Hinneru jobba nåt då???

Man får ju frågan emellanåt. För tydligen är det nåt fel och konstigt om man far omkring som en iller på nätet, skriver och har sig och dyker upp som gubben i lådan på det ena evenemanget efter det andra.
  Hur fan hinner du? frågade en häromdagen. Och svaret är väl att jag inte vet. Jag sover inte så mycket, det har jag aldrig gjort. Omständigheterna har tvingat mig till en viss disciplin, där inspiration är mindre viktigt än transpiration. Och sen, på nåt konstigt sätt, kan jag hålla flera tankar i huvet samtidigt.


  Det kom en del snö i år också, vilket magsurt folk påpekar som nåt slags bevis på att klimathotet är trams. Men jag upprepar det jag sagt tidigare, en snöfattig vinter är inget att oroa sig för - men stigande havsnivåer är det.
Inga mängder hittills - peppar peppar - men halt och jävligt var det, och vi åkte som små feta pingviner över isen i sprängstenen. Fingrarna blir som isglassar när man måste hålla i metall, och det måste vi då och då. Stag eller ett koben eller geckospännaren. Då blir det kallt om tassarna.
 

  Jobbet är superroligt just nu. Brädform mot berg, med passning. Det gör man inte så ofta nuförtiden, men här är kraven så speciella, på grund av vibrationsrisken. Och det är väl ingen som blev byggnadsarbetare för att skruva gips? Här är det spik och såg och virke som gäller. Profilera formen mot berget. Eftersom det är sprängt berg måste det uppställningar och plattformar.

Sen dra slätjärn och spänna precis lagom, sådär att järnet sitter men inte tränger. En sån där kunskap som man bara kan få om man jobbar med det. På några ställen blir det motgjutningar så där måste vi stämpa mot berget.

  Just nu jobbar vi med mobilkranar, men på måndag ska tydligen tornkranen igång. Som monterades under obekväm arbetstid som vanligt - det är tunga bitar som ska dit och då kan det inte vara virriga byggjobbare under.
 Så jo, jag har att göra på dagarna.

När bara glass och choklad hjälper. Om att bli arbetslös.

 

Vi blir uppsagda. Besked idag, förhandlingar pågår. Företaget hävdar olönsamhet, arbetsbrist blabla. Det är inte mycket vi kan sätta emot. Bara se till att saker sker i rätt ordning.

  Jag är van. De som följt den här bloggen har läst om sånt här förr. Jag hör till de där som alltid kommer vara sist in, aldrig hinna få några år på nacken. Man jobbar på ett projekt till, därefter kommer företaget och harklar sig och skrapar med foten, "flaggar för nedskärningar", för att rätt vad det är inte kunna bli av med oss fort nog. Som när man försöker baxa ut en full och oregerlig kamrat från en fest där stämningen blivit mycket pinsam.

  Jag tänker inte skälla på företaget heller. Det sitter nån ekonom nånstans och har räknat ut att det blir billigare att importera arbetskraft från Polen/Estland/Rumänien/Whatever, utan att ha en aning om håldäck, formstag eller limträbalkar. För honom är vi ansiktslösa, en röd siffra i ett bokslut. En sån stod igår framför oss och mådde dåligt över att vara tvungen att bemöta konsekvenserna av sina kalkyler - för det var han inte van vid.

  De skyller på att vi tjänar för mycket pengar. Våra löner. Skitsnacksnivå. Vi kan ju bemöta dem i sak för varje krona - där våra löner är en bagatell jämfört med felaktiga betongelement, för små kranar, brister i planering och logistik. Men de som tar beslutet om att säga upp oss vill givetvis inte ta den diskussionen - det vill de aldrig. Ryggrad är en bristvara i byggbranschen, vad ni andra än tror.

  Visst, det kommer byggas som faen nu. Men av vem? Vi har haft låglönekonkurrens i byggsektorn i många år nu, underbetalt folk som ställer kåkar som likförbannat är svindyra. Det är därför det blir så larvigt när våra löner påstås bidra till höga bostadspriser - låga löner sänker inte priset på bostäder, låga löner ökar bara byggföretagens vinster.

  Det är alltid jävligare att få sparklappen på sommaren. Jag VET att det blir strul med a-kassan, för det blir det alltid. Man ska täcka det med egna medel, och så var det med det sparkontot. Det kan ta tre månader innan man får första, usla utbetalningen. Tack för den pungsparken, regeringen.

  Men livet går vidare. Jag kommer hitta ett nytt jobb, i ett år, kanske arton månader. Sen är det dags igen. Det bara är så i den här jävliga och älskade branschen. Träffa andra löshästar i min egen ålder, som aldrig heller hinner få fast fäste på ett företag, som bara kan garva åt pensionsbeskedet, som vet att jobba till sjutti kommer bli en bister verklighet. Med en kropp fylld av smärtstillande.

  Men man kommer ljuga på nästa anställningsintervju också. Ont? Njaä, jag mår ganska bra. Hälsointyg? Jaaaaa, det får vi väl ordna (det gör man inte). Fackliga uppdrag? Nä. (Man är ju inte dum..)

  Inte tänker jag snacka skit om företaget. Så här är det. Det är bara i den mest ljusblåa av  nyliberala världar som vinstintresset väger mindre än medmänskligheten. Och är det röda siffror - vilket de påstår, men vi kan ju aldrig kolla det - så ryker vi. In med gästarbetarna, vars fel det inte heller är - de kommer från länder som exporterar människor istället för produkter, från länder som faktiskt borde bygga bort sin egen slum istället för att skicka sitt yrkesfolk utomlands.

  Det enda jag vill är att det hela går korrekt till. Det gör det nästan aldrig i vår bransch, okunskapen kring lagen om anställningsskydd är ofta skrämmande. Personalpolitik är nåt man kanske har på de allra största företagen, de mindre företagen "bara kör"

  Så ikväll är det glass och choklad som gäller. I morgon är det söka jobb som gäller.

Jag litar inte på chefen...

Ny krönika i Arbetarskydd! Läs här, och kommentera gärna!


Bilden? Hur det ska se ut vid sanering. Läs mer hos Industrisanering

En dag med de andra byggnadsarbetarna...

Det finns byggnadsarbetare och byggnadsarbetare. Jag är en entreprenadbyggjobbare - stora komplex, industriellt koncept, automatiserade rörelser, långa byggtider. Objekten kan vara värda en miljard eller mer. Vi har hjälmar, bygghissar, kranar, inklädda fasadställningar och allting är stort och bullrigt.

Men det finns en annan värld också. Där man jobbar på ett litet byggföretag, där man gör jobbet på ett helt annat vis. Där den fackliga närvaron är minimal liksom medlemskapet. Där man tjänar sämre pengar, där man tar större risker. Nu ska jag berätta om det...

Jonny hämtar Robin vid T-banan. Det är en sjabbig skåpbil, på bakrutan sitter en dekal "J.Eriksson Bygg- och Allservice" och ett mobilnummer. Under har någon designat "Allt mellan golv och tak." T:et i tak är en stiliserad hammare.

Det är Jonny som är J.Eriksson. Orakad kille i fyrtioårsåldern med glada ögon. Robin är tjugotvå, och han är lärling. Det är lite oklart vilken lärlingsstatus han har, för Bygg- och Allservice är inte medlem i någon arbetsgivarorganisation. Och Robin har inte gått bygglinjen, men han är stor och stark och vill ta i.

De åker under tystnad i morgonmörkret. Det luktar av maskiner och gammal gips och smuts i bilen. Jonny har en pappmugg med kaffe. Robin sover.

De bygger en villa. En monteringsfärdig. Taket är på, de håller på med inredningen. Under tystnad river de fram kablar och lampor och maskiner, en del har legat gömt i huset. Det är fullt med virke, gips och isolering innanför dörren. En rullställning utan skyddsräcken står under trapphålet; trappan är special och levereras senare. Under tiden klättrar de på stege.

Jocke och Migge kommer. Jocke har också eget företag, men han och Jonny känner varandra sen tjugo år, och de jobbar ihop. Ena gången tar Jonny jobbet och sköter fakturering och kundkontakt, nästa gång är det Jockes tur.
Bägge har de mer jobb än de har folk för.

Jocke har ett jobb på Arsenalsgatan där han ligger efter, han har helt enkelt inte haft tid att åka dit. Kärringen som äger huset ringer och är arg och de kommer överens om att Jonny ska åka dit på eftermiddagen och sätta upp två högskåp så målaren kan börja. De gör ofta så.

Robin skruvar undertak i ett av sovrummen på övervåningen. Maskinparken är väl sisådär - men den är betald säger Jonny och fnyser åt reklambladen. Han köper nytt när maskinerna är helt slut. Tills dess duger de.

Jocke och hans lärling ger sig upp på taket. De har lagt underlagspapp men nu måste läkten dit, och snart dunkar taket av hammarslag, som ekar i villaområdet. De har en ställnig runt huset, men förra veckan ramlade Migge ner från översta bomlaget, och landade i just den enda buske som man lovat kunden att behålla. Han slog sig en del men det får man ta - han är väl karl, säger Jocke. Och berättar hemska historier om folk som både slagit ihjäl sig och nästan slagit ihjäl sig.

Jonny tjafsar i telefon med elektrikern. Han behöver ha hit honom snarast, men lysmasken - också egenföretagare - är inte så pigg på att åka sex mil extra för tre trådar, som han säger. Robin hör men säger inget - efter ett par månader på Bygg- och Allservice har han lärt sig att såna samtal hör till vanligheterna.

Det är trångt och stökigt. Ljuset är begränsat - det finns för få lampor. Men det blir bättre bara dagsljuset kommer tröstar Jonny.

Såhär ser det ut för alldeles väldigt många byggnadsarbetare i Stockholm. De jobbar under rätt påvra förhållanden, och med stor okunskap om sina rättigheter. Och det är inte lätt att få dem som medlemmar - Robin skulle nog egentligen vilja vara med i facket, eftersom han inte riktigt litar på Jonny, men samtidigt vet han att det skulle bli en minst sagt besvärlig stämning om han blev medlem i facket. Och förresten har Jonny egna försäkringar, för det har han sagt. Problemet är bara att om Robin börjar skrapa på Jonnys försäkringar så är de bristfälliga.

De äter inne på i det halvbyggda huset- slagit ihop ett par skivor till bord, tagit dit klappstolar. Vatten finns, liksom en micro. Vissa dagar åker de till ett matställe - det får ta den tid det vill. Och Jonny brukar ta en extra kopp kaffe och nöjt konstatera att "såhär långa luncher har de inte på storbyggena"

Det kommer leveranser under dagen. Robin och Migge får bära in skiva efter skiva i huset, inget ska stå utanför. Inga kranar här inte. Sen städar Robin en timme, sopar undan sågspån och plast och annat, för kunden ska komma i morgon. Jonny sitter på en bal isolering och pratar med ytterligare en kund som är arg, en tillbyggnad i Bromma som de borde ha hunnit med under veckan.

-Det blir övertid ikväll, säger han till Robin. Vi tar Bromma efter Arsenalsgatan. Och Robin vet att klockan kommer bli både sex och sju innan han kommer hem - träningen med polarna är det bara att glömma.

För på den här nivån frågar inte chefen. Han beordrar. Och sen får Robin tanka sin pappas bil på Jonnys bensinkort en eller två gånger. Det blir ju ingen skatt då, säger J0nny och flinar. Och Robin gör som han blir tillsagd. Han är är ju inte så säker på vad som gäller. Och hans pappa har hittills inte protesterat.

De fikar ihop med Jocke och Migge innan de drar till Arsenalsgatan. Klockan är en bit efter två när de kommer dit, och Jonny får använda tio minuter till att lugna ner den arga kvinnan. "Jo, jag vet att vi är sena men det är mycket nu..." Tur att man har sån jävla charm. säger han till Robin när krisen är avvärjd.

Jonny är ingen skurk, kom ihåg det. Han jobbar hur mycket som helst - väl medveten om att hans jobb inte tar slut klockan fyra. Det är inte pappersarbetet som tar tid; det finns knappt nån småföretagare som sköter det själv idag, han lämnar bort det. Det som tar tid är att jaga nya jobb, och att räkna på nya jobb. Men han rår sig själv och erkänner att det är en livsstil - och han har tjänat rätt bra med stålar genom åren. Inte för att han sparar särskilt mycket, inte då, men han har rätt kul. Synd bara med gumman. Men det finns ju andra kvinnor...

Robin vill inte berätta vad han tjänar. Att det är under avtalet är helt klart. Men han är rädd om sitt jobb - trots allt tjänar han pengar, vilket är det viktigaste för hans grymtande pappa. Och de här skabbiga skåpbilarna pilar fram och tillbaka i Stockholm dygnet om, folk slutar och kliver på. Ett par skitiga brallor kan man väl offra på den där grabben, men skyddsskor behöver han då inte. Och klättra på stegar gjorde man förr i världen, så varför inte idag?

Jag vet inte hur många de är, annat än att de är många. Deras anställda jobbar farligt och utan trygghet, kunskapen om anställningsskydd är minimal. Det förekommer både svarta och gråa pengar, oftast med kundens vetskap. Ingen av de här killarna har nån ambition att växa som företag, anställa fler, ta större objekt. De är nöjda med sina småjobb - de är hantverkare! Och deras kunder är oftast också mycket medvetna om vilka de är...

Checklista mot Fuskbyggare

Jag ser ju inte gärna på Fuskbyggarna, Byggfällan eller liknande program - det blir ju mest att man vrider sig i soffan över hur naiva människor är. Emellanåt har jag - precis som rader av yrkeskamrater - tänkt att " de får fan skylla sig själva!" när man hör om kunder som gladeligen lägger en miljon i handen på en kille de knappt kan efternamnet på, och sedan blir lessna i ögat när huset inte blir klart.

För givetvis är den här nästan messianska drömmen om ett stort hus på landet - fast med jävligt liten gräsmatta - rena guldgruvan för klåpare och amatörer. De renodlade skojarna är faktiskt rätt sällsynta.

Och herregud vad folk är nervösa nu - HUUUUUUUUUR ska jag veta att han inte tar pengarna och drar, eller att jag får en trappa som går sönder, eller att huset ruttnar och faller ihop efter nio månader?

Eftersom jag jobbat på skutt - dvs litet byggföretag - och sett en del, ska jag därför ge några små omistliga råd.

För det första - har företaget betalningsanmärkningar? Sånt är lätt att kolla via nätet. Det kostar några sketna kronor, och företaget i fråga får veta att man kollat men so what? Det handlar om att skydda sina egna pengar. Så gör ju han. Eller fråga banken!

Och skulle nu företaget ha betalningsanmärkningar så kan man i varje fall sitta i båten - det är inte särskilt ovanligt; det kan bero på att den lilla byggfirman i sin tur haft otur när de gjort affärer med ett annat Litet Byggföretag. Fråga då. Ta reda på vilka summor det rör sig om.

För det andra - har de kollektivavtal? Det är ju ett tips som Timell et consortes gärna skulle få ta upp. Har de inte kollektivavtal kan man fråga sig varför, har de kollektivavtal ska man kolla att de betalat in. Det kan man med fördel göra via den lokala Byggnads-avdelningen. Där kan man också kolla om en företagare har det vi skulle kunna kalla en märklig historia - många bolag, trassliga konkurser, namnbyten (i synnerhet namnbyten - gissa varför!). Kolla också hur gammalt företaget egentligen är - skojföretag brukar vara mycket unga...

För det tredje - vad är det för referenser de lämnar? Man kan ju stöna en del när man hör högutbildade ingenjören pipa att "de hade ju en förtroendeingivande hemsida". Men vafan - om ingenjören ska köpa bil så kan ni lita på att han åker halva länet runt och sparkar på däcksidor eller luktar i bagageutrymmen, men när det gäller att bygga en villa för tre millar så räcker det med att titta på nätet????

För det fjärde - gör en söndagsutflykt till ett påstått referensobjekt - ring på och fråga om deras erfarenheter. Jag kan lova att om de är missnöjda kommer ni att få höra det, sanna mina ord. Det kanske blir en femtonmilaresa den dagen, men det är ju småpengar i sammanhanget.

För det femte - man kan faktiskt be om hjälp. Känner man en snickare så ber man honom om hjälp att kolla referensobjekten. Ta med en glaskula och släpp i våtutrymmet och kolla att den rullar åt rätt håll. Kolla svaj i tak, eller trappor. Kolla efter skruvskallar som lyser genom tapeten - är väggen illa skruvad är det garanterat annan skit också. Glipar foder, är det tajta golvskarvar? Hur har de skarvat golvsockeln? Hänger dörrarna rakt?

För det sjätte - snöa inte in på snygga kök eller badrum. Det är kosmetika, som inte säger ett skit om vad som finns bakom.

För det sjunde - vänd er till branschorganisationerna. Det finns ju drivor med sånt, allt från Villaägarna till Sveriges Byggindustrier och Byggmästarföreningen. Om det företag du funderar på inte är medlem där ska man fråga varför. Eller till Konsumentverket - oseriösa företag har oftast en oseriös historia...

För det åttonde - om byggfirman säger att alla installatörer är behöriga ska man kolla det - det har med kommande försäkringsärenden att göra. Och det är inget fel att kolla det.

För det nionde - om priset är för bra för att vara sant, så är det antagligen inte sant.

För det tionde - betala inte svart. Alldeles oavsett hur bra det låter är det att skjuta sig i foten. Då sitter man där sen, med vinda fönster och läckande tak och spräckta grunder. Och har effektivt förstört alla möjligheter att driva ett ärende i domstol.

Om en företagare ens erbjuder möjligheten att lösa saker "rostfritt" ska man dra öronen åt sig. Likaså om han tycker att man ska ta en del av materialet som arbetskostnad, för att komma åt ROT-avdraget.

Sen finns det små subtilare detaljer som kan vara bra att tänka på - svarar han med "hallå" eller med företag och namn? Svarar han "hallå" ska man fundera ett tag.

Har han kontor, eller "sköter han det hemifrån"? Och får ni komma hans till hemmakontor i såna fall?

Vill han skriva kontrakt på konditoriet över en kopp kaffe och en mazarin, som du får betala?

Hur har han det med ritningar? Även ett villabygge kräver en jäkla driva med ritningar - har han det?

Hur mycket ska "lösas under tiden" och hur mycket kostar det? Och varför fanns inte den kostnaden med från början?

Hur ser hans hantverkare ut? Är de unga och oerfarna eller gamla och utslitna, har de prydliga grejor? En grundregel är ju att sopiga byggföretag har sopiga anställda, och det syns. Däremot ska man inte lura sig av flashiga visitkort eller logotyper på jackor eller fordon. Sånt kostar ingenting. Inte heller blåbrallor. Men har de yrkesmässiga verktyg, har de skydsskor? Kan du ens kommunicera med dem?

Är gubbarna med i facket? Finns det skyddsombud - ta reda på ansvarsbiten om olyckor skulle hända, och lita för helvete inte på att han säger att "alla försäkringar finns". Upp med papiren på bordet bara! Och han ska veta hur ansvaret ska fördelas vid olyckor. Vet han inte det är han inte seriös. Inom klåparbranschen är den fackliga anslutningsgraden obefintlig. Det kunde Timell också få säga, istället för att tydligen hävda att riktigt yrkesfolk inte har tid att lämna offerter och garantier.

Våga fråga, var jobbig - halva orsaken till att folk upplever att de blivit lurade är att de inte öppnat näbben under resans gång. Man måste kunna ställa svåra frågor - tyvärr backar ju akademiker som från en olycka när en skäggig snubbe i blåkläder börjar gorma. Men de gormar för att de är hörselskadade, kom ihåg det.

Jag och Botrygg version 2.0

Läget är som följer:
I måndags fick jag en kopia av den stämningsansökan som Botrygg sagt att de skulle lämna in. Med den följde ett kort mejl som jag klistrade in i den här posten. På detta svarade jag enligt följande:

Från: Calle Fridén [mailto:callefriden@hotmail.com]
Skickat: den 20 december 2010 20:11
Till: Kerstin Warvsten
Ämne: RE: Ang Ditt inlägg om Botrygg

Du är självklart medveten om att jag kan komma publicera detta på bloggen.

Mvh

Calle Fridén

Utsikt Från Ett Tak - Byggjobbarblogg
min blogg http://utsiktfranetttak.blogspot.com/

Hej!

Jag tar Ditt svar som ett nej. Vi kommer idag att skicka in en stämningsansökan mot Dig avseende förtal.

Med vänlig hälsning

Botrygg Fastigheter HB

Kerstin Warvsten

Tel 013-474 57 06

Och sen har jag inte hört mer. Vad jag vet är ingen stämningsansökan inlämnad, men eftersom den i såna fall ska ställas till rättsmyndigheten där bolaget är skrivet, dvs Linköping, är det väl inte omöjligt att de gjort fel. Där också.

Jag måste tacka för allt stöd jag fått - det här rörde upp en del kan jag säga. Helt plötsligt var mitt namn och Botrygg de mest sökta på knuff.se, och från att ha varit en blogg med ett par hundra besökare om dagen blev det ETT PAR TUSEN! Och stödet kommer från alla politiska håll kan vara värt att betona; det här kom att handla om vad man får tycka. Jag kan ju också se att här har varit folk från alla stora byggbolag och från väldigt många fastighetsbolag och andra aktörer på bostadsmarknaden.

Det var förmodligen inte det Botrygg hade tänkt sig.

Åtminstone tio jurister har hört av sig, både på bloggen och privat. Jag vill dock betona att jag inte primärt varit ute efter Botrygg annat än när det gäller arbetsmiljön (fast nu är det ärligt talat mer personligt!), även om det dykt upp förslag om att lämna in en egen stämning mot dem, för falsk anklagelse. För tillfället får det dock vänta.
Däremot finns det all anledning att återkomma till VAD man kan skriva, vad man får säga och hur man får yttra sig. Att bli stämd är inte farligt. Det är när man slutar tycka saker som det blir farligt.

Botrygg anmäler min blogg för förtal!

Jag bloggar för att jag tycker det är kul. Jag skriver om saker som angår mig, saker jag tycker är roliga, saker jag tycker är upprörande. Från början var det ett sätt att berätta om mitt arbete som byggnadsarbetare, eftersom jag tyckte det saknades berättelser från arbetslivet. Med åren har det blivit mer politik och fackligt.
Inte nånsin har jag funderat på om jag gör skillnad, fast visst hoppas man. En del har fått folk att bli arga, annat har fått folk att fnissa. Och jag har ett par hundra besökare om dagen, av alla sorter.
Men en del gör folk argare.

Det kom ett litet brev häromdagen. Från Botrygg. Det är eftersvepet av en mejlkonversation som deras VD Michael Cocazza haft med mig, efter att jag skrev en bloggpost om en arbetsplatsolycka på Botryggs arbetsplats i Henriksdalshamnen i Stockholm. Den posten kan ni läsa här. Dessutom länkade jag till en artikel i Metro där samma olycka beskrevs. Jag gav som ni kan se i bloggposten uttryck för en del egna åsikter, och egna slutsatser, och avslutade med att tycka saker. Om detta tyckte inte Cocozza.
Därefter har det förekommit en del mejlväxling mellan mig och företagets VD och ägare Michael Cocozza, där han uttryckligen krävt att jag ska ta bort eller revidera bloggposten. Jag vägrade naturligtvis att göra det - däremot erbjöd jag honom att gå i svaromål på bloggen, vilket han inte gjort.

Därför var inte följande brev särskilt oväntat:

Vi har tagit del av Ditt inlägg om Botrygg på din blogg.

Då det som där skrivs är rena lögner föreslår vi att Du tar bort detta från nätet. Vi kommer annars att lämna in bifogad stämningsansökan.

Vi vill ha Ditt ställningstagande senast under tisdagen den 21 december.

Med vänlig hälsning

Botrygg Fastigheter HB

Kerstin Warvsten

Det var ju trevligt att de avslutade med "Med vänlig hälsning", eller hur?

Och i stämningsansökan stod följande:

Attunda tingsrätt

Box 940

191 29 Sollentuna

Linköping 2010-12-20

ANSÖKAN OM STÄMNING

Sökande: Botrygg Bygg AB, org nr 556502-6241

Box 335, 581 03 Linköping

Svarande: Carl Fridén, 62XXXX-XXXX

Månadsvägen 41, 177 42 Järfälla

Forum: 5 kap 1 § rättegångsbalken

Saken: Förtal

1. Bakgrund

Carl Fridén (Fridén) med bakgrund som byggnadsarbetare skriver enligt egen uppgift i sin blogg ”Utsikt Från Ett Tak” inlägg om bl a politik och jobb. Bloggen går att läsa via http://utsiktfranetttak.blogspot.com/.

I sin blogg 2010-12-13, se bil, går Fridén till angrepp på Botrygg Bygg AB (Botrygg) på ett osant och otillbörligt sätt och påstår att bolaget sätter vinsten före arbetarnas säkerhet.

Först skriver Fridén att ”de regionala skyddsombuden i stort sett haft klippkort eftersom säkerheten och ordningen varit under all kritik”.

Vidare skriver Fridén: ”Att företag som skiter i säkerheten får existera är rent bedrövligt – hur bra känns vinsten för BoTrygg om nån dör på kuppen?”

I ett inlägg från en läsare låter Fridén läsaren kalla Botrygg ”ett skämt” och påstår att Botrygg inte bryr sig det minsta om arbetarskydd, kvalité och drägliga förhållanden på sina arbetsplatser.

Samme anonyme kommentator påstår att det förekommer fuskarbeten på vår fasad vid ett bygge i Hornsbergs strand.

Vidare antyds i bloggen att företag som Botrygg inte följer arbetsmiljölagarna och att arbetstagare kan få sparken om de protesterar. Sammantaget är allt detta rena lögner helt tagna ur luften. Botrygg kan genom skriftlig och muntlig bevisning styrka att säkerhetsarbetet varit av god kvalitet, att företaget har goda rutiner vad gäller arbetsskydd samt att företaget har ett gott resultat vad gäller kvalitet i sin nyproduktion. Botrygg har på alla sina arbetsplatser ett systematiskt arbetsmiljöarbete i syfte att förebygga arbetsplatsolyckor. Vi tar riskerna på byggen på högsta allvar.

2. Yrkande

Botrygg yrkar att tingsrätten fäller Fridén för förtal samt att Fridén skall dömas till böter.

3. Grunder

Fridén har genom falsk ryktesspridning utpekat Botrygg som ett företag som bryter mot Arbetsmiljölagarna och nonchalerar säkerhetsaspekter på sina byggarbetsplatser. Det otillbörliga sätt på vilket Fridén utpekat Botrygg har skadat bolagets rykte på ett sätt som kan vålla skada i bolagets framtida verksamhet. Fridén har därigenom brutit mot 5 kap 1 § brottsbalken.

4. Bevisning

Utdrag från Fridéns blogg ”Utsikt från ett tak”, 2010-12-13, bil 1

Till styrkande av Fridéns förtal av Botrygg

Linköping dag som ovan

Botrygg Bygg AB

Michael Cocozza

Bil Utdrag från Fridéns blogg ”Utsikt från ett tak”, 2010-12-13

Jag vet inte vad jag ska säga ärligt talat. Faktum är att jag får tycka precis vad jag vill på min blogg. Jag får till och med säga det högt. Det kallas för "yttrandefrihet". Nåt vi ska vara glada för att vi har. Han har haft alla chanser att bemöta mina åsikter på min blogg - och han har inte tagit de chanserna. Om jag däremot skulle haft ett ekonomiskt intresse av att baktala Botrygg hade det varit en annan sak. Fast nu har jag ju inte baktalat utan berättat.

Dessutom funderar jag ju med ett småleende på hur de tänkte. Att jag skulle vara tyst? Knappast. Då känner de inte den här byggnadsarbetaren. Botrygg skulle förmodligen behöva lite coaching när det gäller mediekontakter. Och hyfs.
Om de tyckte att jag skadade dem med en bloggpost där jag i stor utsträckning refererade till en artikel i Metro - och har de stämt Metro, tro? - undrar jag ju hur de trodde att det här skulle gynna dem?
Jag är inte heller särskilt oroad över hans hyfsat konstruerade kopplingar mellan min allmänt hållna skrivningar och hans företag. Om han läser min blogg kommer han finna att det finns andra företag som också fått på huden.

Ni behöver inte oroa er Botrygg - ni är kända bland de regionala skyddsombuden bland byggfackförbunden i Stockholm. Det finns god dokumentation kring brister på era byggen. Det finns bilder också. Vad som oroar mig är vad VD Michael Cocazza - apropå olyckan i Henriksdalshamnen, som alltså är en oerhört allvarlig incident - skrev tidigare till mig:

Det tillbud som hände i onsdags förekommer på byggen. Det fanns ingen på marken i närheten då balken föll, det är lögn som står i Metro om 5 meter från en person. Det fanns ingen där just därför att lyft sker över vattnet. Balken föll i vattnet, ingen skada har skett.

Grejen är att OM sånt händer på ett bygge så ska det bli ett jävla liv - då ska man avbryta arbetet, då ska Arbetsmiljöverket dit fortare än kvickt, då ska det upprättas vittnesmål och förloppsbeskrivningar. I synnerhet ska man säkerställa att ett likadant tillbud inte kan hända igen - genom att gå igenom utrustningen, se till att alla som ska koppla eller lyfta har korrekt utbildning. Framförallt ska inte den högst ansvarige avfärda det hela med en axelryckning om "att det är sånt som händer på byggen". I Henriksdalshamnen fortsatte kranen, enligt vittnen, omedelbart med nästa körning.

Ja, jag är oroad över folk som Michael Cocazza. Därför att han var tvungen att få drivor med påpekanden om arbetsmiljön på sina arbetsplatser för att få ordning på det, för att han tycker att medlemsföretag i Sveriges Byggindustrier och Byggnads använder arbetsmiljö som ett konkurrensmedel, och också för att han tycker att han kan kräva att en privatperson ska hålla tyst med sina åsikter.
Men du kan väl svara, Michael Cocazza - hur bra skulle din vinst smaka om nån dog därför att skyddet varit undermåligt? För att vara övertydlig kan jag berätta att det må vara en tendentiös fråga, men den är ändå relevant. För det finns i min värld bara ett enda svar.

Alla ska få komma hem efter jobbet. Ingen ska behöva dö på jobbet.

Förmodligen är Cocazza nån som är van att få som han vill. Nå, han kommer inte få det den här gången. Jag kan visst vika ner mig för sakligheter, vilket inte har varit fallet här (som Botrygg inte bidrar med i sin stämningsansökan eftersom jag hämtat fakta från Metro, Byggnadsarbetaren och Svenska Dagbladet, och som därför inte kan ses riktade mot just Botrygg utan mot systemet), men så fan om jag tänker falla undan för hot.


Bilden? Om jag någonsin skaffar mig en tatuering ligger den här bra till....

Jag vill ha en hearing om byggolyckorna!!!

Man är ju inte mer än människa. Därför puffar jag idag för att jag är intervjuad i LO-tidningen här. Lite stolt är man ju över att en del blogginlägg sprids mer än andra
Dessutom kan jag ju inte låta bli att beklaga Bo Antonis inställning, när han förkastar idén om en hearing. Jag är jävligt nyfiken på vad han tycker att vi ska göra istället? Och vad han tror att en hearing skulle innebära. Vi ska tydligen invänta utredningarna om de här senaste dödsfallen.

Ursäkta, men det där är ju där vi är. Och INGET händer!!!!


Vi VET vad som är fel. Frågan är VEM som ska se till att det blir bättring. VAR ligger systemfelet? Det är precis vad en hearing skulle handla om, inte nån slags folkdomstol. Man kan ju ha såna om det mesta.... Men om Bo Antoni och Sveriges Byggindustrier har en bättre idé, som är oprövad, så varsågoda! Kläm fram med det.


Bilden? Begrip det den som kan....

Fuskbyggare och fuskbyggande

Jag fastnade framför Fuskbyggarna igår. Ett litet program där man ska ta itu med fusket inom byggbranschen. Vilket innebar att man exponerade en naiv familj som vill få sitt drömhus byggt av en lindrigt sagt oseriös entreprenör.
Jag vill inte ens kalla honom hantverkare, och jag känner mig inte ett dugg besläktad med honom. Inte heller med de som jobbat på den stackars familjens drömhus och spolat ner deras sparpengar i avloppet.
Det var tragiskt, det var pinsamt och det är väl jättebra att även Tv4 gör konumentinriktade program (på tiden!!!!) men det hade inte särskilt mycket med byggfusk att göra. Mina byggarbröder Sync och Byggblasket kommer ha andra synpunkter. Själv undrar jag ju varför man sätter Martin Timell att chatta ensam med allmänheten, om frågor som ligger vida över hans kompetens. Han vet till exempel uppenbarligen ingenting om ID06.....
För inte var det yrkesmännen som hade gått loss i huset som visades upp i Fuskbyggarna. Yrkesmännen var de som kom dit och färdigställde till beboeligt skick - grabbarna från BTH!

Med tanke på att dagen kommer att ägnas åt riksdagsbeslutet om Lavaldomen och konflikträtten, måste jag bara återkomma till en av Fridéns käpphästar: Det är utbildnng som är framtiden.
Morgondagens - ja, och för all del dagens byggare också - måste vara så duktiga och välutbildade att vi kan konkurrera bort lönedumparna. För ni kan vara alldeles övertygade om att de som byggde familjen inte tjänade avtalsenliga pengar, och att de jobbade utan kollektivavtal.
Och då finns det all anledning att branschen börjar ställa krav på byggutbildningarna, som fortfarande lär ut saker som man gjorde på sextiotalet - det finns lärlingar som inte sett en gipsskiva innan de går ut på praktik, inte satt en utfackningsvägg, inte hört talas om filigran, eller lyft i ytterdörrar eller fönster.
Och det är precis vad de kommer få pyssla med ute på bygget, tro mig. Skulle det nån enstaka gång dyka upp några rejäla träjobb kommer gamlingarna att köa för att få ta hand om det. Inte släpper man det till lärlingen - iväg till dina jävla gipsväggar!! Marsch!!!

Överhuvudtaget funderar man ju på varför folk inte ringer till facket när de ska ta referenser på olika företag - jag kan lova att de flesta av bus-firmorna är väl kända. Om ett företag eller entreprenör är inblandad i tvister om löner, eller om han har skatteskulder så kan man förmoda att han inte är seriös.
Seriösa firmor har avtal. Visst, det finns en och annan oseriös som slinker emellan och lyckas skaffa sig avtal, men det är ett fåtal, och de varar sällan länge.
För byggfusket är inte just att arga privatkunder blir blåsta på ett burspråk, även om det kan vara det också. Byggfusk är när enorma pengar försvinner i svarta hål i byggprocessen, och kommer att kosta hyresgäster eller köpare onödiga pengar i många år framåt. Billighetslösningar, snabba vinster, oprövade material, taskig arbetsmiljö - allt detta leder fram till hus med tveksam standard. Som dessutom allt som oftast innehåller just den sortens hafsverk och okunskap som Fuskbyggarna pekade på.
Vi måste ju slå vakt om de seriösa företagen. Men så länge folk vägrar inse att det finns ett samband mellan prisnivå och hur resultatet blir, så kommer Fuskbyggarna finnas kvar.


Bilden? Hmmmm....hur tänkte de där? Den som vill kan få skriva och gissa varför det blev sådär...

Om ett smartare sätt att bygga

Istället för att fortsätta hoppa på centern för att de ger sig ut på arenor de inte behärskar, kunde det kanske vara bra om vi istället la lite krut på att göra det som det hela borde handla om - fundera kring hur man kan bygga smartare eller snabbare eller effektivare. Eller alltihop...
Det är ju inte så att problemet inte är nytt. Om det nu är ett problem - min erfarenhet är ju att vi idag är ohyggligt mycket effektivare på arbetsplatsen än för tjugo år sen, men fortfarande finns det en tröghetslag som är rätt frustrerande.
Istället för att utreda det här en gång till - för jag håller med Sync och Byggblasket och flera andra om att det får räcka nu - kan man ju rätt snabbt identifiera en driva problem. Omkring dessa borde debatten handla, förutom en del andra småsaker.

1. Det är för dålig konkurrens. Det finns fyra stora drakar, och några uppstickare, men sen är det slut. Det är bara de stora som kan ta de stora jobben - bostadsområden, jätteprojekt - och de får dessa jobb ändå, utan att behöva konkurrera med effektivitet.
2. Hierarkin inom byggsvängen är fortfarande stenhård. Man öppnar icke käften som ung och grön. Man kan ha hur bra idéer som helst men det viktigaste är att veta sin plats.
3. Konservatismen är stor. Nytänkande ses med misstro. Nya tekniker tas inte tillvara. Fortfarande är "det var bättre förr" en standardfras. Eller att "förr i världen var de i varje fall yrkesmän". Nå, de byggde faktiskt både illa, långsamt och dyrt förr också. I själva verket är dagens utbildade byggnadsarbetare långt mer mångsidiga än de tidigare generationerna. Vilket för oss till
4. Utbildning. Det är ju märkligt att man samtidigt som man efterfrågar större kompetens (och mer ansvar) av byggjobbarna, i samma andetag försämrar utbildningen för den nya generationen.
5. Kunskapsöverföring. Jag VILL inte komma till en arbetsplats till, där man bestämt att plocka ner tornkranen i vecka 38 fast alla på plats ser att den behövs till vecka 44. Jag VILL inte komma till ännu en arbetsplats där etableringen ligger en kilometer från arbetsstället. Jag VILL inte stå och tjafsa med en verkare till om hur mycket virke det går åt. Jag VILL inte stå med händerna i fickorna och vänta på att det ska komma en lastmaskin som skulle ha varit där för tre timmar sen (och jag vill fan inte filmas när det sker!).
6. Jag vill vara med och se hur lång tid momenten tar. Har man räknat med en mobilkran? Var ska den ställas upp? Kan den ställas upp där? Hur ser tillfartsvägar ut? Kommer man att ta dit städare eller bärhjälp? Kommer jag att få sällskap av kunniga yrkesmän, eller kommer vi att omges av klåpare?
7. En tilltagande okunskap om hur en byggarbetsplats fungerar. Faktum är att den sista tidens debatt tyvärr visar att alltför många inte vet. Vilket gör att de gissar, och tror, och det slutar med att de stjälper mer än de hjälper.

Jag är beroende av att processen fungerar. Ju bättre ett bygge går - fortare, snyggare, lönsammare - desto bättre pengar tjänar vi som jobbar på ackord. Och våra ackord drar med sig de som tjänar sämre. Alltså är vi intresserade och vill ta del - det är bara att fråga i vilken byggbod som helst.
Men hur ofta blir vi involverade? Inte särskilt ofta. Och om hur det ska bli ändring på det, är vad det borde handla om. Vi är en viktig resurs - ta vara på oss.


Bilden? Från geniale Robert Nyberg

Det höga taket i centern. Eller inte

Jag hade ju i och för sig inte tänkt tjata mer om den olycksalige hr Pettersson och hanses irrfärder, men efter att med lite halvt intresse sådär, sett hur den interna debatten inom centern tagit fart så måste man ju skriva en rad eller två.
Det är ju helt uppenbart att den där nyliberala falangen inom centern tagit munnen lite för full en gång för mycket, vilket fått en och annan att reagera. Både här och på andra ställen. Jonas Petterssons slutsatser om svensk byggmarknad möts med både skepsis och breda flin, av de som verkligen begriper frågan.
Samtidigt finns det ju en stor risk att det som borde ha varit ämnet för den där filmsnutten - ineffektivitet i byggsvaängen - hamnar i skuggan igen. Under en lång tid framåt finns det risk att varje försök att diskutera ämnet kommer att mötas med ett "byggjobbare som fikar och röker". Och det gynnar ingen.

Själv hamnar jag ju i en rätt konstig situation. Jag har sympatier för den centerrörelse som tillsammans med arbetarrörelsen tog ansvar för nationen vid ett flertal tillfällen. Jag tycker att forna ledare, Johansson, Dahleus, förtjänar respekt.
Det här nya garnityret - Stureplanscentern - ger jag inte mycket för, och det är jag inte ensam för. De sågningar som stackars Pettersson nu råkar ut för är inte snälla. Nog för att jag är en smula skadeglad över det som sker, men man måste ju ändå fundera på vilken ilska som finns i partiet, när man kan hala iväg en sån här utskåpning! Och därför gör Pettersson nu också en väntad avbön och pudel!

Ännu bättre är att en av de mer aggressiva Stureplanarna fortfarande inte fattat vad de ställer till med... Att han inte fattar nåt om byggbranschen förvånar mig inte!
Och även om jag gärna såge - ja, man får böja det så! - att hon den beskäftiga från Västerbotten, åkte ur riksdagen med buller och bång, så vill jag absolut inte få ett politiskt vakuum där Fredrik Reinfeldt beslutar sig för att stödja sig på Sverigedemokraterna istället.

Andra om saken

Politikerbloggen, Byggblasket, Tidningen Byggvärlden, Fredrik, Sync, Norran



Bilden? Helt oblygt snodd från Norran

Fast visst är det kul att få över tusen hits på en dag

Det djupa föraktet för kroppsarbete, och konkurrensen

I den här tråden på min blogg har det brakat loss ordentligt. Somliga verkligen hatar Byggnads. Det är rent av fult att man kan tjäna rätt bra med pengar därför att man slår sig samman i en förening. Det kan finnas en rätt stor dos av förakt för den lågutbildade där. På samma sätt finns det ett rent hån mot den som arbetar med sin kropp som redskap.
Man trodde ju man passerat det.

Det är rätt skönt att se framstående centerpartister som Karin Ernlund, ta avstånd från den politiske tjänsteman som på arbetstid - observera det! - smygfilmade några byggnadsarbetare, som med största sannolikhet inte hade särskilt mycket att göra. Vilket med största sannolikhet inte var deras fel....

Nå. han har naturligtvis fått uppmuntrande tillrop från några av sina meningsfränder, och det ska han vara glad för. Men om han tror att han ska vinna några röster på det så tror han som sagt fel.
Jag tänker därefter kanske inte ge det hela så mycket mer uppmärksamhet, somligt är så dumt att det får självdö helt enkelt.
För den som inbillar sig att frågan om klass skulle död är det kanske en bra påminnelse. Jag har skrivit om det tidigare, och kommer nog att göra det igen. Det finns en allt djupare oförståelse för oss som blir skitiga, svettiga och lyfter tungt. Det kan hända att det ligger i civilisationens natur - ju mer sofistikerat ett samhälle blir desto mindre vill den samhällsbärande klassen ha att göra med dess drift.
Detta kan vi se redan hos de gamla grekerna (eller egyptierna, välj själva), och sen löper det som en röd tråd genom historien, där kroppsarbetarens barn inte blir kroppsarbetare, och till sist fylls av förakt för den skitige och svettige. En allt mer välmående medelklass sätter sig på en utnyttjad underklass, antingen bestående av ett proletariat eller av slavar, som i den amerikanska Södern.
Att därifrån se att samma kroppsarbetare idag skulle vara högavlönade (och också högeffektiva yrkesmän) sticker naturligtvis i ögonen på somliga. Och i grunden finns föraktet för den som arbetar med sina händer, eller byter blöjor, eller städar toaletter. Föraktet.
Naturligtvis är det rent trams att påstå att den fackliga rörelsen skulle vara protektionistisk. Gå med i föreningen så har du fördelarna. Står du utanför så står du utanför. Vi har en växande del utländska medlemmar inom Byggnads, och inga som helst svårigheter att värva nya.

På samma sätt är det rent trams att påstå att det skulle ligga på facket att effektiviteten skulle vara låg inom byggsektorn. Vi äger inte företagen, vi anställer inte deras tjänstemän. I själva verket har vi, om några, ett stort intresse av att jobbet funkar, eftersom vårt lönesystem bygger på att jobbet går bra. På en välskött arbetsplats med ackord jobbar man effektivt och med hög kvalitet - annars blir det inga pengar. Alltså har också Byggnads ett stort intresse av välskötta företag!
Mitt i alltihop ska man också vara medveten om att det finns en rätt aktiv debatt i byggbranschen just om den här saken. Titta gärna in hos Jens Hoffman, eller hos Byggblasket, eller hos Sync eller Byggbloggarna med flera - för just initierade och kunniga synpunkter.

Tyvärr är det ju så att många av de som har synpunkter inte har en aning om hur det fungerar ute på ett bygge. Jag vet inte hur det funkar inne på ett riksdagskansli, men jag yttrar mig inte heller om saken.
Det finns mängder av olika sätt att se på effektiviseringen av byggbranschen, men inget av de sätten förutsätter sämre avlönade eller mindre skolade byggnadsarbetare. Snarare tvärtom - det är allt högre kunskaper som kan ge tids- och kvalitetsvinster. Och framförallt behövs det en fungerande konkurrens. Och det är inte effektivitetskonkurrens när ett polskt företag kommer hit och bygger på exakt samma sätt som de svenska, men med lägre löner.

Betalar man sämre behöver man ju inte effektivisera, om man får jobbet. Istället skulle man kunna hävda, med risk för att reta upp folk, att våra löner skulle behöva höjas rejält. Då kanske byggföretagen skulle känna pressen att börja bli lite mer effektiva....


Bilden? Ett gäng högproducerande byggnadsarbetare just idag! På sin rast, är väl bäst att påpeka...

Lata byggnadsarbetare - del II

Kan inte låta bli att tipsa er om vad alltid kloke Sync har att säga om den här utskällda reklamfilmen. Och hoppa sedan vidare till Slak Lina som ifrån ett liv som reklammakare gör en magnifik sågning.
Nu har naturligtvis en driva förhoppningsfulla centerpartister hoppat med i trandansen för att få lite annan uppmärksamhet än de där hemskheterna under hösten - Vattenfall, SAAB, energifrågan mm - som dragit deras ambitioner i smutsen.

Ingen av dem har den minsta aning om vad de talar om. Punkt.
Är man riksdagskandidat (eller politiker med ambitioner överhuvudtaget) kanske man kunde kräva en viss kunskap innan man öppnar munnen. Istället drivs man av dels ett gravt oförstånd om hur byggbranschen fungerar, dels ett behov av få visa upp sig, dels av avoghet mot facket (och Byggnads då i synnerhet, konstaterar jag nöjt).
Undertecknad beskrivs som "argast av alla" vilket jag milt bara ler åt. Eller Lol.

Precis som Sync ovan skriver, baseras Petterssons påhopp på en rapport om ineffektiviteten i byggbranschen som är flera år gammal, om vilken jag också skrivit, och där det med ytterlig tydlighet framgår att det är arbetets organisation och styrning som svarar för ineffektiviteten. Det står inte att det skulle vara fackföreningarnas fel. Inte heller står det att byggnadsarbetare är lata.
Nu finns det som sagt ingen anledning att hetsa upp sig för det här. Det är ett desperat försök att få uppmärksamhet, lika mycket som ett försök att provocera. Allt från ett parti som med största sannolikhet kommer marginaliseras intill att de ramlar ur riksdagen. Så med det lämnar vi frågan.

Jag tror inte Jonas Pettersson kommer vinna en enda röst på det här. Däremot kommer han att se till att centern tappar röster. Mer sånt!

Bilden? Självillustrerande för böveln!

Centern ska jaga lata byggnadsarbetare

Man vet ju inte om man ska gråta eller bara bli förbannad, men Jonas Pettersson heter en kille som tänker satsa på riksdagen genom att hävda att låglönekonkurrens skulle vara bra. Och att facket är skit och borde krossas.
Ni kan kika på hans video hos Alliansfritt Sverige. Man kunde ju avfärda honom som en galning, men det är det inte alls säkert att han är. I ett allt tuffare klimat för solidaritet finns det säkert en och annan som kommer tycka att han är en hyvens kille, med trevliga idéer.
Det läbbiga är istället att han faktiskt jobbar på Centerns riksdagskansli, och det känns avsevärt mycket mer besvärande. Jag tror att de få centerpartister, den där gamla sortens centerpartister, jag känner betackar sig för sådana företrädare. Fast jag skrev för flera år sen att centern förmodligen kommer raderas ut sakta men säkert - vi får väl se.
Men det kanske är så att de tokliberala måste sugas upp nånstans, och att vi borde rita om den där politiska kartan för högerflygeln igen. Där Centern alltså är den tokliberala delen, som tror på sin idé som vilken nyfrälst som helst. Som det där med att privatisera allt, nu senast Arbetsförmedlingen. Och det där är något som oroar en del av deras allianskamrater.

Bilden? Högeffektiv produktionsteknik i ett nyliberalt samhälle....

Ris och ros och lögner om ROT-avdraget

Det finns ett ROT-avdrag inom byggbranschen. Det var en julklapp från Anders Borg till sina kärntrupper, de allra trognaste villaägarna. De skulle få dra av kostnaden för att bygga om hemma. För den skulle nån annan betala.

I likhet med skattereduktionen för hushållsnära tjänster (jag får inte skriva pigavdrag längre eftersom det visst skulle var kränkande för de kvinnor som jobbar i den sektorn) skulle det hela motiveras med att man motverkade svartjobben. Och nu har det kommit en undersökning som man vill pumpa fram för att rättfärdiga det hela. Där har man intervjuat 1857 företag som till sjuttioåtta procent intygar att jodå, det har blivit mindre svartjobb.

Vän av ordning frågar sig då - hur fan vet de sånt? Den enda rimliga orsaken måste ju vara att dessa sjuttioåtta procent (noga räknat 1448 företag) faktiskt har suttit med fingrarna i syltburken i nån form. Känns det bra?

Dessutom, vilket jag tjatat om tidigare, så upplever inte svartjobbskonstnärerna att ROT-avdraget saboterat deras verksamhet. Det är alldeles tvärtom - men om detta vill vare sig regering eller skatteverket eller nån annan tala. Det har blitt lättare att jobba svart med de nya reglerna, eftersom man nu kan legitimera sin närvaro och verksamhet på ett enkelt och smidigt sätt, och sedan fortsätta dra in rostfria stålar.

Jag tycker inte alls att siffrorna i undersökningen är särskilt muntra - i själva verket är det naturligtvis så att det enda raka, och det som vore både nationalekonomiskt och moraliskt rätt, är att införa ett ROT-avdrag för flerfamiljshus. Inte bara för att det skulle skapa avsevärt fler jobb, utan också för att behovet av att rusta upp i Hallunda eller Hammarkullen faktiskt är större än att kunna byta klinkers i badrummet i Äppelviken eller Vellinge.

Det handlar om bostadspolitisk hygien i fler än ett avseende. Och det skulle inte bara röra det vi kallar miljonprogrammet - det finns ett jätterenoveringsbehov av bostadsrättsföreningar, där kostnaden för stambyten och energianpassning kommer att vara ett dråpslag för de som bor där.

Men nu råkar vi ha en regering som i sann liberal anda belönar de sina, och det är sällan så uppenbart som med ROT-avdraget.

Bilden? Jo men ta ett ROT-avdrag, så kommer det nån med en hammare med träskaft och gör jobbet....

Hyresrätter is teh shit!

Jo, jag visste att PEAB skulle starta ett bolag för att bygga hyresrätter, och nu har tidningarna fått tag i det. Naturligtvis gör de helt rätt och sätter också fingret på något jag och fler tjatat om länge - det behövs en hyresmarknad för att skapa rörlighet på bostadsmarkaden.
Och egentligen visar det på bristerna i den nyliberala teorin, vilket inte är konstigt eftersom den teorin är femtio år gammal och samhället inte alls ser ut så längre. När samhället ser annorlunda ut kommer också människors värderingar och basala behov att förändras. Men några saker kommer att kvarstå - till exempel att unga människor vill flytta hemifrån även i dåliga tider, och att samma unga människor inte har lust att betala förmögenheter för sina första lägenheter.
Vi har en usel regering som medvetet kört bostadsbyggandet i botten, och det kommer att ta åratal att bygga bort det.
Jag har inga förhoppningar om att det nya bostadskonglomeratet kommer producera billiga lägenheter. Det kommer de inte att göra innan en politisk ledning skapar förutsättningar för det - och det måste ske. I ett nyliberalt samhälle får de fattiga nöja sig med smulorna från de rikas bord, och i synnerhet när det gäller var man ska bo.
Det ligger naturligtvis ingen altruism bakom skapandet av Tornet - sluga affärsmän ser att det är en nisch där man kan tjäna pengar, och det har de väl all rätt till. Men risken är ju enorm att vi bara får ytterligare Hammarby Sjöstad; områden med höga hyror och krav på hyresgästerna.
Därför är det ju viktigt att vänstern börjar tala bostadspolitik igen. Den har varit nerlagd i för många år nu, men det är hög tid att lyfta fram boendet som en mänsklig rättighet igen.
Jag stör mig oerhört på socialdemokrater som utan vidare lanserar boendet som en främst ekonomisk transaktion - där en lägenhet ungefär ska vara en extra pensionsförsäkring. I ett samhälle där vi stoltserar med fina ord vore det väl fan om vi inte kunde skaka fram anständiga bostäder åt de som behöver, istället för att låta det bli en privatsak.
Och jag kan inte nog sparka på nyliberalerna. Det jag kan se av länder där nyliberala idéer fått råda är att det är länder med enorma samhällsklyftor, med elände och tragedier bortom beskrivning.
Var och en av er som förespråkar sånt får ta ansvar för det - man kan inte sitta hemma i den svenska ankdammen och prata sig varm för avregleringar och fri marknad, och sen titta åt ett annat håll när eländet knackar på. Är man nyliberal får man ta ansvar för Latinamerika och Korea och Tyskland och Lettland också. Kapitalismen ser inga gränser och släpper man den fri är det inget tamt keldjur som gör som den blir tillsagd.
Mest av allt syns det i våra miljonprogram, där misären och hopplösheten emellanåt når bedövande nivåer. Det kan vara bra att tänka på det när man nu applåderar PEAB.
Det finns ett gigantiskt renoveringsbehov i förorterna, och varför det inte tas initiativ där är fullständigt obegripligt. I min värld ska det finnas ett färdigt paket som kan sättas i sjön efter valet 2010 - där resurser som används för renovering av husen blir renovering av själar.

Bilden? Miljonprogram i Riga. Läs mer om förorten här

Nu tar byggbranschen strid mot svartjobben..Pyttsan

I Almedalen (i Värnamo, höll jag på att säga) avhöll Byggbranschen i samverkan ett seminarium om hur man ska komma tillrätta med svartjobben. Och i vanlig ordning var det ett väckelsemöte, där man trängdes om att berömma varandra - både från de fackliga organisationerna och från arbetsgivarna. Inte ett öga var torrt efteråt...
Man har en driva förslag, man vill ha en legitimationshandling, man vill ha personalliggare, man har en rätt stelbent byråkrati kring det hela, man ska ha in månadsvisa redovisningar, och man verkade smått panikslagen inför vad t ex moi - alltid uppkäftig -ansåg i ämnet, nämligen att det aldrig varit lättare att jobba svart.
Ni kan titta själva här.

Dessutom vill ju då regeringen och deras hantlangare få det till att den här mutan till sina kärnväljare, som de kallar det utvidgade ROT-avdraget, skulle ha fått svarta jobb att bli vita. Något som Byggindustriers ordförande Bo Antoni tyckte var remarkabelt. Tills jag då tog till orda och påstod att samma ROT-avdrag i själva verket var en källa till mer svartjobb.
Då utbröt febril aktivitet i panelen.


Och Lars Orsihn från Skatteverket ställde sig tvivlande till det jag sa. Det gjorde för övrigt de andra koryféerna också. Så jag berättade hur det går till - och sen hade man ju förstört den eftermiddagen. Jag fick inte ens mingla, för jag var inte inbjuden.
Man inbillar sig på Skatteverket att kravet på redovisning av kostnaderna för ett utfört arbete för att få skatterabatten skulle slå undan benen på svartjobben. Helt fel säger jag.
Till att börja med finns det fortfarande en massa villaägare som inte bryr sig om att söka rabatten. De tjänar mer på att ta in tre uselt betalda polacker än de skulle tjäna på skattereduktionen i varje fall.
När det gäller lite större svartjobb måste man veta lite om hur det fungerar. Det är nämligen få som jobbar svart som vill jobba svart hela tiden. De flesta vill, och måste, ha en inkomst att deklarera, för annars får man problem på annat håll i kontrollapparaten. Nu kan de få det med ROT-avdraget.
De kommer överens med villaägaren om att köra hälften kolmörkt. Den andra hälften redovisar man och får skatterabatten för. Och än så länge har då rakt inte Skatteverket kompetens eller tid för att dundra ut på alla dessa villabyggen och kontrollera om den summa man begär avdrag för, stämmer med det jobb som tydligen har utförts.
Firman som betalar ut de svarta lönerna har huxflux fått legala inkomster, och villaägaren får tillbaka pengar på skatten. Som han använder för att betala firman för det svarta arbetet.
Exakt samma förfarande som vi ser i de hushållsnära tjänsterna, med andra ord. Fortfarande svarta pengar och svarta jobb, men numer subventionerat och sanktionerat av staten.
Bra jobbat. Not.
Eller som Josefin Brink - jag älskar den kvinnan!! - sa, ROT-avdraget kanske kan ge en del arbete, men det är tveksamt om man kommer åt svartjobben.

I eftersnacket visade det sig naturligtvis att företrädare för de Fyras Gäng (PEAB, Skanska, NCC och JM) höll med. De precis som jag, vet att i kedjan av underentreprenörer finns det plats för ljusskyggt folk, och alla vet om det, också folk från Målarbranschen och Plåtslagarna.

Det stora problemet är ju att det inte längre är fråga om folk som jobbar rostfritt vid sidan av sina ordinarie jobb. Idag ligger det stora pengar i personaluthyrning, och de som ligger bakom bedriver det illegalt från början till slutet. Affärsidén är kriminell. Man har inte en tanke på att vara hederliga ens från början.

Om detta sades mycket lite. Det var jag och en internationell skatteexpert med erfarenheter från Balkan som muttrade.
Jag är dessutom en smula besviken på att Byggnads vice ordförande Tomas Gustavsson inte kunde klämma ur sig att en bra väg är, att se till att folk jobbar med kollektivavtal, och - det här är jättebra - att den granskning av lönerna som Byggnads tidigare fick göra också var ett bra sätt att hålla nere svartjobben,
Men den granskningen såg ju Byggindustrier till att få betraktad som olaglig. Hoppsan så det kan bli, Bo Antoni. Men du brukar ju ha fel annars också...
Ett sätt kunde ju vara att skaka fram en Schysta Listan för byggbranschen. Idag är det stört omöjligt för privatpersoner att kolla om ett byggföretag har kollektivavtal eller inte - något som funkar inom Hotell- och Restaurangsektorn

Man har kört de här seminarierna i flera år nu. Jag har inte varit med tidigare (och blir väl inte inbjuden nästa år heller) men jag hoppas att arbetet mot svartjobben kan intensifieras och förbättras mer än så här!

Översta bilden från Aftonbladet, där man emellanåt kan hitta en del läsvärt. Om man nu orkar leta så länge, men det här var ett bra inlägg

Byggkrisen. Om strategi och taktik

Byggindustrier - BI - släppte idag en illavarslande rapport om hur dåligt det kommer att gå för den svenska byggsektorn. De spår en arbetslöshet på upp mot 20.000 personer i branschen, och att investeringarna sjunker med åtminstone 5%. Detta skulle betyda att vi går mot en kris helt utan motsvarighet i modern tid. Kan man då lita på det?
Själv blev jag idag intervjuad av Aktuellt - och cirkusen kring det numret skulle fordra en egen post! - men det jag sa om rapporten kom inte med. I och för sig var huvudnumret att prata om arbetslösheten och varslen och det är jag nöjd med, men....
Jag är misstänksam mot BI. Jag tycker inte att de spelar schyst, och jag tror att de friserat sanningen en hel del för att komma i ett bättre förhandlingsläge. Vi ska ju, som de insatta i varje fall vet, förhandla fram ett nytt huvudavtal snart, och oj så praktiskt att byggindustrin nästan blöder till döds då. Då kan ju ingen tycka att stygga, stygga Byggnads har rätt att kräva saker i avtalet. Av samma industri som gjort mångmiljardvinster under senaste åren.

Det finns ganska många saker i BI:s rapport som måste vägas ihop, och jag är nästan säker på att man överdriver. Det får man ju göra med statistik.
Mer intressant är ju att BI inte heller kan låta bli att kasta skit på sin motpart i en rapport som sägs vara en analys av hur framtiden för byggandet i Sverige kommer utvecklas. De skulle också kunna ställa upp på Byggnads krav, på statliga insatser för att stimulera byggandet, men det passar sig inte heller. Istället är det sänkta skatter, sänkta löner och avregleringar som är modellen. Har vi hört det förrut?
Det kommer att bli ett par jävliga år, men man får inte låta arbetsgivarnas taktiska spel ta överhanden

I andra medier....

Eder förbundne har fått äran att svara på snabba frågor i senaste numret av Byggnadsarbetaren. Läs mer här


(så ska jag lära mig hur man kopierar in från .pdf-artiklar...)

ROT-avdraget är en muta, och ger inga jobb...

En del av regeringens åtgärdspaket för att på något vis få stopp på den skenande arbetslösheten är att införa ett ROT-avdrag som kopplas till hushållsnära tjänster. Förutom att avdraget i sin form är totalt galet, och strider mot alla tänkbara regler för hur en stimulansåtgärd ska se ut, kan man kanske konstatera att det istället blir ett sätt att popularisera hushållsnära tjänster - som fortfarande väntar på att bli populära; ansökningarna motsvarar fortfarande inte de pengar som finns undanlagda - så är det naturligtvis ett sätt att ytterligare smörja de borgerliga kärntrupperna.
Det finns tre stora fel med det ROT-avdrag som regeringen föreslår:
1 Det är evigt istället för att vara tidsbegränsat vilket skulle ha gjort att folk skyndat sig att nyttja det vilket hade kunnat skapa jobb. Nu kan man tydligen vänta tio år innan man gör sin reparation. Nån som ser hur det då kan vara en stimulansåtgärd som ger jobb fort?
2. Det är alldeles för generöst. Ett hushåll kan tjäna 100 000 på den här avdragsvarianten - en tiodubbling - vilket gör att man genast stryper det antal tänkta arbetstillfällen som kan komma ur det.
3. Det borde naturligtvis också omfatta hyresfastigheter, istället för bara småhus och bostadsrätter. Varför man inte låter allmännyttan, med gigantiska renoveringsbehov som kunde sluka miljontals arbetstimmar, omfattas av det, är ju en ekonomisk gåta.
Jag anar dock strategi i detta. Väl medvetna om att de allmännyttiga bostadsbolagen idag sitter på välfyllda kassakistor vill man naturligtvis att de ska tömma dessa först. Det skulle också ligga i linje med en borgerlig önskan om att strypa allmännyttan, att liksom låta dem blöda ihjäl sig med renoveringar.
Orättvisan ligger givetvis i att bostadsrättsföreningar generellt sett har ännu mer pengar sparade men nu kommer kunna öka sin förmögenhet. Med pengar som även hyresgäster i allmännyttan varit med och betalat.
Främst lär det som sagt handla om att smörja de borgerliga kärngrupperna.
Nu var det ju också så att hederliga tjänstemän på finansdepartementet till LO-tidningen meddelade att man räknade med att avdraget kanske skulle skapa 3 000 nya jobb, istället för de 16 000 som Maud Olofsson lovade. Detta därför att ungefär 13 000 av dessa 16 000 hade skapats hur som helst, alldeles oavsett avdraget. Det vill säga att de 3 000 nya jobb som nu - kanske - skapas, blir alldeles fruktansvärt dyra.
Nu ska man också ha klart för sig att ROT-avdraget skapade jobb ligger i samma nisch som de hushållsnära tjänsterna, som alltså inte blitt nån succé. det har näppeligen skapats så många nya jobb som man räknat med. På annat sätt kan man inte räkna när man ser att av det i budgeten avsatta utrymmet på 700 miljoner nyttjades bara 130. Dvs drygt 20 procent. Om vi tror att regeringen gör samma felkalkyl kommer detta ROT-avdrag att kunna ge ungefär 600 nya byggjobb. Känns det som en bra satsning....?

Vi har dessutom inte då talat om de arbetsvillkor som väntar den som ramlar ut i de här nya små företagen som ska lägga klilckgolv, bygga burspråk eller byta tegeltak. Jag har jobbat åt skuttar som haft det som inriktning och det är då inte en dans på rosor. Därför ska vi skriva en egen drapa som handlar om livet på en skutt. Kommer snart på en blogg nära dig....


Bilden föreställer ett framtida hushållsnära avdrag i Varberg, stoppat av Arbetsmiljöverket. Foto: Sandra Lund, Byggnadsarbetaren