onsdag, november 18, 2009

Skam och nyfattigdom på Konsum


Därhemma där jag bor har vi en utmärkt liten Konsumbutik, eller Coop Nära som det ska heta numer. Efter år av förfall kom det en ny handlare med idéer och energi och plötsligt har vi fått en fräsch affär, med bra utbud och moderna produkter. Vilket vi som bor i närområdet naturligtvis uppskattar - visst, det kostar en aning mer att handla där men jag kan betala det för att få ha affären kvar. Inte heller är jag ensam om att tycka det.

Igår kväll fick jag göra en räd dit ner - Det Uppväxande Släktet har en oanad kapacitet att tömma kylskåp, göra slut på toalettpapper och småäta riskakor och flingor (i enlighet med principen att hungrig tonårspojke äter vad som helst när behovet dyker upp, dvs hela tiden).

Framme vid kassan stod en olycklig tjej i nedre tonåren och viskade i sin mobil. Vid första anblicken kunde man kanske tro att hon blivit tagen för snatteri, men så var det inte. Hon hade ett par varor liggande på kassabandet, men inga pengar. Kassörskan, som bara är ett par år äldre, fortsatte expediera kunder, samtidigt som hon såg både irriterad och uppgiven ut. I kön bakom väntade tålmodigt grannar och andra.

Flickan tittade upp ibland, men utan att möta någons blick.
Plötsligt säger hon högt i mobilen:- Men då får du ringa morfar. Det här är så pinsamt.

Man fattar.

Hon är skickad att handla det nödvändigaste - på bandet låg: mjölk, Risifrutti, bindor - och får med sig ett betalkort av nåt slag. Och när hon ska betala står det "Köp medges inte". Och där står hon.
Det är en lavin av skam som ramlar över den tjejen. Hon kan inte betala ens de kanske femtio kronor som behövs. Och får ställa sig vid sidan och ringa mamma eller pappa med panik i rösten och viska att "det finns inga pengar på kortet"... Inför just grannar eller klasskamraters föräldrar - som alla snällt står kvar i kön, noga med att inte titta på henne, men med öronen på helspänn.

Det var nog fler än jag som kände att Herregud, låt henne ta det på kredit, men kassörskan ska inte behöva göra det - hon är den som sitter med en kassabrist vid sin redovisning. Eller att jag själv skulle kunna kasta fram femtio spänn åt henne. Eller att hon får nog snart hjälp, hon har ju uppenbarligen kontakt med någon via telefon...

Och plötsligt tyckte jag så synd om henne! Jag kunde känna hennes desperation, hennes önskan att bara få springa ut från affären, slippa stå där och få medlidande av folk som direkt såg vad det handlade om. Inga pengar. Kanske inte fattigdom, men absolut dålig ekonomi.

Det blir väldigt uppenbart att den nya fattigdomen syns på ett annat sätt. Här i min Konsumaffär var det en ung tjej som försökte hålla tillbaka tårarna bakom ett översminkat ansikte, samtidigt som hon väste i mobilen: "Men kom nu då...!"

Det där är en känsla som hon kommer få bära med sig hela sitt liv, på samma sätt som min egen mamma mindes hur hon fick tilldelade skor av fattigvården på fyrtiotalet. Och alla ungarna i barnrikeshuset hade samma sorts skor. Men att vara fattig i Sverige idag är inget man vill dela med andra. Ju mindre pengar man har desto mer medveten om det är man, sanna mina ord,

I slutänden handlar det bara om den lilla tjejen, och vi andra - som står brevid och tittar på henne, tills hennes mamma rusar in i butiken, slänger fram pengar utan att vänta på sin tur, och sen rusar ut ur butiken. Och jag vet att nattluften var sval mot henne. Kinder som bränner.
Läs också hos Claes Krantz som ofta skriver om de mest utsatta.
Karin Värld funderar kring just barnen


Bilden? Från LO-tidningen. Läs där om de fattiga barnen.

tisdag, november 17, 2009

Men steppa lite då, direktörn...


Den lilla nätta idén med att ha audition för att få tag i lämplig personal på tågen borde ju genomföras på andra ställen också. Inte alls bara för att få tag i cheferna, för det är ju en självklarhet - klart man vill ha en chef som kan dra en fräckis på julfesten, eller som ser skillnad på Galne Gunnar och Tiger. Det borde genomföras på andra ställen också...

Det är på tok för lite provsjungning för att hamna på riksdagslistor, och det minsta man kan kräva av oppositionsråd är ju att de är snyggare än sina motståndare (fast det finns några som garanterat är det). Bankdirektörer borde kunna gå på lina och fan ta den fackförbundsordförande som inte kan sina snapsvisor. För det får ju inte vara så att man bara ska kunna anställas för att man är ren och hel och kan sitt jobb?
I min bransch är man ju stolt över att ha eget hår och egna tänder, så länge det varar, men om det där proveriet får sprida sig ska man väl vara glad på jobbet också, som en vresig timris sa klockan 0625 innan han gick ut i höstregnet. Det man är mest fundersam över är ju vilka som ska sitta och göra bedömningen.
Enligt samstämmiga uppgifter räcker det inte längre med att vara duktig. Man ska vara snygg också - inte i alla yrken förstås, vilket vi i skitiga-händer-yrkena tackar för.
Hur snygga är de? Och varför är det bara de som är längst ner, med sämst löner och sämst villkor som ska bedömas? Jag funderar på hur de som ska sitta där och bedöma tänker - tänker de alls att "här sitter jag, med bra betalt, och kan göra tumme ner eller upp, för någon som har sämre betalt, för att jag inte gillar hur de ser ut?"
Men är det sorterings-Sverige vi ska ha, så bara längtar jag efter att få var den som sitter där och har synpunkter. Då ska de få sjunga och dansa, direktörerna och PR-folket....
Bilden? Gå in och läs på SEKO:s hemsida


måndag, november 16, 2009

Byggnads slåss för småföretagen


I Dagens Nyheter tar ytterligare en nyliberal för sig av mediautrymmet och passar på att sparka lite på Byggettan. Han gör det för att socialdemokraterna och fackföreningsrörelsen tydligen ska vara rädda för utländsk konkurrens. Han har givetvis helt rätt - för i den riktiga världen, inte i den där fantasibubblan där Milton Friedmans idéer fungerar, är lönedumpning något hemskt. Nu råkar det vara byggnadsarbetarnas löner han ger sig på, eftersom vi är stora, starka och inte rädda för att säga vad vi tycker.


Dessutom tjänar vi ju mycket pengar - fast vi blir ju inga rika pensionärer; hårt kroppsarbete har sitt pris - och därför retar vi naturligtvis avundsjukt folk. Och Rikard Westerbergs lilla påhopp tar vi med ro - han kommer få svårt att få folk upprörda över att vi tyckte att de som jobbade i Vaxholm skulle tjäna bättre pengar, eftersom det var det saken handlade om.

Dessutom känns det ju lite futtigt att det bästa exemplet han kan leta upp både är gammalt, och felaktigt. Kom igen Rickard - jag debatterar gärna min lön, eftersom du vill sänka den, men då måste du ge mig nåt att bita i.

Jag undrar ändå - varför nöja sig med att ta hit letter som jobbar för hundra spänn i timmen? I Rikard Westerbergs värld vore det väl smartare - och mer rationellt - att ta hit en container med burmeser som kan jobba för tio kronor i timmen. Om det bara var fråga om att acceptera låglönekonkurrens, menar jag.

Och varför nöja sig med att konkurrensutsätta byggnadsarbetare? Varför inte ge sig på redan underbetalda tjejer i vården och handeln? Eller spärrvakter? Där finns det massor med pengar att spara. Men precis som alla andra vill ju inte Rikard Westerberg dra slutsatsen riktigt färdig - för den naturliga frågan är ju vem som skulle tjäna på att våra löner sänktes? Att kunden skulle tjäna på det är bara trams; våra löner är en liten del av byggkostnaderna. Så i själva verket går Rikard Westerberg bara företagarnas ärenden. De stora företagen.

För Byggnads för även småföretagarnas kamp - byggsektorn är ju översvämmad med småföretag som långsamt konkurreras ut nu, av lönedumpning som Byggnads inte har med att göra. Pengar som inte stannar här. ROT-avdrag som inte ger jobb åt oss som ändå ska bo här och betala skatt och bidra till välfärden. Det är de som är de stora förlorarna när konkurrensen inte sker på samma villkor.

Den där byggfirman med tre anställda i Tallkrogen, där chefen också har töj, står och faller med Byggnads kamp för anständiga villkor för de som kommer hit och jobbar. Och man hoppas verkligen att såna som Rikard Westerberg fortsätter visa vad de egentligen tycker om småföretagen


Bilden? Gästarbetare i Dubai - de som verkligen blev finanskrisens förlorare. En verklighet som redan är verklighet för många av de som kommer hit och jobbar utan avtal



söndag, november 15, 2009

Maud Olofsson gör mig så trött!


Kvinnan gör mig matt.... Sitter i TV och erkänner att hon känt till hela Vattenfallspaketet, men skyller på förra regeringen. Nåt säger mig att det här kommer bli bökigt att snacka bort för Reinfeldt... Och vad som händer med centerns opinionssiffror kommer ju bli en spännande historia....

I efterhand redigerar jag in följande från SvT Text:
"Näringsminister Maud Olofsson har sen 
i våras känt till att Vattenfall hade
ingått avtal om ett obegränsat skade-
ståndsansvar vid en ev kärnkrafts-
olycka i Tyskland. Det berättade hon
i SVT:s Agenda på söndagskvällen.

Men det var först för ett par veckor
sedan som hon fick det bekräftat. -Om
inte ens vd:n förstår konsekvenserna
av ett avtal är det svårt för ett
statsråd att göra det, sade hon.

Olofsson sade också att det var
viktigt att kraftbolag tar ett ansvar
vid olyckor och tycker att den ord-
ningen skulle behövas även i Sverige."

Vän av ordning undrar ju då vad som är svårbegripligt med "obegränsat
skadeståndsansvar
..."?



fredag, november 13, 2009

Pengar och moral och politik


Peter Andersson skriver idag om pengar och politik. Inte vilka pengar som helst, utan om de pengar som moderaterna vägrar redovisa. Pengar som de får av människor och organisationer som inte vill stå för det. Pengar som rimligen skänks för att ge någon typ av motprestation.

Egentligen är det märkligt att moderaterna är så ovilliga att redovisa vilka bidragsgivarna är. I det öppna samälle de påstår sig vilja ha är det väl rätt självklart att man inte i lönndom ska kunna köpa makt och inflytande. För ordningens skull (och innan gnällkommentarerna kommer) kan jag berätta att fackföreningsrörelsen varje år lämnar tillskott till det socialdemokratiska partiet, och det är hur offentligt som helst. Det har aldrig hymlats om det, och därför är DNs ledare idag till viss del rätt larvig. Men däremot är det bra att alliansmegafonen motvilligt kan erkänna att det här är ett problem, och inte ett litet sånt


Det händer att jag träffar människor som inte vill vara med i facket för att facket ger pengar till sossarna. Själv är jag inte så intresserad av att gynna företag som ger pengar till moderaterna - men jag vet ju inte vilka det är.

Det här är helt enkelt usel moral. Inte dubbelmoral, utan dålig moral. Vi har ett regeringsparti som får okända summor av okända bidragsgivare. Vad skulle vi säga om ett land i Tredje världen där sånt förekom? Jag kan lova att just moderata företrädare vore de första att kräva att bistånd och hjälp skulle upphöra...

torsdag, november 12, 2009

Den borttappade helikoptern i Afghanistan


Så har det då hänt - svenska soldater har skadats i strid. Enligt uppgift är två mycket svårt skadade, vilket rimligen innebär att om detta hade hänt för tio år sen hade de varit döda idag. Logistiken och sjukvården i strid har utvecklats enormt under de sista åren - mest för att amerikansk allmänhet aldrig någonsin hade tolererat en militär närvaro i Irak om det också hade betytt att någon faktiskt skulle dö.

För i det moderna kriget dör man inte. Det är ju tydligen bara ett spel där den skjutne återuppstår i nästa nivå. De enda som verkligen jävlar tvärdör är de onda fienderna. I ett samhälle som vårt, som så starkt skyr ålder och fruktar död, är det naturligt att förneka att uppdraget i Afghanistan skulle vara riskabelt.

Istället för att diskutera det eskalerande våldet - förutsägbart för vem som helst som läst bara lite mer än Svenska Dagbladets ledarsida - vill man nu lägga skulden på att de sårade svenskarna fick vänta mer än två timmar på att hamna på operationsbordet, på ett par sent komna helikoptrar. Ansvar utkrävs, svar skall avtvingas! Svenska folket är upprört.

Utan att veta något om platsen för attacken vet jag ändå varför dessa helikoptrar inte kom fram. Att attackera och strandsätta en konvoj föratt sedan från bakhåll överfalla undsättningsstyrkor är ju klassisk gerillataktik. En taktik som afghanerna dessutom behärskar till mästerskap. Jag vet inte om det dessutom förekom nedhållande eld, eller hur stora avstånd det var - men det kan ju ha varit förenat med livsfara att ta dit räddningshelikoptrar. Och en sån är inte alls utrustad för att möta vare sig finkalibrig eld eller raketbeskjutning.

En rimlig gissning är att ansvarigt befäl på mark inte kunde begära undsättning förrän området kunde anses som säkert. Vad hade hänt annars? Eller så var det inte ens så - det kan ha varit ett helt annat scenario, men så är det i krig. Redan Lennart Torstensson, legendarisk svensk fältherre under trettioåriga kriget, undvek större slag efter bästa förmåga eftersom det kunde gå precis hur som helst. Det enda man kan vara säker på är att när det går fel i krig, ja då dör folk.


Det här är inte ett datorspel. Det går inte att gardera bort dödsfall eller invaliditet. Den som tror det är knappast lämplig att ta ställning till Sveriges deltagande som stridande part. Frågan var inte om det skulle ske, utan när.

Det man borde fundera över är om Sverige ens bör vara med. Vår trupp är på tok för liten för att vara annat än kosmetika, våra soldater har fel sorts utrustning för att kunna delta annat än som utfyllnad, och man undrar ju om vi långsiktigt bidrar till en mer stabil situation. Jag vidhåller att det amerikanska försöket att ersätta talibanerna med marionetter eller rövarbaroner är kontraproduktivt, och under tiden kommer ganska säkert fler svenskar att dö.
Bilden? Helikopter av BlackHawk-typ. Det finns en särskild sorts människor som kallas MÖP:ar. Det betyder Militärt Överintresseerade Personer, och nån av dem kan säkert påpeka att det inte alls var just den här sortens helikopter som till sist undsatte de skadade. Det struntar jag i.


tisdag, november 10, 2009

Konspirationsteorierna flödar...


Det finns en kille som heter Olah Örtengren (jo, han stavar sitt namn så; det ser väl snyggt ut. Eller nåt.) som råddar med en sida som heter Allt om alliansen. Man kan kila dit emellanåt och flina lite, och njuta av att somliga allianspartister är bättre reklam för ett regeringsbyte än någonsin ett tal av Mona Sahlin.

Jag kan ju inte undanhålla er följande, som passar in nånstans mellan foliehatt och Bermudatriangeln, ungefär:


"Man är ofantligt naiv om man tror att socialdemokratin under sina 75 år vid makten INTE byggt upp ett gigantiskt nätverk av lojal makt inom press, media, polisen, myndigheter, företag och organisationer - tusentals "sovande celler" runtom i Sverige som bara väntar på att kampanja med sosseriet.


Sosseriet finns bland annat på SVT, Aftonbladet, Expressen, SvD, DN, TV4, ett otal myndigheter fullproppade med gamla partilojala socialdemokrater sedan har vi fackförbund och fackombud på i stort sett alla företag i Sverige.

Yttrande- och pressfriheten existerar inte så som den ska i ett demokratisk land i Sverige. Det var det länge sedan den gjorde. Tror det var runt 1995 när Göran Persson skulle "rädda Sverige" som man tystade ner sanningen om Perssons meningslösa åtstramningar.


Sanningen kom fram 12 år senare!Och om kommunisterna (OBS! Inte Karl-Bertil Jonsson-komunister - utan kommunister av en helt annat sort) kommer in i regeringen tillsammans med Thomas Bodström så kommer vi nog får se ännu större försämringar på den fronten."


Eh, ja?

Det här skulle ju kunna sorteras in under rubriken "korkad" eller "manisk" eller möjligen "lätt förvirrad" om det inte samtidigt passade in i hr Reinfeldts bittra utfall mot alla dessa borgerliga tidningar som så lätt föll till föga för regeringskritiska röster.
För det är ju precis så - allt är bara en enda stor sammansvärjning för att dölja att vi på den andra sidan egentligen är onda rymdvarelser som bara väntar på att slita av oss våra människormasker, och börja tugga i oss de naiva medborgarna


Olah Örtengren är noga med att framhålla att han inte vill att ovanstående inte ska ses utan sitt sammanhang, viket jag naturligtvis håller med om. Fast det vore kul att veta vilket sammanhang han talar om...


Tack till Mitt-i-steget för tipset! Det är rätt kul att se besvärade moderater försöka sopa in den gode Olah under mattkanten...

Bilden? Kolla på Konspiration58...