Jag tycker det är lite trist att det är ett så lågt fackligt intresse för den socialdemokratiska partikongressen som går av stapeln i morron. Om nu någon missat det. Och det är ett farligt ointresse. Den kallas ju för jobbkongressen, vilket föranlett minst tre syrliga kommentarer om att det kanske skulle vara med några jobbare eller jobberskor i såna fall..
Signalerna från olika håll i landet är inte så bra - många fnyser och kallar det för en elitkongress, eller ett kompismöte. I Stockholm talar man om en kommunalrådsmaffia som är livrädda för en facklig rörelse som plötsligt vill ha makt och inflytande.
Jag själv har fått rejält med skäll för den så kallade Stockholmsmodellen, som LO-distriktet i Stockholm för fram. Det är inte populärt bland elitpolitikerna kan jag säga, vilket jag tar med ro. För vad ska de göra om det visar sig att vare sig utförsäljning av allmännyttan eller vinst på förskolor är populärt? Byta väljare?
Vi får inte fram våra frågor, våra kandidater har ramlat tillbaka (en lokalt anställd partifunktionär har talat om att LO-medlemskap inte är en avgörande faktor vid upprättande av listor numer) och vi duger uppenbarligen inte som företrädare för akademikerna i partiet. De har däremot inte några problem med att företräda oss.
Medelåldern på kongressen är 58 år. Majoriteten av ombuden är anställda på politiska meriter, antingen inom rörelsen eller i offentlig administration. Jag ska återkomma med inkomst.
Kongressen är som ett finrum med festande människor som har roligt, skrattar och skålar med varandra. Just nu känner jag mig som fattigungen som står med näsan tryckt mot fönstret och gärna vill vara med, men som vet att om jag blir insläppt så är det på nåder - och jag ska inte inbilla mig att jag ska ha något att säga till om.
Jag är jättetacksam och glad för att jag blivit inbjuden som representant för sociala medier, men jag avstår nog. Jag är en bloggare som är socialdemokrat, inte en socialdemokratisk bloggare.
I senaste Fokus gör man en jätteanalys om varför socialdemokratin går hit eller dit i Stockholms stad och Stockholms län. Och jag läser medelklass, sida upp och sida ner. För vinner man inte medelklassen så vinner man inte alls, står det. Ingenstans hittar jag något om vare sig fackföreningsrörelsen eller om vikten av att få LO-folket att gå och rösta. För att inte tala om Stockholmsmodellen. Clas Lönegård nämner inte ens fackföreningsrörelsen som en politisk kraft, vilket borde vara en braständare i LO-borgen
En sak kan jag däremot säga - man kan vinna hur mycket medelklass som helst, men förlorar man LO-medlemmarna så förlorar man i varje fall.
Bilden? Den klassiska affischen från 1911. Pyramid of capitalist system. Tidlös. Nån som vet mer om den? Ibland orkar man bara inte söka själv...
4 kommentarer:
"Pyramid of Capitalist System", issued by Nedeljkovich, Brashick and Kuharich, Cleveland: The International Publishing Co., 1911.
The Pyramid of Capitalist System is a provocative illustration of the hierarchical system of capitalist rule in America. In this beautifully colored portrait, the artist depicts the multiple tiers of working class oppression. At the top of the pyramid sits the state, which serves the interests of the ruling class and functions under capitalism as the protector of private wealth and property. Below the state stand the religious leaders, clergymen, and preachers of false consciousness who encourage obedience to and acceptance of the status quo, entreating the working masses to accept their ordained fate and seek their just rewards not on earth but in that glorious hereafter.
If obedience cannot be encouraged it will surely be enforced by the members of the next tier. As events in Homestead and Pullman clearly testified, the police and militia had as their objective not the protection of "the people," but rather the protection of capital from "the people." Beneath the military sit the parasite class, the bourgeoisie, who exploit the toilers of the world and profit by their labor power.
Beneath it all, bearing the weight of the entire system, are the workers who produce all things fundamental to the perpetuation of life and the continuation of this system. Thus, in addition to illustrating the multi-layered oppression and exploitation of workers, this image also begs the question, "what would happen to capitalism if the workers simply withdrew their support?"
Läs sista meningen en gång till och ersätt capitalism med "Social Democratic Party of Sweden" så har du Trondheim i ett nötskal
mvh
Johan
Jag tror det är jätteviktigt att vi bloggare som också råkar vara socialdemokrater åker på kongressen och skriver därifrån, inte minst du med det synnerligen viktiga fackliga perspektivet. Jag är också fattigungen, dessutom från landet, som får vara med på nåder men ingen ska ju inbilla sig att jag tänker tacka med att stryka medhårs (och det tror jag inte heller någon gör faktiskt).
Vi ska åka dit och vara okuvliga, rebelliska, uppstudsiga och motvalls. Kom dit Calle och läs lusen av de som behöver bli luslästa.
Min uppfattning är att det finns en stor slapphet bland storstadspolitiker som gör att de inte vill satsa på den offentliga sektorn. De orkar helt enkelt inte ta tag i olösta problem och då är det mycket bekvämt men väldigt kapitalförstörande, oansvarigt och naivt att fantasiera om att "sälja hela skiten".
Du borde vara här. Har länkat till dig iallafall. Och Mona sa i tallet att kollektivavtalet ska vi kämpa för eftersom det är en del av den svenska modellen.Men du har till viss del rätt i ditt inlägg om elit o kompis. Så du behövs här.
Skicka en kommentar