Tidningar är inte opartiska. Det har de aldrig varit.


Jag är inte särskilt högutbildad, men jag gillar att läsa. Det är jag inte ensam om. Svenska folket är ett läsande folk, särskilt kvinnorna. Vi läser det mesta, och även om tidningsläsandet har minskat så är det fortfarande högt i Sverige. Vi har ju också väldigt länge haft den extrema förmånen att få antingen tassa ut i träskor och för kort morronrock mitt i vintern för att hämta en Dagens Nyheter i brevlådan, eller få samma tidning uppäten på hallmattan av en glupsk boxer klockan 0515. Det är något som inte är så vanligt i resten av världen.

Men det betyder också att en betydande del av vårt informationsflöde kommer från tidningarna, vilket liksom är ursprungssyftet med en tidning. Alldeles väldigt länge var en tidning en åsiktsmaskin. Man startade en tidning för man hade något att säga. Det är först på senare år som dagstidningarna kommit att bli förströelse eller reklampelare.


Det kan vara bra att påpeka det eftersom det nu utbryter ett slags raseri över att Svenskan och DN helt plötsligt - är det verkligen nån som är förvånad? - sprider vad som mest kan liknas vid regerinsgpropaganda på nyhetsplats. Vore det här kommersiellt på riktigt skulle det vara text-reklam. Nu är det politik istället.

Ägarna till SvD och DN använder sina blad för att stödja en politik de i varje fall står för. Vad är konstigt med det? Det är ju det deras ägande handlar om - makt och inflytande.


Rationella människor ser naturligtvis mellan Henrik Brors framkommenderade rader. Men så har det alltid varit. Fortfarande finns det människor som ser Aftonbladet som en socialdemokratisk tidning. Och det kanske den också är, men skillnaden mot SvD och DN är ju att i ett Aftonblad har politiken abdikerat, och finns bara på ledarsidan. I borgerliga tidningar finns den överallt, tro mig.

Jag är inte ens säker på att jag vill anklaga journalister för att vara ryggradslösa. De har ett jobb, en chef och nån som betalar deras lön. Och så länge de inte uppenbarligen ljuger, utan bara vrider sanningen en smula, är de väl fortfarande journalister.

Jag håller naturligtvis med om vinklingen - den är avskyvärd, och borde tas upp som exempel på riktigt usel journalistik på utbildningarna, men som sagt - vad hade man väntat sig? Det ÄR två borgerliga tidningar, och de driver ägarnas linje. För jag har också gynnats av regeringens politik - men jag hade hellre avstått det eftersom det också betytt att andra fått det sämre.


Hemskare är naturligtvis att högern inte anser att SvT är opartiska, utan måste sättas under politisk kontroll. På annat sätt kan jag inte tolka det förslag som två moderater lagt. Det är ett riktigt lågvattenmärke, men också ganska symtomatiskt på hur makten anser att den bör granskas. Det räcker liksom inte med ett 9-mot-1-förhållande vad gäller pappersmedia. Nu ska den politiska makten bestämma över TVn också. Känns det igen? Berlusconi nån?

Och det är ju lite tragikomiskt att deras förslag kommer samtidigt som den borgerliga makten över pappersmedia inte kunde vara mer tydlig. Men det vore mig fjärran att begära nån slags kontroll av det... Gör det enda rätta istället - köp inte skiten. Bojkotta de som gör reklam i deras tidningar. Se till att andra företag inte gör det. Det är så man får jobba mot makten.
Andra om saken: Johan, Peter, Alliansfritt, Morsan

Bilden? Jag har använt den förr, och kommer göra det igen. Är det inte makten som bestämmer så är det pengarna.

23 kommentarer:

Det hjälper kanske inte jättemycket att inte köpa de borgerliga tidningarna? Visserligen sprider de inte då sin propaganda till mig, men det kanske inte är så väsentligt ... ;-)

Nej, använd Internet i stället, som du gör. Men samordna så att det går att hitta vettiga kommentarer.

Använd sökmotorerna som "motor" i samordningen... fundera över hur...

 

Du menar att man ska fortsätta köpa DN? Det känns ju som en om möjligt sämre lösning.
Nånstans är det ju ändå viktigt att man får en debatt om journalistisk integritet - var den nu ska tas nånstans. Och framförallt att man uppmanar till kritiskt tänkande. Vem är det som äger Dagens Nyheter? Och har de en politisk agenda?

 

Nej, jag menar att det inte spelar någon större roll om man slutar köpa DN/SvD eller var det nu är. Det är bättre att försöka bygga något nytt, ett alternativ.

Ägarna till DN/SvD har en klart politisk agenda, men tidningarna är förstås inte enbart dåliga för det. Det gäller att skapa ett alternativ med samma kvalité - och med en annan politisk agenda. Inte helt lätt, för det kräver resurser och kreativitet.

Jag pekar på Internet som ett möjligt alternativ. Men det kräver en hel del att nå upp till något lika bekvämt, med samma kvalité.

Själva grundproblemet, som jag ser det, är hur vi förvaltar och fördelar alla våra resurser. Priset för att vi tillåter företag (för det är det vi gör, det var i slutet av 1800-talet en stor diskussion i USA om huruvida man skulle tillåta företag) är att vi samtidigt ger ägarna en makt som de inte alls borde ha.

Den makt vi ger till företagen är att tillverka och sälja. Att de sen får en makt att sprida en elitistisk politisk propaganda är ett problem. Det var inte avsikten. Inte ens om man är ohejdat för marknadsekonomi och tror att den alltid gör rätt kan man hävda att det var avsikten.

 

För det första är vad de båda motionärerna föreslår _inte_ att SVT "måste sättas under politisk kontroll". Detta måste du ha missat då det tydligt framgår av den artikel du länkade till:

"Regeringen bör omedelbart tillsätta en oberoende och opolitisk utredning som fortlöpande granskar SVT:s sändningar, föreslår Jan R Andersson och Peder Wachtmeister i motionen."

Att detta skulle låta hemsk har jag svårt att förstå, särskilt då det vidare framgår i artikeln att det redan finns viss kontroll av att SVT inte kantrar fullständigt genom myndigheten Granskningsnämnden, men att denna enbart utför granskning av enskilda fall snarare än SVT:s helhet (programutbud, vinkling av inslag, inbjudna gäster, etc.). Inte nog med att granskning redan förekommer, den genomförs av en nämnd vars ledamöter redan utses av regeringen, dvs. granskningen utförs av politiskt tillsatta ledamöter.

Alltså: granskning existerar redan, men endast i enskilda fall (fallen utreds efter att någon klagat om ett inslag, inte fortlöpande) och utförd av en nämnd vars ledamöter utses av regeringen.

Detta om något är skrämmande och värt att ändra. Vilket ju är vad motionärerna föreslår och som föranlett detta ramaskri i bloggosfären...

Vidare: den stora skillnaden mellan privata tidningar, TV- och radiokanaler å ena sidan och SVT och SR å den andra är ju att SVT och SR får sin finansiering genom TV-lincenser, en avgift som alla som t.ex. äger en modern dator behöver betala alldeles oavsett om de ser/hör på SVT/SR. Därav kommer det berättigade behovet av granskning av deras verksamhet.

 

Bob - Svenskan uppbär en icke obetydlig summa pengar i presstöd varje år. En summa som sedan den började utbetalas är i halvmiljardklassen - som skattebetalare kunde jag faktiskt kräva en smula inflytande för de pengarna. Men det gör jag inte.
Och jag förstår fortfarande inte meningen med en kontrollmyndighet som ska se till att SvT har en speciell inriktning?
Dessutom, en politiskt tillsatt myndighet- När såg vi det senast?
Den nämnd som finns idag har inte att ta ställning till eventuella politiska felsteg. Den ska se till att programmen inte trampar över "god publicistisk sed". Och eftersom övertrampen i den kategorin är så få finns det naturligtvis ingen anledning att göra en större apparat av det.
Lämna till journalisterna att göra den journalistiska bedömningen - blotta tanken på att man ska in och peta i PublicService med pekpinnar får mina nackhår att resa sig.

 

@Bob:

Man kan ju vända och vrida på det här på många sätt. T ex gillar jag inte text-reklam. Och dessutom ska det ju framgå vad som är text-reklam, vilket det inte alltid gör. Vad skulle du säga om granskning av den delen hos tidningarna?

(Jag för min del är tveksam.)

 

@Leo:

Jag är inte på det klara med vad du menar med "textreklam". Om det är något du ogillar hos en viss tidning eller annan kommersiell media så är det bara att låta bli att konsumera den tidningen/radiokanalen/TV-kanalen. Vad gäller SVT så måste du även i fortsättningen betala TV-avgiften till SVT/SR alldeles oavsett om du konsumerar deras produkt eller inte. Det är detta som är den avgörande skillnaden och anledningen till varför SVT och SR är något helt annat än kommersiella medier.

 

Bob - riktlinjer kring textreklam här http://www.sjf.se/portal/page?_pageid=53,38437&_dad=portal&_schema=PORTAL

 

@Bob:

Hela poängen med det jag skrivit här är ju att man betalar till tidningens politiska propaganda genom att köpa de produkter som det annonseras för i tidningen. Oftast har man inget annat val än att köpa någon av dem - så det går inte att undvika att betala till tidningens politiska propaganda.

Det här är naturligtvis välkänt inom borgerligheten - fast man talar tyst om det. De socialdemokratiska tidningarna slogs mer eller mindre ut av just det, åtminstone vet jag exempel på det. De som annonserade valde ofta den borgerliga tidningen just för att gynna den och få fram sin politiska agenda.

Och naturligtvis funkar det likadant nu. T ex får tidningar som skriver "snällt" om miljöproblemen annonser, medan de som påpekar att själva marknadsekonomin kanske måste ändras, tämjas, för att jorden ska överleva, inte får så mycket annonser.

 

@Leo:

Varken en kommersiell tidning eller dess annonsörer vinner på att du inte läser tidningen, så det är bara att låta bli om det är så att du inte gillar deras innehåll eller av någon annan anledning inte vill stödja dem.

Du tycks tro att de som annonserar i en kommersiell tidning gör detta för att gynna tidningen, trots att anledningen givetvis är att de vill få exponering för sina produkter gentemot en intressant grupp av konsumenter. Har en tidning rätt läsekrets så kommer annonsörerna att vilja annonsera där. Har en tidning däremot en läsekrets som är direkt fientligt inställd till annonser så är givetvis värdet av att annonsera där betydligt mindre.

Därtill finns givetvis andra sätt att finansiera en tidning, av vilka presstödet tycks vara vänsterns favorit (det är ju bara skattebetalarna som tvingas ta notan, som vanligt, och skattebetalarna har ju som bekant oändligt djupa plånböcker).

@Calle Fridén:

Försvann min tidigare kommentar, den där jag svarade på din kommentar tidsmärkt 9:12 EM? Tråkigt om sådant råkar hända här i så fall.

 

Bob

Jag tycker det hela är rätt enkelt. Dels har vi en fungerande granskning idag. Sedan är det så väl beskaffat att om vi inte tycker om ett tv-program eller tidning kan vi välja en annan.

Dock är jag en varm anhängare av public service och inte som den italienska varianten med stor ägarkoncentration. Inte oväntat utnyttjar nu Berlusconi argumentet att alla som kritiserar honom är socialister.....

En alltför stor ägarkoncentration är av ondo, lika ont som att en syn på vårt samhälle skulle tillåtas dominera.

Jag vill inte ha tillbaka 1973 års medieklimat med två tv-kanaler som slutade sända 2145. Jag vill ha valfrihet, men valfrihet kräver dessvärre viss reglering av storlek och graden av kvalitet.

Det finns en del att göra men i grunden har vi en ganska ok ordning.

Mvh

Johan

 

Bob, jag har publicerat alla kommentarer

 

@Bob:

Nej, jag tror inte alls att man annonserar bara för att gynna en tidning, men jag tror att det är ett av skälen som ibland ingår.

Och det räcker för att gynna borgerlig press jämfört med socialdemokratisk. Och om de större annonsörerna så bestämmer så räcker det också för att sänka de socialdemokratiska tidningarna, vilket hände. (Det var säkert inte enda orsaken, men en starkt bidragande orsak, till att de försvann och vi fick en alltigenom borgerlig press kvar.)

Och återigen: Även om jag inte läser tidningen så tvingas jag stödja den genom att annonsörerna för varor jag tvingas köpa stöder den. Utan med medgivande på något sätt.

Jag har påpekat det här ett antal gånger, men det verkar som om du inte alls lägger märke till eller förstår vad jag skriver. Du verkar svara på något helt annat än det jag skriver.

 

@Johan Westerholm:

Om man redan från början har en vänsterpräglad syn på världen (S) är det inte konstigt att man uppskattar den hos SVT och ser den som opartisk. Vidare är det då i ditt ideologiska intresse, om än inte intellektuellt försvarbart, att dess verksamhet förblir vinklad på detta sätt utan oberoende opolitisk granskning.

Tråkigt dock att du ignorerar de argument jag gång på gång redan framfört i mina tidigare kommentarer: SVT/SR är genom sin finansiering väsenskild från kommersiella medier och därför är argumentet "du kan bara byta kanal om du inte gillar det" mycket svagt. Finansierades SVT/SR genom dess konsumenter hade saken varit en helt annan, men nu är så absolut inte fallet i och med licensavgiftssystemet. Därför är kravet på oberoende, opolitisk granskning av dess verksamhet befogat.

Att du och andra gång på gång blandar in Berlusconi i den här debatten är ett lågvattenmärke. Vad förslaget syftar till är ju att införa en oberoende och opolitisk granskning av en statstelevision som alla tvingas att betala oavsett vad de tycker om den. I skarp kontrast till detta driver ju Berlusconi privata, kommersiella TV-kanaler och kan där vara partisk då verksamheten finansieras genom konsumenterna, inte genom obligatoriska avgifter. Uppskattar de italienska konsumenterna inte hans TV-kanaler kan de byta kanal och därmed strypa hans inflytande; motsvarande gäller inte för SVT/SR. Alltså två helt olika saker, vilket ni rimligen borde inse.

@Calle Fridén:

Då måste det ha varit tekniskt strul hos Blogger.

@LeoB:

Jag köper fortfarande inte argumentet om någon konspiration för att sänka vänstertidningar. Antalet annonsörer är för stort för att detta skulle få genomslag: väljer vissa annonsörer att bojkotta så öppnar det bara upp för mer annonsering från övriga annonsörer. Det är bara att surfa in på socialdemokratiska Aftonbladets hemsida för att se att någon bojkott definitivt inte pågår.

Det grundläggande problemet är tidningarnas kvalitet och konsumenternas bristande behov av vänstertidningar. När såväl SVT som SR stått så långt till vänster har det inte funnits något behov av ytterligare röster från den sidan. Det är också ett skäl till varför många liberala tidningar finns i dagsläget, att dem av oss som inte delar vänsterns världsbild har alternativa informationskällor.

Vad du inte tycks inse är att tidningarnas annonsintäkter är beroende av antalet läsare. En annonsör är villig att betala mer för en annons om den når många läsare. Om tillräckligt många, om du, inte är nöjda med tidningen och därför inte läser den så minskar tidningens möjligheter att få annonser till ett visst pris. Lägre annonsintäkter genom sviktande läsarunderlag kan därigenom sänka en tidning.

Vill du inte att företag stöder en viss tidning så kan du alternativt sätta igång en bojkott av tidnings annonsörer. Även om vissa produkter inte skulle gå att ersätta med alternativ (ett påstående du gör som jag inte accepterar utan belägg) så finns det gott om annonserade produkter som mycket väl går att bojkotta. Om tidningens påstådda vinkling är så allvarlig som du påstår så vore det väl lätt att genomföra en lyckad bojkott, då det är ni som håller i pengarna och detta slår direkt mot företagens resultat. För oss som inte är nöjda med SVT/SR finns inget liknande bojkottalternativ - hur mycket vi än väljer att inte konsumera SVT/SR så måste vi ändå betala till Radiotjänst.

 

Du svarar inte på frågan om SvD och presstödet. Och det är lika lågt av dig att tro att just vår vänsterposition skulle vara orsaken till att vi inte gillar ytterligare statlig inblandning i SvT. Jag tycker inte om politiska pekpinnar i media överhuvudtaget, och egentligen vore det viktigare att diskutera det etiskt riktiga i den vinkling som Henrik Brors gjorde.
Det fanns INGENTING i Sunovates undersökning som visade att rödgröna väljare skulle vara mer nöjda med regerings politik, även om de (jag också) gynnas av den. Alltså var journalistiken usel, och partisk.
För detta finns det etiska riktlinjer som branschen kommit överens om. Men av nån anledning tror jag inte alls att du upprörs på samma vis av det, inte sant?
Trots att Bonniers mediedominans i Sverige är skrämmande.

 

@Bob:

Vad är det för konspiration du pratar om? Jag har bara pekat på hur ekonomiska mekanismer fungerar. Det krävs bara en liten systematisk kantring för att "konkurrens på lika villkor" ska vara satt ur spel.

Och kantringen är systematiskt. Det finns förvisso annonsörer som inte tar med politisk agenda i annonseringen, men det finns även de som gör det.

(Aftonbladet är inte längre socialdemokratisk, förutom ledarsidorna, vilket du säkert vet.)

Hur du kommer till slutsatsen att jag "inte tycks inse är att tidningarnas annonsintäkter är beroende av antalet läsare" är obegripligt (och ett obefogat och ovidkommande angrepp).

Det är möjligt att man något kan påverka annonsörerna om man upptäcker snedvridningen - men den försvinner inte för det. Jag har sett försök till sådan påverkan som du talar om. Vad jag observerade då var att personer på högerkanten aktivt försökte sabotera det och i stället uppmanade människor att köpa av de produkter man försökte bojkotta.

 

@Calle Fridén:

Jag svarade på ditt påstående i den kommentar jag tidigare nämnde som mystiskt försvann efter att jag skickat in den. Huruvida det var du eller Blogger som låg bakom det kan jag givetvis inte veta, då du har kommentarsgranskning påslaget och således har möjlighet att censurera efter eget godtycke. I hopp om att det verkligen inte rörde sig om censur gör jag nu ett nytt försök.

Kärnan i kommentaren var följande: Jag är motståndare till presstöd, varför jag anser att varken SvD eller någon annan tidning bör få sådant. Inte nog med att ett sådant organisationsstöd utgör ett slöseri med skattebetalarnas pengar, tidningarna riskerar även att bli mindre kritiska till statsmakten då de vet varifrån pengarna kommer. Emellertid var ditt påstående att SvD skulle få 500 miljoner direkt felaktigt, då detta belopp är ungefär det totala presstödet till samtliga tidningar, inte den summa som SvD mottar.

Syftet med granskning av SVT:s verksamhet är givetvis att se till att den inte har en speciell (eller allmän) partisk inriktning. Detta just på grund av dess särställning bland medierna.

Problemet med det nuvarande systemet med Granskningsnämnden är tvåfaldigt:

1) den granskar inte helheten i SVT:s verksamhet, utan enbart enskilda, isolerade och av allmänheten anmälda fall, och

2) dess ledamöter är direkt politiskt tillsatta av regeringen.

Alltså förmår den inte att genomföra den typ av granskning som behövs och den granskning som sker utförs av politiskt tillsatta ledamöter.

(forts. följer nedan)

 

(forts.)

Angående skälen till varför ni är nöjda med dagens granskning av SVT, som enbart är begränsad till enskilda fall och där granskarna är direkt politiskt tillsatta är för mig oförståeligt utifrån något annat perspektiv än att ni antingen a) har ett politiskt intresse av att SVT:s nuvarande partiska inriktning fortlever, eller b) (vilket inte någon av er har gett något som helst uttryck för här) att ni vill bryta de band som finns mellan staten och SVT och av detta skäl inte anser att det finns behov av en granskning av verksamheten då SVT:s särställning därigenom skulle brytas. Om det är det senare ni förespråkar så kan jag förstå att ni tycker att en riktig granskning är överflödig, annars inte.

Vad gäller Synovates undersökning så gällde den just huruvida folk ansåg att deras situation hade gynnats eller missgynnats av regeringens politik. Inget annat. Nyheten bestod i att betydligt fler nu anser sig gynnade av den än för bara ett år sedan, alltså en förändring. Upprördheten från vänster kommer ju ur att folk inte längre köper dess propaganda om att Alliansens politik "bara gynnar de rika".

Vad gäller vad tidningar väljer att publicera så har de ju Pressens Opinionsnämnd, men återigen kommer vi in på frågan om den särställning som SVT och SR har. Antingen accepterar ni denna distinktion och de särskilda behov av granskning som detta medför avseende SVT och SR eller också blundar ni för den. Valet är ert.

@LeoB:

Min kritik består i att du utmålar näringslivet som någon sorts politisk konspiration riktad mot vänstern. Om något så visar ju den svenska historien hur den svenska storfinansen allierat sig med Socialdemokraterna och därigenom fått igenom förslag som gynnar storföretag men missgynnat små och medelstora företag, vilket ju är en anledning till den snedvridna företagsstruktur vi har i Sverige.

Vänstertidningarnas problem är att de inte lyckas locka tillräckligt med läsare. Har du väl läsarna så följer annonsörerna. Problemet är ju att vänstersympatisörer sedan länge kan få sina nyheter från andra källor (SVT, SR, etc.), så något större behov av tidningar på vänsterkanten finns ju inte. I och med Internet har även tidningarna kommit att bli allt mindre relevanta.

Vad gäller Aftonbladet så är tidningen fortfarande "oberoende socialdemokratisk". Huruvida detta enbart gäller ledarsidorna är upp till läsaren att avgöra, på samma sätt som med övriga tidningar. T.ex. är varken DN eller SvD mer politiskt vinklade på nyhetsplats än Aftonbladet och definitivt mindre vinklade än både SVT och SR.

Jag har svårt att tro att eventuella anti-bojkotter skulle fungera, då människor som står till höger politiskt inte alls har samma fallenhet för aktivism som vänsterfolket (se bara på de ständiga vänsterdemonstrationerna och bojkottförsöken). Ert problem är att eventuell påstådd vinkling i dagspressen har en så pass liten omfattning och motmedlen (sluta köpa tidningen) är så uppenbara för var och en att det är svårt att skapa någon betydande opinion. Det hela är helt enkelt för lamt för att någon, ens inbitna vänsteraktivister, ska kunna hetsa upp sig ordentligt.

 

@Bob:

Du skriver att din "kritik består av att (jag) utmålar näringslivet som någon sorts politisk konspiration riktad mot vänstern".

Jo, jag har förstått att din kritik går ut på det. Det är bara det att jag aldrig har skrivit något sådant. Du hittar på något som du sen angriper. Vilket jag helt enkelt tycker är dumt om du ursäktar. Det är väl en metod som uttrycker ett visst nedlåtande förakt för den man samtalar med?

Jag orkar inte upprepa mig en gång till, men det jag skriver handlar om hur den ekonomiska överlägsenheten som företagen har fått (genom att vi gett dem den platsen i ekonomin) används för att stödja borgerlig press genom annonser. Det är inget konstigt med det, det finns ingen konspirationsteori bakom det. Det är mest bara vanlig enkel ekonomi. Intresset påverkar investeringarna helt enkelt.

När du skriver att vänstertidningarna inte lockar läsare så pratar du återigen en smula mer med dig själv än med mig. Jag skrev om socialdemokratiska tidningar, de som var knutna till det största partiet i landet. Det var ju de som blev utslagna, delvis pga annonsörernas egen-intresse såvitt jag förstår.

Jag vet inte vad jag ska säga om vinklingen på nyhetsplats där du påstår att AB, DN och SvD är lika goda kålsupare. Kanske har du rätt, men dominansen av borgerliga tidningar är ändå markant och det är väl det vi pratar om? (AB och SvD har ju dessutom samma ägare. Ofta läser jag själv SvD när det gäller neutrala nyheter eftersom jag gillar tonen på nyhetsförmedlingen bättre.)

Anti-bojkotterna fungerar eftersom borgerliga väljare konsumerar mera och det är intäkterna det gäller. Jag har sett det i verkligheten.

 

LeoB-du gör en strålande beskrivning av hur mediemakten fungerar!

 

@LeoB: Då får jag börja med att be om ursäkt för att jag inte tillräckligt noga läste dina tidigare formuleringar. Det är mycket riktigt så att du i dina tidigare kommentarer här inte uttryckligen sa att någon konspiration förelåg. Jag ber om ursäkt för att jag uppfattade dina kommentarer på det sättet.

Ändå är det svårt att tro det du skriver när du i din senaste kommentar tycks tro att enskilda annonsörers eventuella politiska engagemang (till vänster eller till höger) dels är så extremt att de skulle låta det styra annonseringen och därmed tillåtas negativt påverka företagens resultat och dels att omfattningen av detta skulle vara så stor att det får ett tillräckligt genomslag för att radera ut en grupp tidningar och att detta skulle ske utan att en konspiration skulle föreligga. Skulle du för diskussionens skull kunna namnge de företag som sysslar med den formen av missbruk av aktieägarnas förtroende så vore jag tacksam, för där vill jag verkligen inte investera mina besparingar.

Vår åsiktsskillnad gällande detta tycks snarast ha att göra med att du har en mycket bred definition av egenintresse, så bred, menar jag, att den inte längre är praktiskt användbar utifrån ett företagsledarperspektiv. Önskar en företagsledare tillvarata eventuella egenintressen genom politiken sker detta rimligtvis genom den sorts överenskommelser som genomfördes mellan Wallenbergarna och Socialdemokraterna, där båda parter direkt kan formulera vad de vill ha ut.

Vad jag benämner som "vänstertidningar" är tidningar som står till vänster politiskt, med Aftonbladet som ett av de främsta exemplen om vi ser till enbart upplaga. I det begreppet ingår givetvis även tidningar direkt knutna till (S) och dess nät av sympatiserande organisationer.

Jag påstår inte att Aftonbladet, DN och SvD är lika goda kålsupare. Där får du nog läsa om min kommentar, för nu är det du som hittar på (vilket man skulle kunna säga är dumt gjort, om du ursäktar). Vad jag skrev var att varken DN eller SvD på nyhetsplats var mer politiskt vinklade än Aftonbladet.

Att Aftonbladet sedan nyligen (juni 2009) hade LO som majoritetsägare och numera endast har dem som minoritetsägare ändrar inte dess inriktning. Den är fortfarande en "oberoende socialdemokratisk" kvällstidning riktad mot samma läsare, huvudsakligen arbetare och lägre tjänstemän som föredrar dess ledarsida framför den "oberoende liberala" Expressens. Det vore direkt korkat av Schibsted att ändra på tidningens politiska inriktning när de redan har en inarbetad läsekrets som förväntar sig en socialdemokratisk tidning. Notera även att LO fortfarande har en vetorätt vad gäller just de delar av tidningen som rör opinion (tillsättande av chefsredaktör för ledar-, debatt- och kulturdelarna i tidningen). Vidare var ju anledningen till att LO minskade sitt ägande att de ansåg att de kunde få bättre opinionsmässigt genomslag genom andra medier, dvs. att tidningsmedia har förlorat i betydelse i jämförelse. LO:s ändrande av ägandet borde snarast vara ett tecken på att de inte längre ser tidningar som ett effektivt opinionspåverkande medel, varför hela denna diskussion om tidningsmedia och politik blir en aning märklig.

Angående borgerliga "anti-bojkotter" så har jag mycket svårt för att tro eventuella skillnader i inkomst mellan höger- och vänsteraktivister skulle kunna väga upp vänsteraktivisternas betydligt större antal och vilja att organisera sig i bojkotter, demonstrationer, etc. Det kan hända att _väljare_ till höger har högre inkomster än _väljare_ till vänster, men folk som politiskt befinner sig till höger uppvisar en betydligt lägre grad av aktivism än dem till vänster. Valresultat är en sak, aktivism en annan. Det är bara att se på något sådant som första majdemonstrationer, vilka ju är en utpräglad vänstertillställning - var finns motsvarigheten till höger? Nej, vad gäller aktivism så vinner vänstern på walk over, så jag har svårt att tro att något annat skulle gälla angående just bojkotter.

 

http://www.takrenoverarna.se/