Det kanske är budbärarna det är fel på - om att nå de faktaresistenta

  Det heter tydligen faktaresistent - det är när man vägrar ta till sig statistik eller hårdfakta som går på tvärs mot den egna uppfattningen. Ungefär som när människor vägrar acceptera att opinionsundersökningar tyvärr väldigt väl speglar vad människor tycker. Men faktaresistent är ett nyord, skapat för att det är fult att säga att folk är dumma i huvudet.

Nu är det här min blogg och människor som vägrar ta till sig att samhället blivit tryggare, att brottslighet minskar, att allt fler får det bättre - ni är korkade. Sätt er i ett hörn och begrunda era synder. Bry er inte om att leta upp EN liten obskyr människa som på något vidunderligt sätt ska vända allt över ända med egen uppfattning om statistik. Sluta säga "man behöver ju bara se sig om på gatan för att förstå hur det snart går åt helvete.." - för det gör det inte.

  Jag kan säga sånt till lågutbildade medelålders män som är experter (observera ironin) på att ta sina egna erfarenheter och göra dem till nationella sanningar, eftersom jag är en av dem. Det bara är så. Litegrann funderar jag på om inte det också är en bidragande orsak till att den här - ohyggliga - dumheten i att inte acceptera vedertagen forskning har att göra med att just samma forskning numera presenteras av smarta människor från universitet. som dricker latte och vet vad snapchat är. Smarta människor som skriver "hen" och är för allt, och det är inget fel i det, utom för den lågutbildade medelålders mannen (som för övrigt finns av båda könen och i alla åldrar) som inte tycker om att bli betraktad som just korkad.

  Nu blir det svårt det här men jag ska försöka ta det pedagogiskt så även akademiker begriper - det är okey för en LO-medlem att säga att andra LO-medlemmar inte har fatta riktigt. Det är inte OK för en SACO/SR-medlem att säga att LO-medlemmar inte fattat riktigt. Exakt varför det är så behöver vi kanske inte gå in på, men man ska ha klart för sig att klassmedvetenhet och klasstillhörighet aldrig är så starkt som när människor med påstådd bättre koll ska mästra den som vet mindre. Då slår vi bakut, då blir vi irrationella, då vill vi att vår bild av tiggarna i Surahammar ska vara den som gäller överallt.
  Framförallt vill vi bara diskutera med den som är som oss.

  Det är dåligt med det där "oss" numera. Det finns en massa människor som gärna skulle vilja komma ut på mina byggen och prata med gubbarna, det finns oerhört få jag skulle vilja släppa in dit, för de skulle göra mer skada än nytta. Men just "oss" borde vara viktigare. Ni vet att det bland alla dessa människor som jobbar i Rosenbad finns det numera bara en handfull LO-medlemmar, och de lär väl jobba med serveringen eller städning eller nåt. Statsministern är förmodligen medlem i Metall fortfarande men sen lär det vara uselt med anknytningen till arbetarklassen. Vilket blir ett problem.

  Politik, men även facklig medvetenhet, baseras i stor utsträckning på att man kan identifiera sig med de som ska företräda en. I en värld där politiken professionaliserats och där fackliga företrädare har livstidsuppdrag är det inte konstigt att man har svårt att nå fram till de som bäst skulle behöva en, eller ge kunskap åt de som förnekar den. (Och i min vision av helvetet är det bara akademiker som företräder oss).  Det skadar inte - lindrigt sagt - att man nån gång i sin yrkeskarriär delat fikabord med människor som bara läser om våldsbrott och förfasar sig över hur fattiga pensionärerna är medan flyktingar minsann får både lägenhet och tiotusentals kronor. Som knappt kan övertygas om motsatsen, och som man ändå inte får vara stöddig mot. Vare sig det är avsiktligt eller oavsiktligt.

  Givetvis kan man vända trenden, men det kräver också ett nytänkande bland alla dessa välutbildade människor som ska lägga näsan i blöt hela tiden. Och om ni inte förstår vad jag menar så menar jag precis det som en Göteborgspolitiker sa härförleden att "det är för galet att vi måste ut i problemområdena för att höra vad människor vill, för vi borde finnas där ändå". När man måste bussa ut folk för dörrknackning i områden med 30%-ig arbetslöshet är det nåt som är mer på tok än ni icke-engagerade kan tänka er.

  Jag vill inte säga att vi har fel företrädare, det är inte det saken handlar om. Men det är svårt att ta till sig fakta när den som berättar inte ser ut som vi, och förmodligen inte har en aning om hur hårt ansatt man kan vara på arbetsplatser idag, och där kommer vi till nästa sak, nämligen den påstådda arbetslivserfarenheten. Lyssna nu, arbetslivserfarenhet är en färskvara som varar i ungefär fem år. Sen har man glömt, förskönat. Sen är det en annan sak, och den som står därnere - lågutbildad man, gärna vit, ofta kallad globaliseringens förlorare (och det känns ju inte alls kränkande) - kan inte för sitt liv ta till sig vad den med klippkort till Bryssel säger.

  För man ser vad man ser, som en kollega sa. Och det är inte för roligt.

  Det är det inte heller att skriva sånt här. Det är ungefär som när man skriver att miljonprogramsområdena är kläckningsplatser för både det ena och det andra - då kommer diverse löst folk - vänstern - att genast haka upp sig på det, istället för att ens vilja diskutera brottslighet eller hedersförtryck. En hel del akademiker kommer att få taggarna utåt därför att deras farfar var minsann grovarbetare och man behöver inte ha haft utedass på gården för att kunna diskutera bostadsstandard.

  Men då kommer vi fortfarande ingenstans när det gäller de där som inte vill ta till sig fakta, och de är dessutom jävligt duktiga på att berätta sin version överallt, gärna uppbackade av tidningar som tydligen inte kan få nog av mänskligt elände och förnedring för att sälja litegrann. även om det är ren lögn, som när det gäller brottsligheten.

  Det vi behöver är en bred satsning på arbetsplatserna, hör ni det LO? Så varför inte utreda saken en gång till så kanske vi har en halvdan satsning 2020?
 

7 kommentarer:

Hej Calle, fint skrivet. Och intressant. Jag har hela mitt liv varit sacomedlem eftersom jag jobbat som jurist, men också från det jag kom ut i arbetslivet varit först vpk-are sedan Socialdemokrat till vänster. Jag tror att det var upptäckten av min läggning dssom homosexuell som fick mig att förstå förtrycket i samhället, också mot arbetare. Ja, jag är ju s-bloggare liksom du.
Men jag har alltså erfarenhet också från Saco-kretsar och kan därför rapportera att s.k. bildade människor är minst lika faktaresistenta. Dina funderingar måste alltså vidgas och frågan är väl just detta varför förnekar människor fakta? Det är en spännande forskning.
Men tack för ditt fina inlägg!
vännen Bo W

 

Det stora problemet är väl att besluten fattas för långt ifrån dem de berör
Kurre Linderson

 

I sammanhanget kan det ju också vara intressant och fördjupa sin analys gällande vilken statistik som tas fram, vilken utgångspunkt man har samt vem beställaren är. Som bekant går det att vinkla resultatet ganska mycket mot det önskvärda genom hur man t.ex. gör sitt urval av respondenter eller hur man väljer att mäta. Ett känt exempel är hur man mäter arbetslösheten. Innan förra valet så tyckte S att alliansen förskönade verkligheten när man redovisade hur många fler som var i sysselsättning istället för att mäta i procent och ta hänsyn till befolkningsökningen och hur många fler som ingick i arbetskraften totalt. Nu när S regerar så mäter man på samma sätt som alliansen gjorde och jämför hur många fler som kommer i arbete utan hänsyn till befolkningsökningen.

Personligen tycker jag det är ganska uppseendeväckande när S-representanter verkar vara allmänt nöjda med nuläget som innebär EU:s lägsta fastighetsbeskattning, ROT/RUT och en styrränta som inflaterar tillgångsvärden och ökar de socioekonomiska skillnaderna mellan de som äger tillgångar och de som inte gör det. Detta så att Sverige numera är ett av de länder i den civiliserade delen av världen där dessa skillnader ökar allra snabbast. Om man särskådar den ekonomiska politiken är det i mångt och mycket ett förvaltande av den politik som Reinfeldt lämnade efter sig. Frågan är då varför väljarna som inte är nöjda med tingens ordning ska rösta på ett parti som står för status quo och inte vill använda sin regeringsmakt till att förändra någonting. Vi har det ju redan så fantastiskt bra enligt bloggaren.

 
Lars Flemström

Mest faktaresistenta är väl forskarna själva, Ja, inte alla. En av de mest faktaresistenta inom forskarskrået torde vara kriminologen Jerzy Sarnecki. Utvisa alla svenskar, eller skicka alla på samester utomlands samtidigt. Så kommer brottsligheten att gå ner till noll hemma i Sverige. Om Sarnecki har rätt. Detta har ingenting med invandringen att göra, för Sarnecki var en ivrig faktaförnekare långt innan vi hade någon brottslighet att tala om bland invandrare, eftersom de var så få på den tiden. Det är alltså något väldigt mystiskt med Sarneckis statistik.

Det här med att dra världsvida slutsatser utifrån erfarenheterna av en tiggare i Surahammar är väldigt intressant. För om vi använder forskarnas egen metodik, när de gör sig en föreställning om för dem okända världar, så är tiggaren i Surahammar typisk för tiggare i hela världen. Sådana är de, säger sannolikhetskalkylen. Om det finns flera beboeliga planeter i universum, så är det mest sannolikt att deras invånare är precis som vi. Därför skickar forskare rymdsonder till de fjärran planeterna med budskap, som invånarna där - om planeterna är bebodda - kan läsa.

Detta enligt normalfördelningskurvan, som är en matematisk modell för sannolikhet. Sannolikheten för att vi själva skulle vara vanliga är dubbelt så stor som sannolikheten för att vi skulle vara vanliga, typ 25 - 50 - 25. När forskare funderar i de banorna kallas det "vetenskap". När vanligt folk gör det, kallas det "fördomar". Om det är kriminologen Sarnecki och en byggnadsarbetare som gissar om brottsligheten bland kriminella, så är sannolikheten föra att byggnadsarbetaren har rätt dubbelt så stor som sannolikheten att Sarnecki har rätt - eftersom Sarnecki alltid har varit extrem i sina åsikter om brottsligheten. Även jämfört med andra kriminologer.

Vad Sarnecki inte verkar ha tänkt på, är att även om brottsligheten minskar totalt sett, så kan den öka inom en specifik grupp, exempelvis infödda svenskar. Sarnecki har för övrigt skrivit en väldigt lärorik bok, som heter "Byråkratins innersta väsen". Han kanske lever som han lär? Han framlägger där en mycket trovärdig förklaring till fenomenet att ju fler poliser vi får, desto mer ökar brottsligheten och desto färre brott klaras upp.

Själv har han erfarenhet av både polsk (under kommuisttiden) och svensk byråkrati, skriver han. Själv uppfattar jag Sarnecki som en av dessa oräkneliga ak ademiker, som har gjort till sin uppgift att uppfostra vanligt folk - "de fördomsfulla" - med de rätta åsikterna. Det är naturligtvis i denna uppfostrarroll, som han så ofta anlitas som expertkommentator a media. Men:

Om det verkligen är så att den grova brottsligheten har minskat totalt sett, så kan det bero på att fylleslagsmålen mellan vanliga arbetare är betydligt färre nu än för femtio år sedan. För det är väl inga vanliga arbetare, som går till jobbet dagen efter, som skjuter ihjäl varandra i gängkrigen i förorterna?

Så till frågan om det är fel på budbäraren. Det är det säkert. Speciellt om budbärarna själva är faktaresistenta, och inte ens övervägen möjligheten att det kan ligga något i de invändningar de möter. Faktaresistensen är nog ganska stor inom den av akademiker dominerade partibyråkratin inom S. När Gunnar Hökmark, m. beskyllde strejkande svenska byggnadsarbetar för att ha skrikit "Go home" till lettiska kollegor (och fick beröm av Gustav Fridolin, mp, och Stefan Löfvén, s, teg) så bevisar väl det att alla (eller åtminstone de flesta) svenska byggnadsarbetare är rasister, eller??

Aftonbladet drev sedan en faktaförnekande kampanj, som sa att utländska arbetare INTE tar jobben från svenska arbetare, och att svensk fackföreningsrörelse borde nöja sig med att kräva svenska löner åt de utländska arbetarna. Den socialdemokratiska partibyråkratin ställde snällt in sig i ledet av faktaförnekare. Att återinföra någon form av arbetsmarknadsprövning är fel väg, sa de med en mun. Och som ytterligare bevis för rasismen bland byggnadsarbetare förde man fram att så många av dem röstar på SD.

 

Intressant artikel - men jag saknar förslag på vad man kan göra åt det. För det är ju inte bra som det är?

På något vis tycks det mig som om oförmågan att ryta till offentligt och organiserat - en oförmåga som inte bara gäller LO-medlemmar utan sträcker sig långt in i akademikerproletariatet - gör människor sura och griniga och irrationella. Men det är ju en självförvärvad oförmåga! Våra förfäder för hundra år sen led inte av den, inte i samma grad. Och de hade större handikapp än vi, bl.a. tio-tolv timmars arbetsdag...

Det lönar sig liksom inte att irritera sig på de självutnämnda talesmännen och mediaaporna, de kommer inte att avskaffa sina egna födkrokar av sig själva. De enda som kan avskaffa dem är vi själva. Vi borde ta en diskussion om hur detta ska gå till, tycker jag.

 

Kort sagt: Du har hamnat i en omöjlig position mellan den politiskt korrekta eliten och vanliga byggjobbare. Ditt jobb är att sälja politikerflosklerna till dina medlemmar (och icke-medlemmar) trots att ingen av dem vill köpa dem. Av förståeliga skäl.

Tyvärr måste jag meddela dig att dina utsikter att lyckas med ditt omöjliga uppdrag är små, eller näst intill obefintliga. Jag tror dock att ingen kräver några underverk av dig heller. Så du kan nog koppla av. Åt samhällsutvecklingen kan du inte göra något i alla fall. I förlängningen är att sköta din karriär och spela dina kort rätt det enda du kan göra. Det är du inte ensam om. Så förtvivla inte.

// Jan

 

Det är möjligt att du har rätt statistiskt sett men sedan när har S slutat bry sig om de svagaste? Vi kanske verkligen har fått det bättre i medel om vi räknar ut medelvärdet och tycker att det är lika viktigt att de som redan tjänar bra tjänar mer som att de som tjänar minst gör det. Vi kanske verkligen har blivit tryggare i medel om vi tar lika hänsyn till de som bor i Stockholms innerstad som till dem som bor där bilar brinner på nätterna.

Man kan inte sätta ena foten i en spann med hett vatten och de andra i en spann med ljummet och sedan hävda att det känns skönt och ljummet.

Var är analysen av vilka som tjänar på invandringen och vilka som får betala för vår generositet?

PS.
Inte en siffra i blogginlägget, inte en källhänvisning, på tal om fakta resistens.
Vänstern har svårt att vinna val om den inte har makten över bilden av verkligheten enklast är förstås att blunda för det jobbiga och mindre smickrande, som att Magdalena Andersson måste låna i en högkonjunktur, som att mångas trygghet är en illusion som bygger på att de kan betala räntan på sina lån och på att bostadspriserna hålls uppe.