Ärtsoppa med fläsk. Som den ska lagas.


Ärtsoppan äts av tradition på torsdagar, men ska det vara på riktigt bör man då blötlägga sina ärtor redan på onsdagen. Det finns en ryslig massa varianter på ärtsoppa - med gröna ärtor, med köttfärs, vegetarisk.
Nå, här ska vi inte ägna oss åt det. Jag är ärtsoppe-fundementalist. Här ska lagas riktig ärtsoppa, som man lagar den när den ätes på det Enda Rätta Viset, det vill säga ståendes i duggregn under glesa tallar, iförd blöt rekrytmundering.

Följande behövs, för 200 portioner:

20 kg benfritt, rimmat griskött
20 kg gula ärter
Ca 100 liter vatten eller fläskspad
2 kg gul lök
5 dl timjan eller mejram (företrädesvis torkad)
Salt

Gör så här:
1. Rensa och skölj ärterna och blötlägg dem i en kittel med kallt vatten i ca 12 timmar.

2. Skala löken och skär den i bitar.

3. Koka upp ärterna i blötläggningsvattnet. Låt dem koka kraftigt under några minuter.

4. Skumma bort skalen som flyter upp.

5. Lägg i löken. Krydda. Låt ärterna koka under lock tills de är mjuka, ca 45-60 minuter.

6. Lägg fläsket i en kittel. Häll på vatten så det täcker. Koka (ca 1-1,5 tim), skumma av. Då fläsket är kokt, tag bort svålen och skär fläsket i tärningar (1 x 1 x 1 cm).

7. Blanda fläsket och ärterna och späd med fläskspadet. Smaksätt med mejram eller timjan.

8. Smaka av.

Servera med senap. Helst i matkärl.

Detta är arméns instruktion för kok av ärtsoppa. Jag har sett varianter, som att lägga ner en hel lök med kryddnejlikor, eller att servera med kokt fläskkorv. Det är säkert gott men inte korrekt.

Något bör också sägas om senapen - alltför många öser på med både för mycket senap, och -framförallt - för stark senap. Det förtar smaken av kryddningen. Vanlig hushållssenap är alldeles tillräcklig, och sen kan man komma dragande med skånsk senap eller honungssötad senap hur mycket man vill.
Ärtsoppa ska smaka ärtor, fläsk och av den milda kryddningen. Starka kryddor mördar nyanserna, ungefär som när folk blandar för mycket saffran i franska fiskgrytor eller i paellan och allt smakar lussekatter.



Dessutom - receptet kan minskas något....




Taget från Koktjänstreglemente 2 Försvarsmakten; Receptsamling.

Jag skiter i vem som ska leda partiet....


Nä, det vore ju att ta i, men det enda jag är säker på är att det inte blir Messias. Inte Robert Lind i Kramfors heller. För nu ska det letas den ideala kandidaten - vilket gör att för tillfället är det vägen och inte målet som verkar vara intressantast för de som bryr sig.
Jag vet inte ens om jag vill ha nån partiledare - det kan bero på att jag förmodligen lider av nån sorts sjukdom som yttrar sig i överhetsförakt och auktoritetsmisstro. Min ideologiska övertygelse - tunga ord på söndagkvällen - bottnar inte i att jag hört eller sett enstaka personer, vars övertygelse övertygat mig. Snarare är det små små ord av många kloka människor som skolat mig.

Precis som väntat är det ett jävla kacklande om vem som ska bli Monas efterträdare, och Sveriges mest otacksamma jobb just nu måste vara att vara ordförande i den valberedning som ska ordna kalaset. För ingen kandidat, vilka de nu är, kommer att gå helskinnad ur den bataljen. Det är det som är nackdelen med att hålla fast vid ett uråldrigt system med en skinande barnatro på Den Enda Ledaren....
Och den här smörjan med att medlemmarna ska yttra sig om vilka kvaliteter Partiledaren ska ha - det är ju så populistiskt att man storknar. Jag fattar ärligt talat inte hur man tänkt där.

Till detta ska läggas det som Kriskommissionen pysslar med. De gör ett häftigt jobb just nu, och nödvändigt.
Man kan ju däremot fundera på vad det ska leda till - faktum är att en massa människor seriöst borde fundera på om de inte borde göra något annat; om de kan....

Näpp, jag var inte jättelycklig när GP blev partiledare. Jag kommer säkert inte bli lycklig nu heller, men den som utses kommer i varje fall inte smygattackeras från den här bloggaren. För mig är det nämligen viktigare att partiet ändras än vem som ska leda det.

Andra som pallar tänka klokare och mer är Johanna, Peter, Röda Berget, Bjereld, Mitt-i-steget, Alexandra.

Gammalmedia - Svd, Svd, AB, DN


Ring och väck mig när valet är klart, så ska jag åka på kongressen och vara lydig boskap....

Död åt TV-kockarna.


Okey, jag är intresserad av matlagning. Har hyllmetrar med kokböcker och rätt hyfsad köksteknik. En gång i världen tyckte jag faktiskt att matlagningsprogram på TV var kul. Nå, så icke längre. Det blir ju så när det går inflation i saker och ting; jag har svårt att uppbåda nån entusiasm för stöddiga yrkeskockar.

I förbifarten kan jag ju säga att den där Gordon Ramsey skulle behöva ett kok stryk, och när folk gillar att titta på honom begriper man ju att folk som Hitler eller Lenin en gång i världen hade folkligt stöd. Jamie Oliver är lika usel på att krydda sin mat som alla andra engelsmän (jag har lagat mat efter hans recept, och det var bleke i smaklökarna...)
Mest handlar det ju om att matlagning helt plötsligt övergår från att vara livsnödvändigt, till att bli show. Och det är då karlarna kommer in, naturligtvis. Så länge det handlar om falukorv och pulvermos ser vi inga män i rutan - men när ord som "smörslungad" eller "knärullad" dyker upp så står de där. Och sen lämnar de bakverken och snasket till Leila naturligtvis...

För den där matlagningen har inget med verkligheten att göra - inte den som står i kokböckerna heller. Får jag se en till om "Medelhavsmat" eller ytterligare en obegåvad kändis som ska göra slantar på att han/hon gillar att äta, så kommer jag ladda min revolver.

Vad vi behöver är en kokbok för vardagen.

En som erkänner att det finns något som heter ketchup (som måste vara det fulaste ord en kock tydligen känner till), att 99% av alla som äter inte känner skillnad på hemmagjord bearnaise eller köpt på burk, och att de flesta av oss steker i margarin.
Jag behöver inte Stekt Fasanbröst På En Spegel Av Grönpepparmarinerad Spenat när det skriker i magen. Då duger det jättebra med falukorv och pulvermix för Stroganoff. Jag har inte blötlagt ärtor för ärtsoppa på trettio år - konsten är att kunna skrämma upp halvfabrikaten.

Nu lär jag få vänta på den kokboken - det närmaste jag sett, förutom diverse reklam från livsmedelsföretag är Lotten Thörngrens böcker (här!) - eller så får jag skriva den själv. Eftersom insynen i matlådorna på jobbet ger vid handen att korv med mos, fiskpinnar med mos och färdiga köttbullar med snabbmakaroner fortfarande regerar.
Visst, det kommer alltid dyka en Ola eller en Leila eller en Niklas som ska lära oss laga mat från grunden. Fast jag vill inte - ge mig seriösa tips på hur jag ska kunna skrämma lite liv i det färdigköpta istället. Vem fan gör egen aioli när den kan köpas färdig, eller när det räcker med att pressa lite vitlök i köpt majonnäs?
Vi behöver en revival för ketchupen, för smaksatt cremefraiche och sötsur thaisås. Vi behöver tips på bästa drycken till en färdig fiskgratäng med dill. Jag behöver inte fler tips på grillsåser med en miljon ingredienser - det finns att köpa färdigt.
För ett par år sen hade jag oturen att äta på en guldkrog, och jag var inte imponerad. Visst, det var snyggt upplagt, servisen var oklanderlig men så jävla spännande var det inte. Framförallt var det inte värt räntan på statsskulden den veckan...
Jag är jävligt less på hemgjorda tomatsåser - det finns jättebra att köpa. Och nu ska jag svära i kyrkan: Italienare kan inte göra pizza. Det är tveksamt om de ens kan göra spagetti med köttfärssås. Den som tycker färsk pasta är bättre än torkad pasta är antagligen en snobb, för det är två helt olika saker....
Det finns en charm i långkok - jag gillar också en rejäl kalops, eller en gulasch som står och puttrar en halv söndag - men räcker det inte med såna recept nu? Snobbmatlagningen kan vi väl se som OS-finalen på hundra meter - kul att se på, men knappast något för halvfet medelålders man.
Jag vet inte ens vad folk ska med alla dessa jättekök till - med köksöar och skit. Men laga mat kan de inte - värmer nudlar i vattenkokaren och rostar bröd till. Utom vid fest naturligtvis, för då ska han stå där och förstöra oxfilé och bjuda vattnig potatisgratäng med för mycket vitlök i..
Och nej, jag är inte särskilt svår att utfodra - det finns näring även i skämd mat som överlevnadsinstruktören en gång påpekade. Men ibland måste man sätta ner foten - och det är dags nu. Man är inte en dålig förälder för att man äter i skift framför TV:n. För myten om familjemiddagen måste också avrättas är jag rätt. För folkhälsans skull...

För övrigt är ärtsoppa på rulle jättebra och nyttig mat, men den kan behöva spetsas med lite mejram och timjan, och serveras med den godaste senap man vill ha.

Jag erkänner - det var jag som förlorade valet


I stort sett är det bara Mona Sahlin som tagit sitt ansvar för valnederlaget. Om detta skrivs det en hel del. Det märkliga är att rätt många av de som nu vill vara med och diskutera framtiden är människor som jag nog anser har stort eller till och med mycket stort ansvar för eländet.

Men eftersom de inte vill, eller vågar, får väl jag börja då. Byggnadsarbetare som man är har man fått lära sig att stå för sina fel - det blir ett jävla liv på ett bygge om man skyller på nån annan...
Ja, jag tar ansvar för att vi inte lyckats skapa en skola som ger alla samma chans, eller att vi inte lyckats med bostadsbyggandet. Jag erkänner att vi gjorde gruvligt fel som slarvade bort jobbfrågan 2006, och jag vet att det var fel att utmåla moderaterna som Djävulens Avkomma 2010.
Jag skäms för att människor fortfarande misshandlas av Försäkringskassan, och jag ångrar djupt den politik som kommit att dela landet. Jag mår dåligt av att veta att jag bidragit till segregation genom en vansinnig politik.
För de gigantiska brister som samhället uppvisar har inte skapats bara under fyra år - och jag är villig att säga att jag har gjort fel. Inte för att jag vet hur jag ska kunna ta mitt ansvar, men om nån hittar på något lovar jag att överväga det.
Jag gjorde en tavla som inte ville debattera med Sverigedemokrater, på samma vis som jag underskattade den rädsla som finns därute. Jag mår dåligt av att se unga flickor exploateras 2010 på ett sätt som var helt oacceptabelt 1989.
Och till sist kan jag erkänna min del i att inte längre veta vad som sägs ute på arbetsplatserna, på tågen, i affärerna, på krogarna, på förskolorna, i plugget eller i simhallen.




Hoppas det hjälpte. Nån annan som vill dela med sig? Bilden? Alla vet ju att lessenvalp-utseendet är det bästa som finns för att slippa kritik. Kolla Reinfeldt...

Egenintresset och partiledningen


Mor min - salig i åtanke - bar med sig orden "egenintresset ljuger aldrig" i hela sitt liv. Och mot det var hon en svuren fiende. Hon skaffade sig en och annan ovän på vägen också, eftersom hon var rent magisk på att genomskåda skitsnack.
Det är många andra som skrivit jättebra om vem och hur och när och varför en ny partiledare för socialdemokraterna ska se ut. Så om det behövs kanske inte sägas mer än att en sån person finns inte - lev med de som finns istället.
Den eventuella kris som finns - finns den? - beror istället på trygghetsfolket. Man vill ha vad man känner igen. Ungefär som att gifta sig med barndomskamraten - inte mycket till överraskningar, och gu' så bekvämt det blev med alla gemensamma bekanta och samma minnen och minns du när vi satt vid Yngern till halvsex på morronen?

Det finns inga som är så konservativa som de som bevakar sin makt, och idag ligger den interna partimakten hos en näve personer som nått sitt politiska zenit, och de tänker inte släppa den. Det är samma personer som förtvivlat bekämpar nya sätt att kommunicera på, och som helt enkelt inte orkar erkänna att de håller på att tappa makten. Egenintresse.

Det här handlar om en ålderstigen organisation som styrs av sina komponenter, och som fått överleva lite för länge. Praktexemplet är ju den horribla organisationen i Stockholm där det existerar två partidistrikt, av tradition i luven på varandra. Där personliga motsättningar verkar vara viktigare än att diskutera framtiden.
Det här handlar om en rörelse där man fortfarande drömmer om papperstidningar, istället för att göra den där livsavgörande satsningen på nätet; ska vi kunna få ut vår politik MÅSTE vi ha en bra vänstertidning på nätet. Var är den satsningen?
Faktum är ju att de som skriver och spekulerar om den nya partiledningen är fler än någonsin,

Det här handlar om en rörelse som pratar om att prata med väljare. men som väljer bort att prata med väljare på nätet. En rörelse som fortfarande gnölar om ett medialt underläge, men som inte tar de chanser att bli jämspelta som finns. Varför skriva ett blogginlägg som blir läst av trehundra personer, när man kan gräla på ett nätforum och bli läst av femtontusen? Varför inte lämna sammanträdesrummen och träffa folk? Jag vet att det finns förtroendevalda som blir förbannade nu och väser "DET GÖR JAG VISST!". Nej, det gör ni INTE! För de få som gör det sticker ut.


När man väljer en ny partiledning - jag vägrar skriva partiledare för jag VILL verkligen ha ett delat ledarskap - måste det vara personer som fattar att vi har en ny tid. Som inte är främmande för äkta sociala medier, som faktiskt kan ta nätdebatter på egen hand, som inser att nu kommer det väljare som aldrig upplevt en värld utan datorer eller TV-reklam. Men som också vågar vara personliga och intima.

Man kan inte skilja mellan möten på nätet eller i verkliga livet (se där en gräns mellan de som fatta och de som inte fattat) - bägge är lika viktiga. Men då måste också de som finns i maktens bakgrund fatta det också. Idag är nog den kunskapen rätt usel i de innersta maktkretsarna. Av tradition naturligtvis - behärskar man inte ett medie vill man knappast ta det till sig, eller hur? Och det var länge sen det var nån pionjäranda bland de politiskt avlönade....
Jag är rädd för att hela partiledaraffären kommer bli en affär i samma krets som tidigare, där man väljer sina likar, Med samma manchesterkostym, samma skjorta, samma etnohalsband eller samma kjol. För annars skulle ju nån annan kunna få bestämma,...

Medelåldern har gummihandske


Av olika orsaker går jag emellanåt på en hälsoundersökning. De kan delas upp i stor, mellan och liten hälsoundersökning. Den jag gick på var en liten - provtagning. Det är något som sjukvården hittat på för att få peta upp ett finger i arslet på mognare män. Det är därför det är extra viktigt med rent under såna dagar.

Jo, det är sant.
Oavsett vilken krämpa jag idag kommer till sjukvården för så slutar det alltid på samma sätt. "Om vi skulle kolla prostatan också..." Vafan, för nageltrång????
I enlighet med den hierarkiska ordning som råder inom sjukvården är jag också lydig - man tjafsar inte med läkare helt enkelt. Så man suckar, drar ner brallorna, lutar sig framåt över britsen och får höra:
-"Du kan ju tänka på nåt annat.." Och sen hör man det där "fuppt"-ljudet som kommer av att någon drar på sig en gummihandske.

Yep, jag ska just få min prostata undersökt och doktorn vill att jag ska tänka på Söderhavet, eller en konstutställning, eller hur man sätter en taklina. Skulle inte tro det - jag kan lova att i just det tillfället tänker man inte på nånting annat.
Inte tänker jag slappna av heller. Nån måtta får det vara...

Jag har funderat en del på det här - för de kvinnligare delarna av umgängeskretsen har inga problem att prata om sina gynekologbesök (ni vet, när nio tiondelar av männen blir bleka och helt plötsligt måste kolla att inte tiden gått ut på p-automaten), eller om hur pinsamt det är om gynekologen är en snygging.
Män har inga problem att tala om gummihandskebesöken när det bara är män - verkligen inte, för då kan man skämta friskt om det. Fast gränsen går ju när nån säger att de gillar det - då brukar det bli lite harklingar, och jobbade inte du ihop med den där Tobbe Jansson?
Nu vet ju inte jag hur det är hos gynekologen, men där har man i varje fall nån typ av ögonkontakt. Det har inte vi. Och det kanske är tur.

Sedan - efter ett smärtsamt grymtande - får man sig en liten föreläsning, som i mitt fall innebar att en stilig kvinna i min egen ålder - snälla Gud, jag vill inte se just henne ute i nattlivet - berättar att man ska vara rädd om sina doningar.

Jag uppskattar det, men man vet inte mycket om mäns doningar om man sedan med allvarlig röst måste tala om att man ska klämma på sina testiklar emellanåt.... Herregud, det är ju därför vi har soffor och TV-apparater. Försök med motsatsen ska ni se - tvinga en man att INTE röra sina testiklar under en dag. Lyckas han är han förmodligen amputerad, eller så har han nån annan som gör det, sanna mina ord.
Ärligt talat skulle jag vilja träffa en man som lyckas missa konstiga svullnader i doningarna så till den milda grad att det kommit till ett irreparabelt läge. För att inte tala om den där som tydligen såg det i spegeln! Hur fan är man skapt då?
Dessutom ska man lämna ifrån sig urin, vilket sker på ett smidigare sätt nu än förr. Numer behöver det inte vara morgonurin i varje fall. Det måste ju vara fler än jag som åkt till jobbet med en flaska med gult innehåll, och inte velat tappa väskan just den dagen. Och sedan är det blodprov - som tas knappt märkbart, till skillnad från de där sticken de gjorde förr i världen.

Jag följde med en kompis en gång, för säkerhets skull, Han svimmade nämligen av blod, och han gjorde verkligen det, vilket den barska sköterskan inte trodde mycket på. Hon var ändå snäll och dolde alltihop, men sen lyckades hon visa honom den blodiga tussen hon torkade av med.
Han dråsade ihop som en tungviktsboxare, och lyckades fastna mellan handfatet och en sån där hurts på hjul, och satt sedan benhårt fast. Och där låg han, tills vi lyckades bända loss honom och få honom på fötter, bara för att konstatera att han fått ett blodigt jack i pannan av handfatet. Vilket han såg i spegeln och dråsade ihop igen. Kom till sans, såg sitt eget blod, som nu fanns lite överallt, och tuppade av igen - det var som en Bröderna Marx-film kombinerad med Sweeney Todd.

Dessutom finns ju dessa hälsoprofilundersökningar, som innebär att man ska balansera, väga sig, mäta sig, tjafsa om huruvida man är överviktig enligt BMI-skalan eller inte, samt cykla. Förra gången jag gjorde det ramlade en av killarna när han skulle äntra cykeln, och gjorde illa sina doningar rätt rejält. Vilket fick killen bredvid att få ett skrattanfall så han tappade greppet om sin redan äntrade cykel och slog hakan i styret.

I vissa fall håller man sig nog friskare utan hälsoundersökning...


Ja, jag vet att det är en latexhandske, och jag skriver det här för att Krille påstod att jag inte skulle våga....

Svartjobben ska stoppas redan i plugget


Häromdagen frågade en kille om jag ville ta ett litet svartjobb. Och han blev ärligt förvånad när jag tackade nej, bestämt men vänligt. Inte för att han hade haft anledning att fråga nån annan, men han hade ju hört att det var så lätt att få tag i nån som ville tjäna lite rostfritt.
Det säger en hel del om hur det blivit.

Därför är det här faktiskt jättebra. Byggindustrier och facket ger sig ut i pluggen för att prata om svartjobb och om varför man INTE ska pyssla med sånt. Nu behöver vi bara komma ut till villaägarna och folket som bor i bostadsrätt också....


Fast man undrar ju varför den här informationen inte finns på Byggnads egen hemsida
. Å andra sidan är det ju rätt mycket annat som saknas där. Spargrisen finns att köpa här

Sluta gnäll! Organisera!

Eftersom jag varit en smula upptagen med att bemöta Botrygg sista dagarna har det här inlägget blivit liggande. Och som av en händelse skriver då Jan Eliasson om framtiden i dagens Aftonblad.
Jag läser ju knappt Aftonbladet, vilket jag skrev om här, och det kanske kan vara synd men så stora delar av tidningen är så inihelvete fördummande att jag bara inte kan. Sen får ledarsida och kultur vara hur bra som helst. Fast dagens ledarsida signerad genialitet måste ju bara rekommenderas!
Utan att vara för elak - vilket jag tydligen kan vara - måste jag nog be somliga partikamrater att få det berömda fingret ur. Efter att ha institutionaliserat det mesta av det som var de ursprungliga orsakerna till skapandet av arbetarerörelsen (det lät högtravande, men det betyder att man lyckats lagstifta om semester, om skola, rösträtt etc på ett vis som är rätt unikt i världen) och kunnat bedriva politik med betalning, är det inte så längre.

Att sitta på en sten i skogen och yla om alliansregeringens elakheter är då inte särskilt produktivt. Faktum är att regimen Reinfeldt lyckats därför att att de dragit fördelar av det som tidigare sosseregeringar skapat. Dessutom lyckades Reinfeldt se hur valmanskåren tyckte att utvecklingen skulle gå. Varför såg inte vi det?
Nu ger de sig på en massa andra saker. Faktum är att de här nästa fyra åren kommer bli långt svettigare än de vi upplevt. Angreppen på de fackliga organisationerna har hittills bara varit en viskning mot vad de kommer att vara. Gårdagens illa underbyggda ledare i Expressen, där man hackar på Målarförbundet är bara en sån sak.

Så högern ska privatisera biblioteken. Visst, det är riktigt dumt, men det ligger helt i linje med deras tes om att så lite som möjligt ska skötas gemensamt. För i deras värld är alla privata aktörer GODA människor som INTE alls kommer ha en baktanke.
Själv hoppas jag att Folkpartiet i Nacka, som tidigare visat lite ryggrad, fortsätter med det och stoppar det här. Men det verkar ju vara för mycket att hoppas på. I Nacka kommer kunskap snart att vara den klassmarkör som borgerligheten vill ha den till.
Demokrati bygger på att så många som möjligt får tillgång till så mycket information som möjligt, utan att vara tvungna att välja mellan blöjor och mediciner, och att låna en bok. Själv ser jag inte alls den där ideala synen där en massa snälla bibliotekarier kommer sköta sina bibliotek, utan en tanke på vinst.

Jag ser stora anonyma koncerner som kommer köpa ut bibliotekarierna inom tio år, och sen, mina damer och herrar, så har vi en privat aktör som kommer bestämma hur informationen ska se ut. Man kan inte åka utför Niagarafallet i en tunna bara litegrann, som bekant. Efter trettio år strategiskt opinionsarbete kommer inte Näringslivet och Borgerligheten lämna några ytor kvar för kritiskt tänkande
Men istället för att sitta i bloggstugorna och yla får vi göra något åt det. Varför skulle inte ABF kunna bli en aktör på en avreglerad biblioteksmarknad? Där har som bekant arbetarerörelsen varit med tidigare - vi startade det hela, så varför inte lägga oss i igen? Det sämsta vi kan göra är att sätta oss med armarna i kors och se eländet ske.

På samma vis är det med RUT och ROT. Jag har fortfarande bestämda åsikter om det, men det är här. Svartjobbarna tjänar klöver som fan på avdragen - jag kan upplysa er om att den industriella brottsligheten ÄLSKAR de här avdragen och sen får Skatteverket säga vad de vill. Men det jobbar människor i de här företagen - är det nån som organiserar dem? De tjänar skitpengar, och den samhällsekonomiska vinsten är egentligen minimal eftersom så många av alla städare och barnflickor och kökssnickare är anställda med offentliga bidrag.
Sätt igång och värva medlemmar. Se till att de har kollektivavtal. Se till att driva upp deras löner - sånt gör vi gemensamt.

Vi kan inte sitta på arslet och tjura längre. Nu ser verkligheten ut så här, och det finns klassiskt fackligt arbete att göra. Dessutom är många av de här småföretagarna våra nya fattigpensionärer - utan marginaler, eftersom ROT och RUT måste vara billigt för att glädja de borgerliga väljare som kan avnjuta det. Vem talar om det?

Jodå, jag tycker man ska fortsätta protestera mot vansinnigheterna, men det kan inte stanna där. Jag är övertygad om att borgerligheten - den del som inte håller på att försvinna - kommer göra enorm skada på vår trygghet under de här fyra åren som ligger framför oss. Och då måste vi göra mer än att bara skrika.

Don't mourn. Organize!
har knappast passat bättre än just nu,

Femåringen och arbetsmiljön. Botrygg. Igen.



Jag är en rätt snäll kille egentligen. Tycker om småbarn, djur, blir glad av att göra andra glada. Och jag är rätt bra med barn, om jag får säga det själv. Jag vet att man inte fostrar kloka och ansvarsfulla människor genom att gorma och skrika åt dem. En glad femåring blir ofta en bra vuxen.
Därför blir det lite svårt att hantera en sån som Michael Cocozza, VD för ett byggföretag med omsättning i halvmiljardklassen. Han kan uppenbarligen inte vara helt stenkorkad, men vad är det då? Är han så inskränkt att han inte inser att för varje dumhet han gör just nu kommer det tiofalt tillbaka? Vill han få mer negativ publicitet i Aftonbladet?

Tror han verkligen att han kan hota sig till tystnad? För även chefredaktören på Byggvärlden har ju hamnat i skottgluggen. Läs om när Cocazza skulle stämma honom. Och här talar vi inte privatperson - här talar vi tidning!

Det är lätt att vara elak på internet. Att mobba. Jag kan själv vara alldeles för vass i repliken, hugga på småsaker och få skrattarna på min sida. Men i det här fallet handlar det inte om att roa sig på Cocozzas uppenbara ignorans. Det här handlar om att få honom_att_fatta! Och det vore alldeles för lätt att få honom att framstå som en rätt okunnig, brysk, osmidig och lätt dreglande person. Så det gör vi inte! Han har det yttersta ansvaret för liv och lem för de som arbetar åt honom - så se för helvete till att saker fungerar.

Han har till blogg-kompisen Peter Andersson skickat ett brev som jag här klistrar in, för att liksom beskriva vilken nivå Cocozza rör sig. Det vill säg den patetiska.

Hej

Nej jag avser inte stämma Friden för förtal.
Men faktum kvarstår att han ljuger. Vårt företag "skiter inte i arbetsmiljön". Det är lögn! Man kan enkelt stämma av detta genom att kolla Arbetsmiljöverket register ang inspektionsmeddelanden under 2010.
Jag tror inte att vi har mycket sämre statistik än andra företag.

Friden är aktiv i Byggnads och den organistionen använder arbetsmiljöfrågor för att komma åt företag som anlitar utländska byggföretag, där Byggnads inte har några medlemmar.

Ett ex: Denna historia har sitt ursprung i ett tillbud på vår arbetsplats i Henriksdalshamnen. Detta tillbud slogs upp stort av Byggnads och dess medlemmar på JM:s grannbygge. Man kontaktade media och polis! Samtidigt bedrev man själva arbeten med en kran som stod innanför vår krans svängradie. Efter att vi kontaktat Arbetsmiljöverket så flyttade JM på kranen.
Om detta sa Byggnads och deras arbetsmiljömedvetna aktiva på bygget inget. Vårt tillbud orsakades av att en enskild arbetare tog en risk för att vinna tid. Deras felaktiga kranmontage orsakades av att deras platsledning och skyddsombud struntade i regelverket.

Ytterst handlar detta om att vi anlitar utländska byggföretag, där Byggnads har få eller
inga medlemmar, det stör Byggnads.

För övrigt heter Polens största byggföretag Skanska och kommer från Sverige!


Med vänliga hälsningar

Michael Cocozza
Botrygg Bygg AB



Nå, varför är det här brevet så speciellt? Han har ju dragit tillbaka sin - lindrigt sagt - överilade stämningsansökan.
Därför att brevet visar att han fortfarande inte inser allvaret! Jag driver inte arbetsmiljöfrågor för att jag är med i Byggnads - jag är tvärtom med i Byggnads för att det finns företag som Botrygg. Och jag skulle ryta om arbetsmiljön annars också, lita på det.
Att hitta på historier om att jag skulle vara ute efter honom - personligen då? - för att han har utländsk arbetskraft är sorgligt. Och stode han framför mig och sa det, skulle han få en sån där klassisk jävla utskällning som jag är legendarisk för (det finns folk som läser bloggen som varit med...) - för på bygget har vi inte råd med dumskallar eller folk med för hög stjärtföring. Det blir farligt då, helt enkelt.

Att skylla på EN person är fegt. Jag kan upplysa Cocozza om att det är HAN som är ansvarig för eventuella arbetsplatsolyckor, alldeles oavsett om nån annan gör det faktiska felet. Och här återkommer jag till Det Systematiska Arbetsmiljöarbetet - för där sånt finns tar inte någon en chans, för att tjäna några minuter. Där har de anställda relevant utbildning, och där ska inte tidspress stressa någon till fatala misstag.

Eftersom Cocozza envisas med att skriva sina egna genmälen - kan nån säga åt honom att han ska sluta med det - är det ju rätt klart att det är det som orsakat det hela. Tidspressen fick någon i Henriksdalshamnen att göra ett misstag. Som nu gudskelov slutade utan allvarlig skada....

Som VD i ett halvmiljardföretag tycker man ju att han borde begripa att anledningen till att de fackligt aktiva på grannföretaget JM inte fört ett jävla liv om en felaktigt placerad kran är rätt uppenbart. Men jag ska ta det på mycket enkel svenska - därför att JM gjorde som de blev tillsagda! Utan att tjafsa. Vilket Botrygg gjort tidigare... Och verkar sätta i system.

Jag har ingen anledning att söka konflikt med företag som tar arbetsmiljön på allvar. Idag bedrivs det ett gott Systematiskt Arbetsmiljöarbete på de flesta företag, eftersom ledningen ser att det finns ekonomiska vinster att göra där - ett snyggt bygge är ett lönsamt bygge. Ett riskfritt bygge löper mer friktionsfritt än ett där man måste vara på sin vakt hela tiden. Och att tycka att jag ljuger för att jag säger att Botrygg skiter i arbetsmiljön är så löjligt att man hisnar. Snälla Michael Cocozza, förstår du inte hur du och ditt företag skadas av det här?

Det är rent tragiskt att läsa ett sånt mejl 2010

Du köper vår tid, våra nävar, vår kunskap, men du köper fan inte våra liv.

Kan du förstå det, Michael Cocozza? Eller ska du fortsätta vara en orsak till varför vi behövs?



Bilden? Övertydlig räcker uppenbarligen inte....

Botrygg drar tillbaka stämningen

Jag får via telefon veta att Botrygg tydligen dragit tillbaka sin stämningsansökan mot mig. Och skriver detta på lånad dator.
Länk t Byggnadsarbetaren http://www.byggnadsarbetaren.se/2011/01/ingen-stamning-mot-byggbloggare/-

Återkommer med kommentarer ocjh reaktioner senare

Låt de vältränade betala mer!


Jag har tränat så länge att jag inte ens kan minnas ett liv utan det. Och jag har planer på att fortsätta så länge jag lever. Jag mår bra av det, jag tycker det är roligt, det har gett mig så mycket genom alla år.
Jag lyfter alltså vikter. Tränar styrketräning. Och oavsett vad nutiden vill kommer jag ALDRIG kalla det att gymma. Ordet "gymma" ger mig associationer till gossar i badshorts, med tofflor och blonderat hår, som lite halvhjärtat lyfter en stång för att få rutor till sommaren, och en bicepsmuskel att flexa för damerna.

Det är långt från den UltimateWarrior-träning som emellanåt sker på ställen där jag tränar. Dock inte så mycket av mig längre - jag har lyft färdigt på de tyngsta vikterna, och som tack fick jag en del skador. Men det är inget snack om var jag känner mig mest hemma.

Till skillnad från vad gemene man tror blir man mycket tolerant om man styrketränar länge. Jag har då aldrig sett nån rutinerad person som hånflinar åt nybörjaren, som mobbar ut spetten. Däremot har jag sett sånt i andra sporter, men det kan vi ta en annan gång. Jag välkomnar vad jag kallar demokratiseringen av gymen - att alla ska vara välkomna. Ju fler människor som tränar för sitt välbefinnande desto bättre.

Det finns en knäppskalle i Uppsala som heter Stefan Hanna, som tydligen kommit upp med den lysande idén att överviktiga ska betala mer. De kostar mer och därför ska de betala mer.

Utan att gå alltför mycket i polemik kan jag bara säga att han verkar rätt korkad, den där Hanna. Jag vet ju inte riktigt hur han har tänkt sig att själva kontrollen av överviktigheten skulle gå till, men jag har under många år varit rejält överviktig, om man ska gå efter de vanligaste skalorna. Däremot var jag definitivt vare sig mer sjuk eller mindre produktiv än nån annan, vilket sätter fingret på bristen i hans resonemang.

Fast vill man nu vara elak kan man säga att det inte är de fetas problem att de är feta. Det är de vältränades fel.
Jag tycker att vi i såna fall också i rimlighetens namn ska ha en skatt på de vältränade - under tio procent kroppsfett - och på de Genetiskt Gynnade, ni vet de där som kan äta vad de vill utan att gå upp i vikt. Såna HATAR vi för övrigt.

Det finns inget som får en tjockis att äta så mycket som närvaron av folk med magrutor. Det finns inget som ger upphov till så mycket eget godissug som att se grannen kunna äta bara skitmat och inte gå upp ett gram.
Det finns garanterat inget som får mig själv att hata längskidåkning så mycket som att bli medsläpad av Vasaloppsåkare. Eller utlockad på löppass av folk som småvisslande joggar runt och njuter av livet. Som glatt skriker "kom igen NURÅ! BARA den här backen...!"
Det är såna människor som jag vill släpa in i gymet och köra supersets mellan benspark/benpress med. Eller tvinga att se chokladkaka efter chokladkaka passera oöppnad förbi. Eller tömma ut vinboxen för...
Inte heller tror jag att lösningen ligger i några minuter innebandy per vecka i skolgymnastiken. Överätande är ett sjukdomssymtom, och det blir lite skrattretande när borgerliga bloggare tar upp frågan.

Dessutom är jag inte alls säker på att de överviktiga kostar mer. Jag vet att det i en av mina egna journaler stod "Pat. överviktig", vilket höll på att kosta den läkaren ett blåöga. Satans BMI.
För sjuklig övervikt är inte ett så stort samhällsproblem som man vill få det till. Och den som tror att ökade kostnader för den överviktige skulle göra att de vill banta - den har en ovanligt sexårig syn på världen. Det är ju inte så att det är gratis att vara överviktig....

Istället undrar jag om inte den ständiga och ökande jakten på nån slags perfektion är vad som kostar istället. Unga människor som missbrukar både smärtstillande och dopar sig, och som inte mår särskilt bra. Äldre människor som kämpar som djur för att se unga ut. Ett socialt drickande som ökar. Ett glas vin om dagen - skulle inte det vara skadligt? Är inte det saker att fundera över?
I varje fall borde det vara sånt som Stefan Hanna borde tänka mer på.



Ord: Rutor - här magrutor. Spett - här otränad person,