Benny Andersson gillar betala tillbaka med skatten

Stort konstnärskap är inte alltid samma sak som att begripa hur världen fungerar. Alldeles för ofta är de geniala bara geniala i sina mentala vardagsrum, och sen klarar de inte av att vara briljanta i andra situationer. Jag har tidigare tagit heder och ära av Jan Myrdal, som är ett sådant lysande exempel. Men det finns fler, som emellanåt får sitta i sofforna och yttra sig på ett vis som gör att man vill klättra ur skinnet av pinsamhet - fast då är de oftast inte riktigt så geniala, utan mest upptagna av sin egen storhet. Som Jan Guillou, som skrivit en memoarbok om sig själv, Ordets makt. En bok där han åter ger sig på sitt favoritämne, nämligen Jan Guillou. För första gången på länge har jag varit tvungen att lägga ifrån mig en bok, för att jag bara inte stått ut med hans uppsvullna ego! Få se om jag ens klarar av att skriva något om den, men lita på att jag ska kämpa mig genom den - mig nöter han inte ner.
Däremot har han nött ner recenscenterna. De uppvisar en närmast servil - googla - enighet om att det är det bästa de läst. Nå, det tycker inte jag, men mer om det senare.

Istället kan vi dra på smilbanden åt Benny Andersson, som vågar ta ställning. Precis som Björn - och visst är det märkligt att Björn och Benny är såna begrepp att de bara funkar som namn om man säger dem tillsammans. Alla vet vilka Björn och Benny är. Säger man Benny blir de osäkra, och än värre med Benny Amdersson; då börjar folk titta på varandra.
Björn har tagit ställning i humanistfrågan. Jag är inte överens. Men jag respekterar att han så starkt tar sida i demokrati och yttrandefrihetsdebatten. Benny tar också ställning. Inte partipolitiskt, men i senaste Fokus får han säga följande tänkvärdhet om det svenska skattetrycket:

– Jag betalar mycket, men det känns bra att ge tillbaka, att bidra. Dessutom blir det mycket över.

Och jag tror att det är så sant. Jag är inte gladare än nån annan över att betala skatt, men får jag bara fundera två sekunder inser jag ju att jag skulle vara bra mycket olyckligare av att se ett samhälle i sönderfall. Jag betalar gärna min del, och kniper det kan jag betala nån annans del också. Jag får ändå över så jag klarar mig.

Svenska folket har en annan åsikt än regeringspartiet (numer finns det bara ett regeringsparti; de andra hänger liksom bara med på vagnen, hur mycket de än försöker provocera). Och jag tror att moderaterna kommer få lite svårt att förklara sitt låneraseri. Att få råd att sänka skatter genom att låna pengar nån annanstans är bara samma sak som sms-lån, om än i större format.

Bilden? Att göra snälla saker behöver inte betyda att man är snäll

3 kommentarer:

Lån som lån

S vill ju låna till sk välfärd

Vad är skillnaden?

 

Du menar skillnaden mellan att göra något som är bra för alla, minskar klyftorna och ger ett bättre samhälle, mot att ge till några få och öka klyftorna? Jaaaa, vad kan skillnaden vara...

 

Amen på det! (det om skatten)

Jag vill INTE ha någon skattesänkning. Inte för att jag är så väldigt rik men för att jag vill och tror att de där pengarna behövs på annat håll. Jag klarar mig.

Jag vill att farmor ska kunna få komma ut en gång om dagen och jag vill att mina vänners barn ska vara trygga på förskola och skola. Just nu är jag orolig. Jag är egoistiskt oegoistisk.