Vakna nu svenska byggnadsarbetare!! Ni gräver vår egen grav tillsammans med SD!!!

 Hur kan svenska byggnadsarbetare helt okritiskt sitta och svälja Sverigedemokraternas lögner? Ni är ju inte dumma i huvudet. Det måste vara för att ni är trötta efter dagens arbete (vill ni ha jobb som inte sliter ihjäl er ska ni då rakt inte rösta på Sverigedemokraterna) för ni behöver bara lyfta huvudet nån millimeter från Aftonbladet-appen och läsa lite mer om världen för att begripa att SD är vår värsta JÄVLA fiende.

  Och inte nog med det - ni lassar utan att tänka er för vidare dessa lögner, schabloner och dumheter. För ni har minsann sett själva hur nån tiggare tar sin filt och går efter ett pass i snögloppet utanför Konsum, eller sett - eller mest troligt bara hört - att somaliska morsor "får" trettio lax i månaden för att inte göra nånting. För ni har sett med egna ögon, minsann. Ungefär som att det NI har sett är en evig sanning. Börja fundera på vad folk omkring oss säger om er, när de ser er hänga på gipsbunten, gå tidigt, ta ut fulla resor fast ni samåker. Fundera på det - om det är vad man själv sett som är sant.

  I morgon fredag ska Åkesson debattera mot Ardalan Shekarabi. I Bromölla. det lär gå hårt till. Länk här. Chansen är stor, enorm, nästintill osviklig att Åkesson kommer börja prata flyktingar och IS efter ett par minuter. Fast det ska handla om varför SD i riksdagen tänker rösta ner förslaget om att kräva kollektivavtalsliknande villkor för de anställda när man upphandlar arbete eller tjänster för skattepengar.
  I sakfrågan finns inget att tillägga. Byggarbetsgivarna tycker det är ett bra förslag, liksom flera andra arbetsgivarorganisationer, liksom fackförbunden. Vi är överens liksom, kors i taket. Men Storpotäten SAF (Svenska Arbetsgivarföreningen som idag lever sitt eget politiska reaktionära liv) vill inte ha det, eftersom det inte gynnar de stora grisarna i hagen. Så de har bjussat Åkesson på middagar och övertalat - och det var säääkert svårt eftersom Åkesson är gammal MUF-are; han var det innan han blev fascist) - SD att göra gemensam sak med resten av borgerligheten. För att sänka förslaget. Trots att massor av svenska företag idag har kollektivavtal och tycker det är bra - men tror ni de kommer tycka det är lika bra om utrikesföretag kan strunta i dem och få jobben????

 SD har ett lamt försvar. De vill istället stärka det vi kallar huvudentreprenörsansvaret, dvs att ett företag ska ansvar för att dess underentreprenörer också har kollektivavtal. De är säkert väl medvetna om att det är en avtalsfråga för respektive bransch och redan där faller en del av tyngden med det. Ja, förutom att ett sånt tillägg för upphandlingar på nationell nivå garanterat kommer köras genom en massa juridiska kvarnar och komma ut som ingenting. Avtal mellan arbetsgivare och fackförbund kan inte alls ersätta en nationell lagstiftning.

  De påstår också att det här förslaget skulle vara småföretagarfientligt!!! Eh, om det skulle vara småföretagarfientligt att kräva kollektivavtal så betyder ju det att SD inte tycker att fackförbunden ska kunna kräva kollektivavtal av småföretag (vilket är upp till femtio anställda typ). Och i förlängningen skulle man inte kunna förhandla fram kollektivavtal med någon.
 Dessutom, det finns mängder av just småföretagare i byggbranschen - 41.000 bolag i sektorn har tecknat kollektivavtal för arbetet de utför. Och det är definitivt mest småföretagare, som vill ha just det här riksdagsbeslutet - men det är ju rakt ner i toaletten om SD tillsammans med borgarna röstar ner förslaget.

  Det begriper ni också. OM NI VAKNAR!!!!

  SD kan inte ett skit om vår bransch, de pratar jävligt sällan om våra villkor - därför att de begriper inte. Att de genom åren lagt en radda direkt byggnadsarbetarfientliga förslag verkar ha gått byggnadsarbetarna förbi. Istället pratar ni om enstaka våldsbrott, om saker ni läst i nån kvällstidning och gnäller på lönerna (trots att vi haft reallöneökningar sen 1997 och byggjobbare åker utomlands och köper nya bilar som aldrig förr) eller på att förbundet inte står ut med den kvinnofientliga jargongen på arbetsplatserna längre.

  Säger nåt högt gör ni inte. Knyter näven i nån byxficka och fortsätter skälla om att polackerna och letterna tar våra jobb. Utan en tanke på att bakom dessa polacker och letter som jobbar som bävrar sitter det snubbar med svenska namn och tjänar grova stålar på arbetskraftsimporten. Det är det som kallas att tänka längre än näsan räcker. Man kan göra det om man inte sover.

  Så vakna nu, det är dags. Annars kan ni fortsätta gräva vår egen grav, och garanterat utan kollektivavtal.



Och i fortsättningen accepterar jag bara kommentarer med fulla namnet, identifierbart.Yttrandefrihet kräver att man står för sina åsikter och inte gömmer sig bakom något, Jag debatterar inte med folk i rånarluvor i verkliga livet, jag gör det inte på nätet heller.









Visst det var bra med internet. Eller?

  Visst det var bra med internet. Anonymt. Man fick tycka saker. För människor som levde i repressiva världar (påstå inte att vi gör det) var det en gudagåva. Människor använde Twitter och Facebook och annat för att välta regimer, för att kämpa för saker. Detta applåderade vi. Det var det största som hänt demokratin sen skivat bröd ungefär.

 Men. Det fanns en baksida. Jag har sida upp och sida ner tjatat om att den politiska debatten fördes över från öppna församlingar till anonyma forum och landade i händerna på skrupulösa människor som inte tvekade det minsta inför lögner och demagogi. Och hot. För att bemöta detta skulle vi som var aktiva i politiska partier av alla kulörer ebhöva lära om. lära nytt, kasta oss ut på djupt vatten. Och det vågade man inte. Det var en kombination av övertro på den egna förmågan att debattera, en misstro mot att den nya tekniken verkligen var så jävla ny, och en skräck i att inte ha hundraprocentig kontroll längre.

  Sen gick det åt skogen, vilket allt fler börjar inse. Jag vill inte på minsta sätt påstå att jag varit mer framsynt än andra, det finns det andra som gärna tar på sig den falska lagerkransen, men jag känner i vart fall inte att jag vrålar ensam i nätdjungeln längre.

Häromdagen ramlade jag över följande text, när jag gjorde ett av mina tillfälliga besök på internets utedass, Twitter. Jag vet ungefär vem Isobel Hadley-Kamptz är, och hon formulerar sin oro för framtiden rätt väl här, när anonymiteten tar ihjäl yttrandefriheten.
  Hon har många poänger här, även om det mest handlar om hur det hon såg som nån slags förlängning av de intellektuella salongerna på artonhundratalet sakta deformerades av ansiktslösa vättar och nättroll. Det handlar om att hon i sin privata sfär inte är så privat längre och hur hennes strävan efter demokrati och yttrandefrihet - säkerligen väl menat - numera är röda skynken för människor som om de kommer till makten blixtsnabbt kommer stänga ner alla dessa fria kommunikationskanaler så fort de kan, trots att de just nu glatt använder just dessa.

  Det stora man måste tillföra, och jag förlåter henne för att hon inte tar upp det, är att det här anonyma hatet faktiskt får människor att undvika att engagera sig politiskt. Jag känner rätt många kloka som både har tackat nej, och kommer att tacka nej, för de vill inte hamna i den virtuella skitstorm som garanterat drabbar den som atr ställning för humanism och människors lika värde. Det är dugligt folk vi pratar om, och inte alls bara sossar och vänsterpartister, utan även borgerliga politiker drabbas av det här.
  Som det inte räckte går nättrollen numera utan vidare till attack mot anhöriga, letar upp gammalt skvaller, ger tips till den svenska journalistikens dåliga andedräkt Niklas Svensson (som om dödsstraff blev tillåtna i Sverige skulle vara den förste att bevaka en sån) eller bara inleda en storm om hur ful man är. Givetvis anonymt.

  Jag hävdar med bestämdhet att yttrandefrihet, och demokrati, kräver att människor vågar vara offentliga. Annars hamnar vi den dystopi som Anne Applebaum beskriver i DN  (Demokratin) påminner lite om byar förr som saknade rinnande vatten. Hela deras liv organiserades kring vattnet, de måste gå till källan varje dag för att hämta det. Nu behöver vi aldrig tänka på vatten. Vi bara skruvar på kranen så strömmar det ut. På samma sätt har vi börjat betrakta demokrati, den är något som strömmar ur kranen när vi skruvar på den, inget vi behöver oroa oss för. Tills den plötsligt är i fara eller inte längre finns. Då måste vi göra något åt saken.
Frågan är vad. Till att börja tror jag att kloka människor faktiskt måste börja vara kloka och sluta ge yta åt de här trollen. Det har inte fungerat, det ser vem som helst som följt Twitter och Facebook i ett par år. DET FUNKAR INTE ATT TA DEBATTEN NÄR DU ÄR EN TREVLIG PRICK OCH DEN ANDRE ÄR ETT ARSLE. Det är som att försöka vinna ett gatuslagsmål med schysta medel - och sånt vet jag en del om. Vill man inte slåss fult så sticker man därifrån och låter den andre stå kvar, lite förvånad och utan nån motståndare. Om alla gjorde så fick de börja slåss inbördes. Dessutom, när man för femtielfte gången fått hot i mejlboxen, när man för hudnrade gången kallats för "misslyckade jävla sossepack" följt av det berusade "hahahahahahahahahaha..." som de där typerna alltid häver ur sig - så slutar man debattera snyggt hursomhelst. Då deformeras debatten. Då slutar det med att man far ut i hårda ordalag mot nån stackars ovetande som inte kan nätets alla oskrivna regler, utan för tusende gången frågar mig om varför pensionärer svälter medan flyktingar får BMW och lägenhet på Östermalm. För det har de läst på nån av alla dessa fejksidor som samma troll sätter upp i rent industriell fart.

   Men mest handlar det om att kloka människor måste finnas där de behövs. Det finns undersökningar som visar att kloka människor mest talar inför andra kloka människor, medan trollen söker sig till de som har minst kunskap och är minst källkritiska. Dvs, medelklassen talar till medelklassen, och rasisterna/nationalisterna talar till underklassen. Och snälla vänstern, reagera inte med ryggmärgen nu och pip om att det visst finns en rasistisk medelklass. Ni har ett eget jävla jobb att göra med att skapa trovärdighet.

  Slut på meddelandet.

Det kanske är budbärarna det är fel på - om att nå de faktaresistenta

  Det heter tydligen faktaresistent - det är när man vägrar ta till sig statistik eller hårdfakta som går på tvärs mot den egna uppfattningen. Ungefär som när människor vägrar acceptera att opinionsundersökningar tyvärr väldigt väl speglar vad människor tycker. Men faktaresistent är ett nyord, skapat för att det är fult att säga att folk är dumma i huvudet.

Nu är det här min blogg och människor som vägrar ta till sig att samhället blivit tryggare, att brottslighet minskar, att allt fler får det bättre - ni är korkade. Sätt er i ett hörn och begrunda era synder. Bry er inte om att leta upp EN liten obskyr människa som på något vidunderligt sätt ska vända allt över ända med egen uppfattning om statistik. Sluta säga "man behöver ju bara se sig om på gatan för att förstå hur det snart går åt helvete.." - för det gör det inte.

  Jag kan säga sånt till lågutbildade medelålders män som är experter (observera ironin) på att ta sina egna erfarenheter och göra dem till nationella sanningar, eftersom jag är en av dem. Det bara är så. Litegrann funderar jag på om inte det också är en bidragande orsak till att den här - ohyggliga - dumheten i att inte acceptera vedertagen forskning har att göra med att just samma forskning numera presenteras av smarta människor från universitet. som dricker latte och vet vad snapchat är. Smarta människor som skriver "hen" och är för allt, och det är inget fel i det, utom för den lågutbildade medelålders mannen (som för övrigt finns av båda könen och i alla åldrar) som inte tycker om att bli betraktad som just korkad.

  Nu blir det svårt det här men jag ska försöka ta det pedagogiskt så även akademiker begriper - det är okey för en LO-medlem att säga att andra LO-medlemmar inte har fatta riktigt. Det är inte OK för en SACO/SR-medlem att säga att LO-medlemmar inte fattat riktigt. Exakt varför det är så behöver vi kanske inte gå in på, men man ska ha klart för sig att klassmedvetenhet och klasstillhörighet aldrig är så starkt som när människor med påstådd bättre koll ska mästra den som vet mindre. Då slår vi bakut, då blir vi irrationella, då vill vi att vår bild av tiggarna i Surahammar ska vara den som gäller överallt.
  Framförallt vill vi bara diskutera med den som är som oss.

  Det är dåligt med det där "oss" numera. Det finns en massa människor som gärna skulle vilja komma ut på mina byggen och prata med gubbarna, det finns oerhört få jag skulle vilja släppa in dit, för de skulle göra mer skada än nytta. Men just "oss" borde vara viktigare. Ni vet att det bland alla dessa människor som jobbar i Rosenbad finns det numera bara en handfull LO-medlemmar, och de lär väl jobba med serveringen eller städning eller nåt. Statsministern är förmodligen medlem i Metall fortfarande men sen lär det vara uselt med anknytningen till arbetarklassen. Vilket blir ett problem.

  Politik, men även facklig medvetenhet, baseras i stor utsträckning på att man kan identifiera sig med de som ska företräda en. I en värld där politiken professionaliserats och där fackliga företrädare har livstidsuppdrag är det inte konstigt att man har svårt att nå fram till de som bäst skulle behöva en, eller ge kunskap åt de som förnekar den. (Och i min vision av helvetet är det bara akademiker som företräder oss).  Det skadar inte - lindrigt sagt - att man nån gång i sin yrkeskarriär delat fikabord med människor som bara läser om våldsbrott och förfasar sig över hur fattiga pensionärerna är medan flyktingar minsann får både lägenhet och tiotusentals kronor. Som knappt kan övertygas om motsatsen, och som man ändå inte får vara stöddig mot. Vare sig det är avsiktligt eller oavsiktligt.

  Givetvis kan man vända trenden, men det kräver också ett nytänkande bland alla dessa välutbildade människor som ska lägga näsan i blöt hela tiden. Och om ni inte förstår vad jag menar så menar jag precis det som en Göteborgspolitiker sa härförleden att "det är för galet att vi måste ut i problemområdena för att höra vad människor vill, för vi borde finnas där ändå". När man måste bussa ut folk för dörrknackning i områden med 30%-ig arbetslöshet är det nåt som är mer på tok än ni icke-engagerade kan tänka er.

  Jag vill inte säga att vi har fel företrädare, det är inte det saken handlar om. Men det är svårt att ta till sig fakta när den som berättar inte ser ut som vi, och förmodligen inte har en aning om hur hårt ansatt man kan vara på arbetsplatser idag, och där kommer vi till nästa sak, nämligen den påstådda arbetslivserfarenheten. Lyssna nu, arbetslivserfarenhet är en färskvara som varar i ungefär fem år. Sen har man glömt, förskönat. Sen är det en annan sak, och den som står därnere - lågutbildad man, gärna vit, ofta kallad globaliseringens förlorare (och det känns ju inte alls kränkande) - kan inte för sitt liv ta till sig vad den med klippkort till Bryssel säger.

  För man ser vad man ser, som en kollega sa. Och det är inte för roligt.

  Det är det inte heller att skriva sånt här. Det är ungefär som när man skriver att miljonprogramsområdena är kläckningsplatser för både det ena och det andra - då kommer diverse löst folk - vänstern - att genast haka upp sig på det, istället för att ens vilja diskutera brottslighet eller hedersförtryck. En hel del akademiker kommer att få taggarna utåt därför att deras farfar var minsann grovarbetare och man behöver inte ha haft utedass på gården för att kunna diskutera bostadsstandard.

  Men då kommer vi fortfarande ingenstans när det gäller de där som inte vill ta till sig fakta, och de är dessutom jävligt duktiga på att berätta sin version överallt, gärna uppbackade av tidningar som tydligen inte kan få nog av mänskligt elände och förnedring för att sälja litegrann. även om det är ren lögn, som när det gäller brottsligheten.

  Det vi behöver är en bred satsning på arbetsplatserna, hör ni det LO? Så varför inte utreda saken en gång till så kanske vi har en halvdan satsning 2020?