I regeringsorganet DN presenterar idag AMS generaldirektör och analyschefen på arbetsförmedlingen, en text som på något vis skulle visa att den skenande ungdomsarbetslösheten skulle vara på hittad. Det är nämligen fel på sättet man redovisar.
Den har vi hört förrut, har jag för mig.
Egentligen är det en rätt usel text, eftersom den tar avstamp i en massa förbehåll av typen "men" och "kanske" och "antagligen" och "mycket talar för". Jag kan säga att om jag skulle använda det språkbruket för att presentera en absolut sanning för min arbetsgivare skulle jag få en utskällning. För grejen är att den svenska ungdomsarbetslösheten skenar, och den gör det när vi använder samma redovisningssystem som andra länder i EU.
Jag, som amatör i sammanhanget, ser ett antal logiska kullerbyttor i AMS-chefens resonemang, men det kan vi återkomma till. Artikeln kommer garanterat att slaktas av mer kunniga människor än jag.
Men däremot måste jag protestera mot deras förhoppning om att generationsskiftet kommer lösa det hela. Tvärtom skulle jag vilja säga - det känns mer som de som ser pensionen nalkas blir mer och mer inriktade på att fortsätta jobba. De tjänar bra, trivs oftast med sina jobb, och dessutom - de kommer ju, tack vare regeringen, att förlora tusentals kronor på att gå i pension.
Allt fler i bekantskapskretsen fortsätter jobba. Och har de fyllt sextiosju startar de en liten firma och fortsätter jobba på konsultbasis, tjänar ännu mer pengar, och trivs ännu bättre.
AMS-chefen tror en massa saker. Jag tycker man kan förvänta sig mer av människor som har den sortens positioner.
Bilden? En stämpelklocka. Sånt som en äldre generation såg som naturlig, och som en yngre generation inte ens känner igen.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar