Hur man förstör ett varumärke

Idag ska jag bara skriva några ord om Julian Assange. Inte om Wikileaks - jag tror faktiskt att jag kan hålla isär de där två. Tyvärr kan inte Julian Assange göra det. Därför ägnar han sig, och en krympande men högröstad skara ignoranter (jag har twitterdebatterat med den ena och det var som att prata med Nyheter Från Sovjetunionen) åt att rasera förtroendet för Wikileaks.

'

Därför bestämmer han sig för att med en dåres envishet vägra dyka upp i Sverige för att höras - notera det, han ska förhöras - och slänger sig istället med felaktigheter åt höger och vänster, och bildar allians med mycket tveksamma partners. Ett grekiskt drama som urartar till Stefan och Krister-buskis, där hans anhängare börjar låta som Sverigedemokrater och andra tomtar, när de beskyller alla andra för konspiration...

Allt detta snöar tillbaka på Wikileaks, solkar ner sanningen, förstör trovärdigheten. Wikileaks är större än Julian Assange, men det tycks inte han ha begripit.

Om detta har det skrivits mycket. Jag ska inte förlänga pinan. Jag konstaterar bara att den absolut övervägande delen av svenskarna anser att alla ska vara lika inför lagen, att ingen ska hålla sig undan, och att klaga på Sverige är en förmån som man bara har om man också respekterar systemet...

Claes Borgström besvarar den osakliga kritiken i DN - här - och hans avslutande ord kan vara värda att upprepas. Om inte Sverige är en rättsstat - vilken stat är det? Nämn en rättsstat!

Och fundera på om den staten hanterat Julian Assange annorlunda.

Inte bara snack, utan en verktygslåda också

Ida Gabrielsson som leder Vänsterpartiets krisgrupp, får en smula på huden från olika håll för att hon tänker bredare än partifundamentalisterna gör (Svenskan här). Det är ju onekligen nåt jag känner igen från mitt eget parti, just nu paralyserat av vad som faktiskt kan kallas en ledarstrid.
Ida vill att Vänstern ska bli handgripliga, och några gör sig naturligtvis lustiga över det, och några fattar naturligtvis inte - men jag tror hon är något på spåret där.
Det är ju inte så att behovet av välfärd kommer att minska - och vem ska stå upp för de som inte kommer ha råd i framtiden? Den snåla medelklassen, som bara skänker till välgörenhet om det är gulligt? Knappast va.
I vanlig ordning får vi väl fixa det själva, och vi har resurserna. Det är därför det är bättre att vi startar egna bibliotek, producerar läromedel, driver skolor - än att bara sitta arga och se hur allt vittrar sönder. För vad ska vi ta oss till när alliansen rivit allt?

I min egen kommun visar det sig att ett antal föreningar har problem med hyrorna - medan min egen partilokal står tom ganska ofta. Varför inte bjuda in dem att husera där? Och få verksamhet i lokalerna? Det ligger helt i linje med vad jag skrev om tidigare, om att vi måste organisera oss för de Mordor-år som kommer. Tjejtaxi låter utmärkt, trygghetsvärdar är en annan grej - fylla i blanketter till Försäkringskassan låter som en annan bra sak.
Politik är ju inte bara att tycka, det är att göra också.
Verdandi har under många år drivit ett sommarfik i Jakobsberg, och haft allt svårare att få folk att ställa upp. Varför, kan man fråga sig?

Litegrann har vi - jag också - senaste tiden hakat upp oss på hur vi ska möta och prata med väljarna, när vi egentligen borde komma ihåg att socialdemokratin var starkast när vi fanns ute på rinkarna, hos motorklubben, i nåt vindskydd hos scouterna, i sångkören. Innan vi la över allt sånt på kommunal förvaltning, i nån barnatro om att det alltid skulle vara så. När fotbollstränaren också var medlem i facket, och sa det också. Partiet var sina väljare...
Politik är att göra, och gör ingen annan det får vi väl göra det själva - precis som vi alltid gjort.


Bilden? Från en plats där man kunde göra en insats. Till exempel.

Sluta gnäll! Organisera!

Eftersom jag varit en smula upptagen med att bemöta Botrygg sista dagarna har det här inlägget blivit liggande. Och som av en händelse skriver då Jan Eliasson om framtiden i dagens Aftonblad.
Jag läser ju knappt Aftonbladet, vilket jag skrev om här, och det kanske kan vara synd men så stora delar av tidningen är så inihelvete fördummande att jag bara inte kan. Sen får ledarsida och kultur vara hur bra som helst. Fast dagens ledarsida signerad genialitet måste ju bara rekommenderas!
Utan att vara för elak - vilket jag tydligen kan vara - måste jag nog be somliga partikamrater att få det berömda fingret ur. Efter att ha institutionaliserat det mesta av det som var de ursprungliga orsakerna till skapandet av arbetarerörelsen (det lät högtravande, men det betyder att man lyckats lagstifta om semester, om skola, rösträtt etc på ett vis som är rätt unikt i världen) och kunnat bedriva politik med betalning, är det inte så längre.

Att sitta på en sten i skogen och yla om alliansregeringens elakheter är då inte särskilt produktivt. Faktum är att regimen Reinfeldt lyckats därför att att de dragit fördelar av det som tidigare sosseregeringar skapat. Dessutom lyckades Reinfeldt se hur valmanskåren tyckte att utvecklingen skulle gå. Varför såg inte vi det?
Nu ger de sig på en massa andra saker. Faktum är att de här nästa fyra åren kommer bli långt svettigare än de vi upplevt. Angreppen på de fackliga organisationerna har hittills bara varit en viskning mot vad de kommer att vara. Gårdagens illa underbyggda ledare i Expressen, där man hackar på Målarförbundet är bara en sån sak.

Så högern ska privatisera biblioteken. Visst, det är riktigt dumt, men det ligger helt i linje med deras tes om att så lite som möjligt ska skötas gemensamt. För i deras värld är alla privata aktörer GODA människor som INTE alls kommer ha en baktanke.

Själv hoppas jag att Folkpartiet i Nacka, som tidigare visat lite ryggrad, fortsätter med det och stoppar det här. Men det verkar ju vara för mycket att hoppas på. I Nacka kommer kunskap snart att vara den klassmarkör som borgerligheten vill ha den till.

Demokrati bygger på att så många som möjligt får tillgång till så mycket information som möjligt, utan att vara tvungna att välja mellan blöjor och mediciner, och att låna en bok. Själv ser jag inte alls den där ideala synen där en massa snälla bibliotekarier kommer sköta sina bibliotek, utan en tanke på vinst.

Jag ser stora anonyma koncerner som kommer köpa ut bibliotekarierna inom tio år, och sen, mina damer och herrar, så har vi en privat aktör som kommer bestämma hur informationen ska se ut. Man kan inte åka utför Niagarafallet i en tunna bara litegrann, som bekant. Efter trettio år strategiskt opinionsarbete kommer inte Näringslivet och Borgerligheten lämna några ytor kvar för kritiskt tänkande

Men istället för att sitta i bloggstugorna och yla får vi göra något åt det. Varför skulle inte ABF kunna bli en aktör på en avreglerad biblioteksmarknad? Där har som bekant arbetarerörelsen varit med tidigare - vi startade det hela, så varför inte lägga oss i igen? Det sämsta vi kan göra är att sätta oss med armarna i kors och se eländet ske.

På samma vis är det med RUT och ROT. Jag har fortfarande bestämda åsikter om det, men det är här. Svartjobbarna tjänar klöver som fan på avdragen - jag kan upplysa er om att den industriella brottsligheten ÄLSKAR de här avdragen och sen får Skatteverket säga vad de vill. Men det jobbar människor i de här företagen - är det nån som organiserar dem? De tjänar skitpengar, och den samhällsekonomiska vinsten är egentligen minimal eftersom så många av alla städare och barnflickor och kökssnickare är anställda med offentliga bidrag.

Sätt igång och värva medlemmar. Se till att de har kollektivavtal. Se till att driva upp deras löner - sånt gör vi gemensamt.

Vi kan inte sitta på arslet och tjura längre. Nu ser verkligheten ut så här, och det finns klassiskt fackligt arbete att göra. Dessutom är många av de här småföretagarna våra nya fattigpensionärer - utan marginaler, eftersom ROT och RUT måste vara billigt för att glädja de borgerliga väljare som kan avnjuta det. Vem talar om det?

Jodå, jag tycker man ska fortsätta protestera mot vansinnigheterna, men det kan inte stanna där. Jag är övertygad om att borgerligheten - den del som inte håller på att försvinna - kommer göra enorm skada på vår trygghet under de här fyra åren som ligger framför oss. Och då måste vi göra mer än att bara skrika.

Don't mourn. Organize! har knappast passat bättre än just nu,

Den politiska journalistikens död

En gång på världen var de som bevakade inrikespolitik maktfaktorer att räkna med. Det kunde vara rent livsfarligt att komma på kant med de tre O:na, som så att säga satte ribban för något som tidigare varit ett ganska devot förhållande mellan makten och den granskande journalistiken.
Under många år fanns det också en fungerande politisk journalistik, som både kunde vara irriterande och partisk, och som vartefter den misskötta a-pressen ramlade omkull, kom att i allt större utsträckning handla om person och skandaler. Vi som var med minns ju Hans Ericsons famösa resa till diktaturens Spanien, och en radda andra politiska "skandaler," främst inriktade på att misskreditera Olof Palme - och utan att vara alltför partisk kan man ju säga att det är rent märkligt hur få borgerliga politiker som skärskådats. Eller så är det inte så märkligt.
Märkligt är att Mona Sahlins Tobleroneaffär fortfarande ska dras upp som nåt slags exempel på hennes olämplighet (nåt som inte ens var olagligt utan på sin höjd slarv) medan landets nuvarande finansminister utan vidare kan ha haft svart arbetskraft anställd - vilket faktiskt är olagligt - utan att nånsin behöva huka för den frågan. Man kan ju undra vad det beror på?
Dagens politiska reportrar är bara bleka återsken av sina föregångare, och alltså kommer de alltmer att förfalla till politiskt skandalsnask. Det var länge sen ett politiskt parti läckte sina färskaste nyheter till nån Mats Knutsson, Anders Pihlblad, Lena Mellin, Henrik Brors eller ens K-G Bergström.
Istället har de kommit att bli politiska kommentatorer, och idag är de på väg att bli passé. Det enda som återstår för att fortsätta vara faktorer att räkna med är just...tramset.
När hörde ni senast en politisk reporter ifrågasätta värdet av opinionsundersökningar? Eller ta en funderare på varför de politiska partierna idag har mediestrateger som lägger upp planen - men det är klart, det kan ju inte vara lätt att behöva inse att man reducerats till en nyttig idiot.
Idag är det ju inte längre de politiska journalisterna som sätter dagordningen - med nätet till sitt förfogande klarar partierna av det själva. Och gör det också själva.
De ifrågasätts ju nämligen - och det är de ovana vid. Flera av dem har också nån slags snobbig von-oben-attityd till sina läsare, och verkar totalt ointresserade av att den politiska debatten idag förs som aldrig förr utanför tidningarnas sidor. Alltså reduceras nu den politiske journalisten till en analytiker, och ofta en rätt dålig sån också. Jag ska inte rangordna dem efter uselhet, men det är trist när det intressantaste politiska reportaget idag sker i några tidskrifter istället för i dagstidningarna. Man kan ju konstera att det var rätt länge sen Mats Knutsson sa nåt annat än självklarheter, vilket också är ett tecken på hur liten roll han kommer att spela under valet 2010. Liten i förhållande till sina föregångare, menar jag.
Ska man idag kunna berätta nyheter om politik måste man använda medier, bloggar, diskussionsforum. Det är vad all journalistik kommer att handla om i framtiden - för läsarna blir allt mer informerade. En tidningskrönika idag är rätt ointressant, och skulle behöva kompletteras med Second Opinion eller Newsmill, för partierna går i debatt på ett helt annat sätt idag än bara för fyra år sen.
Man kan spelet idag - att bli utsedd till Sveriges bäste politiska journalist av makthavarna, vilket K-G Bergström blivit, är i mina ögon en tveksam ära. Lättast att manipulera, är ett annat omdöme om honom, direkt från Stora Nygatan.
De politiska journalisterna har länge varit en liten elitgrupp inom medievärlden, men också den grupp som hårdast fått känna av den nya tekniken. Idag finns det åtskilliga bloggar och nyhetssidor där man kan läsa avsevärt klokare, smartare och mer initierade analyser än i DN eller SvD, och den nerförsbacken kommer att fortsätta, om inget görs.
Men uppenbarligen kommer intet att ske - se inget, hör inget, säg inget. Och detta trots att de själva förmodligen är rätt medvetna om hur pendeln långsamt ändrat takt. Vad det beror på kan man fråga sig, men att det kommer bli en allt starkare symbios mellan de som har makten och de som är satta att bevaka den ( och vem har satt dem där????) är helt uppenbart.
Antingen blir man då nån slags politisk Se och Hör, som Politikerbloggen, ett slags cynisk slaskhink för skvaller, eller så går man helt enkelt över till den andra sidan, och blir presschef eller liknande. Eller konsult, med inriktning på att just smörja politiska journalister. Och allra värst är när man bara blir en politisk megafon.

Det är här alla dessa popularitetsmätningar kommer in - att som Aftonbladet pressa fram en löpsedel om "Monas kris" är ett symtom på en döende del av journalistiken. Det är faktiskt bara usel journalistik. Det finns inget nyhetsvärde i saken, och Lena Mellins analys är riktigt kass. Men det är alltså det bästa som en påstådd toppreporter på Den Största Kvällstidningen kunde klämma ur sig. Och det är minst lika illa på de andra tidningarna.

Tyvärr ser jag ingen ljusning i tunneln - det kommer ta ett tag innan de som har i uppdrag att skriva om politik i de etablerade medierna begriper att de är hopplöst distanserade av smartare människor. Jag hoppas de kommer ikapp - det behövs sannerligen en bra bevakning av svensk inrikespolitik.


Bilden? En cykelbil. Nåt som var en marginalföreteelse på femtiotalet men som sedan kördes om av snabbare och bättre fordon. Det finns fortfarande cykelbilar, ömt vårdade av snälla människor. Ungefär som politiska journalister...

Apropå att leva som man lär....

Vännen Anna funderade på dagens konstiga spin på RUT-avdraget.

Med samma logik ska inte Moderata kvinnor gå och rösta. Centerpartister ska inte ta emot barnbidrag om de tjänar över en viss inkomst. Moderater ska betala tillbaka sin ATP. Miljöpartister ska betala en högre bensinskatt. Moderater ska inte använda sig av maxtaxan i barnomsorgen. Eller? Och Anders Borg och Fredrik Reinfeldt skulle definitivt inte ha varit hemma med sina barn.

Var har vi den vinklingen? TV4? DN? SvD? Ekot? SvT Text?

Dessutom visar ju svensk media idag en rätt usel källkritisk ådra. Den har jag hoppat på förr, inte minst för den rosenröda bild de gett av EU, eller hur de gärna gynnar vissa kelgrisar. Men faktum är att om man helt okritiskt sväljer den minst sagt partiska undersökning som Svenskt Näringsliv beställt om RUT-avdraget, så gör man inte sitt jobb.
Vilket somliga räddhågsna socialdemokrater också borde lära sig.


Mer hos Svensson



Bilden? Den snälle och naive Pinocchio som styrdes av sin skapare.... Och när han ljög växte näsan

Ungdomsarbetslösheten är en myt, påstår AMS...

I regeringsorganet DN presenterar idag AMS generaldirektör och analyschefen på arbetsförmedlingen, en text som på något vis skulle visa att den skenande ungdomsarbetslösheten skulle vara på hittad. Det är nämligen fel på sättet man redovisar.

Den har vi hört förrut, har jag för mig.

Egentligen är det en rätt usel text, eftersom den tar avstamp i en massa förbehåll av typen "men" och "kanske" och "antagligen" och "mycket talar för". Jag kan säga att om jag skulle använda det språkbruket för att presentera en absolut sanning för min arbetsgivare skulle jag få en utskällning. För grejen är att den svenska ungdomsarbetslösheten skenar, och den gör det när vi använder samma redovisningssystem som andra länder i EU.

Jag, som amatör i sammanhanget, ser ett antal logiska kullerbyttor i AMS-chefens resonemang, men det kan vi återkomma till. Artikeln kommer garanterat att slaktas av mer kunniga människor än jag.

Men däremot måste jag protestera mot deras förhoppning om att generationsskiftet kommer lösa det hela. Tvärtom skulle jag vilja säga - det känns mer som de som ser pensionen nalkas blir mer och mer inriktade på att fortsätta jobba. De tjänar bra, trivs oftast med sina jobb, och dessutom - de kommer ju, tack vare regeringen, att förlora tusentals kronor på att gå i pension.

Allt fler i bekantskapskretsen fortsätter jobba. Och har de fyllt sextiosju startar de en liten firma och fortsätter jobba på konsultbasis, tjänar ännu mer pengar, och trivs ännu bättre.

AMS-chefen tror en massa saker. Jag tycker man kan förvänta sig mer av människor som har den sortens positioner.

Bilden? En stämpelklocka. Sånt som en äldre generation såg som naturlig, och som en yngre generation inte ens känner igen.

Tv4 är en del av borgerlig media

Det finns en kille som heter Niklas Svensson som jobbar på Tv4. Eller vad han nu gör, det finns en massa historier om det. Vid sidan av det har han också nåt som kallas Politikerbloggen, som men om man vill vara snäll kan säga är en slags slaskhink för skräpnyheter om olika politiker, på nivån "såg ett kommunalråd som köpte kalsonger på Dressman, 3 för 100..."
Läs den gärna, och skapa er en egen bild.

Nu har han och Tv4 skickat ut en enkät till olika förtroendevalda socialdemokrater, och man behöver inte vara så konspiratorisk för att se att han är ute efter Mona Sahlin. Ni kan läsa mer hos Käringen-mot-strömmen, som raskt genomskådade Niklas Svenssons och Tv4:s försök att misskreditera Lars Ohly, med samma typ av enkät. Tyvärr är jag nog rätt övertygad om att Niklas Svensson är kapabel att fabricera rätt många av sina påstådda svar.
Efter att ha konsulterat ett par personer som jobbar med statistik och undersökningar stärks jag i min tro - den här enkäten är knappast vetenskaplig, och inte ens ett underlag för en seriös artikel. Men den kan säkert också fungera som en väckarklocka för alla de som fått den och svarat på den - vad trodde ni den skulle användas till???

Jag funderar ju på om det är sån här journalistik man ska förvänta sig av en markbunden TV-kanal som uppbär statligt stöd (för det gör den) ? Känns det som mina skattepengar ska gå till sånt? Kan inte Svenskt Näringsliv betala själva?
Och innan nån börjar hoa om censur och Himmelska Fridens Torg - för den sortens reaktion kan man ju förvänta sig - vill jag påminna om att detta är 2000-talet. Det finns absolut inget som hindrar mig från att ha synpunkter på usel journalistik eller rutten etik.
Däremot borde man kunna förvänta sig att TV4 hade så pass mycket ryggrad att de begrep när de blir utnyttjade för andras syften

...och vem har förtroende för Gruvtolvan?

Inte jag i alla fall. Aldrig haft, och det minskar dag för dag. De lever kvar i en klasskampsretorik och på minnena av Malmfältsstrejken. De verkar ha satt i system att välja ordförande som talar innan de tänker. Det är ungefär lika illa med en del andra som yttrar sig i den borgerliga tidningen, och ja, jag är ytterst misstänksam mot såna tidningar i valtider.
Historien har lärt oss att tidningar startar man för att man vill påverka, och det är minst lika illa idag som det var för tjugo år sen. Man behöver inte vara särskilt konspiratoriskt lagd för att tycka att både rubriksättning och text är hantverk av lydiga gossar.
Det kan ju vara bra att veta att flera av de som yttrar sig i artikeln inte alls kommer vara med på det ordinarie mötet med LO:s styrelse. De sitter inte i styrelsen och det är inget krismöte. Taktik, helt enkelt...
Och det hela är precis som vi tidigare sagt ett sätt att komma från valets kärnfåga - saknar man argument får man gå på person, och förmodligen har attackerna bara börjat. Det här är en skitsak, och det är trist att nyttiga idioter som Harry Rantakyrö inte begriper det. Å andra sidan är det ju svårt att ta nån på allvar som ena veckan attackerar IF Metall för deras krisuppgörelse med arbetsgivarna, för att själv strax efteråt göra precis samma sak. Men det var säkert skillnad för honom...

Bilden:Så blir det när luften tar slut. Fast det är snygga fälgar....