Den fria rörlighetens fula baksida

Jag skriver inte så mycket på bloggen längre, jag har andra arenor, och dessutom ett fungerande familjeliv som distraherar mig (till min stora lycka) men emellanåt behöver jag häva ur mig saker, som nu, om förslaget om att återinföra arbetskraftsprövningen, dvs att inte i onödan plocka hit folk från länder utanför EU för att utföra uppgifter som kan utföras av arbetslösa människor som redan finns här.

  Här har somliga med hög svansföring tagit till de vanliga brösttonerna om att fackföreningsrörelsen minsann kommer ställa klass mot klass, och herregud vad vi borde tänka på de stackars fattiga människorna från Indien och Peru som kommer hit för att plocka skräp eller diska på restaurang.

  Skitsnack. Kort sagt. Det här handlar om omoraliska företagare, nästintill kriminella, som exploaterar fattigt folk på samma sätt som fattigt folk exploaterats genom alla tider, och det löser vi inte genom att låta dem bli fortsatt exploaterade i Sverige. Tror man det är man oerhört långt från den smutsiga, tragiska, jävliga värld där jag framlevt alldeles för många år av mitt yrkesliv.

  1. Det här handlar också om att de här jobben är alldeles utmärkta redskap för att få in nyanlända i systemet. Ett jobb, en lön, rutiner, arbetskamrater, språk - eftersom samma människor som nu ylar om att det här minsann är socialism (med Tyko Jonssons röstläge)  också i nästa andetag vill sänka löner, men mest för de som redan har lägst, för att få in samma nyanlända i arbetslivet. Förstå det den som kan.

2. Det här kommer inte alls stoppa exklusiva yrken från att komma till Sverige. Behöver man en enbent programmerare som pratar flytande tutsi i trettioårsåldern och denne inte kan uppbringas i landet så är den som fyller mallen välkommen. Men finns det redan en enbent programmerare som pratar flytande tutsi i trettioårsåldern, som också är arbetslös, så vill man ju vet varför den som kommer betala skatt i Sverige inte kan ta jobbet.

3. Processen kommer bli byråkratisk, tydligen. Varför det? Redan idag lämnar fackförbund uppgifter om yrket till Migrationsverket; att lägga till att yrket ifråga inte är ett bristyrke i Sverige är ingen jätteuppgift. Huvudsaken är att företaget lämnar tillräcklig information.

4. Det finns de som tjoar om att det är promille av arbetslösheten, och därför är det larvigt att ta upp det här,  och de har fel av två skäl. Det här är inte jobb som kommer vara aktuella för trespråkiga akademiker med exklusiv inriktning, det här är jobb för de som har allra sämst förutsättningar och svårast att komma in i samhället, och då pratar vi en oerhört mycket mindre del arbetslösa där de här jobben skulle göra skillnad.
  Det här är jobb som gör skillnad för den som får det. Men för att begripa det ska man nog ha varit därnere, stått där med mössan i hand och svettigt hoppats på att få ett "ja, du kan börja på måndag". Man ska ha varit i den världen, man ska ha haft returflaskorna som matpengar. Då begriper man skillnaden. Klasskillnaden.
  Det här ger ringar på vattnet - barn kommer ha föräldrar som går till jobbet, har en lön, semester försäkringar, arbetskamrater, matlådor och saker att berätta. Växer man upp med föräldrar som bara är hemma kommer man själv att få svårt att ge sig ut och söka jobb - man permanentas i arbetslösheten (och bidragsberoendet).
  Det är snudd på hånfullt att hävda att det skulle vara mängden arbetstillfällen som kan frigöras som ska avgöra om det här är rätt eller fel - för den som får jobbet kommer vara stolt över det. Men gillar man att sparka på lågutbildade så lär man väl fortsätta med det.

5. Kopplingen till olagligheter. Nästintill överallt där vi hittar illegal arbetskraft, dvs folk som är här utan arbetstillstånd, är det på företag som har arbetskraft som är föranmäld som migrerad. Och det säger sig själv - tio uzbekiska städare som är här olagligt söker sig naturligtvis till andra uzbeker. De kommer jobba på företag som redan har migrerad arbetskraft. Eller lankeser. Eller indier. Eller burundier. Jag har mött dem alla. De söker sig till varandra. I alla branscher,
Vi kan inte göra mycket, de befogenheterna har vi inte (och inte tiden heller, herregud). Men vi ser ju saker och anmäler och därefter kan en underbemannad utlänningspolis knappt göra någonting. Enstaka tillslag. Några åker dit. De andra springer mot utgången och försvinner ett tag.
  Genom att få arbetskraftspröva kan vi faktiskt stoppa en del av de här företagen - vilket andra företag skulle jubla åt.
  Varje vecka ringer företag till mig och ber mig kolla upp arbetsplatser där de misstänker egentligheter. Inte av altruistiska skäl naturligtvis, utan för att de blir utkonkurrerade.

  En kille sa: "Jag har en liten firma, två gubbar anställda, den ene är min son, den andre är min måg. Det är jävligt magstarkt av stora arbetsgivarorganisationer (han sa namnet...) att säga att jag ska fimpa mina gubbar och plocka in folk som inte kan ett ord svenska."

  För så är det. När nu somliga borgare, och miljöpartister, med en mer än lovligt ljusblå bild av företagsamhet ylar om det_orättvisa_och_hemska i att pröva behovet av arbetskraft ska man vara medveten om att de själva nästan aldrig haft företag, eller anställda. De har aldrig stått i lorten, aldrig behövt bry sig, aldrig träffat de arbetslösa.

De ger kort och gott uttryck för en rätt vidrig människosyn, för de har aldrig förr brytt sig om de stackare som utnyttjas i arbetskraftsinvandringen, och de har ännu mindre brytt sig om de arbetslösa, och minst av allt om arbetslösa nyanlända.

  Att bli beskylld för att vara rasist när man vill återinföra arbetskraftsprövningen för att kunna integrera nyanlända, arbetslösa muslimer är så tramsigt att man bara skäms.

  Det här är ett bra förslag. Punkt.


Och den som nu tror att jag hoppar på en redan rullande vagn är välkommen att snoka på bloggen. Här till exempel: http://utsiktfranetttak.blogspot.se/2015/10/varfor-inte-ta-in-flyktingarna-pa.html