Men dribbla åt vänster...

Socialdemokratin är framgångsrik när den är socialdemokratisk. När den försöker imitera liberalismen går det åt helvete. Så enkelt kan man sammanfatta det. Därför är det skönt att läsa vad ordförandena för 6F idag skriver i Svenska Dagbladet - att det är dags att partikongressen gav en klar markering i en del grundläggande frågor, och man listar också ett antal områden där högern inte är ett trovärdigt alternativ. Därför måste arbetarrörelsen vara det.
Strängt taget är debattartikeln i SvD vad som borde stå i förslagen på partikongressen. Det gör det inte. I SvD:s dagsrapport påpekar man också att Mona inte verkar så förtjust i de högljudda kraven på vänsterpolitik.
Vi har en situation här, Houston.
Det finns uppenbarligen en krets av människor som har högsta partiledningens öra, och som hårt driver en tes om att vi måste locka till oss medelklassen. Den tesen har nu varit förhärskande ett par år, och det går inte bra.
Jag hör lite här och var att vi måste prata jobb, för utan jobben kan vi inte göra något som helst åt våra andra frågor. Förutom att det är fel, så kan man fundera en stund till kring det.

Om det nu är så att jobben är den viktigaste frågan, och vi ser att alliansens trovärdighet sjunker som en sten där, så borde ju socialdemokratin ha ett guldläge. Det har vi inte, och vän av ordning måste ju då fråga sig hur det är med vår trovärdighet i de andra frågorna.

I Stockholm, som är mest viktigt, är inte jobbfrågan störst. Här har vi ingen arbetslöshet att tala om - man har här kommit över den brytpunkt som gör pianot självspelande. Samma fenomen som vi ser i resten av världen, där ett fåtal storstäder i kraft av sin självgenererande dynamik dels överlever själv, men också dränerar resten av landet/regionen, på både resurser och folk.
Här är det andra frågor som gäller.

Här måste vi tala solidaritet istället. Och jag är sååå övertygad om att det finns en önskan om det goda samhället i den lägre medelklassen med Volvo och radhus, därför att livet blir enklare så. Jag kan inte tänka mig att man i valet mellan lägre skatt och högre otrygghet väljer lägre skatt - att man kan få de resultaten ibland har ju att göra med hur man frågar.
Det är därför jag blir lite skraj när jag hör våra egna privatiseringsförespråkare ta ton. Och jag skiter strängt taget i om det är bra för era kommuner - sitter man som socialdemokratiskt kommunalråd ska man fanimig bedriva socialdemokratisk politik, vare sig det gäller allmännytta eller heltider i hemtjänsten.
Just kommunalråden har börjat ta sig rätt mycket ton. Det har väl att göra med att man inte hållt dem i schack antar jag. Förr i världen var det ju så att man satte kamrerstypen som kommunalråd, och sen hade man den ideologiska ledningen kvar i partiet, men det har ju uppenbarligen luckrats upp. Dessutom är man ju inte i den här regionen van vid att fackföreningarna vill ta plats, eftersom facket har abdikerat från politiken under sjutton år eller nåt. Vilket också är ett storstadsproblem.
Jag hoppas innerligt att man i den del på kongressen som behandlar partiets inre arbete kommer att lyfta vikten av en hel arbetarrörelse - för vi har inte råd att gå åt alla håll

Bilden? En pianola, ett självspelande piano. Lägger man i tio öre så spelar den valfri sång. Jag lämnar symboliken till er själva