Visst det var bra med internet. Eller?

  Visst det var bra med internet. Anonymt. Man fick tycka saker. För människor som levde i repressiva världar (påstå inte att vi gör det) var det en gudagåva. Människor använde Twitter och Facebook och annat för att välta regimer, för att kämpa för saker. Detta applåderade vi. Det var det största som hänt demokratin sen skivat bröd ungefär.

 Men. Det fanns en baksida. Jag har sida upp och sida ner tjatat om att den politiska debatten fördes över från öppna församlingar till anonyma forum och landade i händerna på skrupulösa människor som inte tvekade det minsta inför lögner och demagogi. Och hot. För att bemöta detta skulle vi som var aktiva i politiska partier av alla kulörer ebhöva lära om. lära nytt, kasta oss ut på djupt vatten. Och det vågade man inte. Det var en kombination av övertro på den egna förmågan att debattera, en misstro mot att den nya tekniken verkligen var så jävla ny, och en skräck i att inte ha hundraprocentig kontroll längre.

  Sen gick det åt skogen, vilket allt fler börjar inse. Jag vill inte på minsta sätt påstå att jag varit mer framsynt än andra, det finns det andra som gärna tar på sig den falska lagerkransen, men jag känner i vart fall inte att jag vrålar ensam i nätdjungeln längre.

Häromdagen ramlade jag över följande text, när jag gjorde ett av mina tillfälliga besök på internets utedass, Twitter. Jag vet ungefär vem Isobel Hadley-Kamptz är, och hon formulerar sin oro för framtiden rätt väl här, när anonymiteten tar ihjäl yttrandefriheten.
  Hon har många poänger här, även om det mest handlar om hur det hon såg som nån slags förlängning av de intellektuella salongerna på artonhundratalet sakta deformerades av ansiktslösa vättar och nättroll. Det handlar om att hon i sin privata sfär inte är så privat längre och hur hennes strävan efter demokrati och yttrandefrihet - säkerligen väl menat - numera är röda skynken för människor som om de kommer till makten blixtsnabbt kommer stänga ner alla dessa fria kommunikationskanaler så fort de kan, trots att de just nu glatt använder just dessa.

  Det stora man måste tillföra, och jag förlåter henne för att hon inte tar upp det, är att det här anonyma hatet faktiskt får människor att undvika att engagera sig politiskt. Jag känner rätt många kloka som både har tackat nej, och kommer att tacka nej, för de vill inte hamna i den virtuella skitstorm som garanterat drabbar den som atr ställning för humanism och människors lika värde. Det är dugligt folk vi pratar om, och inte alls bara sossar och vänsterpartister, utan även borgerliga politiker drabbas av det här.
  Som det inte räckte går nättrollen numera utan vidare till attack mot anhöriga, letar upp gammalt skvaller, ger tips till den svenska journalistikens dåliga andedräkt Niklas Svensson (som om dödsstraff blev tillåtna i Sverige skulle vara den förste att bevaka en sån) eller bara inleda en storm om hur ful man är. Givetvis anonymt.

  Jag hävdar med bestämdhet att yttrandefrihet, och demokrati, kräver att människor vågar vara offentliga. Annars hamnar vi den dystopi som Anne Applebaum beskriver i DN  (Demokratin) påminner lite om byar förr som saknade rinnande vatten. Hela deras liv organiserades kring vattnet, de måste gå till källan varje dag för att hämta det. Nu behöver vi aldrig tänka på vatten. Vi bara skruvar på kranen så strömmar det ut. På samma sätt har vi börjat betrakta demokrati, den är något som strömmar ur kranen när vi skruvar på den, inget vi behöver oroa oss för. Tills den plötsligt är i fara eller inte längre finns. Då måste vi göra något åt saken.
Frågan är vad. Till att börja tror jag att kloka människor faktiskt måste börja vara kloka och sluta ge yta åt de här trollen. Det har inte fungerat, det ser vem som helst som följt Twitter och Facebook i ett par år. DET FUNKAR INTE ATT TA DEBATTEN NÄR DU ÄR EN TREVLIG PRICK OCH DEN ANDRE ÄR ETT ARSLE. Det är som att försöka vinna ett gatuslagsmål med schysta medel - och sånt vet jag en del om. Vill man inte slåss fult så sticker man därifrån och låter den andre stå kvar, lite förvånad och utan nån motståndare. Om alla gjorde så fick de börja slåss inbördes. Dessutom, när man för femtielfte gången fått hot i mejlboxen, när man för hudnrade gången kallats för "misslyckade jävla sossepack" följt av det berusade "hahahahahahahahahaha..." som de där typerna alltid häver ur sig - så slutar man debattera snyggt hursomhelst. Då deformeras debatten. Då slutar det med att man far ut i hårda ordalag mot nån stackars ovetande som inte kan nätets alla oskrivna regler, utan för tusende gången frågar mig om varför pensionärer svälter medan flyktingar får BMW och lägenhet på Östermalm. För det har de läst på nån av alla dessa fejksidor som samma troll sätter upp i rent industriell fart.

   Men mest handlar det om att kloka människor måste finnas där de behövs. Det finns undersökningar som visar att kloka människor mest talar inför andra kloka människor, medan trollen söker sig till de som har minst kunskap och är minst källkritiska. Dvs, medelklassen talar till medelklassen, och rasisterna/nationalisterna talar till underklassen. Och snälla vänstern, reagera inte med ryggmärgen nu och pip om att det visst finns en rasistisk medelklass. Ni har ett eget jävla jobb att göra med att skapa trovärdighet.

  Slut på meddelandet.