Inte bara snack, utan en verktygslåda också

Ida Gabrielsson som leder Vänsterpartiets krisgrupp, får en smula på huden från olika håll för att hon tänker bredare än partifundamentalisterna gör (Svenskan här). Det är ju onekligen nåt jag känner igen från mitt eget parti, just nu paralyserat av vad som faktiskt kan kallas en ledarstrid.
Ida vill att Vänstern ska bli handgripliga, och några gör sig naturligtvis lustiga över det, och några fattar naturligtvis inte - men jag tror hon är något på spåret där.
Det är ju inte så att behovet av välfärd kommer att minska - och vem ska stå upp för de som inte kommer ha råd i framtiden? Den snåla medelklassen, som bara skänker till välgörenhet om det är gulligt? Knappast va.
I vanlig ordning får vi väl fixa det själva, och vi har resurserna. Det är därför det är bättre att vi startar egna bibliotek, producerar läromedel, driver skolor - än att bara sitta arga och se hur allt vittrar sönder. För vad ska vi ta oss till när alliansen rivit allt?

I min egen kommun visar det sig att ett antal föreningar har problem med hyrorna - medan min egen partilokal står tom ganska ofta. Varför inte bjuda in dem att husera där? Och få verksamhet i lokalerna? Det ligger helt i linje med vad jag skrev om tidigare, om att vi måste organisera oss för de Mordor-år som kommer. Tjejtaxi låter utmärkt, trygghetsvärdar är en annan grej - fylla i blanketter till Försäkringskassan låter som en annan bra sak.
Politik är ju inte bara att tycka, det är att göra också.
Verdandi har under många år drivit ett sommarfik i Jakobsberg, och haft allt svårare att få folk att ställa upp. Varför, kan man fråga sig?

Litegrann har vi - jag också - senaste tiden hakat upp oss på hur vi ska möta och prata med väljarna, när vi egentligen borde komma ihåg att socialdemokratin var starkast när vi fanns ute på rinkarna, hos motorklubben, i nåt vindskydd hos scouterna, i sångkören. Innan vi la över allt sånt på kommunal förvaltning, i nån barnatro om att det alltid skulle vara så. När fotbollstränaren också var medlem i facket, och sa det också. Partiet var sina väljare...
Politik är att göra, och gör ingen annan det får vi väl göra det själva - precis som vi alltid gjort.


Bilden? Från en plats där man kunde göra en insats. Till exempel.

Sluta gnäll! Organisera!

Eftersom jag varit en smula upptagen med att bemöta Botrygg sista dagarna har det här inlägget blivit liggande. Och som av en händelse skriver då Jan Eliasson om framtiden i dagens Aftonblad.
Jag läser ju knappt Aftonbladet, vilket jag skrev om här, och det kanske kan vara synd men så stora delar av tidningen är så inihelvete fördummande att jag bara inte kan. Sen får ledarsida och kultur vara hur bra som helst. Fast dagens ledarsida signerad genialitet måste ju bara rekommenderas!
Utan att vara för elak - vilket jag tydligen kan vara - måste jag nog be somliga partikamrater att få det berömda fingret ur. Efter att ha institutionaliserat det mesta av det som var de ursprungliga orsakerna till skapandet av arbetarerörelsen (det lät högtravande, men det betyder att man lyckats lagstifta om semester, om skola, rösträtt etc på ett vis som är rätt unikt i världen) och kunnat bedriva politik med betalning, är det inte så längre.

Att sitta på en sten i skogen och yla om alliansregeringens elakheter är då inte särskilt produktivt. Faktum är att regimen Reinfeldt lyckats därför att att de dragit fördelar av det som tidigare sosseregeringar skapat. Dessutom lyckades Reinfeldt se hur valmanskåren tyckte att utvecklingen skulle gå. Varför såg inte vi det?
Nu ger de sig på en massa andra saker. Faktum är att de här nästa fyra åren kommer bli långt svettigare än de vi upplevt. Angreppen på de fackliga organisationerna har hittills bara varit en viskning mot vad de kommer att vara. Gårdagens illa underbyggda ledare i Expressen, där man hackar på Målarförbundet är bara en sån sak.

Så högern ska privatisera biblioteken. Visst, det är riktigt dumt, men det ligger helt i linje med deras tes om att så lite som möjligt ska skötas gemensamt. För i deras värld är alla privata aktörer GODA människor som INTE alls kommer ha en baktanke.

Själv hoppas jag att Folkpartiet i Nacka, som tidigare visat lite ryggrad, fortsätter med det och stoppar det här. Men det verkar ju vara för mycket att hoppas på. I Nacka kommer kunskap snart att vara den klassmarkör som borgerligheten vill ha den till.

Demokrati bygger på att så många som möjligt får tillgång till så mycket information som möjligt, utan att vara tvungna att välja mellan blöjor och mediciner, och att låna en bok. Själv ser jag inte alls den där ideala synen där en massa snälla bibliotekarier kommer sköta sina bibliotek, utan en tanke på vinst.

Jag ser stora anonyma koncerner som kommer köpa ut bibliotekarierna inom tio år, och sen, mina damer och herrar, så har vi en privat aktör som kommer bestämma hur informationen ska se ut. Man kan inte åka utför Niagarafallet i en tunna bara litegrann, som bekant. Efter trettio år strategiskt opinionsarbete kommer inte Näringslivet och Borgerligheten lämna några ytor kvar för kritiskt tänkande

Men istället för att sitta i bloggstugorna och yla får vi göra något åt det. Varför skulle inte ABF kunna bli en aktör på en avreglerad biblioteksmarknad? Där har som bekant arbetarerörelsen varit med tidigare - vi startade det hela, så varför inte lägga oss i igen? Det sämsta vi kan göra är att sätta oss med armarna i kors och se eländet ske.

På samma vis är det med RUT och ROT. Jag har fortfarande bestämda åsikter om det, men det är här. Svartjobbarna tjänar klöver som fan på avdragen - jag kan upplysa er om att den industriella brottsligheten ÄLSKAR de här avdragen och sen får Skatteverket säga vad de vill. Men det jobbar människor i de här företagen - är det nån som organiserar dem? De tjänar skitpengar, och den samhällsekonomiska vinsten är egentligen minimal eftersom så många av alla städare och barnflickor och kökssnickare är anställda med offentliga bidrag.

Sätt igång och värva medlemmar. Se till att de har kollektivavtal. Se till att driva upp deras löner - sånt gör vi gemensamt.

Vi kan inte sitta på arslet och tjura längre. Nu ser verkligheten ut så här, och det finns klassiskt fackligt arbete att göra. Dessutom är många av de här småföretagarna våra nya fattigpensionärer - utan marginaler, eftersom ROT och RUT måste vara billigt för att glädja de borgerliga väljare som kan avnjuta det. Vem talar om det?

Jodå, jag tycker man ska fortsätta protestera mot vansinnigheterna, men det kan inte stanna där. Jag är övertygad om att borgerligheten - den del som inte håller på att försvinna - kommer göra enorm skada på vår trygghet under de här fyra åren som ligger framför oss. Och då måste vi göra mer än att bara skrika.

Don't mourn. Organize! har knappast passat bättre än just nu,

Nån borde få fan för privatiseringen av Apoteket...

Jaha, mitt apotek har inte längre min medicin. Den "finns inte i deras sortiment". Nähä, finns den i nåt annat apoteks sortiment då, frågar man. "Det vet vi inte, för vi har ingen kontakt med andra apoteksbolag..."
Jaha, byggnadsarbetaren blir lite irriterad då. Vi har bara ett apotek på orten, och jag har ingen aning om vilken sorts apotek det finns i nejden. Men jag tittar ut över rullator-racet i mitt gamla Apotek, och funderar på hur de ska kunna ta sig till ett annat apotek där deras medicin kanske finns...
För ordningens skull ska sägas att farmaceuten (så fick jag äntligen skriva det!) erbjuder mig en "motsvarande, lika bra produkt och bara liiiiite dyrare". Tackar, tackar, men jag och min huskvackare har kommit fram till att det är just den sorten som de INTE har som är den som passar mig bäst. Och jag må vara hyfsat självsvåldig men jag tänker inte låta en farmaceut (igen!!!) använda mig som försökskanin utan att jag fått prata med min husläkare. Som för övrigt kommer sluta snart eftersom han inte vill jobba på den nu privatiserade vårdcentralen.

Och väl hemma hittar jag via Danielssons lakejer en alldeles utmärkt kolumn i Helsingborgs Dagblad där nån annan upplevt samma sak. Varpå jag snabbt snodde rubriken. För Lars Andreasson har en poäng stor som en lastbil - när man slaktade ner Apoteket tappade man stordriftsfördelarna och samordningen. Det är bara i den bästa av världar som ett företag med värme rekommenderar sina kunder att knalla ett par hundra meter ner längs gatan till konkurrenten. I en Odell och Maud Olofsson-värld.


Bilden? En klassisk amerikansk drugstore, där man kan ta en fika eller bara hänga. Ungefär som en bensinmack.



Postat från min iPhone

Den nyliberala verkligheten

Jag letar efter exempel som visar att nedmontering av befintliga trygghetssystem, i kombination med sänkta skatter, skulle ge ännu bättre trygghet för lika många människor i ett land. Om det finns sådana exempel skulle det vara intressant att ta del av det. Att det finns ekonomiska teorier som säger så är jag medveten om, men teorier är som bekant inte verklighet. Ger privatiserad sjukvård bättre och tillgängligare sjukvård åt lika många (eller fler) människor? Är privatiserade skolor bättre på att ge kunskap åt en lika stor del av befolkningen? Fungerar allmänna kommunikationer lika bra i hela landet om man privatiserar det?
Glöm inte bort att det inte ska vara kombinerat med ökade klyftor och massivt elände för en stor del av befolkningen, som i exemplen från Latinamerika eller fd Sovjetunionen.
Exempel emottages tacksamt



Bilden? Orkanen Katrina blottlade effektivt vad som händer när man skär i offentliga system, och när sådana inte existerar

Gissa vilka som förlorar mest på vinterkaoset?

Egentligen en onödig fråga. Kommer man en timme för sent till sitt jobb som lokalvårdare, vaktmästare eller barnskötare så är man en timme fattigare i lönekuvertet. Så jävla enkelt är det.
Det är därför den smått lättsinniga hanteringen av vinterns snöelände i trafiken gör mig så förbannad. Vi är fortfarande alldeles förtvivlat många som inte kan sköta våra jobb hemifrån - att bygga hus via telefon är fortfarande rätt opraktiskt, och förlossningar eller kassaarbete gör sig trots allt bäst om man är på plats.

Flextid är också en sån där grej som är hopplöst outvecklat - i synnerhet för LO-folk. Kranföraren jag träffade häromveckan på tåget påpekade bistert att om han inte kom till jobbet drabbade det inte bara hans lönekuvert - hela bygget stod still. Punkt slut.
En mig närstående kvinna har tappat två hela dagar i lön, bara för att tågen inte går. Och sen går inte tunnelbanan heller, för att jämna ut det hela. De samlade kostnaderna för alla dessa förseningar är helt hysteriska - men fortfarande satsar man inte tillräckligt på vinterhållningen, istället precis tvärtom - Sverige satsar mindre på vinterunderhållet än andra länder med liknande klimat. Om jag säger att Sverige är ett land som också sålt ut det mesta av underhållet till fria företagare kan ni säkert gissa varför det är mindre...
Det mest idiotiska är att ingen vill prata om politiskt ansvar - eller hur det ska bli nästa år. Om man tror att det här var en sällsynt vargavinter och planerar därefter tror man fel - att man gjort sig av med resurser och personal inom spårtrafiken liknar mest att lägga ner brandförsvaret bara för att det inte brunnit på ett tag.
Istället slänger man sig i bilen, för tågen kan man bara inte lita på. Jag är less på att tillbringa tre timmar om dagen på tåget, när det brukar räcka med fyrtiofem minuter. Ännu mer less är jag på att höra innerstadsvänner gnälla om att de minsann satt fast på Skanstullsbron i åtta minuter. DET är ingen försening - femtioåtta minuter mellan Sumpan och Spånga är det.
Jag kommer att få en grandios gåva av SL - mitt nästa periodkort kommer vara subventionerat med 160 spänn. Undrar om jag ska skicka mitt nästa lönebesked till Christer Wennerholm och be honom täcka upp resten av förlusten...

Måste ju också lägga till Marie Demkers artikel i Svenskan som jag precis blivit uppmärksammad på - med kontentan att järnvägen är statens ansvar, och kommer aldrig vara en angelägenhet för marknaden


Bilden? En helt vanlig morgon på väg till jobbet...