivarföreningen, eller Svenskt Näringsliv som de numer måste heta (SAF är väl för blodbesudlat antar jag) - lägger enorma pengar och resurser på att just bedriva politik.
Vid seminariet beskrev Olle Sahlström hur en spännande idédebatt förs i sydeuropeiska och brittiska fackföreningar, och han efterlyste den sortens debatt även i Sverige. jag kan hålla med honom, men man kanske ska tillägga att just de fackföreningarna är små och splittrade, mycket för att debatten är det enda som sker där. Jag tycker däremot att just demokratidelen i det dagliga arbetet är en underskattad del av det hela. Fram för fler medlemsomröstningar!
Jag och många, många andra skulle vilja få möjligheten att direkt påverka t ex Byggnads avtalsarbete. Genom nätet är det dessutom löjligt enkelt att anordna sånt - det gamla argumentet om hanterbarheten föll samtidigt som muren ungefär.

Framförallt måste facket ta tillbaka partet. Emellanåt upplever jag att de våra som ska föra fram de fackanslutnas åsikter i allt för stor utsträckning blir en slags gisslan och alibi. Wanja Lundby-Wedin och Hans Tilly verkar ha som främsta uppgift att föra ut och förankra partistyrelsens beslut. Skit är det. Minns vilkas mandat ni sitter på - jag lockas mer och mer av att vara den som röstar NEJ nästa gång en kongressordförande frågar om valet är enhälligt. Ingen ska sitta på ett sånt mandat i fortsättningen.
Som jag skrivit och tjatat om i massor av inlägg - nätet innebär en möjlighet att få en levande debatt även inom fackföreningsrörelsen. Teknikaliteter går att lösa.
Men givetvis innebär detta också ett hot, och nu kommer jag efter en massa kringelikrokar - i vanlig ordning - till den fråga jag ställde på seminariet, och som - medvetet? - missförstods av panelen, om strategerna kommer tillåta en levande debatt, när målsättningen verkar vara att sitta i båten och stryka alla medhårs....

Lika mycket handlar det ju om att den som har åsikter också framför dem, och fortsätter vara obekväm (eller ifrågasättande) även om man inser att det kommer kosta dem ett schyst jobb inom rörelsen, eller kanske ett riksdagsuppdrag. Det var länge sen vi såg några ideologiska kamikazepiloter, som faktiskt riskerade något, inom vare sig parti eller fack. Och, som en senkommen replik till Enn Kokk - han svarar förmodligen på sin egen blogg - , jag tror att den allmänrådande stämningen, om att valet är viktigare än värderingar, fungerar lika bra som brandfilt över debatten som vilket centralt påbud som helst. Vem vill vara den som tappade bort valsegern, liksom????


Andra om ämnet Morian, Arvid Falk, Ingerö,

6 kommentarer:

Nå, jag har ju då och då vågat spela rollen av (även om jag är av fel kön" käringen mot strömmen. Det gjorde jag redan när jag var anställd på Sveavägen 68. Och det gör jag även nu då jag visserligen är pensionär men fortsatt har kommunala uppdrag för partiet.

Jag är nämligen inte alls övertygad om att civilkurage stjälper oss i valen. Det finns många väljare som i själva verket uppskattar människor som vågar säga ifrån.

 

Hej Calle. Jag är författare och swischade hit från Enn Kokks blogg.

SAP är för mig en fantastisk bukett av människor. Men jag känner en fasa för diskrepansen mellan den mänskliga värme och redighet jag möter här på din blogg och inom partiet - och den bild av betongsosse som florerar utanför i valmannakåren.

Äntligen har fokus hamnat på att det saknas idédebatt. Jag har själv, i egenskap av författare så att säga "utifrån" kommit in i partiet och hållit i en del seminarier. Jag upplever törsten som stor att få lufta sina idéer. Även ta avstamp i nya helt aparta tankar.
Som författare vill jag, om jag kan, hjälpa till att gestalta och sätta ord på all den dynamik och spänning som finns inom partiet. Tänket spänner trots allt från alla håll i samhället, vilket vi inte tar till vara.
Vi behöver också spets och framtidsvisioner, tyvärr har vi där tappat all mark och ett viktigt framtidsinitiativ har Piratpartiet tagit.
Enligt min mening bör vi undersöka detta och se vad vi kan återerövra. För det handlar i djup mening om demokrati och mänskliga värden vi ska stå upp för, men inte gör.

Mvh
Anders, författare

 

Nejdu, hög utbildning är avgjort ingen garanti för smartness, eller ens vanligt folkvett för den delen. Några år med akademin sedd från insidan, och man blir gaaaanska många illusioner fattigare (och ganska mycket mer cynisk).

 

Dags att toppen/ledningen börjar lyssna! Om de lyssnade hälften av tiden på "gräsrötterna" och inte bara förmanande berättade för oss vad som är vårt eget bästa! Så skulle kanske kampviljan vinna?
LO,fackförbunden och Partiet.
Lyssna mer!
Då kanske man orkar engagera sig...

 

Hej Calle!
Ville bara önska GoD Jul och Gott Nytt ÅR till dig och dina läsare

Byggare - kommentera gärna kritiken mot hantverkare i ngr av de senaste kommentarerna på Byggblasket eller Skanskas syn på hur man "åtgärdar" arbetsmiljöproblem...
Mvh Byggblasket