Visar inlägg med etikett Propaganda. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Propaganda. Visa alla inlägg

Tack för Viralgranskaren!!!

 

I en tid när man nästan förtvivlar om journalistik är Viralgranskaren en frisk och nödvändig fläkt. För er som inte vet vad det är - och det är fler än man tror - är det en del av gratistidningen Metro som riktar in sig på att undersöka och, i förekommande fall, punktera myter, rykten och propaganda som karusellar runt på nätet.

  Och det behövs!!! Alltför många stirrar häpet över nyheter om levande dinosaurier, om utomjordingar på besök (i de mer harmlösa fallen) eller förfaller i raseri över att flyktingar minsann får lyxbilar, åttarummare på Valhallavägen och minst en kristallkrona om dagen bara de ber om det. Eller alla dessa stackars människor som likt pingviner strömhoppar i cyberrymden efter gratis iPhones eller enorma bonuscheckar på ICA.

  Ungefär så.


  Viralgranskaren tar effektivt död på de flesta av de här ryktena. Synd bara att de inte fanns när nationalsången på skolavslutningen, hissandet av svenska flaggan, pepparkaksgubben i luciatåget eller andra populära och idag nästintill outrotningsbara myter började sprida sig. Men vem kunde tro att journalister skulle sluta göra sitt jobb bara för att internet dök upp? Tänk att det skulle till en gratistidning för att påminna oss om vad som är viktigt.

  Nå, nu finns det några som gör det, vilket gläder mig ofantligt. Och om vi läsare bara stannar upp en sekund och funderar om något verkligen kan vara sant - vilket det i såna fall nästan aldrig är - så slipper vi den här sortens vansinnigheter.


  Klicka här för att komma till Viralgranskaren, eller här för att komma till redaktionens Twitterkonto


För läsare av denna blogg som inte är så där ballt uppdaterade kring nätet kan det vara på sin plats att berätta att Viral är en "term som avser snabb (”virusliknande”) spridning av något fenomen mellan individer eller i sociala nätverk"  Eller så kan man kalla det vanlig hederlig undersökande journalistik.





Klasshatet och välfärdsarbetarna


Min kompis Mia kommer aldrig bli miljonär. Det sa hon häromsistens med ett garv. Hon ska bli som sin mamma: utsliten, fattig, ful men glad ändå. Sen drack vi lite mer från vinboxen...
Hon jobbar i hemtjänsten. Hon är inte alls nån plattityd, snarare tvärtom. Vass i truten, rolig, läser, är medveten om vilket samhälle vi lever i - och hon vet varför. Tre barn, två bor hemma i en för liten lägenhet, där hon är glad att de kommer såpass bra överens ändå.
Utan sina tillägg skulle hon inte klara sig. Utlandssemester? Räknas Åland? Lite kryssningar med nån radiostation, eller resa till sin mamma i Medelpad. Umgänget är ungefär likadant - lite undersköterskor, lokalvårdare, butiksanställda, några som suger på sin vuxenutbildning ett tag till. En del sjukskrivna, en del arbetslösa.
Mia är ett av mina filter - hon blir förbannad på det hon kallar smörandet för de som redan har det bra. De som inte vet vilken katastrof det kan vara att tappa plånboken, eller som inte minns ångesten varje vinter när de växande barnen skulle kläs i nya, dyra kläder. Eller som inte fattar att man inte har råd att vara sjukskriven, om man i varje fall aldrig ens klarar sig på grundlönen, utan måste leva på jourtilläggen, som man missar när man är hemma.
Nån gång var det nån som råkade säga att hennes ex kanske kunde ta mer ansvar för barnen. Mia blev alldeles svart i synen - jag skilde mig inte för att fortsätta hänga upp mitt liv på honom, och förresten gör han precis det vi kom överens om. Nåt mer vill jag inte ha, om han ens kan bidra med mer. Han har fullt på sitt håll.
Mia är den hushållsnära tjänsten - vandrar med sin Dramaten i miljonprogramsområdet, hem till ensamma eller krassliga pensionärer, som var precis som hon. Hon ser sitt facit, som hon sa. Skillnaden är att hon inte är avdragsgill, att hon numer är anställd av en anonym vårdkoncern, och att hon fått mer att göra.
Hennes cynismer kan vara välgörande, och slagfärdiga. Hon skiter i om de sänker skatten tjugo öre; det tar de tillbaka nån annanstans. Många av dagens politiska frågor angår henne inte - hon är övertygad om att hennes liv är utstakat, och nästan ödesbestämt. Nästa större förändring hon ser fram emot är att nån unge flyttar så hon kan flytta till en mindre kvart, och få några kronor över. Fast då har väl den hyrorna stigit så mycket att skillnaden i varje fall inte spelar nån roll...
Jag har aldrig hört henne prata illa om invandrare, hon jobbar ju med många olika nationaliteter. Däremot är hon bergfast konservativ i fråga om brott och straff, och hennes ryggmärgsreaktion var att det var bra med betyg i skolan. Fast hon själv hade si och så med både betyg och närvaro.
Det är ju om Mia som valet borde handla - om kvinnan som inte har råd, eller mod, att byta karriär, eller plugga (för det vill hon). Om arbetarna i välfärdens trosskompani - om de som har en inbyggd reflex av kombinerad avundsjuka och logik, som gör att de nästan njuter när de hör mer välbärgade vänner hamna på dekis en smula. Som inte har två bilar - de har inte ens en. Som inte kunde vara den där perfekte föräldern som skjutsade barn till höger och vänster för idrottandet. Som inte kunde vara det pedagogiska stödet för sin tonåring med matteböckerna på köksbordet.
Vem bryr sig om hennes drömmar? Som för övrigt är mycket blygsamma - en veckas charter till valfri turistfälla skulle man kunna leva länge på.
Man blir jävligt materialistisk när man inte har något, sa hon. Och det går i arv - hennes barn ska ta sig genom gymnaiset men sen vill de ut och jobba; tjäna pengar, unna sig lite lyx. Och det är så få av dem som kommer att hoppa tillbaka i skolbänken sen.
Arbetareklass? Antagligen. Och de är fler än man tror. Den som påstår att det här inte skulle spela nån roll i Sverige eller Stockholm borde skämmas.
Både jag och Mia och många fler med oss blir förbannade när vi marginaliseras. Och det gör man när man bara glor på våra löner. Visst, Mia klarar sig men hon får jobba kopiöst för sina pengar. Visst, jag lever bra men min kropp får betala priset.
Vad gör vi när Mia inte känner igen sig längre i våra värderingar? När hon för sista gången ser ytterligare underdånighet mot villaborna, mot tvåbilsägarna, mot hockeyfamiljerna? Och kom inte och säg att vi behöver en välmående medelklass för att kunna hjälpa underklassen - för vi är ingen underklass. Vi råkar bara vara vanliga jobbare - vi är de hushållsnära tjänsterna, men det betyder inte att vi är lika mycket kärnväljare som vissa tycks tro.
För varje underdånig bugning för de som redan har det bra, gnistrar det av ilska bland de som inget har. Jag vet inte vem som skrev det, men det gäller lika mycket nu som det gjorde för sjuttio år sen

Den nyliberala verkligheten


Jag letar efter exempel som visar att nedmontering av befintliga trygghetssystem, i kombination med sänkta skatter, skulle ge ännu bättre trygghet för lika många människor i ett land. Om det finns sådana exempel skulle det vara intressant att ta del av det. Att det finns ekonomiska teorier som säger så är jag medveten om, men teorier är som bekant inte verklighet. Ger privatiserad sjukvård bättre och tillgängligare sjukvård åt lika många (eller fler) människor? Är privatiserade skolor bättre på att ge kunskap åt en lika stor del av befolkningen? Fungerar allmänna kommunikationer lika bra i hela landet om man privatiserar det?
Glöm inte bort att det inte ska vara kombinerat med ökade klyftor och massivt elände för en stor del av befolkningen, som i exemplen från Latinamerika eller fd Sovjetunionen.
Exempel emottages tacksamt



Bilden? Orkanen Katrina blottlade effektivt vad som händer när man skär i offentliga system, och när sådana inte existerar

Apropå att leva som man lär....


Vännen Anna funderade på dagens konstiga spin på RUT-avdraget.

Med samma logik ska inte Moderata kvinnor gå och rösta. Centerpartister ska inte ta emot barnbidrag om de tjänar över en viss inkomst. Moderater ska betala tillbaka sin ATP. Miljöpartister ska betala en högre bensinskatt. Moderater ska inte använda sig av maxtaxan i barnomsorgen. Eller? Och Anders Borg och Fredrik Reinfeldt skulle definitivt inte ha varit hemma med sina barn.

Var har vi den vinklingen? TV4? DN? SvD? Ekot? SvT Text?

Dessutom visar ju svensk media idag en rätt usel källkritisk ådra. Den har jag hoppat på förr, inte minst för den rosenröda bild de gett av EU, eller hur de gärna gynnar vissa kelgrisar. Men faktum är att om man helt okritiskt sväljer den minst sagt partiska undersökning som Svenskt Näringsliv beställt om RUT-avdraget, så gör man inte sitt jobb.
Vilket somliga räddhågsna socialdemokrater också borde lära sig.


Mer hos Svensson



Bilden? Den snälle och naive Pinocchio som styrdes av sin skapare.... Och när han ljög växte näsan