Vi borde vara mer sjuka...


Nu har vi under lång tid - evigheter! - hört att folk sjukskriver sig för ofta, vab:ar av ren snålhet och pressar systemet till gränsen för vad det tål. Och vill man så kan man säkert se det så. Då kan man införa intyg på förskolan för att se till att de otäcka föräldrarna verkligen är hemma med de sjuka glina, eller jaga sjukskrivna för att de ska börja jobba fortast möjligt. Lite cancer kan man ju uppenbarligen jobba med, eller så kan man återgå till jobbet som brevbärare efter underbensamputationen.

Ungefär så.

Det är det som socialförsäkringsminister Husmark-Persson kallar överutnyttjande av trygghetssystemen.

Därför ska vi istället tala om underutnyttjandet av samma system. När man faktiskt knallar iväg till jobbet med feber och darriga ben, eller laddar sina ungar fulla med Alvedon och förbjuder dem att berätta att de var uppe och spydde på natten. "Ser hängig ut? Jaaa, det vart kanske lite sent..." är vi nog många som sagt till vaksam förskolepersonal, och sen flyr man fältet och hoppas, hoppas, HOPPAS att nästa telefonsamtal inte är från dagis. "Du, Elin kräks och har 39° -kom och hämta henne NU!!!"

Detta är det ingen som är intresserad av att tala om - för här handlar det ju om att folk är bättre än systemets kritiker vill erkänna. Ta en titt på jobbet på morgonen - det är nog en eller annan som hade mått bättre av att ha varit hemma. För i min värld är det så - jag känner ingen som slentrianmässigt, i den nyliberales fasansfulla mardrömmar, ringer sig sjuk för att få sämre lön, eller ringer sjukkassan för att gnida till sig extra pengar genom att påstå att man är hemma med sitt sjuka barn, medan ungen glatt skuttar omkring med trolldeg och galonkläder på dagis.

Naturligtvis kan det finnas såna personer, men jag skulle kunna satsa rätt mycket på att arbetsinsatsen för att sätta dit dem är vida dyrare än de sketna kronor man kanske får in. Och i jämförelsen med hur mycket det sparas på att folk släpar sig till jobbet måste det vara en piss i Atlanten.

I synnerhet när vi nu fått siffror på vad vi länge misstänkt - att man faktiskt blir sjukare av att jobba när man är sjuk, istället för att ligga hemma och kurera sig. Vilket inte torde vara en överraskning för någon, utom en och annan allianspolitiker.

Nä, i själva verket skulle vi behöva en motsatt inspektion. Det behövs helt enkelt folk som går runt på arbetsplatserna och jagar hem de som är sjuka. Nej du Hansson, det här går inte längre - inte sitta och hosta ner arbetskamraterna. Hem med dig, ta en whisky och kryp ner och kurera dig. Och visa dig inte här innan du är frisk.

Jag ger mig sjutton på att det skulle löna sig i slutänden - för folk som får bli friska både jobbar bättre och mår bättre. Och eftersom det har funnits en Delegation mot felaktiga utbetalningar - för övrigt ett jobb som jag kanppast skulle vilja ha med i min meritförteckning, så borde det ju i rimlighetens namn också skapas en Delegation som såg över de utbetalningar som aldrig togs ut.

Den siffran är långt mer intressant
Bilden? Självillustrerande...

Om att jobba när man är sjuk...


Anders var en av mina första basar. Han hade slokmustasch, rökte som en skorsten och kändes urgammal. Han var väl trettiofem. Stor och stark, och jättehygglig bakom en barsk fasad. Och aldrig sjuk. Legendarisk för att alltid vara på jobbet. Jag har sett honom jobba med bruten hand, efter att ha ramlat, och han hade inte mycket förståelse för folk som gick hem när de var lite förkylda. En klassisk ackordsjägare också - det fanns inga minusgrader som stoppade honom och hans gäng. Formen måste gå...
Idag är han ett par år från pensionen och helt utsliten. Klipper han gräsmattan i tio minuter måste han vila i två timmar. Att flytt ut permanent till fritidshuset är inte att tänka på - efter så mycket hårt jobb med feber i kroppen har han dragit på sig en karta av kroppsligt elände, och som grädde på moset de klassiska förslitningsskadorna.
Han är inte ensam. Bakom honom finns skogar av andra byggjobbare, oceaner av sjukvårdsbiträden, skolkökspersonal, busschaufförer, kontorister, arkitekter, journalister, lärare och förskollärare - som alla går till jobbet för att de är sjuka.
De flesta går dit för att de inte har råd att förlora pengar - det svider nämligen rätt rejält för lågavlönat folk att vara hemma, för den som inte vet om det. Andra går dit för att inte svika arbetskamrater eller barn och kunder. Rätt många tar mer ansvar än de har betalt för.
Nu har man konstaterat att de som går till jobbet när de är sjuka blir sjukare. Varför man var tvungen att göra en sån undersökning kan man ju undra? Det är väl rätt självklart. Och man är i undersökningen uppenbarligen förundrad över detta samband, och sen vill man ta reda på varför det är så. Man kanske kan anta att det är livsstilen i övrigt som bidrar...
Japp. Därför att en hälsosam livsstil är en klassfråga - de som inte har råd att vara hemma när de är sjuka är oftast de som inte har råd eller kunskap nog, att välja ett sunt liv. Det kostar pengar att vara hälsosam nämligen.
Men mest är det en fråga om hur vi ser på människor - att vara sjuk idag är absolut något som är svårast för de som har det sämst. I synnerhet om det är mer svårdefinierade sjukdomar som pågår länge - för idag lever vi allt mer i ett samhälle där man inte får vara vare sig gammal, ful eller sjuk. Där det kostar mer pengar att vara sjuk än någonsin tidigare. Gamla, sjuka och arbetslösa betalar mer skatt än unga, friska och de som har arbete...
Anders är inte ensam om att vara inte ens gammal men ha ont ändå. Han har slitit för sin rätt att vara pensionär, men mest har han slitit för de företag där han jobbat, men så ser han det naturligtvis inte. Han småskäms istället för att han inte orkar jobba, och för att han nu sitter där han lovat sig själv att aldrig hamna - som sjuk och orkeslös. Men i det samhälle som nu växer fram blir det allt vanligare att man går till jobbet när man är risig, och se vad det för med sig. Och visst, vi vet alla att man ska vara hemma när man är sjuk men hur gör man om man inte har råd???
Hur gör vi andra? Vill jag verkligen ha nån bredvid mig som snörvlar och hostar ochj ser ut som de ska trilla omkull när som helst? Hur många gånger ska jag behöva säga till någon att gå hem, och hur ofta ska jag själv bli tillsagd?
Undersökningen har pågått i tre år - jag har inte läst den men jag kan slå vad om att den är skapad av ett tvärsnitt av befolkningen. Här finns lika många direktörer som lokalvårdare, och ändå får man ett sånt utfall. Det vore intressant att se hur en sån här undersökning skulle se ut om man bara inriktade sig på de som verkligen drabbas ekonomiskt av karensdagen och låg sjukersättning - något säger mig att det skulle se mycket värre ut...



Bilden? Alltid lika geniale Robert Nyberg

Ryan Air och konsumenterna


Chefen för Ryan Air meddelar att han skiter fullkomligt i vad Allmänna Reklamationsnämnden säger om hur de hanterar sina passagerare. Det skulle kunna få mig att flina en smula men han kan säga det, trygg i sin förvissning om att folk kommer fortsätta åka i sardinburken - därför att alternativen inte finns!

Flygmarknaden är ju så stelt konstruerad att det inte finns utrymme för uppstickarna, i synnerhet när nu Ryan Air ser till att ingen annan kommer in på banan. Inte för att jag flyger i nån större utsträckning, men det känns ju inte så bra att vara hänvisad till svinpälsarna när man nån gång behöver göra det. Tyvärr hamnar jag nog i en sardinburk nästa gång, jag också...
Bilden? Den är rätt elak, men läs mer här...

FP går åt höger. Var går socialliberalerna?


Jag tänker inte tjata så mycket om Jan Björklund och hans anhang. Överlåter det till Johan Westerholm som gör det så mycket bättre här. Men jag har en magkänsla av att det är hyfsat många som, precis som Johan och andra, snart kommer kalla sig fd folkpartister....

Hyresrätter is teh shit!


Jo, jag visste att PEAB skulle starta ett bolag för att bygga hyresrätter, och nu har tidningarna fått tag i det. Naturligtvis gör de helt rätt och sätter också fingret på något jag och fler tjatat om länge - det behövs en hyresmarknad för att skapa rörlighet på bostadsmarkaden.
Och egentligen visar det på bristerna i den nyliberala teorin, vilket inte är konstigt eftersom den teorin är femtio år gammal och samhället inte alls ser ut så längre. När samhället ser annorlunda ut kommer också människors värderingar och basala behov att förändras. Men några saker kommer att kvarstå - till exempel att unga människor vill flytta hemifrån även i dåliga tider, och att samma unga människor inte har lust att betala förmögenheter för sina första lägenheter.
Vi har en usel regering som medvetet kört bostadsbyggandet i botten, och det kommer att ta åratal att bygga bort det.
Jag har inga förhoppningar om att det nya bostadskonglomeratet kommer producera billiga lägenheter. Det kommer de inte att göra innan en politisk ledning skapar förutsättningar för det - och det måste ske. I ett nyliberalt samhälle får de fattiga nöja sig med smulorna från de rikas bord, och i synnerhet när det gäller var man ska bo.
Det ligger naturligtvis ingen altruism bakom skapandet av Tornet - sluga affärsmän ser att det är en nisch där man kan tjäna pengar, och det har de väl all rätt till. Men risken är ju enorm att vi bara får ytterligare Hammarby Sjöstad; områden med höga hyror och krav på hyresgästerna.
Därför är det ju viktigt att vänstern börjar tala bostadspolitik igen. Den har varit nerlagd i för många år nu, men det är hög tid att lyfta fram boendet som en mänsklig rättighet igen.
Jag stör mig oerhört på socialdemokrater som utan vidare lanserar boendet som en främst ekonomisk transaktion - där en lägenhet ungefär ska vara en extra pensionsförsäkring. I ett samhälle där vi stoltserar med fina ord vore det väl fan om vi inte kunde skaka fram anständiga bostäder åt de som behöver, istället för att låta det bli en privatsak.
Och jag kan inte nog sparka på nyliberalerna. Det jag kan se av länder där nyliberala idéer fått råda är att det är länder med enorma samhällsklyftor, med elände och tragedier bortom beskrivning.
Var och en av er som förespråkar sånt får ta ansvar för det - man kan inte sitta hemma i den svenska ankdammen och prata sig varm för avregleringar och fri marknad, och sen titta åt ett annat håll när eländet knackar på. Är man nyliberal får man ta ansvar för Latinamerika och Korea och Tyskland och Lettland också. Kapitalismen ser inga gränser och släpper man den fri är det inget tamt keldjur som gör som den blir tillsagd.
Mest av allt syns det i våra miljonprogram, där misären och hopplösheten emellanåt når bedövande nivåer. Det kan vara bra att tänka på det när man nu applåderar PEAB.
Det finns ett gigantiskt renoveringsbehov i förorterna, och varför det inte tas initiativ där är fullständigt obegripligt. I min värld ska det finnas ett färdigt paket som kan sättas i sjön efter valet 2010 - där resurser som används för renovering av husen blir renovering av själar.

Bilden? Miljonprogram i Riga. Läs mer om förorten här

Skam och nyfattigdom på Konsum


Därhemma där jag bor har vi en utmärkt liten Konsumbutik, eller Coop Nära som det ska heta numer. Efter år av förfall kom det en ny handlare med idéer och energi och plötsligt har vi fått en fräsch affär, med bra utbud och moderna produkter. Vilket vi som bor i närområdet naturligtvis uppskattar - visst, det kostar en aning mer att handla där men jag kan betala det för att få ha affären kvar. Inte heller är jag ensam om att tycka det.

Igår kväll fick jag göra en räd dit ner - Det Uppväxande Släktet har en oanad kapacitet att tömma kylskåp, göra slut på toalettpapper och småäta riskakor och flingor (i enlighet med principen att hungrig tonårspojke äter vad som helst när behovet dyker upp, dvs hela tiden).

Framme vid kassan stod en olycklig tjej i nedre tonåren och viskade i sin mobil. Vid första anblicken kunde man kanske tro att hon blivit tagen för snatteri, men så var det inte. Hon hade ett par varor liggande på kassabandet, men inga pengar. Kassörskan, som bara är ett par år äldre, fortsatte expediera kunder, samtidigt som hon såg både irriterad och uppgiven ut. I kön bakom väntade tålmodigt grannar och andra.

Flickan tittade upp ibland, men utan att möta någons blick.
Plötsligt säger hon högt i mobilen:- Men då får du ringa morfar. Det här är så pinsamt.

Man fattar.

Hon är skickad att handla det nödvändigaste - på bandet låg: mjölk, Risifrutti, bindor - och får med sig ett betalkort av nåt slag. Och när hon ska betala står det "Köp medges inte". Och där står hon.
Det är en lavin av skam som ramlar över den tjejen. Hon kan inte betala ens de kanske femtio kronor som behövs. Och får ställa sig vid sidan och ringa mamma eller pappa med panik i rösten och viska att "det finns inga pengar på kortet"... Inför just grannar eller klasskamraters föräldrar - som alla snällt står kvar i kön, noga med att inte titta på henne, men med öronen på helspänn.

Det var nog fler än jag som kände att Herregud, låt henne ta det på kredit, men kassörskan ska inte behöva göra det - hon är den som sitter med en kassabrist vid sin redovisning. Eller att jag själv skulle kunna kasta fram femtio spänn åt henne. Eller att hon får nog snart hjälp, hon har ju uppenbarligen kontakt med någon via telefon...

Och plötsligt tyckte jag så synd om henne! Jag kunde känna hennes desperation, hennes önskan att bara få springa ut från affären, slippa stå där och få medlidande av folk som direkt såg vad det handlade om. Inga pengar. Kanske inte fattigdom, men absolut dålig ekonomi.

Det blir väldigt uppenbart att den nya fattigdomen syns på ett annat sätt. Här i min Konsumaffär var det en ung tjej som försökte hålla tillbaka tårarna bakom ett översminkat ansikte, samtidigt som hon väste i mobilen: "Men kom nu då...!"

Det där är en känsla som hon kommer få bära med sig hela sitt liv, på samma sätt som min egen mamma mindes hur hon fick tilldelade skor av fattigvården på fyrtiotalet. Och alla ungarna i barnrikeshuset hade samma sorts skor. Men att vara fattig i Sverige idag är inget man vill dela med andra. Ju mindre pengar man har desto mer medveten om det är man, sanna mina ord,

I slutänden handlar det bara om den lilla tjejen, och vi andra - som står brevid och tittar på henne, tills hennes mamma rusar in i butiken, slänger fram pengar utan att vänta på sin tur, och sen rusar ut ur butiken. Och jag vet att nattluften var sval mot henne. Kinder som bränner.
Läs också hos Claes Krantz som ofta skriver om de mest utsatta.
Karin Värld funderar kring just barnen


Bilden? Från LO-tidningen. Läs där om de fattiga barnen.

Men steppa lite då, direktörn...


Den lilla nätta idén med att ha audition för att få tag i lämplig personal på tågen borde ju genomföras på andra ställen också. Inte alls bara för att få tag i cheferna, för det är ju en självklarhet - klart man vill ha en chef som kan dra en fräckis på julfesten, eller som ser skillnad på Galne Gunnar och Tiger. Det borde genomföras på andra ställen också...

Det är på tok för lite provsjungning för att hamna på riksdagslistor, och det minsta man kan kräva av oppositionsråd är ju att de är snyggare än sina motståndare (fast det finns några som garanterat är det). Bankdirektörer borde kunna gå på lina och fan ta den fackförbundsordförande som inte kan sina snapsvisor. För det får ju inte vara så att man bara ska kunna anställas för att man är ren och hel och kan sitt jobb?
I min bransch är man ju stolt över att ha eget hår och egna tänder, så länge det varar, men om det där proveriet får sprida sig ska man väl vara glad på jobbet också, som en vresig timris sa klockan 0625 innan han gick ut i höstregnet. Det man är mest fundersam över är ju vilka som ska sitta och göra bedömningen.
Enligt samstämmiga uppgifter räcker det inte längre med att vara duktig. Man ska vara snygg också - inte i alla yrken förstås, vilket vi i skitiga-händer-yrkena tackar för.
Hur snygga är de? Och varför är det bara de som är längst ner, med sämst löner och sämst villkor som ska bedömas? Jag funderar på hur de som ska sitta där och bedöma tänker - tänker de alls att "här sitter jag, med bra betalt, och kan göra tumme ner eller upp, för någon som har sämre betalt, för att jag inte gillar hur de ser ut?"
Men är det sorterings-Sverige vi ska ha, så bara längtar jag efter att få var den som sitter där och har synpunkter. Då ska de få sjunga och dansa, direktörerna och PR-folket....
Bilden? Gå in och läs på SEKO:s hemsida


Byggnads slåss för småföretagen


I Dagens Nyheter tar ytterligare en nyliberal för sig av mediautrymmet och passar på att sparka lite på Byggettan. Han gör det för att socialdemokraterna och fackföreningsrörelsen tydligen ska vara rädda för utländsk konkurrens. Han har givetvis helt rätt - för i den riktiga världen, inte i den där fantasibubblan där Milton Friedmans idéer fungerar, är lönedumpning något hemskt. Nu råkar det vara byggnadsarbetarnas löner han ger sig på, eftersom vi är stora, starka och inte rädda för att säga vad vi tycker.


Dessutom tjänar vi ju mycket pengar - fast vi blir ju inga rika pensionärer; hårt kroppsarbete har sitt pris - och därför retar vi naturligtvis avundsjukt folk. Och Rikard Westerbergs lilla påhopp tar vi med ro - han kommer få svårt att få folk upprörda över att vi tyckte att de som jobbade i Vaxholm skulle tjäna bättre pengar, eftersom det var det saken handlade om.

Dessutom känns det ju lite futtigt att det bästa exemplet han kan leta upp både är gammalt, och felaktigt. Kom igen Rickard - jag debatterar gärna min lön, eftersom du vill sänka den, men då måste du ge mig nåt att bita i.

Jag undrar ändå - varför nöja sig med att ta hit letter som jobbar för hundra spänn i timmen? I Rikard Westerbergs värld vore det väl smartare - och mer rationellt - att ta hit en container med burmeser som kan jobba för tio kronor i timmen. Om det bara var fråga om att acceptera låglönekonkurrens, menar jag.

Och varför nöja sig med att konkurrensutsätta byggnadsarbetare? Varför inte ge sig på redan underbetalda tjejer i vården och handeln? Eller spärrvakter? Där finns det massor med pengar att spara. Men precis som alla andra vill ju inte Rikard Westerberg dra slutsatsen riktigt färdig - för den naturliga frågan är ju vem som skulle tjäna på att våra löner sänktes? Att kunden skulle tjäna på det är bara trams; våra löner är en liten del av byggkostnaderna. Så i själva verket går Rikard Westerberg bara företagarnas ärenden. De stora företagen.

För Byggnads för även småföretagarnas kamp - byggsektorn är ju översvämmad med småföretag som långsamt konkurreras ut nu, av lönedumpning som Byggnads inte har med att göra. Pengar som inte stannar här. ROT-avdrag som inte ger jobb åt oss som ändå ska bo här och betala skatt och bidra till välfärden. Det är de som är de stora förlorarna när konkurrensen inte sker på samma villkor.

Den där byggfirman med tre anställda i Tallkrogen, där chefen också har töj, står och faller med Byggnads kamp för anständiga villkor för de som kommer hit och jobbar. Och man hoppas verkligen att såna som Rikard Westerberg fortsätter visa vad de egentligen tycker om småföretagen


Bilden? Gästarbetare i Dubai - de som verkligen blev finanskrisens förlorare. En verklighet som redan är verklighet för många av de som kommer hit och jobbar utan avtal



Maud Olofsson gör mig så trött!


Kvinnan gör mig matt.... Sitter i TV och erkänner att hon känt till hela Vattenfallspaketet, men skyller på förra regeringen. Nåt säger mig att det här kommer bli bökigt att snacka bort för Reinfeldt... Och vad som händer med centerns opinionssiffror kommer ju bli en spännande historia....

I efterhand redigerar jag in följande från SvT Text:
"Näringsminister Maud Olofsson har sen 
i våras känt till att Vattenfall hade
ingått avtal om ett obegränsat skade-
ståndsansvar vid en ev kärnkrafts-
olycka i Tyskland. Det berättade hon
i SVT:s Agenda på söndagskvällen.

Men det var först för ett par veckor
sedan som hon fick det bekräftat. -Om
inte ens vd:n förstår konsekvenserna
av ett avtal är det svårt för ett
statsråd att göra det, sade hon.

Olofsson sade också att det var
viktigt att kraftbolag tar ett ansvar
vid olyckor och tycker att den ord-
ningen skulle behövas även i Sverige."

Vän av ordning undrar ju då vad som är svårbegripligt med "obegränsat
skadeståndsansvar
..."?



Pengar och moral och politik


Peter Andersson skriver idag om pengar och politik. Inte vilka pengar som helst, utan om de pengar som moderaterna vägrar redovisa. Pengar som de får av människor och organisationer som inte vill stå för det. Pengar som rimligen skänks för att ge någon typ av motprestation.

Egentligen är det märkligt att moderaterna är så ovilliga att redovisa vilka bidragsgivarna är. I det öppna samälle de påstår sig vilja ha är det väl rätt självklart att man inte i lönndom ska kunna köpa makt och inflytande. För ordningens skull (och innan gnällkommentarerna kommer) kan jag berätta att fackföreningsrörelsen varje år lämnar tillskott till det socialdemokratiska partiet, och det är hur offentligt som helst. Det har aldrig hymlats om det, och därför är DNs ledare idag till viss del rätt larvig. Men däremot är det bra att alliansmegafonen motvilligt kan erkänna att det här är ett problem, och inte ett litet sånt


Det händer att jag träffar människor som inte vill vara med i facket för att facket ger pengar till sossarna. Själv är jag inte så intresserad av att gynna företag som ger pengar till moderaterna - men jag vet ju inte vilka det är.

Det här är helt enkelt usel moral. Inte dubbelmoral, utan dålig moral. Vi har ett regeringsparti som får okända summor av okända bidragsgivare. Vad skulle vi säga om ett land i Tredje världen där sånt förekom? Jag kan lova att just moderata företrädare vore de första att kräva att bistånd och hjälp skulle upphöra...

Den borttappade helikoptern i Afghanistan


Så har det då hänt - svenska soldater har skadats i strid. Enligt uppgift är två mycket svårt skadade, vilket rimligen innebär att om detta hade hänt för tio år sen hade de varit döda idag. Logistiken och sjukvården i strid har utvecklats enormt under de sista åren - mest för att amerikansk allmänhet aldrig någonsin hade tolererat en militär närvaro i Irak om det också hade betytt att någon faktiskt skulle dö.

För i det moderna kriget dör man inte. Det är ju tydligen bara ett spel där den skjutne återuppstår i nästa nivå. De enda som verkligen jävlar tvärdör är de onda fienderna. I ett samhälle som vårt, som så starkt skyr ålder och fruktar död, är det naturligt att förneka att uppdraget i Afghanistan skulle vara riskabelt.

Istället för att diskutera det eskalerande våldet - förutsägbart för vem som helst som läst bara lite mer än Svenska Dagbladets ledarsida - vill man nu lägga skulden på att de sårade svenskarna fick vänta mer än två timmar på att hamna på operationsbordet, på ett par sent komna helikoptrar. Ansvar utkrävs, svar skall avtvingas! Svenska folket är upprört.

Utan att veta något om platsen för attacken vet jag ändå varför dessa helikoptrar inte kom fram. Att attackera och strandsätta en konvoj föratt sedan från bakhåll överfalla undsättningsstyrkor är ju klassisk gerillataktik. En taktik som afghanerna dessutom behärskar till mästerskap. Jag vet inte om det dessutom förekom nedhållande eld, eller hur stora avstånd det var - men det kan ju ha varit förenat med livsfara att ta dit räddningshelikoptrar. Och en sån är inte alls utrustad för att möta vare sig finkalibrig eld eller raketbeskjutning.

En rimlig gissning är att ansvarigt befäl på mark inte kunde begära undsättning förrän området kunde anses som säkert. Vad hade hänt annars? Eller så var det inte ens så - det kan ha varit ett helt annat scenario, men så är det i krig. Redan Lennart Torstensson, legendarisk svensk fältherre under trettioåriga kriget, undvek större slag efter bästa förmåga eftersom det kunde gå precis hur som helst. Det enda man kan vara säker på är att när det går fel i krig, ja då dör folk.


Det här är inte ett datorspel. Det går inte att gardera bort dödsfall eller invaliditet. Den som tror det är knappast lämplig att ta ställning till Sveriges deltagande som stridande part. Frågan var inte om det skulle ske, utan när.

Det man borde fundera över är om Sverige ens bör vara med. Vår trupp är på tok för liten för att vara annat än kosmetika, våra soldater har fel sorts utrustning för att kunna delta annat än som utfyllnad, och man undrar ju om vi långsiktigt bidrar till en mer stabil situation. Jag vidhåller att det amerikanska försöket att ersätta talibanerna med marionetter eller rövarbaroner är kontraproduktivt, och under tiden kommer ganska säkert fler svenskar att dö.
Bilden? Helikopter av BlackHawk-typ. Det finns en särskild sorts människor som kallas MÖP:ar. Det betyder Militärt Överintresseerade Personer, och nån av dem kan säkert påpeka att det inte alls var just den här sortens helikopter som till sist undsatte de skadade. Det struntar jag i.


Konspirationsteorierna flödar...


Det finns en kille som heter Olah Örtengren (jo, han stavar sitt namn så; det ser väl snyggt ut. Eller nåt.) som råddar med en sida som heter Allt om alliansen. Man kan kila dit emellanåt och flina lite, och njuta av att somliga allianspartister är bättre reklam för ett regeringsbyte än någonsin ett tal av Mona Sahlin.

Jag kan ju inte undanhålla er följande, som passar in nånstans mellan foliehatt och Bermudatriangeln, ungefär:


"Man är ofantligt naiv om man tror att socialdemokratin under sina 75 år vid makten INTE byggt upp ett gigantiskt nätverk av lojal makt inom press, media, polisen, myndigheter, företag och organisationer - tusentals "sovande celler" runtom i Sverige som bara väntar på att kampanja med sosseriet.


Sosseriet finns bland annat på SVT, Aftonbladet, Expressen, SvD, DN, TV4, ett otal myndigheter fullproppade med gamla partilojala socialdemokrater sedan har vi fackförbund och fackombud på i stort sett alla företag i Sverige.

Yttrande- och pressfriheten existerar inte så som den ska i ett demokratisk land i Sverige. Det var det länge sedan den gjorde. Tror det var runt 1995 när Göran Persson skulle "rädda Sverige" som man tystade ner sanningen om Perssons meningslösa åtstramningar.


Sanningen kom fram 12 år senare!Och om kommunisterna (OBS! Inte Karl-Bertil Jonsson-komunister - utan kommunister av en helt annat sort) kommer in i regeringen tillsammans med Thomas Bodström så kommer vi nog får se ännu större försämringar på den fronten."


Eh, ja?

Det här skulle ju kunna sorteras in under rubriken "korkad" eller "manisk" eller möjligen "lätt förvirrad" om det inte samtidigt passade in i hr Reinfeldts bittra utfall mot alla dessa borgerliga tidningar som så lätt föll till föga för regeringskritiska röster.
För det är ju precis så - allt är bara en enda stor sammansvärjning för att dölja att vi på den andra sidan egentligen är onda rymdvarelser som bara väntar på att slita av oss våra människormasker, och börja tugga i oss de naiva medborgarna


Olah Örtengren är noga med att framhålla att han inte vill att ovanstående inte ska ses utan sitt sammanhang, viket jag naturligtvis håller med om. Fast det vore kul att veta vilket sammanhang han talar om...


Tack till Mitt-i-steget för tipset! Det är rätt kul att se besvärade moderater försöka sopa in den gode Olah under mattkanten...

Bilden? Kolla på Konspiration58...

Kanada och deras flyktingar...


Ibland blir man förvånad över att påstått bildat folk kan vara så korkade. Idag skriver någon som heter Mattias Johansson en artikel på Svt Debatt, som närmast kan beskrivas som Hjälp vi inte vill ha. Eller en snabb demonstration i hur man gör en mental dikeskörning. Och då har jag varit snäll.

Ämnet är att vi måste lyfta fram invandringens positiva effekter. Eftersom samme Johansson lyfter bidrag - lön kan det knappast vara tal om - från en centerpartistisk tankesmedja (som givetvis kallas liberal) handlar det om att vi måste ta vara på dräng- och pigmaterial. Här ska jobbmatchas!

Exemplet är Kanada - som alltid lyfts fram som ett föredöme. Jag har inget mot Kanada. Det är ett trevligt land där en stor grupp fransk-kanadensare inte alls vill vara en del, vilket inte alls nämns i artikeln, och de har i stor utsträckning lyckats med att ta hand om de invandrare de tar hand om. Jag skriver medvetet invandrare, för det är de som kommit till Kanada. Flyktingar av den typ som kommer till Europa är det ont om i den kanadensiska kvoten.

För det är det saken handlar om. Att ta hand om hyfsat välbeställda flyktingar med hög bildningsnivå i ett land som saknar naturlig gräns annat än mot USA, är inte jämförbart på något vis mot att möta en tsunami av humanitär katastrof, vare sig den kommer av krig eller natur. Men det är inte heller FORES' poäng.


Kanada är, enligt Johansson, "...en ung nation som i stora stycken byggts upp av främst europeiska immigranter." Man skulle till och med kunna säga att Kanada är ett land som byggt upp av europeiska immigranter. Den kanadensiska urbefolkningen har inte alls varit delaktig i nationsbyggandet - därför att även om de behandlats bättre än sina amerikanska släktingar har de ändå varit satta på undantag, i det som fortfarande är en brittisk koloni (vilket Johansson förbigår med tystnad).

Det handlar om att matcha immigranter. Japp, det kan vi hålla med om. Men immigranter är inte samma sak som flyktingar. Och naturligtvis kan inte Johansson låta bli att sparka lite på Byggnads och fortsätta gnölet om att vår blockad av det oanständiga bygget i Vaxholm skulle vara nån slags rasism.

Det är där han kör i diket, stackarn. Det är ju låglönemarknad och exploatering av de som inte kan försvara sig som är de verkliga grogrunderna för just det han vill varna för. Lönedumpning en masse = ökad främlingsfientlighet. Och Johnasson missar också att det finns en stark fackföreningsrörelse i Kanada som inte accepterar just lönedumpning. Samband någon?


Det finns mängder med positiva saker med invandringen, och man behöver inte flyga till andra sidan jordklotet för att hitta sånt. Och när man gör det skadar det ju inte om man tänker efter innan man skriver om det.

Det kunde varit värre
skriver om samma sak!

Bilden? Kunde knappast vara mer på pricken...

Nu är de ute efter facket igen...


Nu var det länge sen vi pratade EU. Vilket både är lite trist och symtomatiskt - Sverige är fortfarande lite för mycket bara Sverige, och på tok för lite EU. Jag får lite bilden av en tjurig gubbe som sitter på en stubbe på ett öde hygge, med armarna i kors och fräser att han skiter i Europa.


Men Europa skiter inte i oss. Här finns alldeles för mycket profit att hämta, och en välmående medelklass som tar sin levnadsnivå för given - alltså vill utländska bolag in här, och hugga för sig.


Det som är jobbigt är att det också finns en stark arbetarrörelse här, och en marknad som styrs av överenskommelser mellan företag och löntagare. Hittills, vill säga.
I sviterna av Lavaldomen och allt vad den innebar av att få-täcket-avdraget-när-det-är-kallt-i-rummet, så kommer nu regeringens proposition om ändringar i svensk lagstiftning. Det ser inte särskilt lovande ut kan jag säga, av det som framgår i Lag&Avtal - för propositionen är inte offentlig innan den lämnas till riksdagen.

Det var ju det här vi var rädda för - att hela debatten om Laval och vad det innebar för facket skulle sluta med att vi fick ena armen uppbruten på ryggen. Arbetsgivarna lär väl bjuda varandra på tårta idag...

Nå, det kan ju vara till nytta för oss också. Beslutet ska ju tas i riksdagen också, och det är den politiska makten där som avgör. Vilket kort sagt betyder att valet 2010 kommer bli en fråga om arbetsrätten - och det är en arena där vi är bäst. Vilket EU-valet gett oss ett klart kvitto på.


Det här handlar om jobben, det handlar om rättvisa och anständighet. Det populära ROT-avdraget ger inte jobb åt arbetslösa svenska byggnadsarbetare - det ger jobb åt inresta hantverkare från utlandet. Det står utlandsregistrerade skåpbilar på garageuppfarterna i Äppelviken eller Örgryte eller i Vellinge. Vi hamnar i en situation där DE ANDRA har jobb, och vid sidan står det förbannade arbetslösa och har INTE jobb. Låter det trevligt?

Lönedumpning och låglönemarknader är den bästa grogrund för främlingsfientlighet som finns. Så är det i hela världen. Det är också därför schysta villkor för alla är ett så bra sätt att motverka det - i Sverige har vi kollektivavtalet som ett bra verktyg.

I en liberal värld är man enögd - den fria marknaden är bara fri för de som kon välja. De som inte kan välja blir inte friare av den sortens frihet. En polsk rörfirma i ett ROT-projekt i Skåne kommer i slutet ge Sverigedemokraterna en plats i riksdagen. Om inte den firman skaffar ett kollektivavtal - men nu ser ju regeringens utredning ut att såga av den grenen.
Bilden? Fundera på den - snodd från Jonaskjellgren.se


...och nu nåt helt annat


Bloggen om de hemskaste skivomslagen når nya hejdundrande nivåer. Jag kan ju bara inte undanhålla er Scandinavian Party, med den bisarraste blandningen jag sett på mången god dag. Ett blandband skapat av en berusad manodepressiv hysteriker. En folkpartist, kort sagt.

Läs och njut här!

Säga vad man vill om gammelmedia, men god smak ska inte alls överskattas. Man kan komma långt med blonda brudar och Pippi Långstrump!

Lägre lön åt de gamla istället!!!


Istället för att sänka lönerna för unga, som nu centern vill, ska man naturligtvis sänka den för de gamla. Det finns en rad helt logiska skäl till det:


Gamla har lägre utgifter än unga. Att vara ung idag är överjävligt dyrt.

Gamla ska inte skaffa fler barn. För många unga är det en huvuduppgift.

Gamla har mindre familjer att försörja. De unga har istället växande familjer.

Gamla har gjort alla sina grundinvesteringar. Unga ser en enda uppförsbacke med lån och amorteringar framför sig.

Gamla har kunnat spara pengar under lång tid. Unga har inte en sekin på kistbotten.

Gamla festar knappt. Vet Centern vad en helkväll på stan kostar?

Gamla handlar knappt. Unga handlar hela tiden, vilket är bra statens ekonomi = konsumera sig ur krisen. DET är inte något den gamla generationen kommer bidra till...

Gamla vill inte ta till sig teknik. Unga spenderar massor med pengar på ny teknik.

Gamla sitter fast i trygga anställningar. Unga hoppar bara mellan jobb och vikariat. Den som har en fast tjänst klarar mycket bättre av en lönesänkning än den som riskerar att bli arbetslös när som helst


Och mer därtill. Man kan ju fråga sig varför semestern blir längre ju äldre man blir? Det är väl när man är ung man behöver vara ledig? Mycket. Gamla har ju inte ens vett att sova länge på morgnarna. Eller varför de ska ha rabatt på en massa saker - alla småbarnsföräldrar vet att det alltid är väldigt mycket månad kvar i slutet av lönen...

Strängt taget skulle man ju kunna avskaffa pensionärerna helt och hållet - låt folk vara lediga när de orkar ha nån nytta av det


Så vad väntar Centern på? Ta nu ett rejält grepp och ge er på de gamla istället. De ska ju hur som helst dö snart, så de rösterna har väl centern råd att förlora.



Andra om saken




Bilden? Gamla människor har på tok för roligt

Funderar på att stänga ner bloggen


Just nu ser jag ingen nytta med bloggandet. Det finns flera hundra sossar som också bloggar, de flesta rätt uselt, men ändå om samma saker. I huvudsak också för likasinnade. Och de blir allt fler, hur hemskt det än kan låta.
Jag ser ytterst sällan en meningsmotståndare skriva nåt på en sosseblogg. På samma sätt skriver jag ytterst sällan på allianisternas bloggar - känns ju meningslöst.
Det sägs att vi har vunnit bloggkriget. Om det nu ens var ett bloggkrig. I själva verket har vi vunnit för att borgarna inte är här längre. De finns på andra ställen, där vi alltså inte är - för nu bloggar vi för våra kamrater istället.

Jag saknar en strategi för hur debatten ska föras på nätet - för den förs där, överallt. Och det finns enstaka röster i öknen som försöker tala för solidaritet och medkänsla, men de är så få, så få. För vi bloggar ju istället för att tala med väljarna. För väljarna är där också - överallt. Enda ställena de inte är på, är på de politiska bloggarna. Att Blondinbella kommer att använda sin blogg för politik kan ni vara övertygad om - så varför finns det ingen modebloggare som har vänsteridéer? Jo, det finns såna som skriver om annat också, som Hanna Fridén. Jag pushar henne givetvis för att hon har ett så fint efternamn...


Jag har ett par favoritbloggar, de syns i marginalen. Där sker de politiska analyser jag behöver läsa, och fort också. De gör det bättre än jag - så enkelt är det, så varför slösa bort den tiden?

Jag ser faktiskt en gigantisk risk med den här övertron på bloggandet som medel på internet. Men det är också rätt typiskt socialdemokrater - man debatterar hellre med meningsfränder än med motståndare. Den debatten släpper man gärna till "nån annan". Det är likadant med Facebook - finns det nåt tristare än folk som bara lägger ut politiska brandtal eller skäll på Reinfeldt?

Jag har lessnat på att sitta här och se debatten och publiken gå nån annanstans. Jag spelar bättre i motvind, och jag tror jag gör mer nytta där.


Bilden? Ta det som en språklektion...