Det är inte utan att man funderar på om det inte finns ett eller annat skelett kvar i den finska garderoben - 60 år efter krigsslutet blir man så upprörd över ett par stycken i boken Spelaren Christian Günther att det finska utrikesministeriet känner sig tvungen att gå i svaromål. Det känns lite som Kazakstan och Borat, och inte så lite heller. Det är lite tragikomiskt att läsa hur Harry Järv går i taket över att Henrik Arnstad ifrågasätter den officiella finska historien. Dessutom har nätet fyllts av indignerade personangrepp på Arnstad. Det känns ju inte som klimatet för historieforskning i Finland är särskilt gynnsamt.
Dessutom hade jag glömt att akademiker som bråkar med varandra är det grymmaste som finns. Totalt hänsynslösa. Det är inte konstigt att duellerna levde länge vid universiteten!
Vad värre är - tror jag - verkar ju vara att det var en svensk som kom med de här påståendena (Gudarna ska veta att jag knappast kan sägas vara insatt nog för att debattera sakfrågan) vilket knappast kan ha gynnat saken. Finlands sak verkar ju onekligen vara just - Finlands.
Nå, om man nu inte ger sig för den finska indignationen så kvarstår ju ett antal intrikata frågor som det verkar vara lögn att få svar på. Finland genomled ett blodigt inbördeskrig som lade djupa sår över nationen under mellankrigstiden; det fanns en nära nog fascistisk bondeorganisation som kallade sig Lapporörelsen; det fanns en stark - befogad också - rädsla för den sovjetiske grannen; det fanns en beundran för Tyskland....
Med det i bakhuvudet är det väl inte märkligt att man kan tänka sig att det fanns en grogrund för nazism i Finland. Mer än så berör nämligen inte Henrik Arnstad ämnet, men han får en reaktion som hade han publicerat karikatyrer av Muhammad. Så vad döljer finnarna?
skip to main |
skip to sidebar
Utsikt Från Ett Tak
Politik och jobb och fackligt och kultur och historia och vuxenliv och barnuppfostran och träning och en massa annat i en salig röra. Skrivet på alldeles egen hand
Om mig
- Calle Fridén
- Jakobsberg, Stockholms län, Sweden
- Jag är byggnadsarbetare och fackligt aktiv, betraktar livet med förundran,förtjusning och förväntan. Bor i Jakobsberg, och försöker låta bli att skriva om familjelivet - det går sådär. Är alltid personlig och aldrig neutral.
Nybloggat - NetRootS
Blog Archive
-
▼
2006
(31)
-
▼
december
(9)
- En förlorad värld - den brittiska överklassen...
- God jul på er!
- Utsikt från en...kran!
- Leva för att jobba eller jobba för att leva? Klick...
- Uppdaterade takbilder!
- Arbetslivet är ojämlikt...
- Norra Bantorget fortskrider
- Femton fackliga tidningar på ett ställe - klicka här!
- Kriget tog inte slut i Finland
-
▼
december
(9)
Populära inlägg
-
Det är dags att ni slutar tro på Sverigedemokraterna där ute i bodarna nu. De bara snackar, lurar er att de är på er sida och sen sälj... -
Hur kan svenska byggnadsarbetare helt okritiskt sitta och svälja Sverigedemokraternas lögner? Ni är ju inte dumma i huvudet. Det måste vara...
-
Häromdagen träffade jag en politiker . Det var ingen stor grej. Inte en riksdagsman, eller -kvinna, utan en helt vanlig tjej som sitter ...
169 kommentarer:
TAck för ett bra inlägg! Jag skrattade gott åt jämförelsen med Borat :)
Se dock hur "demokratiskt" Arnstad väljer att bemöta de som korrekt pekat på hans kunskapsluckor.
www.balticbandit.spaces.live.com
Problemet är att Lapporörelsen dog ut redan i medlet av 30-talet och det Nationalistiska IKL förlorade nästan alla sina platser i Riksdagen vid valet 1939.
Problemet är att Arnstad har mycket grunda kunskaper i Historia, något som samtliga recensenter från den akademiska världen påpekat. Han slår in öppna dörrar i sina försök att marknadsföra sin bok.
Anders Gustafsson
Eftersom Arnstad censurerar alla negativa inlägg på sin blogg så kommer här en sammafattning av Erkki Tuomiojas recension:
För de som kan Finska finns Tuomiojas recension här:
http://www.tuomioja.org/index.php?mainAction=books&category=3
Men kort:
"Arnstads bok är mera ett verk av en psykologiserande jounalist än en historiker...Trots detta läste jag den med intresse. En annan sak är att Arnstads verk inte når upp till nivån för kritisk hisorieforskning då källor saknas och texten är behäftad med en massa små och några större sakfel"
"I Finland har delarna om Finlands krigtida politik fått särskild uppmärksamhet. I dessa delar skönjer man författarens bristande hisoriekunskaper och källor. Den referenslista som publicerats på webben är för Finlands del ytlig och tillgjord. Dock finner jag inte Arnstads utfall sådana som skulle kräva en officiell reaktion.
I Finland har forskare sedan länge fritt kunnat diskutera Finlands krigstida politik och vidare har Markku Jokisipiläs bok, "Aseveljejä vai Liitolaisia" från 2004 behandlat saken grundligt"
Anders Gustafsson
Jag har faktiskt fått ett mejl där en vuxen finlandssvensk man bett mig ta bort inlägget om Arbstad, emedan han ansåg att dessa Finlandsfientliga åsikter skulle få dö i tysthet.
Nu tänker jag naturligtvis inte göra det, men jag är fortfarande förvånad över den ohyggliga indignation detta har väckt, och att man istället för att bara bemöta sakfrågan gått så hårt på person. Det är djupt osmakligt.
Jag har själv blivit beskylld för att "smutskasta" Finland, vilket får mig att fundera en smula över den finska nationalkänslan. Vad får man diskutera?
Jag är fortfarande tveksam till huruvida Finland gjort upp med sitt förflutna. I både Danmark och Norge förs en omvärderande debatt där kanske inte allt som utfördes i frihetens namn var så ärorikt, och att precis alla krigshandlingar utförda av finska soldater skulle vara oantastliga finner jag helt otroligt. Eller lögnaktigt.
Den erkände finske historikern Henrik Ekbergs doktorsavhandling "Führerns trogna följeslagare: Den finländska nazismen 1932-44" blev bemött med ursinne när den kom. Men Ekberg står fortfarande för det han skrev, och han är inte fullt lika försonlig som Markku Jokisipilä..
Hej Calle,
Intressant debatt all gånger!
Problemet med Arnstad är inte vad han säger, utan hur, och hur han aktivt sensurerar all kritik, även seriös sådan.
Samtidigt med en helt exempellös självgodhet försöker han markandsföra sin bok. I och för sig fritt fram men som det gamla talesättet nog så väl definerar, "den som sig i leken, skall leken tåla". Nu spelar han inte med re regler han själv ställt upp.
Detta retar sig folk på, inte hans åsikter (det är inte fråga om forskning), för de är redan bevisade att vara av tämligen ringa värde.
mvh stefan
Absolut. Det kommer alltid att finnas enstaka tokstollar som överreagerar, men problemet med Arnstad är inte VAD han säger, utan HUR.
Allt det han säger att inte debatteras i Finland, debatteras ju. Han är bara så djupt okunnig och ytlig.
Sorry.. Tryckte enter för tidigt...
Om HA verkligen var intresserad av sanningen så skulle han inte censurera den diskussion jag haft med signaturen Sven A på hans bloggsida.
Orsaken att han censurerade vad att jag började få ihop en så betydande samling belagda källor som direkt motsade vad HA hävdar att han började känna sig osäker.
Han borde i stället ha läst och lärt sig något.
Anders Gustafsson
Är det nån av herrarna som läst hans bok? Jag har det inte men tänker göra det; inte för att jag är särskilt intresserad av Finland, men fastmer för jag tycker Christian Günther är en intressant person.
Måhända det debatteras i Finland, men det är alldeles fasligt svårt att få svar på till och med enkla frågor. Har några finländare dömts för krigsbrott? Har några finländare ens MISSTÄNKTS för krigsbrott? Fanns det sovjetiska anklagelser om begångna krigsbrott, och hur behandlades det av den finska staten?
Hur många finländare enrollerade sig i den tyska armén efter det första kriget?
Det är frågor som jag gärna skulle vilja ha svar på, helst utan att behöva masa mig till biblioteket för att låna Finland i krig. Jag är väldigt allergisk mot officiella storverk i den sektorn.
Och ja, debatten är intressant. Men jag kan förstå att Arnstad raderat en del debattinlägg på sin blogg. Var de av samma kaliber som publicerats på andra ställen skulle jag inte heller vilja ha dem offentliga....
Och med krigsförbrytare menar jag inte de åtta som dömdes som en eftergift till Sovjet naturligtvis....
Jag kan försäkra dig om att många av de inlägg som HA raderat var typ detts som jag nu skriver. Skall kort försöka svara på dina frågor:
1. Nej jag har inte läst boken. Min uppfattning om HA baserar sig på vad HA själv skrivit i sina artiklar och på sin blogg.
2. Efter krigsslutet dömdes ett antal finska politiker i något man måste kalla en skådeprocess. DE kunde inte dömas enligt Finsk lag, då de eg inte gjort något olagligt, utan de dömdes efter lagar som stiftades retroaktivt. Detta strider mot västerländsk rättsuppfattning. Vidare så dömdes enstaka militärer, helt riktigt, för brott mot krigslagarna. Jag kan gräva fram exaktare siffor senare.
--forts
3. Efter kriget så inrättade Sovjet den så kallade "kontrollkommisionen" som utredde verkliga och påstådda brott. USA hade velat medverka, men nekades av Sovjet eftersom USA aldrig förklarat Finland krig. Kontrollkommisionen leddes av Zhdanov, en hårdför politruk som avsåg att annektera Finland. Han misslyckades, både både 1945 och 1948 or fick plikta med sitt liv. Stalin lönnmördade (antagligen) honom.
---forts
4. Tyskland tilläts rekrytera soldater till Waffen SS i både Sverige och Finland även om det ej understöddes av någondera regeringen. Wiking var ett stridande (pansar) förband, dock ej underställt Wermacht, utan SS och blev som sådan klassad som "krigsförbrytare". Ingen från Wiking har dock veterligen dömts för krigsförbrytelser. Har inga siffror, men det var inga betydande antal från Finland, man hade ju annar att tänka på...
... Har du hittils sett något i mina inlägg som tarvar radering? ;)
Anders Gustafsson
Finska frivilliga 1197
Svenska mellan 130 och 300
Norska ca 15000
Danska 5500
Estniska en bataljon
Anders Gustafsson
Skall leta mera i morgon, men jag kan säga att jag är säker på att det förekom övergrepp. Det gör det i alla krig. Dödligheten bland ryska krigsfångar i finland var dock avsevärt lägre än dödligheten hos finska krigsfångar i Sovjet. Även om de Finska behandlades bättre än de tyska och hur de tyska behandlade ryska krigsfångar skall vi bara inte tala om..
Anders Gustafsson
Anders Gustafsson skriver det väsentliga, att de kritiska kommentarerna försvinner. Helt rimligt att HA själv vill ha positiv kritik. Hela media släpper fram enbart HA. detta ger Finlnad anledning att tro att HA är en ensamt tokskalle. Calle Bildt, Göran Persson, Bo Hult är framme.
Jag började kritken i september i Ryska Posten
Ja, det var ju en räddning att denna blogg fanns och tog upp ämnet Arnstad. Det allra värsta med honom är att han trampat rejält i klaveret men vägrar att erkänna detta. Genom att antyda att finnarna var glada över att få hänga med nazisterna på deras kamp för rasrenhet och även hjälpa till att rensa världen från judar så satte han ju nivån direkt.
Väldigt få människor i Finland diggade idén med rasrenhet. Vi vet ju alla att Sverige var det land som tillsammans med Tyskland mest ägnade sig åt att bevisa att man tillhörde en överlägsen ras. Skallmätningar gjordes och biologiska undersökningar av lappar och finnar beställdes. Allt i syfte att bevisa Svenskar var en renare ras. Bara det var ju en anledning till att håren reste sig i nacken på de flesta finnar inför de germanska idealen. Fler nazister fanns i Sverige än i Finland.
Nu till kriget som det handlar om här. Det handlade om en liten nation manglad mellan två av världens värsta diktatorer genom tiderna och det kriget som kämpades skulle enligt Fantasyförfattaren Arnstad aldrig behövt ske om finnarna lirat annorlunda. Och vi vet ju att det omöjligtvis var så. Det som stör finnar allra mest är ju när de kappvändande och hycklande svenskarna kommer dragande med pekpinnar.
Och för allt detta så har jag skapt en blogg på balticbandit.spaces.live.com som jag hoppas ska bli ett forum för komplett dissekering av förfalskaren Arnstad. Ursäkta att jag nämner det Calle, men du vill nog inte ha oss här i all evighet, du är ju inte heller särskilt intresserad av Finland...
Tommy, Jag tycker det är en överdrift att säga att Arnstad har trampat i klaveret. Eftersom min farfar och morfar var med i kriget, och det fanns en lokal version som gick emot den nationella byråkratiska, så har Finland länge försökt sopa bort denna fråga ur historien.
Det fanns t.o.m. soldater som kom hem tillbaka från samarbetet med tyskarna på fältet, som berättade rena skräckhistorier för sina anhöriga. Anhöriga berättade det vidare, och när historierna kom ut så började den finska staten bedriva en antikampanj mot de som påstod att något otillbörligt hade hänt. "Du ljuger, du ljuger", skulle de svara de som försökte säga sanningen. Detta var i Finland på 1940-talet.
Faktum är ju också att de akademiska institutionerna inte vågar ta upp frågorna, eftersom de är för nationellt känsliga - och påverkar naturligtvis vår självbild. Det förekommer en allvarlig självcensur i dessa frågor i Finland - och även i Sverige. Istället fokuserar SVT på vänsterhyllningar till Kuba, när en av de viktigaste historiska debatter pågår just nu.
Det är också löjligt att påstå att Arnstad är fientlig mot finländare när han skriver om boken. Den som hängs ut är ju Günther!
De finländare som vill påstå att det handlar om deras farföräldrars ära är naturligtvis ute och cyklar. Denna fråga har varit lokalt het från 1941 fram till nu i Finland.
Det finns också stora grupper i Finland som vill ha denna fråga på dagordningen.
Anders, jag vet inte vilka inlägg som plockats bort där. Jag vet vilka jag tagit bort - jag accepterar inte infama påhopp från anonyma skribenter.
Tommy, jag följer diskussionen med stort intresse. Det gör dessutom min besökare också kan jag se.
Jag har under natten dessutom fått ett för mig okänt material om just finska övergrepp som jag måste fundera på om jag ska lägga upp.
Om det är material som kan verifieras så skall du naturligtvis lägga upp det. Ange källor och så vidare, då för vi diskussionen vidare.
Angående meddelanden som Arnstad raderat så har du mitt ord på att det är frågan om rena diskussionen i sak och inte påhopp. Att han sedan fått ta bort rena påhopp är säkert sant.
Dat skulle vara intressant att se vilka bevis som Peter Soilander har att framföra som stöder påståendet: "Faktum är ju också att de akademiska institutionerna inte vågar ta upp frågorna, eftersom de är för nationellt känsliga"
Anders Gustafsson
Tillbaka till din fråga om krigsförbrytelser. Så här skriver Henrik Ekberg (samma som du refererar till). I Finlands Historia, del 4, s246-247:
"De Ryssar som stannat kvar utsattes för varierande former av diskriminering.... spärrades in i bevakade läger, där dödligheten särskilt våren 1943 var skrämmande hög. Orsaken var dock i det flesta fall inte avsiktlig illvilja utan försummelse och praktiska svårigheter i samband med livsmedelsförsörjningen och det faktum att lägerinnevånarna till större delen var åldringar och barn"
Det finns statistik på allt detta i krigsarkivet.
Ekberg fortsätter: "Efter krigsslutet krävde den allierade kontrollkommissionen i oktober 1944 att 61 namngivna personer (den sk listan nr 1), vilka enligt sovjetsik uppfattning hade gjort sig skyldiga till krigsförbrytelser. STörre delen hade tjänstgjort inom administrationen i Östkarelen, hälften i det bevakade lägren (det fanns även obevakade "läger")(min not) och en fjärdedel vid stridande trupp. På basis av listan häktades 34 personer, största delen frikändes, nedan några fälldes till straff. En del av personerna kunde inte påträffas då de flytt utomlands.
Så här skriver Peter Soilander:
"Det fanns t.o.m. soldater som kom hem tillbaka från samarbetet med tyskarna på fältet, som berättade rena skräckhistorier för sina anhöriga."
Det förekom förhållandevis litet "samarbete". Tyskarna hade sin front i Norr. Finnarna sin i söder.
Däremot fanns det gott om skräckhistorier. Min far som var Sjöofficer plågades så längde han levde av återkommande mardrömmar. Alltid samma dröm. Ryssarna hade fått en direktträff på bryggan till kanonbåten Uusimaa då han var nere under däck för att byta film och nu badade däcket i blod.
Däremot hävdade han alltid att behandligen av ryska krigsfångar var korrekt, något som även stöds av rapporter från Röda Korset.
Krig är aldrig behagligt, Sverige är ett lyckligt land som har kunnat hålla sig utanför så länge och jag säger det utan att på något sätt döma. Finland hade gjort detsamma om man kunnat.
Anders Gustafsson
Debatten in Finland
Däremot har Peter Soilander rätt i att debatten under lång tid var dämpad. Av "Utrikespoltiska" skäl var det svårt att öppet diskutera annat än den officiella Sovjetiska versionen. Detta ledde naturligtvis till en uppsjö av material som publicerades efter Sovjets fall.
En bra bok som rekommenderas är "Det Nedtystade kriget"
http://www.hohforlag.se/forfattare/erkkila/kriget.html
Man bör ha starka nerver då man läser den för det är ingen trevlg läsning. I boken låter även författaren båda sidor komma till tals. De son överlevde övergreppen på den Finska sidan och de ryska partisaner som begick dem.
Anders Gustafsson
Det är väl ingen här som påstår att varenda finsk soldat var en ängel. Jag förstår Soilander när han berättar om de grymheter han hört, krig är krig. Människor dödas, ofta bestialiskt. Jag har även hört berättelser från min släkt om hemskheter i fronten.
Det som varit föremål för min syrliga kritik är Arnstads totala ignorans inför den diskussion som pågått i Finland och de ogrundade slutsatser han drar.
Och visst har det på grund av den påtvingade finska utrikespolitiken, den s.k. finlandiseringen. funnits saker som man inte öppet berättat om. Finlandisering innebar att inte agera eller säga saker på ett sätt som upprörde Sovjetunionen. Ingen här har väl missförstått att Sovjetunionen var en fruktansvärd diktatur med enorm vapenmakt. Varför skulle Finland som stred två gånger mot världen mäktigaste armé vilja hamna i konflikt igen med den? Saker som tystades ned var lika mycket Sovjetiska övergrepp som finska under kriget. Men ingen bör någonsin glömma att det blev något i stil med 10-3 till Sovjet i matchen om övergrepp och krigsbrott...
Även Sverige har tvingats till balansgång mellan USA´s och Sovjets intressen, så neutrala som man ville vara.
Har ni sett att demokratins och kunskapens självutnämnda försvarare Arnstad släckt ned all konversation på sin hemsida?
Alla inlägg som motbevisade hans teorier har blivit för mycket till sist.
Om du inte vill publicera materialet du fått får du gärna maila det till mig.
Anders Gustafsson
AT
pedago
DOT
fi
Om vapenbrödraskapet
En sak som debatterats är distinktionen mellan "allierad" och "medkrigförande". En pipa snus IOFS och visst kan man anse att det är en eufemism, lika som "friendly fire".
USA och Ryssland var allierade, man hade ett formellt avtal och samma mål, likaså Tyskland, Italien och Japan. Finland var aldrig med i Axelavtalet, även om man dock skrev på antikominternpakten i utbyte mot 150 000 ton spannmål.
Vidare hade Finland och Tyskland olika militära och politiska mål. Mannerheim vägrade exempelvis bestämt att vara med i belägringen av Leningrad och lika bestämt att skära av Murmanskbanan, något sm Tyskarna önskade.
Anders Gustafsson
Nå, efter lite övervägande tänker jag nog lägga upp den här texten, som tydligen tidigare publicerats i några svenska landsortstidningar. Jag kan inte svara för riktigheten i uppgifterna men innehåller texten direkta fel får gärna någon kunnig korrigera det hela....
"Finsk-norska relationer 1940-44. 2006-10-24 20:21:00
Henrik Arnstad skriver mycket om
Finlands agerande under kriget mot Ryssland, 1941-44. Här ytterligare
några fakta som tyvärr inte är allmänt kända i Sverige.
Finland ville ta över norskt territorium i norr 1940 , med hjälp av tyskarna - för att bygga en hamnanläggning- under den tyska ockupationen av Norge.
--------------------------------------------------
Förhållandet mellan Norge och Finland hade under hela mellankrigstiden (1918-39) varit präglat av misstänksamhet om varandras ambitioner i norr. Det var var en direkt orsak till det inte byggdes någon väg- förbindelse över den 85 mil långa gränsen. Den enda kontakten med det finska vägnätet sked- de vid färjan melan Svanvik i Sörvaranger och Salmijärvi i finska Petsamoområdet.
Finland prövade flera gånger att få vägförbindelse över Boris Gleb, men det blev avvisat främst av de norska militära myndigheterna. Men en gång lade de norska myndigheterna fram ett förslag om att knyta samman det norska och finska vägnätet, den vägen skulle gå in i Sverige, men finnarna fick förslag att anknyta. På detta sätt kunde Finland få möjlighet att använda Skibotn som hamn, menade norrmännen. Finnarna blev helt överraskade av förslaget och avvisade det. Främst ville Finland ha en väg direkt från Kilpisjärvi (finska kilen)den kortare vägen till Skibotn, (4 mil) , men det alternativet sågs alltså som en säkerhetsrisk av norrmännen.
Finland prioriterade istället Ishavsvägen fram till hamnen i Liinahamari i Petsamofjorden, för att säkra sin förbindelse ut på världshaven, då Östersjön var möjlig att spärra vid Öresund, därför blev möjligheten att fara över Kilpisjärvi - Skibotn inte aktuell, ca 1932. Men i slutet av 1930talet , när krigsmolnen hopades, insåg även norska myndigheter att det fanns försörjningsvägar till Nord-Norge, via Sverige och Finland, men inga åtgärder vidtogs.
När Sovjetunionen angrep Finland den 30 november 1939, blev finska de försörjningslinjerna genom Östersjön sårbara - och Petsamohamnen obrukbar genom krigshandlingar. Det stod klart att det var nödvändigt med hamnar i Norge för att säkra frakter från Storbritannien och USA. Den 25 januari godkände Finland ett sällskap som skulle utveckla Narvik till finsk exporthamn, men det tyska angreppet
på Norge den 9 april stoppade projektet.
Den 8 april hade president Ryti och britternas sändebud Charles Hambro blivit eniga om ett krigshandels- avtal. Finnarna tog också kontakt med britterna senare för att undersöka möjligheterna att få använda hamnar i Nord-Norge, och eftersom Narvik var ödelagt kom detta att gälla Skibotn.
Även den norska ambassaden i Helsingfors prövade i de dramatiske aprildagarna 1940 att få med Finland i kampen mot tyskarna i Norge. Då mer än 700 norrmän deltagit i vinterkriget, ansåg norske sändebudet Michelet, att Finland borde gengälda genom att tillåta finska frivilliga att bege sig till Norge. Mannerheim ställde sig först positiv, men den politiska ledningen i Finland sa nej.
Därmed blev den finska Röda korsambulansen som deltog i striderna i Nordland i maj 1940, den enda hjälp som Finland gav Norge. Men den ambulansen hade också en annan uppgift - den skulle nämligen rappor- tera hem till Mannerheim och försvarsledningen om hur den norska och brittiska krigsinsatsen utveck- lades, för att få en mer realistisk bild av krigets gång. Rapporterna tillbaka var enstämmiga: Den effektiva tyska krigsmaskinen var totalt överlägsen de sparsamt utrustade norska styrkorna och de brittiska styrk- orna övertygade inte heller.
Detta var nog en medverkande orsak till att Finland i juni 1940 gjorde ett dramatiskt linjeval som skulle få stora konsekvenser. I juni drog sig de allierade styrkorna ut ur Nord-Norge, Englands nederlag och Fran- krikes kapitulation gjorde att Finland nu valde att orientera sig mot Tyskland. Men behovet av en hamn var inte mindre, även om det nu var tyskarna som kontrollerade Norge.
I november 1940 sände chefen för den finsk Väg-och Vattenstyrelsen Arvo Lönnroth ett notat till finska utrikesdepartementet där han bekräftade planerna på att bygga en väg ända fram till den norska grän- sen i Kilpisjärvi. Denna skulle förbindas med en väg från norsk sida för att säkra förbindelsen fram till Skibotn och havet.Detta skulle ske som det hette - efter avtal med norska regeringen.
Den finske utrikesministern Rolf Witting sände den 23 december 1940 ett notat i frågan till det tyska sändebudet i Helsingfors Wipert von Blücher. I mars 1941 skrev fylkesmannen i finska Lappland, Kaarlo Hillilä ett brev till finska utrikesdepartementet där han hävadade att att gränsen i norr var onaturlig och att norska myndigheter under lång tid hade hindrat kontakt och utveckling genom sitt motstånd mot mellanriksvägar. Samtidigt gav den tyska legationen i Helsingfors, Finland besked om att ett vägbygge genom Skibotndalen till Kilpisjärvi hade högsta prioritet det kommande året. Därmed låg målet om en finsk förbindelse till havet via Skibotn - närmare förverkligande än vad inte ens de mest optimistiska finska myndigheterna hade trott bara några för några få månader.
Redan sommaren 1940 hade finska ingenjörer gjort de första försiktiga rekognosceringsturerna till Ski- botn och på vintern 1941, blev de tidigare norska ortnamnen i området ändrade till finska namn. Skibot- nområdet hade i århundraden varit mötesplats för folk på Nordkalotten, och ännu i mellankrigstiden var en stor del av befolkningen finsktalande. Det finns emellertid få tecken på att den finsktalande lokal- befolkningen spelade någon väsentlig roll när Finland 1941 planerade att överta området.
I maj 1941 gjorde de finska myndigheterna de sista förberedelserna för att starta förhandlingar om en finsk hamn i Skibotn.I Oslo fick finska generalkonsulatet besked från den juridiske experten vid det tyska Reichskommissariat, Rudolf Schiedermair, att förhandlingarna kunde börja i Helsingfors. Kontakterna skedde alltså direkt med ockupationsmyndigheterna, men de formella tyskarna tog upp saken med norska myndigheter.
Till slut, den 23 maj 1941 gav den tyska legationen i Helsingfors besked om att förhandlingarna kunde starta så snart sakkunniga experter kunde komma från Oslo. Därmed fick finska myndigheter fart och den 29 maj blev en finsk arbetsgrupp för Skibotn hamn , tillsatt under ledning av minister Henrik Ramsay. (senare dömd i krigsansvarighetsprocessen 1946 min anm. ). Den 13 juni godkände den finska regeringen och president Risto Ryti att förhandlingarna kunde starta med följande tre alternativ som utgångspunkt :
1. Ett bilateralt avtal som skulle lägga hamnområdet under finsk suveränitet genom ett uthyrningsavtal. Det samma skulle gälla för vägförbindelsen till Finland. Man utgick inte från någon bestämd hyrestid, men ett avtal skulle gälla i minst 50 år.
2. Ett bilateralt avtal som skulle kunna lägga området under delvis finsk suveränitet. Avtalet skulle gälla i 50 år. Skibotn skulle vara en s.k. frihamn och tull och avgifter skulle anpassas efter finsk lag.
På området skulle finsk lag och rätt gälla, och finska tullare och lotsar skulle vara verksamma i området.
3. Ett finskt sällskap med staten som huvudintressent skulle bygga en hamn på norskt område. Hamnen skulle göras till en frihamn.
Kommittén gick in för att målet borde vara det första alternativet, alltså full finsk suveränitet över om- rådet och tillförselvägarna. Men även alternativet med en begränsad hyrestid och visst norskt inflytande också innanför området, var acceptabelt för kommittén. Det tredje alternativet bedömdes inte som aktuellt.
Kommittén planerade för en omfattande utbyggnad av Skibotn, både själva hamnen och inne på land. Finland ville ha ett område på mellan 150 till 300 hektar.Hamnen skulle också kunna importera och exportera över 2 miljoner ton varor per år. Fartyg på 8.000 bruttoton, skulle kunna anlöpa, och på land skulle det uppföras administrations- och bostadshus, lager och ev. industrianläggningar.
I ett tillägg önskade Skibotn-komittén att färdigställa ett område för att kunna bygga en flygplats. Man ansåg att hamnen skulle kunna användas efter ett halvår, men att hela byggnadstiden skulle uppgå till två år. Anläggningsarbetarna skulle utföras främst av finsk arbetskraft. Som en kuriositet kan nämnas att kommittén avsåg att de finländare som arbetade vid hamnen i Skibotn, skulle ha fiskerättigheter till hus- behov i Lyngenfjorden eller Jyykänvuono, som är det finska namnet.
Men... den 22 juni gick Tyskland till angrepp mot Sovjetunionen och den 25 juni gick Finland med i det som skulle bli det slutliga fälttåget mot bolsjevikstaten i öst. Finnarna trodde att de skulle vinna tillbaka de områden som fick avträdas under vinterkriget 1940, men så skulle det inte gå. Operation Barbarossa gjorde dock att planerna på en finsk hamn i Skibotn blev lagda på is, men ända fram i augusti 1941, gen- omförde en finsk ingenjör ett omfattande kartläggningsarbete i Skibotn.
1944 tvingades Finland till vapenstillestånd. Finland var fortfarande en oberoende stat - inte minst för att man hade västs sympati sedan vinterkriget. Men - hade det efter kriget blivit känt att Finland utnyttjade Norges svaga position - under den tyska ockupationen för att vinna kontroll över norskt territorium, hade det väckt stor harm.
Detta är nog en av orsakerna att planerna har förvarats, gömda och hemligstämplade i finska utrikes- departementets arkiv. Den sympati som Finland trots allt åtnjöt efter vinterkriget hade blivit allvarligt försvagat om det blivit allmänt känt att den finske presidenten hade försökt att skaffa sig kontroll över ett område som efter gällande folkrättsliga principer utan tvivel tillhörde ett grannland. Kung Haakon avstod också från att sända en krans till Gustaf Mannerheims begravning 1951.
Skrivet av: A. Lorentsson "
Observera att jag inte vet vem denne A.Lorentsson är, men texten är kopierad fr Dala-Demokraten
Här kommer ytterligare text av ovan nämnde A.Lorentsson. Den som vill vederlägga detta får gärna göra det. Själv fylls jag av olust inför faktumet att finländarna själva var de som åtalade, utredde och dömde sina soldater för krigsbrott.
"--------------------------------------------------
FINLANDS BEHANDLING AV SÅRADE OCH TILLFÅNGATAGNA SOVJETISKA SOLDATER: 1941-44
--------------------------------------------------
Samtidigt på ett annat frontavsnitt i närheten - en sovjetisk sårad, förvirrad soldat kommer in mot de finska linjerna. De bjuder honom på te i tältet, men sen ringer fälttelefonen.- Svara ! - Hallå.....” - Order från general Lennart Oesch: - I detta läge tar vi inga fångar ! Loppo ! ” Några finlandssvenska soldater tar med fången på en ”promenad” - och PANG ! (Enligt finlandssvenskt soldatminne 1942)
Finnarna sköt regelbundet ihjäl sårade ryska soldater direkt på plats, många fick vård, men det finns en skildring i dansken Hörsholts-Hansens bok om kriget : I krigets spår (1942). I en smutsig godsvagn finns sårade ryssar, som varit på väg i en vecka i sommarvärmen - trots det, lämnas de i finkan hysteriska av plågor och feber, utan förband, vatten och omhändertagande enligt krav från gällande konventioner.
Av ” det lilla fredsälskande Finlands” drygt 60.000 ryska krigsfångar 1941-44, dog 18.000 (!) av ren svält, vanvård,(varav 15.000 enbart tiden december 1941- augusti 1942) , eller sköts av finnarna. Finland tvingades av de Allierades kontrollkommission (Storbritannien och S.S.S.R) att förundersöka ca 3.000 anmälda krigsbrott mot sovjetiska krigsfångar efter kriget. Av detta blev 900 rättsfall - med 1.380 anklagade. Av dessa dömdes 725, och 658 frigavs. Det hade begåtts 42 mord, och 250 dråp, och 10 misshandel med dödlig utgång, 280 tjänstefel. Ett livstidsstraff utdömdes, samt tre frihetsstraff för dödande av krigsfångar. Allt av finska domstolar.
---------------------
FINSK PRYGEL
----------------------
Finnarna gav också sina fångvaktare rätt - att i strid mot Genevekonventionen - utdöma prygelstraff, högst 25 slag. Detta var allmänt förekommande 1941-44 och utdelades enligt kapten Paavo Kekomäki vid högkvarteret. mot de sovjetiska krigsfångarna, p.g.a. krigsfångematerialets art . Det kunde även bjudas på indragna matransoner, mörk arrest, också förbjudet enligt krigslagarna. (Våld anges ha vara ovanligt i sovjetiska krigsfånge läger , däremot inte andra missförhållanden)
Av finsk krigsöverdomstol dömdes 82 ryska krigsfångar och i fältkrigsrätt 242 krigsfångar till döden 1941-44. Antalet avrättade krigsfångar utan dom - uppgick till 992, varav 575 sköts i läger, 12 på militärsjukhus, 197 i krigsfångekompanier, 206 i krigsfångeformationer 5,3 % av de samtliga avlidna ryska krigsfångar i Finland sköts alltså till döds.
Mellan december 1941 - juni 1942 dog 72 % av samtliga krigsfångarna som registrerats som döda, 1942 dog 81 % av alla som avled totalt. Bland civilbefolkningen i Finland var den normala dödligheten 1941- 44, ca 1,3%, jämfört med alltså 30 % av de sovjetiska krigsfångarna. 2.700 ryska krigsfångar utlämnades till tyskarna - enkel biljett att användas som försökskaniner i kz-lägren, flygmedicinska försök etc.( Även finska medicinare deltog i sterilitets- försök av polska kvinnor i Auschwitz.) Finland utlämnade 135 politiska kommissarier till Gestapo och säker död, fast det överlämnande landet har ansvar för de utlämnade personerna.
I de finska koncentrationslägren på ockuperad sovjetisk mark i Karelen, för lokalbefolkningen var dödligheten också ca 32 %, för övriga ca 2,6 %.
Av 1.130 krigsfångar som rymt, greps 630, men 300 dog vid gripandet. 330 dödsstraff utdömdes. E.u. dömdes alla flyktförsök inför krigsrätt till dödsstraff. (Referens: R. Hanski 1991.)
Ryssarna fick gå barfota långt in på frostkalla hösten. Antalet döda, 30% närmade sig japanernas fångterror mot brittiska fångar i Sydost- asien, (Bron över floden Kwai) där dog 35% av fångarna. Finnarna som svältdödat lika många egna landsmän under inbördeskriget 1918 redan bl.a. på Ekenäs utanför Helsingfors - borde ha insett riskerna även för denna finska Katynförintelse , d.v.s likvidering av krigsfångar.
Finske generalen Lennart Oesch (av schweiziskt ursprung) beordrade avrättning av ” tredskande fångar ” - som han dömdes för, efter kriget. Där ingick att jaga ut sovjetiska krigsfångar på minfält för att lösa ut dem - med kropps- tyngden som minsökare. Även finska politiska vänsterdissidenter hotades av Oesch med likvidering vid utrymningen av deras fångläger i Östkarelen.
Finland överlämnade t.o.m sovjetiska krigsfångar till de tyska trupperna i Finland, flera hundra som blev underställd tysk militär, bl. a. till flygfältet vid Björneborg. Dessa fångar blev så vanvårdade av tyskarna att finnarna fick återta dem. Men säja vad man vill om finnarna, deras kära vapenbröder , tyskarna, var värst som vanligt - mellan augusti 1941 och 30 januari 1942 dog två miljoner sovjetsoldater i tyska arméns fångläger, enligt Der Spiegel 2005. Den reguljära armén (!) avrättade också 600.000 sovjetiska krigs- fångar på rysk jord.)
Tyska storkoncernen I.G Farben som tillverkade gasråvaran till Auschwitz drev finska Kolosjoki-nickelgruvorna
i Petsamoområdet.
--------------------------------------------------
FINNISCHE FREIWILLIGE WAFFEN/SS - 1941-1943: (WSS WIKING)
--------------------------------------------------
Finland även hade en frivilligbataljon Finnische Freiwillige WaffenSS. (1.200 man) i Himmlers Waff- en-SS, 1941-43, som slogs på östfronten ända bort till Kaukasus oljefält (Tjetjenien)- under svåra för- luster. De krigserfarna av dem ca 400 man deltog direkt i juni 1941 i WSS Division Wiking - ett förband som f.ö. officiellt anklagas för krigsförbrytelser.
Den förste finländare som stupade för Hitlers SS-legioner, gjorde det i tyska SS-utbildningslägret Gross- born. Mannen föll för den tyske kockens hand. Maten var så usel och knapp, att kocken en dag tog dem på bar gärning för stöld i köttlagret. Fem lugerkulor ändade den finske soldatens liv.
Om finnarna använder kniv i strid ? Ur : Den tyske pansarofficeren Wilhelm Tieke´s bok: Der Kaukasus under der Öl: 1970 - (Kaukasus och oljan) Meine Panzer fahren in Gefechtsordnung und dann los auf Lineinaja. Zwischen den Panzer die finnischen Freiwilligen. Im Laufschritt machen die Finnen den Panzerangriff mit. Schon das ist eine ausserordentliche Leistung. Wie ein Sturmgewitter bricht unser Angriff auf das feindbesetze Lineinaja herein. Die Finnen sind nicht mehr zu halten. Oftmals springen sie, ihr typisches Finnenmesser schwingend, der feindlichen Soldaten an
--------------------------------------------------
MYTEN OM FINLANDS AVVÄRJNINGSSEGER OCH DET UTVALDA FOLKET !
--------------------------------------------------
Avvärjningsseger ? Finske tongivande professorn Heiki Ylikangas och historikern Jarl Kronlund skriver: Tyska riksmarskalken och Luftwaffechefen riksmarskalk Göring yttrade till finske sändebudet Toivo Kivimäki i Tyskland den 22 februari 1940. : ” (Tre veckor innan Moskvafreden 13 mars) - Ni måste sluta fred på vilka villkor som helst. Jag lovar att ni får tillbaka med ränta, när vi om något år går i krig mot Ryssland. Denna väg förde till krig mot Sovjetunionen på tysk sida.
(Detta uttalande av Ylikangas orsakade uppståndelse och debatt - bara för att han tidigarelade tid- punkten för den finska uppslutningen kring Tyskland några månader jmf. med september 1940. Det visar menar han, hur Finland fortfarande inte kan se objektivt - på orsakssambanden.) Den 23 febru- ari var kriget redan bestämt ? - eller var det en tysk taktisk manöver för att hindra finnarna at ta emot hjälp från västmakterna ? Den 18 december påminde Hitlerfavoriten general Paavo Talvela i ett tal till Göring om hans löften. Ryti trodde i mars 1940 att ett krig skulle utbryta mellan Tyskland och Sovjetunionen - och att Tyskland skulle vinna det kriget.
Tanner ville göra Sverige till syndabock - då samlingsregeringen den 16 februari 1940 offentligt tillbakavisat Finlands begäran om militär hjälp. Detta gällde då hur nederlaget skulle försvaras inför de finska styrk- orna och folket. (E.u. fanns det ingen brist på någon form av krigsmateriel i de finska förråden i mars 1940). Men Tanner var hedersgäst på SAP:s kongress i maj 1944.
Myten om avvärjningssegern ! Den avvärjningsseger som man menar att finska armén vann nordväst om Viborg, bör analyseras i sina beståndsdelar. De ryska trupperna var ingalunda så överlägsna som påståtts, de var som de finska - utslitna och trötta. I juli upphörde Sovjet att skicka trupper till Näset för att istället vända sig till ryska västfronten - där världskriget skulle avgöras.
När man talar om underverk - avser det att bevisa saken inte går att förklara rationellt. Det som skett hade åstadkommits av en ofattbar översinnlig välgörare. Det utvalda folket hade fått gudomligt bistånd. Sånt tal ger kriget en religös och mytisk ton. Vi har fått vara med om något övernaturligt.
--------------------------------------------------
I KRIG SKER INGA MIRAKEL !
--------------------------------------------------
I ett krig sker inga mirakel ! Detta är långt från krigets realiteter. Det går utmärkt att utreda orsakerna till slagets förlopp och följderna står i fullkomlig analogi med dem. Hejdandet av sovjettrupperna 1944 har avsiktligt glorifierats som en avvärjningsseger, trots att det finska anfall som sattes igång sommaren 1941, hade utmynnat i reträtt. Man fick linka tillbaka, förlorade åter Viborg, Porkala och än värre - sin enda ishavshamn Petsamo - (som man tvingat av av bolsjevikerna 1920 (!) och även fått behålla 1940 , men Molotov menade att finnarna där släppt in ryssarnas värsta fiende där vid två tillfällen.
Han ansåg att Finland orsakat Sovjetunionen skador på 1.200 miljoner dollar,men begärde hälften 600 miljoner dollar i skadestånd i form av industrivaror, en summa som halverades ytterligare en gång, till 300 miljoner.
Men genom att karaktärisera det inträffade som ” undret vid Ihantala” och krigsslutet som en ”avvärj- ningsseger” - förnekades nederlaget. Sovjetunionen hade inte behov av att fortsätta sitt anfall, efter- som Finland de facto hade upphört att vara ett militärt hot. Röda arméns ledning hade troligen räknat ut - att ett ockuperat Finland skulle fordra större trupper än ett ställningskrig. De sovjetiska trupperna styrdes mot Tyskland och Berlin. Tyskland skulle krossas. Finland kunde man ta itu med senare. Så långt Ylikangas och Kronlund.
Mannerheim bad om 6 tyska infanteridivisioner, pansarbrigader,attackflyg och pansar/luft/ värns -kanoner.. Men bara 1 tysk division kom, 1 stormkanonbrigad, 1 flygattackeskader, 30 artilleripjäser, 40 pvkanoner (PAK) , och ammunition för tungt artilleri, eftersom tyska armén behövde sina tunga vapen själv. Men Kriegsmarine sände lätta örlogsfartyg, ubåtar, tunga kryssaren Prinz Eugen, med sex eskort- fartyg och en luftvärnskryssare till Finska viken - på villkoret att andra VKT-linjen Vammelse /Kivinapa/ Taipale, höll.
Rytis tal den 22 juni att som lovar att inte sluta fred utan Tysklands medgivande, medför den 30 juni att USA avbryter förbindelserna med Finland . Den 12 juli avslutas Röda arméns offensiv. Att skära av finska förbindelserna med Tyskland söderut över Finska viken var lika viktigt, som att få ut Finland ur kriget, för att försörjningen av tyska Norge- och Lapplandsarmén skulle strypas.
Finnarna hade också under tre år byggt ut ställningarna på Näset, med ytterligare två befästnings- linjer närmare Leningrad. De hade fått hjälp av Yrsa Stenius Speers Organisation Todt (O.T) som servade den tyska krigsmakten med ”Rat und Tat” , när det behövdes, vid offensiv, reträtt, eller befäst- ningsarbeten - So oder so... Trots detta körde Röda armén igenom de finska ställningarna först vid Karelska näset på 10 dagar 1944, 9-20 juni, och senare Svir-Petrozavodsk i en enda våldsam stöt, och fick givetvis ansträngda förbindelselinjer.
När finska armén skyndade mot ryska genombrottet på Näset från Svirfronten - kom offensiven mot Svir, 21 juni . Den 21 juli var man framme vid finskryska gränsen, lika snabbt genomförd. 1939/1940 dröjde det 109 dagar , mot 10 dagar 1944 , för att få finnarna till förhandling.
------------------------------------------------
CARL-ADAM NYCOP I SE 1943:
----------------------------------------------
SFK (Svenska Frivilligkompaniet) var nazidominerat skrev redan journalisten, finlandssvensken, C-A.Nycop i tidningen Se i augusti 1943. Det leds av Richard Nilsson och senare av nazisterna, ryttmästare Möllersvärd, och Axel Hård af Segerstad . Finlandssvenske Nycop ger i Se-artikeln en mycket negativ bild av de svenska frivilliga - till 90 % nazister och smått utslagna typer, som senare ville upptas i tyska WaffenSS-utbildningen i tyska Bad Tölz, där de fastnade och fick tas hem till Sverige. I augusti 1943 återstod 80 man, misslyckade existenser, desperados, supglada äventyrare - som bildar ett starkt inslag i SFK skriver(!) Nycop, (EXPRESSENS chef 1944 -avl. 2006) Påminner starkt om hur offic- iella finska utredningen (Krigsdöda i Finland) beskriver 1918 års frivilliga i Svenska brigaden (Finland) samt i Baltikum.
Nästan ett år senare - i maj 1944, kommer en ny artikel i Se av en f.d. SFK -medlem från Rättvik:
” En del av de frivilliga har ett direkt kriminellt förflutet, och många har sökt sig till fronten för att undfly till- trasslade förhållanden hemma.Spritmissbruket är mycket utbrett och har varit en svår plåga i detta ställningskrig. Enligt en sovjetisk soldatmemoar, kunde de identifiera de stupades nationalitet, genom att de svenska frivilliga vanligtvis - hade petade tånaglar. En menig socialdemokrat mobbades av Sveaborgarna och löpte över till Röda armén och blev renegat. När de får paket från Sverige säljs dessa till finnarna för svartabörspriser och pengarna går till spritinköp.
Likaså har svenska kronor växlats till finska mark mot svartabörskurs (1krona = 150 finska mark) som sedan omsatts till flytande varor. Kompaniet består fortfarande bara av 80 man, mest aktiva nazister. Axel Hård af Segerstad, (EKII) löjtnant Nilsson och fänrik Palm har ” icke varit kapabel att upprätthålla disciplin och krigstukt.”
Men fortfarande stod värvningsbyrån på Skeppsbron i Stockholm öppen i maj 1944 och leddes av SAF-direktören Gustav Söderlund, major Nils Palm och SvD:s chefredaktör Ivar Andersson, god vän med fascisten Per Engdahl) Nycop skriver också att : Det sätt på vilket de uppträtt och skött sig har gjort dem definitivt impopulära och allmänna åsikten bland finska soldater och officerare är , att denna kår numera inte gör det svenska krigarnamnet någon som helst heder.--- Plutoncheferna fänrikarna Petersén och Palm är renodlade nazister, som t.o.m satt igång med politiska möten med Kampgruppen Sveaborg , ute vid frontförlägg- ningarna.
--------------------------------------------------
Skrivet av: A. Lorentsson "
OK. Skall läsa igenom mera noggrant senare, men kan på rak arm hitta flera felaktigheter, bla dödligheten i de Finska transferlägren (koncentrationslägren). Vidare torde inga anklagelser om krigsförbrytelser ha gjorts mot SS Wiking, men som sagt var, jag kan be någon som är bättre på detta än jag kolla upp fakta.
Jag ska testa att söka efter denne Lorentsson och försöka finna ut hans källor. Men...är det verkligen så illa att Finland själva var de som utredde alla förhållanden och anklagelser efter kriget? Trots att de de facto borde ha befunnit sig på den förlorande sidan?
Jag har själv träffat veteraner från de bägge krigen och deras upplevelser var närmast totalt motsatta. Som varandes icke-finsk kan man inte annat än slås av den extrema nationalism som präglar de inhemska verk om krigstiden som jag läst. Det är i mångt och mycket en chauvinism som påminner om den franska (eller tidigare sovjetiska), vilket dels gör att jag tycker en del av den finska upprördheten var förväntad, dels att jag mer eller mindre har på känn att det kommer en period av omvärdering så småningom...
Eftersom jag mer eller mindre bekänner mig till den marxistiska historiesynen (liksom en rad liberala och konservativa historiker) tycker jag det finns ett värde i att gräva upp även kända fakta och belysa dem än en gång...
http://www.svd.se/dynamiskt/kultur/did_14211842.asp
Där hittar ni professor Huldts kritik av Arnstad 6/12.
Idag kan jag med glädje även fira Finlands självständighetsdag.
Man har kunnat fira den oavbrutet sedan 1917. I de baltiska staterna hade man ett avbrott på 50 år...
Undrar förresten om ni sett att Arnstad stängt för all kommunikation på sin hemsida. Hmmm...
För den intresserade så gör jag fortafarande reklam för balticbandit.spaces.live.com
Dala Demokraten. Det intressanta är att Google hittar en länk till artikeln, men då man kommer till hemsidan är den borta?? Kanske de kommit underfund med att artikeln var full av fel?
Nu vet jag inte vilka verk om de finska krigen du läst, men det finns naturligtvis olika sorter. På samma sätt som olika historiker skildrar Sveriges krig olika.
Intressant synpunkt om krisgförbrytelser. Pointen med just ICC var för övrigt att ICC skulle gripa in då landet själv inte kunde (av olika orsaker) kunde döma de skyldiga.
Jag kan inte uttala mig om rättegångar mit enskilda militärer, men rättegången mot de sk "Krigsansvariga" var en parodi. Såväl domar som straff var bestämda i förväg. Alternativet hade dock varit en rättegång i Moskva...
Japp. Det brinner ett ensamt ljus i fönstret... Nu är jag IOFS Ålänning, men jag är medveten om att det inte funnits något Åland kvar om utgången av andra världskriget varit en annan.
Intressant artikel av Huldt.
En kul liknelse som man an dra är denna:
Antag att Jan Guillou var missnöjd med försäljningen av "Madame Terrorist". För att få reklam skriver han ett antal debattartiklar i Svensk press där han kallar Putin för mördare och hävdar att boken är en sann redogörelse för vad som hände.... :)
Marxist, jo, jag har noterat det. Själv är jag emot alla former av -ism. Blind tro på -ismer (och -dom) har orsakat mycket elände. Problemet med "Det Kommunistiska Manifestet" var att den, liskom Platons "Staten" var en allegori, en modell, ett diskussionsunderlag. Det var aldrig meningen att man skulle försöka omsätta den i verkligeten..
Helt undermåligt av en svensk professor. Låt professorer, som har hjälpt Arnstadt skriva. Huldt skriver det som vi finska forskare inte vill se.
Bo Huldt dumheter visar att Arnstadts artiklar var berättigade. Huldts och Torstilas hade varit aktuella i forskningsläget 1960.
Sverige är kanske enda landet där de som slagits för Hitler och axelmakterna kan visa en propaganda- film om eländet, och få beröm och erkännande. Tidens allmänna historielöshet förstärks paradoxalt nog, även av f.d. stf. riksbibliotekarien(!) Harry Järv - med sin film om Finlands deltagande på Hitlertysklands sida i kriget mot Europas fria nationer och demokratier, det s.k. fortsättningskriget - under påståendet att man förde ett ” separatkrig ” mot Sovjetunionen.
Det utgjorde i själva verket en väsentlig del av Hitlers planering och storanfall mot Sovjetunionen den 22 juni 1941 - som Finland hjälpt nazisterna att planera minst sedan september 1940, men kanske så tidigt som 23 februari 1940 , då finske sändebudet Toivo Kivimäki och Herman Göring möttes i Tyskland. Detta hävdar den finske professorn Heiki Ylikangas. Överfallet som hade den sammanlagda kraften av en omfattande kärnvapenattack, bar kodnamnet - Operation Barbarossa / Rödskägg.
Finland utgjorde efter sitt samarbete med Tyskland även i första världskriget, åren 1915-1918, med en frivilligstyrka, tyskarnas enda kvarstående tillgång i Europa 1918, ett Finland som då även hade framskridna planer på att utse en tysk prins till finsk monark, Kaiserns svåger, men freden och den tyska kapitulationen den 11 november, 1918 kom emellan, och ytterligare en gång skulle alltså ett totalt militärt nederlag för det destruktiva och expansiva Tyskland nu 1945 - rädda de finska eliterna från att fullständigt komp-romettera sig inför eftervärlden.
På ålderns höst vill Järv presentera krigsdeltagare, ofta med graverande, aktivistiska nazisympatier, i ett försonande ljus. Sverige är över sextio år senare - lika tacksamt att odla myter och halvsanningar i - om Finlands historia. Men värre - att tiga ihjäl färska forskningsresultat, som Elina Sanas,av Fack / Finlandia prisbelönta bok (250.000 :- SEK: år 2003), De utlämnade, om Finlands utlämning av 3.000 flyktingar till Hitlers Gestapo och koncentrationsläger, sovjetiska krigsfångar och deras politiska kom- missarier, s.k. kommunister, judar, och andra icke önskvärda, som var predestinerade till offer - enligt då välkänd nazistisk ideologi.
----------------------------------------------------------------------------
REICHSMINISTER ALFRED ROSENBERGS FÖRORD 1942: WAFFENBRUDER FINLAND !
----------------------------------------------------------------------------
Reichsminister Alfred Rosenbergs förord i boken : Waffenbruder Finland: utgiven år 1942 - som var av- sedd för de tyska soldater som var förlagda i i främst norra Finland :
- " I den stora kampen för den europeiska förnyelsen - är det tyska och finska folket - bundsförvanter. Denna gemenskap är för de båda nationerna nedärvd sedan äldre tid. Från den trängre relationen på 1800talet gick man redan 1918 in vapenbrödraskap - som sen inte kunde glömmas under de kommande politiska prövningarna i Europa. Men även under mellanperioden har alltid tyska och finska föreningar och representanter, bemödat sig att hålla den gamla vänskapen levande. Jag tror mig kunna säga att sedan 1933 under Nordiska sällskapets (Nordische Gesellschaft) årsmöte i Lübeck- har dessa gamla relationer på bästa sätt förnyats, i samband med under alla år de genomgående besöken från ledande finska personligheter i Tyskland och omvänt. Det gäller ännu idag att fördjupa denna gamla kampgemenskap - så att vi även under de kommande årtiondena kan förbli fast förenade. (egen övers.)
Den 20 juni 1941 - två dagar före den tyska attacken uttalade Rosenberg vid ett hemligt möte : "Kriget i öst skall inledas för att genomföra den tyska världspolitiken." Säker på en tysk seger planerade Rosenberg, Reichs- minister för hela Östeuropa - att dela upp hela Sovjetunionen i fyra block : 1. Storfinland, 2. Ostland (=Baltikum och Vitryssland) , 3. Ukraina och 4. Kaukasus.
----------------------------------------------------------------------------
SEPARATKRIG ? DEFINITION ?
----------------------------------------------------------------------------
Ur Markku Jokisipilä /Avhandling 2004 / Aseveljiä vai liitolaista ? Suomin, Hitlerin, Saksan ja Rytin-Ribben- tropin sopimus.
Finland skulle aldrig ha valt eller kunnat gå till attack på egen hand som man gjorde i det s.k. fortsättningskriget, 1941-44. Finland var helt beroende av Tyskland, vad beträffar tillgång på stridskrafter, vapen, krigsmateriel, livsmedel och andra nödvändigheter. För att inte tala om det sven- ska materiella stödet, som tömt alla militära förråd i vinterkriget och senare de svenska krediterna - vilka väl Finland använde bl.a. för att betala de tyska truppernas uppehälle.
Finlands öde var bundet till Tyskland på alla avgörande sätt - och det är förbluffande att Nazityskland så länge tolererade den öppna finska propagandan om att Finland förde ett "separatkrig." Hitler skrev brev till president Risto Ryti den 14 oktober 1943 där han tillrättavisade den finska tesen om separat- krig, och fredsdebatten och varnade för att Finland inte - fick riskera den gemensamma fronten. Men Hitler ansåg ändå Finland som en värdefull politisk allierad, som fortfarande stod på egna militära ben - och intog därför en försiktig hållning.
Definitionen på separatkrig - måste innebära: att börja krig på egna förutsättningar, delta, och sedan avsluta /lösgöra sig från kriget på egna förutsättningar - ingen av dessa grundläggande villkor, före- ligger. "Antikommunismen öppnade helt andra politiska och opinionsmässiga möjligheter än profascismen. Den nya utrikespolitiska situationen med Tyskland i förening med Finland i kamp med Sovjetunionen, bjöd den som önskade ett utmärkt alibi för mindre rumsrena sympatier för det nazistiska Tyskland." , skriver Gunnar Richardsson i : Beundran och fruktan. 2002.
----------------------------------------------------------------------------
PLANEN : NYORDNINGEN ! RIKSBYGGET !
----------------------------------------------------------------------------
Varför ? Det måste bero på Sveriges egen ivriga insats för att den tyska Nyordningen - skulle utsträckas till hela Europa, med Ryssland som råvaru- och slavarbetskraftskoloni, enligt brittiskt- franskt imperiemönster från 1800-talet. Den finske nazisten, Örnulf Tigerstedt skrev i Wehrmach- torganet Signal 1943 och kallade det ett : ” - Riksbygge, där vår tids nationalstater med bibehållen suveränitet väl kunna byggas in i en större gemenskap, det Europeiska riket - under en överordnad Riksidé ”.
Språket känns igen från EU-utbyggnaden. Tigerstedt var bäste vän till katoliken och författaren Göran Stenius och verkade med G.H. von Wright i statliga Hembygdsfronten, en till de nazistiska, storfinska Akademiska karelska sällskapet (AKS) och IKL (arvtagare till Lapporörelsen) organisationerna, närstående propagandaavdelning. Stenius var även kusin med Yrsa Stenius,far Olof, som var arkitekt -(lika Speer) ! - och som ritade Görans villa.)
Så var PLANEN - och borgerligheten i Sverige och Finland lyssnade, andäktigt enligt Anders Ehnmark (Arvskifte.1983) till teaterviskningarna i tyska krigsmaktens propagandatidning Signal :” - Vi ska dela .. Ni ska få vara med och dela ! ” Med Finland i rollen som "nyttig idiot," -som visade att en liten halvdemokrati (Finlands kommunistiska parti förbjudet sedan 1930 - ca 13% av valmanskåren , förenade vänstern fick ca 25% vid första fria valet 1944), visst kunde umgås med Nazityskland utan problem. Men hösten 1944 visade tyskarna sitt rätta ansikte - hela norra Finland ödelades, Rovaniemi brändes och ca 100.000 finnar måste fly igen - inom landet och till Sverige, som alltid daddade Finland - i med och motgång.
Anvarig utgivare för Signal, var C.E. Carlberg, som gav namn åt den nazistiftelse som EXPRESSEN, av- slöjade i maj 1965. I dess styrelse satt nazister och antisemiter som Sigurd Furugård, Einar Åberg men också den ganska okände major Sven Hedengren, tidigt nazist , och en av Sveriges mest betydande - som skildras mycket positivt i filmens första scener. Han var nämligen Järvs rikssvenske och finlandsfrivillige bataljonschef vid IR61/III - (Infanteriregemente nr 61 , 3:e bataljon, 17 divisionen) 1942, vid Svirfronten, djupt inne i på finskockuperat område, i ryska Karelen.
Ingrid Lomfors bok om de vita bussarna - när Sverige skulle hämta vissa kategorier lägerfångar i 1945 års ödelagda Tyskland, men offra andra - behandlar en Sverigemyt, skriver DN:s förre kulturchef, Arne Ruth i förordet. Ruth kom själv som krigsbarn från Tyskland. Han refererar till norske sociologen T. Björgo, som i en essä menar att en orsak till att Sverige fick en sådan neonazistisk återkomst på 1980-90talen - berodde på att Sverige inte haft något " retsopgav" , med den svenska nazismen - rättsuppgörelse.
Järvs film blir också en exponent för denna brist på uppriktighet. Både Norge, Danmark och Finland hade en rättslig uppgörelse med nazistiska medlöpare, så icke Sverige, som länge var vidöppet både för finska revanschister och balter med tvivelaktigt förflutet, i bl.a. tyska WaffenSS. Särskilt Norges strävanden - efter en fem år lång tysk ockupation 1940-45 - som i relation till folkmängden - vida översteg Frankrikes insatser.
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
"THEY SEEK HIM HERE: THEY SEEK HIM THERE : IS HE IN HEAVEN OR IS HE IN HELL ? THAT DAMNED OLD .... "
----------------------------------------------------------------------------
Harry borde ha spelats av Harrison Ford, istället för filmens späda ädla Röda nejlikesnobb - för att göra rättvisa åt bondsonen från Österbotten, som enligt vissa samtida foton, kunde varit förlaga till och hämtad ur filmen ” Tolv fördömda män”, med Lee Marvin, Symboliskt för hur Järv och regiss- ören vill tvätta och vaska hela storyn - och lägga tillrätta för en omedvetet gapande svensk publik - det som mest var en självförvållad katastrof - Finlands nederlag i världskriget.
”Omtöcknande patriotisk ” enligt mediaforskaren Ulf Dalquists recension i Svenska filminstitutets tidskrift ZOOM, 2004. Att spela på svenska biobesökares behov av krigarljuga och obsolet finsk chauvinism är cyniskt, och varför göra en Okänd soldatrulle till - framstår också som obegripligt, även för en icke- filmrecensent. Ytterligare en film är (var) planerad - om striderna vid Tienhaara och Tali kvarn, där bl.a. - SSS-dominerade Svenska frivilligkompaniet slutgiltigt revs upp.
Filmen kan säkert dramaturgiskt recenseras lika sönder och samman som Järv, och hans regemente IR 61 mosar de ryska stödje- punkterna vid mäktiga floden Svir, som förbinder insjöhaven Onega och Ladoga i ryska Karelen.Den bör fungera som kultfilm för neonazis, med intresse för vildmarksliv och jägar- marsch med ryggsäck- och den blir obligatorisk som exercishusmatiné för värnpliktiga infanterister, med snödräkt i logementsskåpet.
Järv undervisar generöst eventuella blivande Harry Jugends om mindre ”stöt / kampgruppens” effektivitet och menar att ” rädsla i krig endast är adrenalin som höjer stridsberedskapen positivt ” , det ni grabbar ! På Svenska dagbladet har de svalt hela upp- lägget i en understreckare 2005, där svenske ambassadören i Vatikanen bl.a. förstås kanoniserar nazikollaboratörer. Även f.d. statsminister Persson har uttryckt att " dit Röda armén ryckt fram - där gick järnridån ner ."
En järnridå som då nog hade mest en skyddande funktion - att barmhärtigt något dölja den oerhörda förstörelse som de nazityska arméerna och deras främsta vasallstater, Finland, Ungern, Rumänien, Italien avsiktligt orsakat under anfallskrig , offensiv och påtvungen reträtt - åren 1941-45, försörjt med 30.000 ton högkvalitativ svensk järnmalmråvara - per dag (!)
Annat är väl inte att vänta av ett parti som en stor del av kriget gick Nazityskland tillhanda, och vars dåvarande finske partikollega Väinö Tanner - (också med dåtida jättegods och verksam inom kooperationen) ) beskrevs av den judiske flyktingen i Sverige - Bruno Kreisky, socialdemokrat (senare Österrikes president), som: " Den ende socialdemokrat(i) som kämpar för Hitler" ! Tanner var hedersgäst vid SAP:s kongress så sent som i maj 1944 - innan han 1946 dömdes av finsk domstol tillsammans med flera andra finska politiker, enligt fredsavtalet med de allierades (Storbritannien och SSSR) kontrollkommission - i en krigsansvarighetsprocess till ett flerårigt fängelsestraff.
----------------------------------------------------------------------------STAY-BEHIND :
----------------------------------------------------------------------------
Sveaborgs fästning i Finska viken gav också namn till den organisation av nazistisk SS-karaktär som svenska frivilliga i vid Hangö bildade i december 1941. Många av dem kom sen till Järvs Svirfront. Otroligt är inte att denna grupp i händelse av en tysk seger - skulle ha bildat grunden till en ny nazistisk officerskår i Sverige, som skedde i Finland efter 1918, den finska frivilliga jägarbataljonen, som stred för tyskarna 1916-18.
De togs efter kriget i bruk av den svenska Stay-Behindorganisationen, som sattes upp efter kriget med hjälp av bl. a. William Colby, OSS/CIA-man på USA:s ambassad i Sverige 1951-53. Detta för att planera partisanverk- samhet här mot någon form av sovjetisk intervention, som förstås aldrig kom. Som Molotov utryckte det inför utrikesminister Rickard Sandlers plan att befästa Åland, som var avsedd att låsa Sverige till senare tvingande åtaganden på finsk sida: - " Tsaren hade Åland från 1809-1918 - utan problem för Skandinavien. "
Colby, senare ansvarig för U.S. Armys: Operation Phoenix i Sydvietnam, åren 1967-75 lät lönnmörda ca 60.000 vietnameser som misstänktes hysa sympatier för befrielserörelsen FNL. En krigsförbrytare som även var CIA-chef 1973-76. (I Vietnam använde USA som vanligt tortyr i Operation Phoenix enligt den tortyrskola de inrättat i Latinamerika.) Colby sprängde även som commando- soldat, broar i Norge för att hindra tysk trupp som drivits ut från Finland hösten 1944 att omgruppera till västfronten 1945. Vilket ändå skedde med (1) division per månad. (Enligt Wilhelm Agrell i boken : Skuggorna kring Wallenberg 2006, försökte även den brittiska ambassaden att omkring 1943, bygga upp ett stay-behind- nätverk i samarbete med svenska syndikalister, och på USA-- legationen i Stockholm fanns sedan 1942 en tjänsteman med underrättelseuppdrag - Tiko Wilander - vars föräldrar utvandrat från Finland till Minnesota. Denne framförde emellertid som USA:s och sin synpunkt på Finlands mellanhavande med Sovjetunionen: Att Finland fick göra upp med Sovjetunionen utan att västmakterna tänkte intervenera med garantier etc.
----------------------------------------------------------------
FINLAND TJÄNAR IHOP TILL HEMRESAN ! (Churchill)
----------------------------------------------------------------------
Den tyska bergsarmén, Järvs ” Waffenbruder ” ca 215.000 man, under generalerna Rendulic, Jodl, Hoch- baum och Vogel - jagades ut ur norra Finland av Röda armén och motvilliga finska styrkor, enligt vapen- stilleståndets villkor. Churchill kallade detta tredje finska krig : ” Finland tjänar ihop till hemresan” . Enligt Lars Gyllenhaals utmärkta bok: Slaget om Nordkalotten. 2001, ville sovjetiska trupper förstås hjälpa Wehrmacht på traven att lämna Finland och Nordnorge.
De två tyska divisioner som höll Alakurtti, framför ryska Kandalaksja - blev anfallna av den 19.:e sovjet- iska armén den 6 september 1944 med pansar och attackflyg. När befälhavaren Georgij Kozlov skulle dra ihop säcken och utplåna de två tyska divisoner han så länge fört ställningskrig emot , kom ett telefon- samtal från generallöjtnant Meretskov, Karelska frontens befälhavare : Kozlov fick höra det han aldrig trott - han skulle avbryta attacken - inställa offensiven. Varför ? General Meretskov hade fått stränga förhållningsorder från Moskva - att inte överskrida något finskt territorium - som inte enligt avtalet skulle ockuperas, vilket 19:e armén höll på att göra för att inringa tyskarna.
På så sätt kom infanteridivisionerna 163. ID Engelbrecht och den 169 ID. undan en säker död. Men ryss- arna skulle ju ockupera varje kvadratmeter, som de överhuvudtaget kunde lägga vantarna på, eller... Tydligen inte. Då får vi kalla det ett exempel på den " oerhört rigida sovjetiska kommandostrukturen ". eller något annat trevligt. Tyvärr för 163. ID. Engelbrechts pojkar fick de komm- endering till " Ostfront " ytterligare en gång, den sista - där divisionen förintades i februari/mars 1945. Det var bl.a. de division- erna som angripit och ockuperat och lagt grunden till det tyska terrorväldet i våra nordiska västliga grannländer 1940-45.
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
FINSKT FORTSÄTTNINGS-FORTSÄTTNINGSKRIG NO: 3 "LAPPLANDSKRIGET": 1944
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Tyskarna brände 16.000 bostadshus, sprängde 230 järnvägsbroar, 520 landsvägsbroar, dödade all bo- skap på sin väg till Norge och utförde andra illdåd. Finnarna hade 800 stupade, 3.000 sårade, 260 saknade, och när man försökte få till stånd en gemensam operation med ryssarna - svarade inte dessa på begäran. 50.000 finländare fick fly till mellersta Finland, Sverige fick ta hand om 48.000 finska flyk- tingar, till de ca 70.000 (barn) vi redan hade. Men 20.000 judiska barn hade Sverige tidigare vägrat fristad, med motivet att en främlingsfientlig reaktion riskerades.
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
VAR GÖMMER HARRY JÄRV SITT HITLERJÄRNKORS ?
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Var gömmer Harry Järv sitt HitlerJärnkors ? Zweiter klasse mit Schwerten (svärd), ( EK II kl.) som han fick Im Namen des Führers und Obersten Befehlhabers der Wehrmacht på Svirfronten, 11 augusti 1943 av tyska Wehrmachts sambandsofficer general Waldemar Erfurth, bl.a. författare till boken : Blitzkrieg, som åren 1939-41, var en blond " best-seller" på litteratur (fronten). Annars klirrar det av krigsmedaljer på Järvs kavaj, i filmen.
Adolf Hitler tilldelades också Järnkorset, för tapperhet vid slaget vid Wytschaete 2 december 1914, EKII och föreslogs till EKI , 31 juli 1918, för tapperhet i fält som ordonnans, i första världskrigets kejserliga tyska armé. Men den blivande Führern ansågs inte(!) ha ledargenskaper och slutade som korpral. Järv däremot muckade som politruk, upplysningsofficer och löjtnant 1944, d.v.s. kompanichefs stf.
Finske fältmarskalken Mannerheim gav Erfurth ett silverskrin med inskriptionen : ” Einigkeit macht Stark. Im Kampf gegen den Bolschewismus . Meine Alten Kriegsschulkamerad General Valdemar Erfurth von seinem Feldmarshall Mannerheim”. Skrinet var prytt med Hitlertysklands örn och hakkors samt Finlands lejon - som med ett svärd splittrar hammaren och skäran. Naziestetik-(!) en definitivt godkänd icke-entartende fantasivision - som aldrig infriades - då, som tur för de flesta av oss andra i våra helt urartade med- löpar- och eftergiftsländer i Europa.
Den gamle tsarofficeren och hovkavaljeren Mannerheim , vars tidigare huvudfiende faktiskt var kejserliga Tyskland. Mannerheim stred även för tsaren redan i ryskjapanska kriget anno 1904/05. I ryska storfurst- endömet Finland kunde inte ryska medborgare få statstjänst - vilket de var missnöjda med. Däremot kunde finländare i Tsarryssland göra de mest lysande karriärer - särskilt inom krigsmakten - Mannerheim var en av dem, som tjänat den ryske tsaren Nikolaj den blodige, från Svarta söndagen 1905, och även deltagit i en straffexpedition (den tidens!) mot Persien. Mannerheim skulle med marginal överträffa tsarens folkmord.
Finland såg han väl främst som maktbas för att återupprätta den tsarryska monarkins envälde - som om det lyckats, hade inneburit att Finland skulle ha återgått till rollen som ryskt storfurstendöme - fast det var bolsjevikerna Lenin och Stalin som undertecknat Finlands oberoende. Väst dröjde även med att erkänna de baltiska staterna - i väntan på tsarrestauration, eller åtminstone provisoriska regeringen Kerenskijs återkomst - de fick diplomatiskt erkännande först 5 år efter SSSR:s, som i sin tur inte erkändes förrän 1933 av Förenta staterna.
VILKA ÄR DET SOM FRAMTRÄDER I FILMEN ?
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Vilka var de personer som framställs i filmen: Låt oss börja med huvudpersonen: Harry Järv. Finland (och Sverige) var delvis ansvariga för att storkriget 1941- 45 förlängdes med miljoner offer - i sällskap bl.a. med de baltiska WaffenSS-legionerna, på ca 200.000 man.
De inledande finska framgångarna i juli 1941 berodde som tidigare nämnts - i hög grad på kraften i det tyska storanfallet. Man fortsatte långt bortom de till Sovjetryssland avträdda områdena från 1940. Mannerheim... och Järv, satt och väntade som gamar på att Hitler skulle slå in dörren till Leningrad och senare Moskva, vilket han inte klarade, eller inte var möjligt med militära medel. Därför stod artilleribeskjutning, flygbombn
Vilka var de personer som framställs i filmen: Låt oss börja med huvudpersonen: Harry Järv. Finland (och Sverige) var delvis ansvariga för att storkriget 1941- 45 förlängdes med miljoner offer - i sällskap bl.a. med de baltiska WaffenSS-legionerna, på ca 200.000 man.
De inledande finska framgångarna i juli 1941 berodde som tidigare nämnts - i hög grad på kraften i det tyska storanfallet. Man fortsatte långt bortom de till Sovjetryssland avträdda områdena från 1940. Mannerheim... och Järv, satt och väntade som gamar på att Hitler skulle slå in dörren till Leningrad och senare Moskva, vilket han inte klarade, eller inte var möjligt med militära medel. Därför stod artilleribeskjutning, flygbombning, blockad, utsvältning, sjukdomar, utdrivning - på den nazistiska menyn för Leningrad - beprövade taktiker som Mannerheim tillämpat med framgång , redan när han brutalt och skoningslöst besegrade " jordens tappraste folk- nämligen sitt eget ! "(fritt efter Bertolt Brecht 1940), på våren 1918, också med tysk assistans. Finland såg han väl närmast bara som en utgångspunkt för att störta bolsjevikerna i Rådsryssland och restaurera den ryska tsarregim och miljö som han socialt var sprungen ur.
1918- 20 hade brittiska flottan blockerat dåvarande Petrograd med hjälp av finsk fartyg och kustbatt- erier, och britterna hade bombat och sänkt flera tunga örlogsfartyg för bolsjevikerna vid Kronstadt - allt från baser på finska Björkö/Koivisto.
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
ENEMY AT THE GATES ! LENINGRAD, MOSKVA, STALINGRAD, KURSK !
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
I december 1941 kom det första avgörande tyska bakslaget i andra världskriget, när deras offensiv slogs tillbaka bara några mil från Moskva. Finnarna började tvivla på Hitler. Men den smått förtvivlade blick som fältmarskalk Mannerheim betraktar Führern med i juni 1942, på marskens 75-årsdag i stabshögkvar- teret S:t Mikkeli - hade ännu inte infunnit sig. Gissa om de två finlandssvenskarna såg skriften på väggen - när Friedrich von Paulus 6:e armés 300.000 man begravdes för evigt, vid årskiftet 1942 /43, tillsammans med stora ungerska, italienska och rumänska arméer - i rök, eld, snö och 90.000 man i fångenskap i Stalingrads ruiner - hjälplöst inringade av sovjetiska Röda armén.
Wehrmachts 6:e armé, en av dess starkaste enheter - den armé som tagit stor del i överfallen på Holl- and, Jugoslavien , Grekland, Ukraina - mötte nu sitt öde. På sommaren 1943 malde så Röda armén ner Wehrmacht i megapansarslaget, historiens mest omfattande stridsvagnslag vid Orjol /Kursks frontut buktning i juli 1943. En sådana kraftmätning skulle varken den brittiska eller amerikanska armén vid den tidpunkten - ha klarat av, att gå segrande ur.
Det sovjetiska försvaret började att bära mot den tyska krigsmakten - allt från ledning och taktik till försörjning av fronten med vapensystem och ammunition av bästa märke. Sovjetunionen prioriterade enkla robusta vapen - i stora kvantiteter, som utan vidare kunde mäta sig både med tyskt- och väst- maktsmaterial, och oftast överträffade dessa. Man kastade inte heller bort ovärderliga resurser på ett program för medeldistansmissiler som Tysklands Vergeltungswaffen V1 och V2, som regnade ner över London, men som aldrig fick eller kunde få någon avgörande effekt i den militära tvekampen mellan de krigförande.
Ryssarna satsade på pansar, tanks som medeltunga snabba T-34:or, raketartilleri (Stalinorglar) och att- ackflyg som IL-2, "Svarta döden" - och inte på tunga bombplansflottor som i väst, som bombade sönder hela Tyskland och ca 600.000 civila , utan att den tyska produktionskapaciteten minskade anmärknings- värt - (enligt A.Speer) utan bara ökade den tyska motståndsviljan, när hemmafronten från 1943, i stort fick dela upplevelserna med den tyska krigsmakten vid de militära fronterna, tack vare bombraidernas blockbusters, 1.000 kilos kvartersbomber.
De västallierades taktik att låta Röda armén ta förlusterna gjorde att USA bara mönstrade in 90 divisioner " private Ryans" , istället för avsedda 215 divisioner, att Churchill hindrade USA från att redan 1943 invadera Europa och han lät också de sista månaderna inför krigsslutet, skapa " Churchills german army" , de tyskar som blev brittiska krigsfångar, ca 3 miljoner man hölls i uppenbar beredskap om Röda armén ev. skulle fortsätta sin marsch fram till Engelska kanalen. Vilket inte kunde anses befogat då ryssarna var hårt slitna efter att ha marscherat från - Stalingrad - till Berlin, och överenskommelser hade gjorts om tyska ockupationszoner i god tid - före den tyska kapitulationen i Berlin den 8 maj 1945, avtal som hölls av samtliga inblandade, även den egentligen fullkomligt hopplösa delningen av Berlin långt inne i den sovjetiska zonen.
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Då small det !
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Då small det ! PANG ! Harry trampade och utlöste med vänster fot - en rysk truppmina - i början av september 1943, när han fått sitt Hitlerkors - och loppet i stort var kört för Finland . 33 finska riksdags- män skrev den 4 augusti ett öppet brev till president Ryti om att inleda förhandlingar för fred. (Påfall- ande stor del svenskfinnar var bland undertecknarna.) Atos Wirtanen socialdemokratisk riksdagsman (och T.Erlander-kontakt) kritiserade finansministern och socialdemokratiska Tanner-regeringens politik som han karakteriserade som ett tyskorienterat, storfinskt erövringskrig- och inte ett separat försvarskrig, och befarade att Finland riskerade gå under som nation - men Tyskland kunde klara sig.
Den amerikanska invasionen i hade Italien inletts. Det tog U.S. Army två år att inta Italien- Churchill kallade det " A bug creeping up a leg " , mot ca 11 tyska divisioner. Dags för finnarna att dra sig ur ” separatkriget ”, vilket inte Hitlertyskland tillät. Järv fick svensk sjukvård för att senare återvända i strid med folkrätten till fronten - nu i rollen som politruk, eller på finska, upplysnings/- propagandaofficer.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
FINSK-SVENSK KAMPANJ FÖR ATT FÖRBJUDA SVERIGES KOMMUNISTISKA PARTI 1941:
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Den finska pressen förde samtidigt en kampanj i Huvfudstadsbladet och Helsingin Sanomat för att SKP, Sveriges kommunistiska parti skulle förbjudas, samtidigt som förberedelser för detta pågick i Sveriges riksdag. Man samarbetade med Reichsführer-SS Himmlers Gestapomän som bjöds in av (den då hemliga!) svenska säkerhetspolisens chef Martin Lundquist att organisera detta - med råd och dåd. De höll till med detta smutsiga hantverk på Munkbroplan 2 i Gamla stan.
Trots hetsen i finskryska kriget, mordbrandsattentatet mot Norrskensflamman i Luleå , 3 mars 1940, med 5 döda och transportförbud och tidningsindragningar i tre år, 1940-43, LO, interneringsläger, två 1.000-medlemsrazzior av polisen 1940 och 1941, den s.k. kommunistkontrollen av post och telefon, samt utlämning av uppgifter om enskilda medlemmar av Säpo av till Gestapo - såg SKP:s andel av valmanskåren ut som så : 1938 : 66.000 / 1940: 101.000 / 1942: 109.000 / 1944: 318.000 / 1946 : 369.000 = (10%).
Denne säpo-intendent hade f.ö. redan utlämnat Hjelmen-Rasmussen, en norsk sjöman, motståndsman, till Gestapo i Norge för tortyr i början av 1941, (efter att ha isolerat denne i svenskt fängelse under åtta månader för olaglig gränsövergång - så att han inte förstod att han löpte risk att bli utvisad till Tyskland i januari 1941) - där han senare avrättades med halshuggning i Brandenburg i maj 1944.
Statsminister Per-Albin tvekade... att verka för partiförbud, nazisterna hade ju krossat hela den tyska arbetar- och fackföreningsrörelsen brutalt redan 1933 och ett partiförbud måste då också gälla nazistiska partier. Detta ville inte högerpartiets man i samlingsregeringen, Gösta Bagge - som redan 20 april 1939 med Sveriges ÖB Olof Thörnell, deltagit i Berlin vid hyllningarna till Der Führers Adolf Hitlers femtioårs- dag. Bagge var den som i samverkan med utrikesminister Christian Günther ansågs vara axelmakternas, radarpar i den svenska samlingsregeringen.
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
SOCIALDEMOKRATIN OCH TYSKLAND 1941: REICHSBAUINSPEKTOR FRITZ TODT, z.B...
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Så långt var finnarna och svenska socialdemokratin, samlingsregeringen beredda att gå Hitlers ären- den. Framträdande SAP-företrädare räknade ändå med att en tysk seger i kriget - som tycktes säker i oktober 1941, skulle lösa kommunistproblemet av sig själv. De föredrog alltså en tysk seger över Europas fria nationer.
Ett klart bevis på denna Hitlerbeundran och tyskvänlighet inom arbetarrörelsens reformistiska gren åter- finns i konsumentkooperationens tidning Vi , nr 1 (1942). Artikeln : "Snabbporträtt : Tusenkonst- nären - alla tiders största arbetsgivare," av signaturen Ulixes, beskriver i hänförda ordalag, Fritz Todt, den nazistiska arbetstjänstorganisationens ledare, (Organisation Todt. O.T ) . På tre hela spalter spar man inte på devota hyllningar, till den som skötte markservicen, etappväsendet för tyska armén, från bro- och vägbyggnad, befästningar till järnvägskonstruktion. Säkert med inslag av slav- och tvångsarbete. Han " omlade på mindre än tre månader 15.000 km av ryska järnvägar till tysk spårvidd". Och "Han reser sig som en fantastisk energisprutande fontän i det tyska arbetets mitt, befruktande alla dess vida fält". En verksamhet som då var förlagd djupt inne på ockuperat sovjetiskt territorium.Så går artikelförfattaren Ulixes på - i sossekooperationens nästan-avläggare till Wehrmachts : Signal.
En polisrazzia mot ett 1.000tal svenska kommunisters hem och partitidningen Ny Dag hade dock gen- omförts på Himmlers initiativ den 4 juni 1941 - som inte gav underlag för ett enda åtal, alltså bara vec- kor före det tyska storanfallet mot Sovjetunionen - som utlöstes på morgonen kl. 03.45 den 22 juni, Operation Rödskägg / Barbarossa. Men Sverige ville visa att man deltog i ” kampen mot bolsjevismen”, och då passade kommunisterna bra att offra, och säkert hade merparten hamnat i koncentrationsläger om tyskarna invaderat Sverige. Så skedde med de norska motståndsmännen. 1945 fanns 16.000 norrmän i tyska läger, varav 8.000 " im Reich.", och minst 500 norrmän avrättades av tysk militär på norsk mark.
T.o.m när USA ville mäkla fred mars 1943 kunde inte finnarna fatta beslut om det utan att rådfråga Berlin - utrikesminister Ramsay fick en utskällning av tyske kollegan Ribbentrop. Hitler vägrade att möta Ramsay och tyske sändebudet i Helsingfors, Wipert von Blücher, lämnade hotfullt staden. Informationen och läckan till tyskarna gjorde att USA:s förslag saboterades. Ramsay blev senare dömd i krigsansvarighets- processen 1946 för bl.a. detta - till två års fängelse.
LENINGRADS 900 DAGAR ! - TYSK OCH FINSK SVÄLTBLOCKAD 1941-1944 ! :
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Om Leningrad givit upp -då hade kanske Hitlertyskland segrat, dess offensiv gick i stå - bara några mil utanför Moskva. I det blockerade Leningrad växte (framlidne) svenske författaren Eino Hanski upp, vars far och tre nära anhöriga dog av svält under blockaden - som är den grymmaste formen av krigföring - eller hur ? Hanskis far var ändå, e.u. - en mycket vältränad idrottsman. Dagens nyheter , den främsta apologeten för Stor & Lillfinland intill denna dag, då som nu, skriver om kompositören D. Sjostakovitj den 28 september 2006 - med rubriken: Leningrads stora stjärna visar man en bild när Dim- itrij släcker de fosforbrandbomber som Luftwaffe lät regna ner över staden - men (!) inte ett ord om att finnarna kunde ha släckt denne senare evakuerade lysande kompositör - för evigt, med sin blockad - och vi hade istället till leda fått lyssna på - den av Tredje riket prisbelönade J. Sibelius - Finlandiasvit.
Kanske 2.000.000 människor inkl. soldater, omkom i Leningrad när Hitler och Mannerheim slöt ringen i september 1941 och upprätthöll dödens cirkel runt staden, i tre år med - ett invånarantal lika stort som hela Finland. Sedan fick artilleri och flygbrandbombning göra sitt - under de 900 dagarna. I sta- den fanns ca 30 % av den sovjetiska försvarsindustrin, och även stor gummi- och elektromekanisk prod- uktion, en magnet för Hitler och Finland. Stalin trodde att ett genombrott mot Leningrad skulle kunna ge upphov till en antibolsjevikarmé som skulle kunna påverka krigsutvecklingen.
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
INRINGNING OCH FÖRINTELSE ! - LENINGRAD OCH CANNAE !
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Inringning och förintelse utgjorde ett huvudelement i den tyska krigföringen enligt förförfattaren Sven Lindqvist i artikeln : Absolut förintelse, Dagens nyheter 16.11 -05. Cannae-tanken, slaget vid Cannae var central i tysk militär strategi, Vernichtung. Men när det gällde mord på civila hade tyskarna många föredömen , För- enta staternas på den nordamerikanska urbefolkningen, och den västerländska folkmordstrad- itionen i allmänhet. På samma sätt som den tyska kolonialismen utrotat hererofolket i nuvarande Namibia, tyska Sydvästafrika, i början på 1900talet, så skulle Leningrads befolkning utrotas, svältas ihjäl, bombas, eller dö av sjukdomar, och de överlevande skulle drivas rakt ut på stäppen, och staden göras till en enkel handelsstation. Allt enligt finska önskemål och finsk medverkan.
Detta är den tyska militärkulturen - som den finska krigsmakten från 1918, var en del av. Förmodligen påverkade den kulturen redan även det vitfinska folkmordet , 30.000 personer (+10.000 flyktingar) mot de besegrade finska röda 1918. I blockaden mot Leningrad skulle 3,5 miljoner människor förintas och drivas bort. Nu hade finnarna fått sin chans ! De tyska trupperna skulle möta de finska - som stod söder om Svir där Järv senare anlände i januari 1942- men sovjetiska motattacker omöjliggjorde all kontakt med dessa styrkor.
” - Håll det här i minnet ärade (ni innehar ju alla en god social position) Leningrads belägrare i Finland, i Väst- och Östtyskland, i Danmark (frikåren Danmark), i Holland, Frankrike och Spanien , ja och i Norge, dåvarande Norges mammors och pappors pojkar, Norges frikår, ni ärade direktörer, herrar fria vikingar. Berätta inte sannningen för era barn, de kommer aldrig att förlåta er, ljug också för era barnbarn, i händelser ni vill förbli, ärade och värderade medborgare i deras ögon. - Ty om ni talar om för dem, vad som verkligen hände, så glömmer de er, och minns bara offren, dem som ni offrade, Ljosja och Lidia i Leningrad. ( Ur: Paavo Rintalas bok : Leningrads ödessymfoni, Bonniers 1968.)
I april 1942 var Järv som mest i farten vid Svir, han deltog aktivt i avvärjandet av ett ryskt försök att öppna Murmanbanan - vid Jandebafloden - för att få matleveranser till Leningrad. De sovjetiska mot- attackerna kostade ryssarna ca en division (14.000) i i förluster. Det var här som major Sven Hedengren förde befäl över Järvs bataljon, och fick möta mongoliska sovjetmedborgare i fält, vilka han med sina rasideologiska värderingar, inte försummade att påpeka.
Svårt utmärglade tolvåringen Hanski evakuerades just i april 1942 över Ladogas isar på den s.k. Livets väg, österut i Sovjetunionen. Men t.o.m detta kryphål över Ladoga ville Finland, Mannerheim och Hitler, täppa till med ett anfall med tyska marinstyrkor, lv.flak-och artillerifärjor, mot ön Suho, hösten 1942 som tillbakaslogs.
Hanski överlevde kriget, och undkom av ren slump att bli uttagen till slavarbete och därmed säker död i Tyskland vid en Wehrmachtrazzia, i ukrainska staden Kiev. Järv avskar Murmanjärnvägen, som var en mycket betydelsefull ca 175 mil lång försörjningslinje till Leningrad. 1936 gick ca 20 % av rysk export / import på den järnvägen. 1934 - 12 miljoner ton gods och 12 miljoner resenärer . Västs Lend-and- lease- hjälp 1941- 45 uppgick totalt till 4 miljoner ton som jämförelse.
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
" STÄLLNINGSKRIGET " = OCKUPATION AV SOVJETISK TERRITORIUM
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Järv yrar om Leningrads konstmuseum - Eremitaget. Vågade han inte lösa entré utan kulsprutepistol i näven ? Hade Järv och Hitler lyckats - hade dess ovärderliga samlingar hängt, bl.a. på Herman Gör- ings Karinhall. Finsk kulturmission ” im Osten”. Vad hade de där att göra ? Järvs kulturinsats i ryska Karelen bestod i förutom att döda och såra ett större antal sovjetiska soldater, att bygga timmerkor- sun, och grovtimrade soldatmarkor i tidens Göringstil .
Ett väldigt timrande och snickrande under tre års ställningskrig, som Järv vill heroisera. Han uppger sig gjort ca 200 patrullraider in på sovjetkarelskt område, utan förluster, jo sitt ena ben och en soldat - hans barndomsvän. Det ansågs att om någon stupade på Svirfronten var det en tillfällighet eller ett misstag. I Finland anses visst de finlandssvenska förbanden undermåliga - (ni vet som finnar vanligtvis projicerar komplex på oss s.k. rikssvenskar) , ” de kom ingen vart” . Men är inget ämne för denna avhandling. Enligt Joksipiläs avhandling 2004 hade Finland i årsskiftet 1941/42 t.o.m. en tredjedel av sina soldater hemförlovade i det s.k. ställningskriget.
I finsk militär och nationell terminologi kallas: Folkmord = Frihetskrig, Anfallskrig = Fortsättningskrig, Ockupation av främmande territorium = Ställningskrig, Katastrofala nederlag = Avvärjningssegrar, Nazikollaboration = Vapenbrödraskap, Stöld av statlig militär utrustning & vapen = Vapensmussel,
Utsmuggling av polisefterlysta officerare = Motståndskamp, Petrozavodsk = Äänislinna/Onegaborg.
Förmodligen var även vinterkriget en möjlighet att kunna mobilisera det finska folket som var svårt splittrat efter inbördeskrigets fasor 1918 - det finsktyska anfallet 1941 mötte heller inget betydande motstånd inom befolkningen.
Finska statens insats - i ryska Karelen främst att upprätta koncentrationsläger för karelska sovjet medborgare,som de utrustade med ett rött tygmärke - efter föredöme av Tjeckoslovakiens bödel Heydrich i september 1941, som då införde gula Davidsstjärnan för alla judar. Att både Tjeckoslovakien och Polen förintats av Hitlertyskland tog inte finnarna notis om. Ca 3.000 av de ryska karelska invånarna dog i de finska koncentrationslägren, där 30.000 karelare var placerade. Karelarna var inte ett dugg intresserade av att hamna under den finska stöveln. Det fanns också planer på att förflytta
stora grupper av sovjetiska medborgare i Karelen - och ersätta dem med balter, det område som ansågs som tyska rikets vagga. Redan på 1920talet hade Finland och Polen gjort upp om " intresse- sfärer" i Estland, Lettland, Litauen. (Hovi)
Så var PLANEN och den kunde inte Järv påverka. Finnarna brände ner Karhumäki och Petrozavodsk vid Onega och plundrade. Detta i ett område, med både universitet, modernt jordbruk m.m. växthus- anläggningar, som efter Sovjetrysslands industrialisering var betydligt mer utvecklat än den då... rätt efterblivna avkroken Finland. Finnarna skar ner brödransonen till omöjliga 200 g., den sovjetiska hade varit på 800 g. Rysk karelska kvinnor som fått god utbildning i fackskola eller universitet, sattes på grov- eller renhållningsarbete. Stalins brutala avrättningar och utrensningar under 1937-38, handlade delvis om motverka det starka inflytande på Karelska republiken - som de finska flyktingarna från Finlands inbördeskrig ansågs ha skaffat sig- och deras planer på att upprätta ett Rött Storfinland. Men det fanns ingen finsk kultur i Karelen att bygga på annat än flyktingarnas egen - och centralmaktens tolerans av minoriteter brukar överallt minska - vid krigsfara,
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
LOTTA SVÄRD : ... MEN MEST ATT FASA INFÖR ?
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Värst överlägset uppträdde den finska krigsmaktens kvinnor - med lottakomplex - de var bittert hatade, enligt författaren Olavi Paavolainen i boken Finlandia i moll (1947) Natur o. Kultur.
Den sovjetryska åskådningen som betonade varje enskild människas sociala värde ” präglade”, fast det förstod inte den borgerligt, militaristiska, sturska och självgoda finska mentaliteten, skriver han. Det var också de sovjetiska kvinnorna som gjorde skillnad och vann kriget - genom sitt inträde i produktions- apparaten, när sovjetmännen försvann till fronten mot Tyskland och förluster som sparade 3% (!) av årsklasserna 1920-23.
Den finska Lotta-Svärdledaren Fanni Lukkonen, den då enda utländska kvinna som fått företräde hos Adolf Hitler - 20 maj 1943 - tilldelades av Führern, Den Tyska örnens orden - samma vecka som 10 norska patrioter avrättades i Norge. Landet, tyskarna inte ens - tillät att de helt, likriktade finska tidningarna fick skickas till. Så var det med Järvs kamp för Nordens frihet ! Vid den sovjetiska storoffensiven i juni 1944 när Järvs gamla kompisar flydde Svirfronten, som de tänkt använda som förhandlingsobjekt, - sprängde de, flera stora kraftverk som före kriget försörjt Leningrad och även inre Ryssland med ström vid Svirstroi, sadistisk meningslös förstörelse. För ” Nordens frihet” ?
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
KONSTANTIN SIMONOV PÅ NÄSET 1944 : DEN ANDRA ZONEN !
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
” - Jag säger avsiktligt mördarna, ty jag vill inte kalla såna människor för soldater som dödat Leningrads kvinnor och barn med svält ” skrev en sovjetisk frontkorrespondent (Krasnaya Zvesda) vid namn K. Simonov, i en svensk dagspressartikel. Bör var den senare kände författaren, Konstantin Simonov som följde den sovjetiska offensiven på Karelska näset i juni 1944 ). Artikelns titel : Den andra zonen. (Före Tarkovskij - som å andra sidan gjorde prisbelönta, i Venedig - som mästerverk ansett : Ivans barndom 1962)
Järv deltog i blockerandet av landvägen på Karelska näset, som stridsordonnans, samma uppdrag som Adolf 1914. Finland genomförde minering och artilleriblockad av Finska viken för att strypa Leningrad, plan- er som de utarbetat i hemlighet och provskjutit med Estland sedan 1920-30talen.De hade även en hemlig telelinje på Finska vikens botten och ubåtssamarbete. Ett väl utvecklat militärt operativt samarbete fanns också med Lettland , Polen, Tyskland och Sverige, inklusive underrättelseväsen
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------
LITE HARRY-HISTORIA :
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Harry läser Aristoteles och Byron i korsun. Går sen och stänger av sitt högstämda själsliv - för att gå att skjuta de ryssar som är hans ”plikt” mot fosterlandet - som han senare lämnar (!) för en livslång trygg tillvaro och framgångsrik karriär i Sosse-Sverige. Får ni ihop det ?
Själv stammar han ur det österbottniska bondeskikt som gjorde gemensam sak med Mannerheims vit- gardister 1918, och slaktade röda torpare, arbetare, daglönare, i tron att ryssarna hotade landet. Om inte bolsjevikerna gjort revolution hade Finland inte blivit självständigt. Både tsaren och provisoriska reg- eringen Kerenskij höll greppet om Finland - och denne upplöste t.o.m den finska riksdagen 1917, som reaktion på 1916 års val som givit socialdemokraterna majoriteten 103 mot 96.
Finnarna hade även vid denna tid allmän rösträtt, ej värnplikt för ryska tsardömet och dödstraff tillämpades ej. Alltså - en ganska modern tillvaro, jämfört med sina svenska grannar. Västmakterna sinkade så långt som möjligt erkännadet av Rysslands randstater, Finland, Baltikum, eftersom man hoppades och räknade med en monarkistisk restauration in i det längsta, och då skulle tsaren behöva sina gamla besittningar. De baltiska staterna erkändes därför först 5 år efter bolsjevikernas erkännande.
Hos Järvs anhöriga tog en finsk jägare in, den tidens finska tysklandsfrivilliga, (ca 2.000) som stred för Kaisertyskland på baltiska fronten från maj 1916, och lade grunden till det finska militärpreusseriet, och försökte privatannektera ryska Karelen 1919-22, vid tre tillfällen - det första finska krigen mot bolsje- vikerna. Många av dem fick sen höga poster i finska armén, vilket säkert noterades i bolsjevikernas Leningrad. Den militaristiska och efterblivna finska staten som 1935 inte drog sig för att åtala en ut- gåva Jaroslav Haseks : Soldaten Svejk. Hellre Sven Dufva än Svejk.
Järv börjar studera i Sverige och vänder på varje filosofisk-etisk sten som går att rubba - därmed gör han precis det som hans Mannerheimregim hatade och motarbetade i finsk kultur.1958 anställs han på Kungl. biblioteket. Med Hitlerkorsmarkering på uniformen tar han sedan plats i Judiska museets styrelse och blir Kafka-expert. Hoppar sedan på författaren Peter Weiss för hans Kafkapjäs, 1976 Nya processen, . Eller var det för Weiss samtidiga storverk, " Motståndets estetik. .. ? Håller föredrag om ”funktionell disciplin” för svensk militär.
Är det WaffenSS -”pedagogiken” där e.u. en ganska jämlik anda rådde och enskilda initiativ uppmunt- rades. De finländare som blev kvar - fick bygga upp och betala skadeståndet. Järvs tes är att ryssar är passiva, beroende av ordergivning som de lyder in absurdum. (Hmm... De ryska partisanerna som var den mest effektiva motståndsrörelsen mot tysk ockupation i hela Europa.) Vill han avdramatisera kriget och skapa ett intryck av en skjutbana med ofarliga men ilsket bligande pappsoldater ?
------------------------------------------------------------------------------------------------------------
JÄRV OCH CHURCHILL : OMAKA PAR !
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Järv citerar Churchill i filmen, som citerar Byron - i ett tal under vinterkriget 1939/40 om finnarnas kamp - på temat: " Vad fria män förmår" , mot den " bruna massan." den 20 januari 1940. Den massa som skulle rädda det England som kämpade på liv och död mot Hitler. Men manipulerar Järv tittaren medvetet ? Han använder m/39 års Churchill, som var högst tveksam till finsk politik redan då. Den 27 juni 1941 höll han ett radiotal :
"- Every man ! - som marscherar med Hitler är vår fiende. Detta är vår politik och detta vårt budskap. Därav följer alltså att vi skall ge Ryssland och det ryska folket all den hjälp vi kan. " Han var som marinminister 1939 övertygad om det rätta att ge Sov- jetunionen möjlighet att stärka sitt försvar - Trippelalliansen - och han ansåg att sovjetiska marinbaser i Östersjön inte var till nackdel för britterna.
Hösten 1941 och våren 1942, som filmen behandlar, hade Winston både förklarat krig mot Finland, den 6 december 1941, trevligt nog på Finlands nationaldag, stoppat den finska handelsflottan, rekvirerat dess fartyg och även från ett hangarfartyg beordrat bombning av norska Kirkenes med 28 nerskjutna tyska flygplan , samt finska Liinahamari, en hamn vid Petsamo, där även finska civila omkom - den 30 juli.
Förste amiralitetslorden Winston Churchill meddelade sin regering den 27 oktober 1939: - " Vi har för- visso inget intresse att motsätta oss de ryska kraven på östersjöbaser ” . Dessa behövs endast mot Tyskland och då det gäller att anskaffa dem kommer en skarp motsättning mellan ryska och tyska intressen att bli den tydliga följden. ---- " Rysk marin makt i Östersjön kan aldrig bli något hot mot oss. Endast Tyskland är faran och fiende där. I själva verket har Storbritannien och Sovjetunionen,gemensamt intresse att stänga så stor del av Östersjön som möjligt.
F.ö. blev den finska legationen i London träffad av tyska bomber - efter första attacken flyttades legationen,varpå den återigen blev mål för Luftwaffes terrorbombning av brittiska civila mål. Churchill kunde uttala sig om mycket. När Finland skrev på vapenstille- ståndsvillkoren i Moskva 28 september 1944 lät det så här i överhuset, alla Churchillfans: : ” - Finland (och Rumänien) marscherade blint upp bakom Hitler och försökte att ödelägga Ryssland, och gav sitt bidrag till de oerhörda lidanden som det ryska folket har varit utsatt för, har överlevt och segerrikt övervunnit. Jag måste fästa även uppmärksamheten på den återhåll- samhet Ryssland visat gentemot dessa länder " (!)
12 oktober 1941 : Lord Beaverbrook i radiotal, Storbritanniens minister för flygplansproduktion, efter sitt besök i Moskva: " - Ryssland står nu mot den största sammanslutning av vilda makter som världen någonsin skådat. Finland, Rumänien, Ungern, Italien och över alla Tyskland, sammangaddade i mord och mordbrand, dragande fram genom världen erövrande och torterande det ena folket efter det andra, ända tills mänskligheten kommer att ha brutits och böjts i ett martyrium, till vilken det inte finns någon motsvarighet "
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------
ÖVERSTE MARTTINEN och VAPENSTÖLDERNA :
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Huvudroll II i filmen : Överste Alpo Kullervo Marttinen. Järvs regementschef, IR61, Mannerheim- favorit , senare USA:s man i Norra Europa , som Järv smugglade över illegalt till Sverige 1945, efterlyst i sin utevaro, för vapenstölder. Finsk militär stal och gömde undan statliga vapen och krigsmateriel över hela landet, för 35 bataljoner(!) i strid mot fredsavtalet med de allierade - Sovjetunionen , Storbritannien.
Dagens nyheter skrev 1946 om vapengömmoaffären, ett finskt brott mot fredsavtalet med segrarmakterna : ” - Att något sådant kunde beordras och utföras efter stilleståndet visar vilka svårigheter Paasikivi haft att övervinna. De finska militärerna har inte lyckats frigöra sig från den olycksaliga konsp- irationstraditionen. Bara fosterlandets intresse åberopas, det må vara hur kortsynt, hur snedvridet som helst, så har officerare på ledande poster ansett sig kunna handla som ingen civil statsledning existerade. Hypotesen om ett krig mellan Sovjet och västmakterna under 1945 eller 1946 hör till de mest verklighets- främmande man kunde hitta på, men för finska högkvarterets operationsavd. var den ett närliggande antag- ande - dessutom tydligen en önskvärd utveckling. Detta generalstabstänkande framstår nu som en fullt stilenlig avslutning på den verksamhet som inleddes med de militära finsk-tyska intrigerna under hösten 1940 och vintern 1941.”
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
KEKKONEN : JÄRVS HATOBJEKT :
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Finske presidenten Urho Kekkonen om vapenbrottet : ” - Ett brott som gjorde landet stor skada" ! Alla finska politiska partier tog avstånd från vapenstölderna . Hundratals finska officerare dömdes till - dock, milda fängelsedomar. Finland hade 1918-44 kar- aktären av ett feodalrike, med olika grupperingar, som kämpade om makten, vilket gjorde att regering och riksdag ställdes åt sidan, både hösten 1940 när tyskarna drog in och även vid Ryti-Ribbentropavtalet i juni 1944 - som stadgade att Finland inte skulle söka separatfred - utan tyskt medgivande. Så förs ett finskt "separatkrig".
Det retade gallfeber på USA:s president Roosevelt som utvisade den finske ambassadören Hjalmar Procopé . Diplomaten Sven Grafström i svenska UD-ledningen skrev i sin dagbok : ” - Finland avvisade det sovjetiska fredsförslaget i mars 1944, för att uppnå en bättre position, vilket inte var möjligt. ” - Finnarna tycks ohjälpligt beslutat sig för att göra alla tänkbara misstag innan detta olyckliga krig gått till ända. ” Det visade sig också att finska riksdagen inte fattat några beslut i utrikesärenden från 29 november 1941- till september 1943, nästan två år. Vem fattade besluten ?
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
DEN SOVJETISKA STOROFFENSIVEN : 9-20 JUNI 1944: " Så bråttom finski pojkarna - nu hade fått ! ”
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
De sovjetiska militärkretsarna var inte nöjda med Molotovs hantering av den sega finska kapitulationen, under våren 1944. De blev tvingade att använda trupper som bättre behövts i storoffensiven mot Tysk- land - och detta samt det finska motståndet, ökade förlusterna i mänskligt liv under resten kriget.
9 juni 1944 kom Röda arméns offensiv - stållavinen som finnarna kallade den - eller som en menig, ” det var en väldig artillerield” (!) Nu - när vår hjälte Harry Järv var justerad - och inte kunde spana bakom/ framom de ryska linjerna - hade de lyckats föra in i det då ännu belägrade Leningrad, 10.000 artilleripjäser, 1.000 Stalinorglar, , 500 bombplan, ca 700 tanks, baltiska flottans 175 pjäser, 500.000 man elitgardestrupper, och grupperat dem på det smala Näset. Nu var det inte läge för vare sig Byronstudier, eller ens dennes landsman - Churchills eldande proklamationer, och Mannerheims dagorder om att befria Karelen från juli 1941, en upprepning av marskens dagorder från re´n 1918 års finska kampanj för att erövra ryska Karelen och utrota bolsjevismen.
En skicklig " maskirovka " operation i sig, men Röda armén hade utvecklats till mästare i att maskera sina anfallsförberedelser och grupperingar, ända sedan Stalingrad, noga kartlagt de finska linjerna med flygspaning och kommenderat: Eld ! Den första ryska spärrelden kunde märkas i Helsingfors på 15 mils avstånd. 1.000 flygplan mjukade upp de finska frontställningarna och de bakre linjerna. Baltiska flottan sköt 11.000 projektiler 9-13 juni. 10 dagar senare - den 20 juni kl. 19.00 var de i Viborg och finnarna på vild flykt.
En karelsk bonde: ” - Först sprang soldaterna, sen sprang vi - sen sprang ryssarna”. En mycket svår terräng att föra fram trupp i - lättförsvarad med många vattendrag och flodövergångar som lätt tränger ihop truppmassor och gör dem till lätta mål för bakhåll och artilleri. Svårt med utrymme för stora militära operationer. Ur intervjuboken : Soldaternas röster. Paavo Rintala. Bonniers 1967: - ” Det fanns redan ryssar överallt (Viborg). Dom sköt inte på oss utan bara skrattade: -" Så bråttom finski pojkarna - nu hade fått ! ”
Offensiven - en av 10 lyckade storoffensiver 1944 var även ämnad att dra bort uppmärksamheten från uppbyggnaden av Röda arméns offensiva operation i söder - som skulle helt riva upp och krossa en tysk truppstyrka på 850.000 man - Armegrupp Center - Operation Bagration- samt förstås att kasta ut tyskarnas finska " Waffenbruder" ur kriget - vilket även skulle genera tyskarna. " " Tiden har kommit att slå ut Hitlers finska drabanter" , skrev Pravda.
Och Operation Bagration - den största enskilda segern på östfronten och en katastrof för tyska armén av otroliga proportioner, värre än Stalingrad, som utplånade 25-28 divisioner, 350.000 man totalt. Den 17 juli marscherade 90.000 - som vanligt flinande -tyska krigsfångar genom Moskva - åtföljda av tankbilar som sprutade gatorna med desinfektionsmedel...
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
MOSKVA OCH TEHERANMÖTET HÖSTEN 1943 :
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Vid de allierades konferens i Teheran i december 1943, ville Sverige påverka USA för att Finland skulle få goda villkor vid ett fredsslut, vilket inte USA tog någon hänsyn till.
Moskvaradion sände i slutet av 1943 ett program som bl.a. förklarade: ." Hufvudstadsbladet påstående om att Finland för ett separatkrig och icke äro axelmakt , är sant att säja ett lån från Machiavelli, som är värdelöst nu. Bland undertecknarna av utrikesministerkonferensen oktober 1943 i Moskva är utrikesminister, Cordell Hull USA, och sagorna om separatkrig, gränsintermezzon och försvarskrig kommer inte att rädda Mannerheims hantlangare - Finland står nu inför villkorslös kapitulation" !
Inför USA:s diplomat McClintock uttryckte Ramsay pessismism inför resultaten från Moskvamötet och McClintock försökte inte att lugna ministern. USA-diplomaten blev strax senare hemkallad, relationen nedgraderad och upprätthölls av tredjesekr. E. Guillon.
På Teherankonferensen sista dag 1 december 1943 - blev Finland behandlat som en detalj, bland många andra viktigare frågor. Finland skulle erbjudas en förhandlingsfred, men inte villkorslös kapitulation, i sex punkter: (1.) 1940 års fredsavtal skulle återupprättas. (2.) Hangö eller Petsamo skulle för all framtid förenas med Sovjetunionen. (3.) 50% skadestånd för vad finnarna förstört. (4.) Avbryta förbindelserna med Tyskland. (5.) Tyska trupperna skall drivas ur Finland. (6.) Demobilisering av de finska styrkorna.
Churchill menade att det alltid var svårt med att få in krigsskadestånd, men Stalin gjord då klart att om inte Finland accepterade skulle landet ockuperas.De västallierade var intresserade av en enda sak - att Finland lämnade kriget, oavsett hur och vad som än skedde med landets framtid, därför att det betydde att de kanske 50 sovjetiska divisioner som finnarna band - kunde kastas in på andra avsnitt på mycket viktigare fronter, som Baltikum, Vitryssland, Polen, Ostpreussen m.m. Ju mer Sovjetunionen kunde pressa tyskarna, desto större chans var det att Operation Overlord, invasionen av Frankrike i juni kunde lyckas och de västallierades förluster - hållas nere.
Erik Bohemans mäklarroll började på allvar den 20 november 1943, då han blev kallad till den sovjetiske ambassadören Alexandra Kollontaj ett möte som hon betraktade som en utlöpare av Teheranmötet. Hon ville att Finland skulle sända en representant till förhandlingarna, denne skulle vara välkommen, och hon framhävde att Moskva inte krävt villkorslös kapitulation. Hon kunde inte själv kontakta Helsingfors, och lät förstå att man ville att Mannerheim skulle stå bakom en finsk fredsönskan.
Mannerheim skrev omedelbart före vinterkriget 1939 när Finland avvisade nya förhandlingar genom statsminister Erkko och utrikesminister Cajander : -" Den finska statsledningen har underlåtit att tillvarata upplagd chans och därmed försvagat landets position. Det var farligt att mista tid 1938-39, då Sovjetryssland senare kände sig sviket av väst - och hotat av Tyskland och den tiden skulle bli kort. V. Molotov avlöste Maxim Litvinov den 4 maj 1939 och Kreml började nu även att i juni förhandla med Storbritannien och Frankrike - förhandlingar som sköttes så illa - avsiktligt- att Moskva inte kunde hantera situationen i Europa efter västdemokratiernas utlämnande av Tjeckoslovakien till Hitler 1938/39, som öppnade porten till öst - utan slöt en nonaggressionspakt
med Tyskland 23 augusti 1939. Dåtida Sovjetunionen betraktades inte av västmakterna som en meningsfull och kompetent militär allianspartner, f.ö. var västs avsikt att kanalisera den tyska aggressionen österut,det Lebensraum som Hitler så tydligt skrivit i Mein Kampf . Väst ansåg däremot att Polen var en militärt kapabel nation, och Chamberlain gav gärna garantier att försvara Polen, som skedde den 31 mars 1939, väl vetande att bara Sovjetunionen kunde hjälpa Polen, ett Polen som inte ville sätta sitt namn på något som helst avtal där även sovjetiska representanter signerat. Polen hade även i sitt anfallskrig 1920 mot de då svaga bolsjevikerna erövrat
i strid mot Versaillesfreden stora territorier från Vitryssland och Ukraina, ett rov som man ville behålla och utnyttja - och infört
samma kolonialsystem som britter och fransmän utanför Europa.
Men efter Tysklands segrar på kontinenten 1940-41 kom Mannerheim att tro att Tyskland var starkt och Sovjetunionen svagt. Men när 1941 passerat och tyskarna ännu inte intagit vare sig Leningrad eller Moskva - ändrade han sig och vill att Finland skulle gå in i enbart ställningskrig av erövrad terräng. USA:s inträde i kriget i december påverkade också.
Varför band Finland sig till ett Tyskland på väg mot undergång 1944 , när det inte under tre år ingått ett officiellt fördrag ? Sammanbrottet för separatkrigstesen började redan efter Stalingrad i början av 1943. Den 20 mars erbjöd USA medling, Linkomies-regeringen avböjde. När Ryti skrev i juni 1944 till Hitler att Finland inte skulle söka separatfred, blev talet om separatkrig - definitivt makulatur.
När den för Finland överraskande sovjetiska storoffensiven kommer den 9 juni 1944 förklarar Hitler den 12 juni 1944 : - " Finland får hjälp så länge de fortsätter att strida." De fick 9.000 pansarskott (Panzer- faust), 5.000 pansarskräckar (Panzerschreck/ raketgevär), och 16 juni 70 flygplan och pansarvärn, storm- artilleri, samt flygplan från tyska styrkorna i norra Finland på sovjetiska Murmanskfronten. Så långt Jokisipilä.
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
FINNARNA OCH FREDEN 1944 :
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
I januari 1944 redogjorde statsminister Linkomies om regeringens beslut att söka fred med Ryssland, som riksdagen godkände. Paasikivi och Carl Enckell sändes till Moskva och fick fredsvillkoren med sig hem till riksdagen i april. Regeringen menade att kraven inte kunde uppfyllas, speciellt internering av tyska armén,ej heller krigsskadeståndet på 600 miljoner dollars. (Stalin visste att Finland punktligt betalade sitt statslån till USA - en återbetalning som president Roosevelt såg som mutor. ) Finnarna var också rädda för att tyskarna skulle ockupera landet som i fallet Ungern - den 19 mars 1944.
Svaret överlämnades till Kollontaj och Moskva som officiellt meddelade att Finland förkastat fredsvillkoren och heller inte framställt egna förslag. Därför får finska regeringen bära hela ansvaret för förhandlingarnas sam- manbrott.
Paasikivi skrev: (1944 sept). "Vi har gjort den ena dumheten efter den andra. Det var en stor olycka att vi inte slöt fred i april, men då trodde regeringen och militären att Tyskland skulle vinna kriget. Vi saknade det nödvändiga moraliska modet. Först nu när kriget går mot sitt slut kan även en blind se hur hur situationen är. Och här har vi hamnat som en följd av dumma äventyrspolitiken som militären bär främsta ansvaret för. Fred hade varit möjlig på bättre villkor än nu, och hade Ryti och Mannerheim samtyckt hade det finska folket godkänt det, och vi skulle ha sluppit alla döda och lemlästade."
Ett nytt fredsinitiativ togs av bl.a Atos Wirtanen. Denne ville utge en tidning, Selvät Sanat/ Klara ord, som skulle distribueras till ledande medborgare. Han kom då under hot om att anhållas av statspol- isen, och blev genom det svenskfinska " samarbetet " på säkerhetspolisens område angiven och kontrollerad av Säpo vid en båtresa till Sverige. Censuren och kontrollen hade gått mycket långt i Finland. Men planer som att upprätta en finsk exilregering i Sverige genomfördes aldrig- inte ens ryssarna var intresserade, utan ville att Mannerheim skulle stå bakom ett fredsförslag.
När tyska armégruppen Nord stabiliserat fronten vid Narva, började Tyskland att pressa Finland till att sluta upp helt på tysk sida. Vapenleveranserna blev väsentligt reducerade och general Dietl meddelade Mannerheim att tyska vapen inte fick leveras om det fanns risk att de kunde hamna i fiendens händer. Även leveranser av spannmål minskades.
Generalstabschefen Heinrichs inbjöds till Führerhögkvarteret i Berchtesgarden i maj för att åhöra tyskarnas synpunkter. 12 maj 1944 uttalade USA, Sovjetunionen och England en fördömelse av Bulgariens, Rumäniens och Finlands deltagande i kriget.
I maj 1944 sände Mannerheim ett personligt brev till Hitler - som inte var nöjd med den försiktiga och diplomatiska tonen, och vapenembargot upphävdes inte. Hitler fruktade att ett finsk-sovjetisk stillestånd och ev. sovjetisk ockupation skulle hota hela den tyska strategin i Östersjön. Den sovjetiska flottan kun- de ta sig ut i Östersjön och hota svenska malmleveranser till tyska rustningsindustrin, tyskarna kunde förlora kontrollen av nickelgruvorna i Petsamo och de tyska marin- och flygbaser som genomförda an- grepp mot de allierades konvojer till Sovjetunionen. Eller också kunde Sverige få godkänna sovjetiska trupptransiteringar.
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
RYTI OCH D-DAGEN :
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Några dagare efter D-dagen 6 juni 1944, skrev president Ryti ner några betraktelser över situationen : Den mest sannolika utgången verkar nu vara att en seger för den anglo-bolsjevistiska alliansen. Finland är klämt mellan valet mellan total tillintetgörelse av bolsjevismen eller skapelsen av ” Neuropa” på andra sidan. Finland kan självklart stötta det sista alternativet. Om bolsjevikerna segrar blir Polen, Donau och Balkanländerna, Nord- finland och Kirunaområdena bolsjeviserade. - en utveckling som England och USA inte kan hindra. USA behöver alla krafter i kampen mot Japan. Stalins avskedsord till japanske utrikesmin. Matsuoka i april 1941. Låt oss hålla ihop - vi är bägge asiater. En seger för axelmakterna vill betyda tysk dominans över Europas stater och upplös- ning av det brittiska imperiet. - och förhållandevis välstånd för den europeiska kontinenten, om man kan utnyttja ryska och afrikanska naturrikedomar. För Finland vill engelskt nederlag betyda av det förlorar en god vän, som vi har många kulturella band med. Festung Europa är tillräckligt väl försörjt med råvaror, arbetskraft, som gör att det kan uthärda en lång belägring som kan resultera i en kompromissfred.”
Den sovjetiska storoffensiven på Karelska näset juni 1944, blev avgörande för Finland. I slutet av 1943 började sovjetiska högkvar- teret att utarbeta planer för 1944 års offensiver. Där ingick en strategisk angreppsoperation mot Finland på Näset för att krossa de finska styrkorna och en gång för alla kasta ut Finland från kriget.
General Erfurt skriver i sin dagbok att den finske översten Melander sa: " - att vid fronten var man bekym- rade över högkvarterets passivitet och att ett tryck från tysk sida skulle vara behövligt. Vid fronten sa Melander: -" kunde man inte förstå varför bara Tyskland skulle bära krigets bördor."
Generalmajor Vihma, som senare stupade på Näset: " Vi frontsoldater kan inte förstå varför vi inte har hjälpt tyskarna vid offensiven mot Leningrad. Om vi i rätt tid angripit norrifrån så hade vi kunnat erövrat den och bespart oss nuvarande problem. Den politiska hänsynen är bara såpbubblor, som inga front- soldater tror på. Vi hör sam- man med Tyskland i liv och död. Vår ÖB är senil och presidenten lever i en förkrigsvärld som inte existerar längre." Andra finska officerare hoppades att tyskarna ville ingripa hårt mot fredsrörelsen och de " förrädare" som stod bakom.
Den finska arméns nära förbindelser med tyska militärkretsar var av gammalt datum. Topposter i armén blev ofta besatt med veteraner från 27. Preussiska jägarbataljonen, som utbildades i Tyskland och slogs för Tyskland i första världskriget, och man hade naturligtvis bevarat förbindelserna med de tyska officerarna. Under mellankrigstiden blev alla yngre officerare och reservofficerare uttagna från den fascistiska studentorganisationen AKL.
Då Tyskland genomförde Anschluss med Österrike upplyste Blücher (tyska sändebudet) ” att en del finska generaler inte dolde sitt erkännande och beundran för den snabba kuppen... mellan det finska och tyska armén råder ett så gott och kamratligt förhållande att regeringen måste ta hänsyn till detta i sina beslut.
I februari 1944 genomförde den 13. sovjetiska luftarmén rekognosceringsöverflygningar över hela Näset till Viborg. Perspektiv- fotografering skedde från en höjd av 50-70 meter, för att tillsammans med andra upplysningar ge underlag för den inledande flygbombningen på djupet. 550 mål var noterade för beskjutning och förstörelse. 150 tunga vapen placeardes ut - på varje frontkilometer.
21. armén bestående av tre armekårer, skulle angripa på en 20 km bred front, stött av tungt artilleri, kustartilleri, östersjöflottan och flygstridskrafter. Efter detta skulle 23. armén rulla upp de finska ställningarna, tillintetgöra de 3. och 4 . finska armékårerna, och stöta fram mot Viborg inom loppet av 9-10 dagar.
Inför offensiven utsände den sovjetiske generalöversten Govorov sin dagorder: ” Vi skall ge Hitlers finska hantlangare dödsstöten... fördriva angriparna från sovjetisk jord, hämna deras brott och värna om Lenins ärofulla stads säkerhet. 24 divisioner inkl. reserv inledde anfallet tidigt på morgonen den 9 juni. (Detta avsnitt hämtat från en dansk författare på www - Henrik...)
Så sent som i mars 1944 deklarerade Linkomies optimistiskt att man kunde släppa ryska Karelen i utbyte mot fred. Finland trodde aldrig att Röda armén skulle gå till anfall på Näset. De trodde så sent som i maj - att det inte skulle komma någon allierad invasion den 6 juni i Frankrike - och att tyskarna skulle kunna slå tillbaka den.
Några utdrag från Dagens nyheters ledare måndagen den 15 maj 1944.: Sista varningen: - " I Finland har fredsdiskussionerna avblåsts enligt tysk önskan.- - - Censuren har strängare order än tidigare.--- Även inom riksdagen måste man säga sig att regeringen under de kritiska veckorna har skött upplysningsverksamheten mer än lovligt ensidigt.- - - Bara ett exempel. Några dagar efter Paasikivis återkomst från Stockholm i slutet av februari fick utrikesministern besök av tyske ministern i Helsingfors, som högst officiellt förklarade att en finsk separatfred skulle betraktas som " klart förräderi" och omedelbart - utlösa konsekvenser i överensstämmelse härmed.
Men om denna demarché fick riksdagen och utrikesutskottet inte höra ett knyst - tvärtom skildrades vapen- brodern som tålmodigt förbidande, lojalt respekterande viljans frihet för Finlands del. Det var inte den enda punkten där folkrepresentationen fördes bakom ljuset. Hur opinionen nu bearbetas - - - exemplifieras- - - till den förberedelsevis diskuterade norsk-ryska överenskommelsen (motsvarande ett avtal med engelsmän och amerikanare) rörande de militära och administrativa förhållandena i samband med befrielsen. (av Nordnorge -Finnmark. min anm.) Huvudsyftet är som bekant att fortast möjligt säkerställa det norska självstyret. Därför har norrmännen varit så angelägna att skapa fasta regler och avlösningsförfaranden.
Enligt den finska tidningen (Åbo underrättelser) blir det till att "en av Rysslands imperialistiska drömmar så gott som förverkligas" inför perspektivet av en rysk ockupation av Nordnorge " har man såväl i Norge som Sverige skäl att fråga sig vilka fördelar en allierad seger slutligen skulle kunna medföra för Skandinavien"... " Så lätt har finnar att förstå norrmännens strävanden !
Den stora invasionen (i Normandie) kan ju misslyckas, Skulle det inträffa , så lättar bekymren omedelbart för Tanner och likasinnade. Deras hopp står fortfarande till de tyska vapnen. Det förklara bland annat varför reger- ingen vid varje tidpunkt omsorgsfullt undvikit att precisera en egen positiv ståndpunkt beträffande fredsvill- koren.- - - Finska regeringen kunde yttra sig när och hur den ville skriftligt eller muntligt - men för den var det ett huvudönskemål att inte ohjälpligt kompromettera sig i tyska ögon." (!)
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
" I SJÄLVA VERKET HAR RYSSARNA I ALLT DETTA FRAM OCH TILLBAKA - VISAT STORT TÅLAMOD MED FINNARNA " ! (Sven Grafström -UD. 1944)
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Orealistiska bedömningar från ett land stenhårt nertryckt av censurmyndigheter. Den som trodde på en allierad seger kunde bli åtalad och dömd, som Arvid Mörnes dotter. Defaitism ! Den 2 juli höll statsminister Linkomies ett radiotal: " - Finland lägger ned vapnen endast i samförstånd med Tyskland".(!) T.o.m tyske sändebudet i Helsingfors, Zechlin, yttrade till UD:s Sven Grafström att finnarna varit dumma som inte skaffade sig fred. ” - Det finns bara ett folk som kan göra finnarna äran stridig som det politiskt dum- maste - och det är det tyska.” 29 augusti skrev Grafström : ”- I själva verket har ryssarna i allt detta fram och tillbaka - visat stort tålamod med finnarna” .(!)
Om inte Finland svarade på de sovjetiska stilleståndsvillkoren den 2 september och bröt sina förbindel- ser med Hitlertyskland - föll det sovjetiska förslaget, och Finland skulle då utsättas för ockupation. Men den 4 september 1944 bröt freden ut.
Det är ett talesätt om Finland - att när det handlar om krig finns det ingen riksdag och regering som kan stoppa det - men när det blir tal om fred - måste riksdagen absolut höras, varefter freden inställs. Molotov ansåg att finnarna förhalade fredsvillkoret att driva ut tyskarna den 15 september och i okto- ber när finnarna tvingades till strid för att driva ut tyskarna, då ca 55.000 finländare flydde till Sverige, och tyskarna lade hela Nordfinland och Nordnorge i ruiner, med 50.000 internflyktingar skrev Sven Grafström: ” - Men det är också den yttersta konsekvensen av de åtgöranden som vidtagits av världens bägge kanske politiskt mest obegåvade folk "(!) Dessa tre krig på fem år - kostade Finland 80.000 stupade, 220.000 sårade, 3.400 civilas liv.
Finnarna försökte också smöra med att betala av sin statsskuld till USA på dollar och cent när - men USA ville inte bli mutat - av ett land som ställde baser till förfogande till Görings Luftwaffe som likvid- erade allierade sjömän och material i konvojtrafiken till Murmansk. Av denna goda betalningsförmåga förstod Stalin att han kunde klämma i med ett saftigt skadestånd mot Finland på - 600 miljoner dollar - 1944. Bl.a för Svirstrois kraftverk.
Churchill och Roosevelt accepterade den västgräns som Stalin uppnått 1939. Vid Teheranmötet i nov- ember 1943, hade de frågat Stalin om Finland. Stalin sa att finnarna riktat frågor till Sovjetunionen om dess avsikter med Finland. Han hade svarat att Sovjetunionen icke hade avsikt att beröva Finland dess oberoende - men han drog inte tillbaka sina krav. Stalin menade att ” finnarna varit lika grymma och obarmhärtiga som de tyska arméerna mot den ryska befolkningen - men att han fann att ett land som kämpat med ett sådant mod - hade förtjänat en viss hänsynsfullhet och oavhängighet.”
Molotov vid fredsförhandlingarna 1944: ” - Finland skulle aldrig ha uppnått självständighet under tsarepoken. När Hitler attackerade tyckte ni att det var ett underbart tillfälle att hoppa in i spelet och marsch- era till Vita havet eller till Ural. Vi gav Petsamo till Finland två gånger och båda gångerna släppte ni in Sovjetunionens värsta fiender där.” Finnarna betalade också för de tyska trupperna i Finland -” Buschenhagenkrediten.” (tysk sambandsofficer från tyska Norgearméns stab. Avl. i sovjetiskt krigsfångeläger 1955 ca.). Skadeståndet halverades senare.
Finland lovade även 1944 bort det Åland man inte ägde - till Stalin, men erbjudandet avvisades. Finn- arna befäste Åland både vid vinterkriget 1939 och som vasallstat till Nazityskland 1941-44. Det var Nationernas förbund (NF) som reglerade Ålands situation 1921, där ålänningarna skulle få vara autonoma , svenskspråkiga och skyddas mot finsk immigration. Sverige hade gärna lagt beslag på Åland, men eftersom det tillhört Ryssland sen 1809, hade f.d. ryska storfurstendömet Finland en starkare hand vid förhand- lingarna. Sa inte Järv att ” han räddade oss från att bli grannar med Sovjet ” ? Med Stalin i Mariehamn ? Järv blev dock granne både med Tage Erlander och Sovjets ambassad i Marieberg - men det är en annan historia.
Marttinen fick inte stanna i Sverige men Järv översatte anonymt ett manifest av honom i högerpar- tiets, Svensk tidskrift, 1946 som ett första bidrag - till krig n:o 3. Marttinen tog sig senare till Vene- zuela på asylkontinenten för nazister, men kom 1947 till USA. Där föreslog han State departments George Kennan, att man skulle rekrytera 2.000 finska officerare till en motståndsrörelse mot sovjetisk ockupation, vilket accepterades av USA, kanske en del i CIA:s Stay-behind/Gladio-projekt.
Han nämns i Linda Hunts bok: Secret Agenda : Operation Paperclip, (efter gemet på asylansökning- arna) som handlar om hur USA:s säkerhetstjänst inför kalla kriget sökte engagera pålitliga gamla tyska nazister (som Klaus Barbie, Gestapoman i Frankrike bl.a.), och andra tjänstvilliga krafter. Barbie var en av dem som katolska Vatikanen smugglade ut till OSS/CIA. Alpo blev sen major/överste i U.S. Army, och uppenbarade sig gärna i Helsingfors, då där pågick ESS- konferens med 35 utländska utrikes-minist- rar, 1969 - eller SALT-avtalsförhandlingarna 1973 för att lobba för USA:s synpunkter. Hans mörka spådomar om Finlands öde hade då inte gått i uppfyllelse. Marttinen var först tänkt att fungera som ledare av en finsk motståndsrörelse på svensk mark.
Marttinens äldsta bror hade stupat redan 1919 när Finland intervenerade i ” finska intressesfären” Estland med en frikår på 3.000 man, för att egentligen förbereda en marsch mot bolsjevikernas Petrograd, som man aldrig liksom esterna vågade sig på - eftersom
de tsartrogna styrkorna med general Judenitj som västmakterna satte istånd att marschera Narvahållet - knappast kunde tänka sig att erkänna Finland, och de baltiska staterna som oberoende av tsarimperiet, som Lenin och Stalin gjort och var beredd att göra.
Finland och Polen förhandlade vid denna tid även om hur inflytandet över de baltiska staterna skulle utövas och fördelas. Där deltog även Sveriges egen nazimajor och senare SS-värvaren Martin Ekström , som intog Narva 1919 och storfinske Aarne Snellman, som senare blev Järvs divisionskommendör, (17 div.) men stupade vid ett ryskt flyganfall i april 1942 - vid Svir.
Efter att efter han tagit emot storbesök från Stockholm i oktober 1941 , arvprinsen Gustav Adolf, kung- ens far, som också förekommer i filmen - tydligen vän av Hitlertyskland. Hans fru Sibylla var dotter till en hög partinazist, hertigen av Koburg. Samtidigt besökte svenskt socialdemokratiskt LO-folk Svir- fronten i ryska Karelen, när tyskarna trodde att Röda armén var besegrad - vilket även SAP såg fram emot.
Vår UD:s Anders Grafström noterade i sin dagbok om arvprinsen , när denne praktiserade på UD:s polit- iska avd. i januari 1946. ” Prinsen som för länge umgåtts uteslutande bland knektar, verkar mer än allt annat en duktig furir. Han saknar charm ! " (Enligt finsk litteratur och foto besökte prinsen även finska Svirfronten i sovjetryska Karelen i medio 1943. )
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
ARKEBUSERING I GRYNINGEN ! DEN 23 JULI 1944 : ZUM SCHRECK UND WARNUNG !
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Arkebusering i gryningen ! Exempel måste statueras: ” Zum Schreck und Warnung ! Marttinen lät tidigt söndagen den 23 juli 1944 avrätta fyra unga finlandssvenskar från Österbotten,som deserterat under trycket av den sovjetiska sommaroffensiven. Men den 23 juli förelåg ingen krissituation för finska armén som Järv försvarar det med - men han censurerar avrättningarna i filmen. Ex.vis den avdelta bataljonen ErP 18, som stred på Aunusfronten, hade från den 29 juni - 12 juli ca 180 soldater sårade, mell- an den 13 juli och 23 juli var antalet sårade bara 10 personer. Fronten hade stabiliserats. Men finska arm- én som under flera år trott sig vara oövervinnlig - hade på kort tid lidit svåra förluster.
Militären hade snabbt under sommaren fått igenom en lag genom den passiva finska riksdagen, som gav dem rätt att arkebusera bl.a. : Thor Sundvik, 21 år från Kvevlax, Herman Storvist, 20 år Purma, Allan Stenlund, 19 år, Kristinestad, Karl Ivar Ahlqvist 24 år. Var det också krigsrättens och Marttinens reaktion på att Adolf Hitler den 20 juli utsattes för ett bombattentat av sina egna officerare ? De finska officerarna bör ha känt till attentatet som meddelades av de tyska radiosändarna strax efter midnatt, den 21 juli. (Greve Claus Stauffenbergs kuppförsök misslyckades, någon effektiv handling utfördes inte och var ett övertygande bevis på hur litet tyska officerare lämpar sig för kupper mot en etablerad regim. (Gunnar Hägglöf UD.)
Flera av de avrättade var dekorerade, för tapperhet, men uppenbart krigsskadade efter lång front- tjänst, med pappor och bröder som stupat i kriget. Efter 15 minuters fältkrigsrätt utan överklagnings- rätt, föll domen - efter ett erkännande som 17:e divisionens fältpräst lockat fram ur ynglingarna - mot löfte om evigt liv. Efter att de fått skriva sina sista hälsningar till föräldrar, familj och anhöriga - på urrivna bibelsidor, sköts de ihjäl den soliga julimorgonen och slängdes som kreatur - i gropar, de fått gräva själva. Kamraterna återvann deras kvarlevor och fick dem hemsända till deras förkrossade för- äldrar. De fick begravas i hemlighet för att undvika demonstrationer. Finland var hårt censurerat hela kriget - efter svensk modell av Statens informations- styrelse. (Var är din broder ? Erik Andrén , 1982) Ribbentrop-pakten i juni 1944 ställde direkta krav på Finland att upprätthålla disciplinen.
E.u. i boken : Var är din broder ? Erik Andrén , 1982, berättar ett ögonvittne att Marttinen anlände till Tienhaara i krigets slutskede, och fått veta att en snabbutbildad 18-åring som anlänt dagen innan varit så rädd att han inte klarade att anfalla, utan gömde sig bakom en sten. Marttinen går fram till ynglingen klappar honom vänligt på axeln, och säger till manskapet: " - Nå , ni ska inte vara bekymrade. Jag ska nog ta hand om pojken." De gick några steg avsides Ett skott small...PANG !
Den 23 oktober (1946) från dagspressen ett annat typiskt fall: Två finska officerare står till svars för orättfärdig dödsdom. Generalmajor S. E. Isaksson och major Lauri Miettinen, hovrättsrådet Lauri Multanen lät arkebusera med.kand. Toivo Vinikka - ståndrätt ! Toivo rymde från sitt förband efter att ha blivit chockskadad vid ett flyganfall (1944) vilket ej togs hänsyn till enligt hans anhöriga. PANG !
I boken Soldaternas röster. Paavo Rintala. Bonniers 1967, nedtecknade radiointervjuer med finska veter- aner, på Näset 1944, beskrivs en typisk disciplinär dödsdom av fältkrigsrätten. Det gällde som vanlig en krigstrött soldat känd av sin tidigare kompanichef som mycket duglig. Men då han framstod som anonym och saknade personligt stöd i krigsrätten - dömd till avrättning - enbart alltså - för att upprätthålla krigstukt ! PANG !
GLATTER VERRAT ! 1944.
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Glatter Verrat ! Hela Finland deserterar (!) och och sviker sin Führer och tyska vapenbröder i sep- tember 1944, vid kapitulationen. I Hitlers dagorder nyåret 1945 heter det : - ” Fram till statskuppen mot det fascistiska vid vår sida stående Italien under Mussolini, går en rak väg av förräderi. Den har fortsatt med den finska statsledningens ynkliga kapitulation - den rumänske kungens löftesbrott. Bulgariens själv- uppgivelse och förre ungerske riksföreståndarens skamliga uppträdande”. Tyskar frågade finnar de mötte efter kriget - varför svek ni oss, 1944... ?
Filmens första scener ger ett positivt utrymme åt en svensk frivillig i Finlands armé, under tiden 1941/42, major Sven Hedengren, fascistpionjär och ärkenazist . Han var Järvs kommendör i IR61/ III bataljonen, april- september 1942, och fotades då av Järv - med sin säkra blick i historiens backspegel, och talang som propagandaofficer, politruk. Redan 1926 bildade Hedengren provokatör och ” putsch”- officer det första svenska fascistpartiet, Sveriges fascistiska kamporganisation, SFKO.
Han hade även kontakt med den kände svenske antisemiten Elof Eriksson, som var bror till Signe Hagman, nazist och mor till Lennart Hagman. Denne var Olof Palmes nära vän och även medarbetare i Järvs tidskrift Horisont 1971, med en artikel om Karin Boyes ofrivilliga heilning i Berlin. IB-chefen Birger Elmér säger att Hagman hjälpte IB ” mycket med Finland ”, enligt Jonas Gummessons Palmebiografi. (2002)
En SFKO-medlem, en stamanställd furir misshandlar på öppen gata, 1928 redaktör Sigfrid Hansson, i tron att det var brodern, senare statsminister Per- Albin Hansson. När han upptäckte sitt misstag, attack- erade han en tid senare Per-Albin, men greps och fick själv ett rapp av blivande statsministern som hämnd. Båda åtalades. Resten är historia. Hedengren blir 1928 SFKO : s första stormtrupps- ledare (SA) och skriver dess reglemente efter tysk modell. Per Engdahl, en än mer namnkunnig fascist - gjorde sina första lärospån i SFKO.
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
BORGERLIG PARAMILITÄR SKYDDSKÅR -"MUNCKSKA" LIGAN AV ÅR 1931:
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Hedengren hade också en ledanderoll i den illegala borgerliga skyddskår som avslöjas 1931, som går under namnet ” Munckska ligan”, en styrka bestående av 4.000 man i Stockholm, med illegal beväpning under ledning av överstelöjtnant Bror Munck och där även Stockholms polismästare Hårleman figurerar. Ett skäl till att uniformerad kårverksamhet förbjöds 1933. Vapnen hade anskaf- fats från det kaotiskt förnazistiska Tyskland och insmugglats till Sverige av svenska officerare med diplomatpost.
När SFKO blir Nationalsocialistiska arbetarpartiet är Hedengren en av dess ledande män, och 1932 hyllar partiet den finska fascistiska Lapporörelsen , som anklagades för flera mord, 700 tvångsskjuts- ningar, över gränsen till Sovjetunionen bl.a. av förre finske presidenten Ståhlberg, och kuppförsök, under ledning av bl.a. general K.A. Wallenius. ” Fram för ett svenskt Lappo” lyder parollen. Gunnar Hägglöf i Möte med Europa: - ” Det är uppenbart att jag mot denna bakgrund (Paasikivis samförstånd med Ryssland), måste betrakta Finlands beteende mot Sovjetunionen under 1930 års Lapporörelse, med snarast upprörd kritik. ” När partiet byter namn till Svensk socialistisk samling(SSS) under styck- junkare S-O. Lindholm är Hedengren med i partiledningen. Mannerheim och Lindholm utväxlade telegram 1940.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
POLISSPION & SPIONPOLIS - ROBERT PAULSSON:
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Hedengren ljuger också 1928 om påstådda kommunistiska kuppförsök - i känd nazistisk rövarstil, då som nu. Den som hjälpte Hedengren att lansera sina mytomanfantasier hette - Robert Paulsson, känd som polisspion på den tidiga arbetarrörelsen, finlandsfrivillig i Svenska brigaden 1918 och en stor skandal i Sveriges solkiga historia.
Det framkom 1945 , att Paulsson anställd i hemlighet på försvarsstabens skumma underrättelsebyrå, C-byrån , (som även var grundligt infiltrerad av finska stabsofficerare under kriget) och på Socialstyr-elsen, samt Stockolmspolisen, har lämnat ut information om judiska och andra flyktingar till Gestapo, och han dömdes 1946 för flyktingspionage.
---------------------------------------------------------------------
LAURI TÖRNI HOS WERA VON ESSENS BEKANTA PÅ SALSTA SLOTT :
----------------------------------------------------------------------
Ytterligare en person som Järv mött , men som inte medverkar i filmen, måste nämnas, Lauri Törni, finsk WaffenSS-man, fick sitt Hitlerjärnkors i december 1943, säkert förtjänat och inte i julklapp. Namnet leder också vidare mot Salsta slott - som förekommer i filmen. Törni återfinns även i Järvs bok : Permanent patrullverksamhet . Järv har tagit ett kort av honom på Salsta slott, med en karelsk björnhund, vad annars. Där bedrev friherrinnan Wera von Essen som medverkar i filmen (Rachel Mohlin) konvalescens av sårade finska soldater i uniform, som i strid mot folkrätten - återbördades till fronten.
Redan under vinterkriget 1940 med Aeroklubben, och Centrala Finlandshjälpen erbjöd von Essen ett vilohem för finska stridsflygare på Salsta. Ett annat fanns e.u. hos friherrinnan Palaemona (Palla) Mannerheim på Grensholmen. I Weras vänkrets fanns bl.a. ärkenazisten, greve Eric von Rosen - Görings svåger, tyskfödde Harald Nordenson, Svenska dagbladet (Olof Palmes förmyndare). Sven Tunberg, rektor vid Stockholms universitet och chef för Statens informationsstyrelse 1940-44 , tyskarnas bäste vän i Sverige - efter Sven Hedin.
(Tunberg bjöds med tyskprofessorna Erik Wellander på middag av det i Stockholm 1943, grundade Deutsche Wissenschaft, en del i tysk infiltration i den svenska forsknings/akademiska sektorn, och önskade lycka till i februari 1944.) Vidare Arvid Fredborg, medlem i extremhögerns Heimdal och nazistiska Sveriges nationella förbund. som ansåg att vid Bollhusmötet i Uppsala den 17 februari 1939 att flyktingproblemet var ett "rasproblem" Elis Håstad, (DN-journalisten Disa Håstads far), hedersmedlem i Heimdal, redaktör för högerpartiets Svensk tidskrift. Anton Friedrichsen, teolog, Uppsala (nämns i Beltzikoff 1994 som antisemit), Harry Fett, norsk riksantikvarie som skrev i nazipropagandaorganet Der Norden. Samt Ivar Tengroth arkitekt, gift med en syster till blivande arméchefen Archibald Douglas, vars bror var tysk prins. Harry Järv skrev runan när Wera avled 1953.
(F.ö. vägrar tyvärr Heimdal ännu år 2005 forskare tillgång till sitt arkiv. Drömmen om Norden. Almqvist 2005 Carlssons) . Rutger Fredrik von Essen, f. 1914, Wera von Essens son, var utrikesminister Christian Günthers sekreterare på UD under kriget,och även attaché hos Arvid Richert, svenskt sändebud i Berlin, m.a.o förmodligen en mycket tyskvänlig person.
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
TÖRNIS TEKOPP FYLLS: AV FNL ?
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Törni åter, fick inte stanna i Sverige, då den finska äventyrspolitiken nått vägs ände 1944/45. Han var utbildad finsk WaffenSS-Hauptmann (kapten), och innehade som nämnts Mannerheimkorset. Även Finlands förre president Mauno Koivisto ingick i hans jägargrupp. Efter den finska kapitulationen i sep- tember 1944, drogs Törni in i försöken att bilda en finsk motståndsrörelse med nazityskt stöd, en finsk Varulvsgrupp. (Werwolf)
Tillsammans med andra kända finska nazister, bl.a överste J.C. Fabritius, (ansedd som skapare av Mannerheimlinjen), togs Törni som dennes adjutant ombord på en tysk ubåt i januari 1945. De fördes till den nordtyska ön Usedom (där också Peenemünde raketbas för V-raketerna låg) där de samman- träffade med Heydrichs efterträdare - Ernst Kaltenbrunner, som var chef för Reichssicher- heitsamt (RSHA) -SS och chef för nazisternas koncentrationsläger och judeförintelsen, under Himmler. (Ref. Wechselmann) (Han hängdes senare i Nürnberg 16 oktober 1946 med övriga s. k. Hauptkriegsverbrecher, Keitel, Frick, Streicher, Rosenberg, Ribbentrop, Göring, m.fl.)
Och som vanligt är det provocerande framsynte Stalin som hävdar att de nazistiska ledarna skulle dömas av en domstol, i motsats till Churchill som föreslog summariska avrättningar varefter efter de infångandes. Både Hitler och Churchill var ju hyfsade amatörmålare har det visat sig sen. Stalin ansåg, att då skulle eftervärldens dom över de allierade segrarmakterna bli hård. och föreslog alltså en legitim rättsprocess. Nürnbergsprocesserna kom sen att bli juridisk förebild vid krigsbrott. Även de finska ledarna, Tanner, Ryti m.fl. dömdes av finsk rätt för anfallskrig m.m. till fleråriga fängelsestraff, 1946, allt enligt fredavtalet med de allierade, där Storbritannien och Sovjetunionen tillsammans bildade den s.k. Kontrollkommissionen, som upplöstes 1947.
Törni återvände sedan till Finland, efter att ha deltagit i slutstriderna i Tyskland, (för Finlands frihet ) men blev senare fängslad i Finland och dömd för landsförräderi, 1946. Han blev dock benådad och kom till Sverige och Salsta slott, där han träffade Järv, som gav honom en kulturhistorisk bok som reselektyr på vägen till USA. Salsta var då tydligen fortfarande en härd för finska revanschkretsar.
Stilla bokstudier på kammaren och bibliotekariekarriär var nu inte, Törnis tekopp, i USA blev han major, och deltog tidigt, 1963 i den amerikanska hemliga terrorkrigföringen mot Vietnam och Laos. 1965 försvann han i en helikopterolycka och återfanns först 1999 e.u. och fick soldatbegravning på Arling- tonkyrkogården häromåret.
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
LARRY HARRY : REBELS WITH A CAUSE : THE GREEN BERETS
--------------------------------------------------------------------------------------
Rebels with a cause : Larry och Harry har en sak ihop - men var sin film. Lauri anses ha varit förebild till Hollywoodfilmen The Green Berets / De gröna baskrarna från 1967 om USA:s specialstyrkor i Vi-etnam med Barry Sadlers 10- i- topp-låt (1965) med text nånting, ”Silverwings - upon his chest, these men are, Americas best ” (Krig och död i fjärran land /svensk text Lars Berghagen, minns ni den, före allsången ? ) under namnet Larry Thorne. Törni, nazikollaboratör har senare givits episka dimen- sioner som en högerChe Guevara
Lika heroistisk och förljugen som Järvs film, med hjälten "Hardy Bräjv " . ”Omtöcknande patriotisk ” enligt mediaforskaren Ulf Dalquists recension i Svenska filminstitutets tidskrift ZOOM, 2004. Törnis film möttes av svenska FNL-arnas protester - på den tiden det begav sig.
Snälla Lorentsson, du yrar... Det är möjligt att du någonstans har inormation som är relevant, men den drunknar i din svada av sammanblandningar. Tydligen finner även Dala-Demokraten att dina skapelser inte är värda att publicera..
Finlands deltagande på Hitlertysklands sida i kriget mot Europas fria nationer och demokratier
Heh, Stalin som en försvarare av frihet och demokrati.
Ok, då kan vi konstatera att A. Lorentsson kan sälla sig till de vänsterradikaler som vill se Finnarna som naziförbrytare...
Det är lätt att hitta sin nisch i det rikliga material som finns om fortsättningskriget och skriva om händelserna med den egna fasta övertygelsen i fokus.
Och det är bra att det finns rikligt med material, det visar att saker inte mörkas och att detta har diskuterats i, kanske mest i Finland.
Lustigt nog kommer dessa fram när folk med uttalade marxistiska sympatier är i farten.
Vad som aldrig nämns är de bevis för den totala kuvning av Finland som fri stat och finländarna som folk med deportationer, folkmord och etnisk rensning som stod på Stalins agenda.
När man stirrar ett sådant öde i ansiktet gör ett folk som vill fortsätta existera allt för att överleva.
Men eftersom vi idag aldrig upplevt Stalin så kan vi yra i hatten av ideal ropa:
Leve Sovjetrevolutionen! Leve kommunismen!
Hade det varit bättre om Finland varit en del av Stalins fångläger?
Hade det berett större tillfredsställelse för er med marxistiska ideal om Finländarna mördades istället?
Tommy, även om jag håller med om att skribentens politiska hemvist tenderar at påverka perspektivet, så tycker jag att vi lämnar den biten därhän. Om man avfärdar någons åsikt bara för att han eller hon ar marxist så hamnar man lätt i samma fålla som Arnstad eller denne Lorentsson.
Så här svarar HA på Vasabladets fråga om krisgansvarighetsprocessen:
"Jag har inte studerat de där rättegångarna i detalj, den uppgiften är säkert korrekt. Men å andra sidan var väl rättsystemet inte det allra bästa."
Skönt att HA äntligen medger att han har fel och att hans kunskaper om Finland är ytliga, skulle dock vara intressant att veta på vilka grunder han anser att "rättsystemet inte det allra bästa". Finns det några belägg för detta eller r det igen fria spekulationer?
A Lorensson är inte vänster, kan jag meddela. Inte heller ser jag att det skulle vara nån sorts automatik i att vara "vänster" (vad nu det är) och att ställa frågor kring Finlands agerande under och efter andra världskriget.
Minst en person som skrivit i bloggen är mycket kritisk till den officiella finska historieskrivningen och han är definitivt inte vänster. Gissa vem?
Däremot kan man nog konstatera att de som känner sig angripna, om vilket jag skall återkomma, tydligen har gemensamt att de betraktar även enkla frågeställningar som kritik, och att eventuella frågeställningar göres från ett vänster- och därmed Finlandskritiskt perspektiv. Nå, jag tycker ni har fel.
Jag tänker inte ägna mig åt kontrafaktiska diskussioner men skulle vi idag se bilder från Irak eller Sudan där enskilda soldater avrättar bakbundna fiendesoldater skulle vi knappast se det som berömliga gärningar. Vi skulle inte heller acceptera att dessa avrättade dömts av speciella domstolar, eller efter gällande lag. Framförallt skulle vi inte alls acceptera att regimer - som i Serbien eller i Sudan - själva skulle vara de som utredde, åtalade och dömde sina egna landsmän.
I det perspektivet känns den här debatten viktig. Om nu Lorenssons uppgifter skulle stämma - att hundratals ryska krigsfångar avrättades summariskt - så ska naturligtvis den finska staten utreda detta igen.
Spåra upp, identifiera och åtala de överlevande. Måhända deras gärningar var berömliga och lagenliga då - de är inte det idag. Det finns åtskilliga åldriga SS-soldater som skulle kunna hävda samma sak; att de bara lydde order och att de inte bröt tysk lag.
Dessutom finns det säkert en och annan rysk familj som funderar på vad som hände Ivan eller Oleg under kriget.
Som du kanske noterar så förespråkar jag att man försöker hålla höger/vänsterperspetivet borta ur detta och koncentrerar sig på fakta.
Om man bemödar sig att läsa denna Lorentssons alster och sorterar bort "bruset" kan man verkligen fråga sig om det var så illa.
Mot detta talar att den Sovjetiska kontrollkommissionen (Lorentsson glömmer att sammansättningen var 500 ryska militärer och 15 britter) verkligen gav sig in med själ och hjärta för att hitta krisgförbrytelser. Hur kunde de så missa dessa?? För att inte tala om de läger för Judar som Peter S nämner. Eftersom de torde varit på mark som senare erövrats av Sovjet så borde väl spåren funnits kvar? Och hur skulle förresten transporterna skett? Köpte de biljett på den Ryska murmanskbanan?? ;)
Att avrätta fångar är ett brott och det var det även i Finland på 40-talet. Trots detta är jag säger på att det förekom "gränsfall", på båda sidor. Att det skulle varit allmänt förekommande tvivlar jag på till jag sett bevis för motsatsen.
Båda sidor behandlade sina respektive krigsfångar i huvudsak korrekt. Finska krigsfångar i Ryssland behandlades märkbart bättre än tyska dito.
Att Finnarna mördade sina fångar var ett ständigt återkommande tema i den Sovjetiska propagandan och samma information publicerades även glatt i Sverige av Kommunistisk press. Man får väl skriva att de svenska kommunisterna finansierades av och stod direkt under Moskvas kontroll?
Om du vill ha mera info hänvisar jag till Jukka Lindstedts doktorsavhandling om krigsavrättnningar i Finland 1939-44.
Och bara en liten kommentar om hur jag värderar tillförlitligheten i skriven text.
Högst tillförlitlighet har akademiska verk, typ doktorsavhandlingar. Har man kommit så långt har man oftast tillägnat sig så mycket vetenskaplig process att man inte producerar vilka fabler som helst. Avhandlingar granskas även och man måste försvara dem vid en disputation där ofta oponenten komer från ett annat universitet eller tom land.
Någonstans i mitten olika typer av publicerade verk som utsatts för Peer-review.
Relativt långt ned olika typer av tidningsartiklar. Journalister vet oftast ganska litet om det de skriver om. Undantag finns dock och man lär sig relativt snabbt vilka de är.
Längst ned på listan kommer opublicerade och icke-granskade skriverier av typer Lorentsson.
Så, det skulle vara kul att veta, vem är denne Lorentsson?
Man får gärna vara anonym här, men inte för mig. Därför raderas vissa kommentarer tills vederbörande hört av sig till callefriden@hotmail.com och talat om vem man är. Jag debatterar inte med maskerade motståndare i verkliga livet heller.
Calle Fridén skrev; Om nu Lorenssons uppgifter skulle stämma - att hundratals ryska krigsfångar avrättades summariskt - så ska naturligtvis den finska staten utreda detta igen.
Spåra upp, identifiera och åtala de överlevande. Måhända deras gärningar var berömliga och lagenliga då - de är inte det idag.
???????
Snälla Calle, De sovjetiska partisaner som härjade i de finska gränstrakterna och avrättade spädbarn, barn, kvinnor och åldringar, skall inte även de spåras upp och ställas inför rätta?
De är än idag Sovjets/nu Rysslands hjältar. De angrepp undantagslöst civila och mördade hundratals av dessa oskyldiga och ljög om att de angripit finska soldatposteringar. Ärorikt?
Och A.Lorenstssons text är faktiskt mer tragikomisk orgie i svartmåleri än något historiedokument, även om han kryddar den med en del verkliga händelser, som han dock hela tiden lyckas förvränga.
Men vem är denne Lorentsson???
Mycket viktigt att veta!
Och du kan lägga tillbaka den raderade posten av anonymous det var jag som valde fel identitet
Anders, Jag har undrat men aldrig vetat... Fanns det Åländska frivilliga om så i vilket antal?
Åländska frivilliga, var? I waffen SS eller i Finlands arme, Sovjets Arme eller USAs? ;)
Det där med att återställa raderade inlägg funkar uppenbarligen inte i Blogger. Men Tommy är välkommen att lägga upp sin post igen!
Lorentzon uppgifter är direkt tagna från en finsk doktorsavhandlaing från 1983. Finnar var mycket grymma mot ryska krigsfångar och även mot den civilbefolkningen i Karelen, som inte hade de etniska finska kännetecknen.
HA protesterar för att denna typ av litteratur är numera glömt i Finland, fast detta är inte helt sant. Markku Jokisipiläs doktorsavhandling 2004 slår fast att avtalet mellan Finland och Tyskland ruinerade tankarna om att Finalnd hade ett eget krig mot Sovjet
Seppo, som jag sagt. Det påminner mycket om vänsterretorik rakt igenom. Det var sådan attityd som var vanlig i 70-talets Finland. Kommer du ihåg; Miksi menitte sinne?
Anders, jag menar förstår frivilliga på Finlands sida.
Jag har inga exakta siffror på det, men det går säkert att få fram. Det finns krigargravar på varje åländsk kyrkogård. Tex en vid Finströms kyrka med orter från Svir till Iwo Jima :)
Dessutom dog ett stort antal Åländska sjömän då deras fartyg minsprängdes.
På sin blogg skriver Arnstad:
"Det förstärker mitt intryck av att denna typ av populärvetenskapligt verk är något som inte existerar i Finland."
Suck.. Hur skulle det vara att ta reda på, i stället för att spekulera?
"Finnar var mycket grymma mot ryska krigsfångar och även mot den civilbefolkningen i Karelen, som inte hade de etniska finska kännetecknen."
Det förekom säkert överdrifter på båda sidor. Ryssarna var mycket grymma mot de kvinnor or barn man mördade....
Jaa, suck! Mot dumhet kämpar ju t o m gudarna...
Arnstads spekulationer är bara, just det, spekulationer. Och han idiotförklarar sig själv när han säger att vetenskap skall ifågasättas med ren och skär okunskap.
Vi är fria att spekulera om vad vi vill men, kära nån, vilka dumheter som sipprar ut när det handlar om en massa folk utan insikt om gråskalor i livet och helt förblindade av ideologiska skygglappar!
Jag börjar bli mätt på den här extrema vänsterdumheten som sticker ut sin naiva haka. Och det trots att jag själv är lite vänster... Men ju mer man läser och reser desto mer förstår man hur mångfacetterat allt är.
Problemet är att så fort man börjar svänga med vänster/höger, sverige/finland så reser folk ragg och sedan urartar situationen.
Egentligen skulle jag vilja återföra diskussionen till grundfrågan:
Kunde fortsättningskrigtet ha undvikits?
Svaret är ja, ifall någon kunnat ge Finland garantier för nationens fortbestånd. Det ville ingen. Efter 1939 hade man i Finland lärt sig läxan: För att överleva måste man samarbeta med en regional stormakt som hade intresse i regionen.
Samarbetet gällde inte bara vapen, utan även livsmedel. Det talas en massa om Tyska vapen, men minst lika viktiga, eller viktigare var spannmål. Sovjet hade ju avbrutit all handel (och paralleller med olje/gasembargon i dag för att utöva politiska påtryckningar finns).
Det fanns två. Tyskland och Sovjet. Scylla or Karybdis. Efter kriget var urvalet ännu mera klent och Finland valde att skriva ett formellt militärt avtal med en av de mest motbjudande diktaturer som funnits - Sovjet.
Gör detta Finland medskyldigt till de Sovjetiska folmorden? Till ett halvsekel av lidande i Östeuropa?
Det finns de som ursäktar Stalin med att han var "God", det är naturligtvis inte sant. Stalin var en lika motbjudande despot som Hitler. Givetvis är jag tacksam att inte Hitler vann, men lika tacksam är jag att inte Stalin gjorde det.
Lyssna även på Historiska Klubben:
http://www.sr.se/cgi-bin/p1/program/index.asp?programid=412
Arnstad borde veta bättre än att försöka debattera med fackmän..
Arnstad berättar om och om igen hur det är i Finland, samtidigt medger han att han vet väldigt litet om Finland, tragiskt....
.. och Sovjet hade naturligtvis enbart fredliga avsikter med sina uppfartsvägar de byggde i Karelen 40-41, eller de 90 flygfält man byggde..
Ja, Anders. Vi har kommit en bit från grundfrågan.
Fortsättningskriget hade inträffat i varje fall som helst.
Även om Finland hade haft den osannolika möjligheten att utropa sig som neutrala så hade Sovjet eller Tyskland angripit Finland i vilket fall som helst.
Finlands neutralitet var inte så där särskilt respekterad av Sovjet 1939 så varför överhuvudtaget tro att sammaa regim blott ett år efter freden skulle bete sig annorlunda?
Ribbentrop-Molotovpakten ställde till det för Finland och landet blev en bricka att användas. Till det hade Finland ingen motåtgärd eftersom Storbritannien allierade sig med Sovjet.
Herregud! Det här betyder ju att engelsmännen allierade sig frivilligt med den tveklöst näst värsta diktaturen i hela världshistorien efter Ordförande Mao´s skräckvälde.
Britterna stred för kommunismens sak, de stred för; deportationer, massmord, folkmord, angiveri,, straffarbete, omprogrammering, gulag och kuvandet av den demokratiska nationen Finland.
Och nu ska man inte dra fantasierna om att Finland förberedde krig och såg till att blev krig.
Hur skulle det var a om man såg nyktert på saken; skulle ett land med 3,5 miljoner planera att angripa ett med 50 x fler människo..
Och tyvärr så är det så att dessa saker tenderar att polariseras och politiseras. Det beror nog på att folk ounniga om bakgrunder och historia ser det som en höger - vänster kamp, nazism vs. kommunism. Svart eller vitt. De som hamnar emellan räknas inte...
Problemet med historia är att man måste kunna så mycket för att få ett sammanhang. En skinnskalle tex ser Poltava som ett nederlag, medan Poltava kanske var den största seger Sverige någonsin vunnit, ty då påbörjades byggandet av ett demokratiskt Sverige.
Samtidigt kan man inte förstå andra världskriget, utan det första. Man kan inte förstå fortsättningskriget utan att förstå vinterkriget och inte förstå vinterkriget utan att förstå Dorpatfreden, det Finska inbördeskriget, ryska revulutionen etc...
Nu hörde jag också Historiska Klubben och tyvärr måste jag säga att Arnstad sopade mattan med sin motståndare. Det är nämligen lätt att göra det. Det finns - helt uppenbart - en fastlagd finsk inriktning när det gäller historiken kring krigen mot Sovjet. Och FAN ta den som kliver utanför den normen. Men bara här, på min enkla blogg, finns minst två personer som anser att sanningen inte lagts fram på ett tillfredställande sätt.
Dessutom finns det uppenbarligen en hel del chauvinism knutet kring frågan. Och jag är övertygad om att inte ens det finska inbördeskriget egentligen är färdigdebatterat i Finland.
Det är dags att tala om vilka de finska soldaterna är som avrättar ryska soldater, och det är dags att tala om vilka de ryska soldaterna är.
Jag har lyssnat på diskussionen mellan Arnstad och Meinander och nedan är snabba analyser av Arnstads floskler:
Tyskland och Sverige har gjort upp med sitt förflutna säger Arnstad. Ja, det beror väl på att de har fler saker som tynger deras samvete än finnarna som försökte navigera mellan vassa grynnor till säkerhet...
Jag efterlyser effektdiskussion säger Arnstad
Effekterna känner vi till, vad ska vi diskutera?! Egentligen?
Finland kämpar för nazismen Säger Arnstad
Here we go again, ytterst få finnar ville väl kämpa för nazismen mer än för sin egen och sin familjs överlevnad
Det saknas kunskap hos finska folket säger Arnstad
HAR INTE DET VISATS I ALLA BLOGGSVAR ATT KUNSKAPEN ÄR VÄLDIGT UTBREDD? Vi vet nog så mycket, men det vet inte Arnstad.
Koncentrationsläger säger Arnstad
Interneringsläger för en som myndigheterna uppfattade som fientligt inställd rysk befolkning i karelen.
Politisk biografi förekommer inte i Finland säger Arnstad
Hur kan han veta det som inte förstår ett ord finska? Jag vet inte hur många politiska biografier på finska som jag sett och läst... En patroniserande svensk.
Jurister skulle fälla finländare för mord för de som dog i lägren säger Arnstad
I dag år 2006 är det lätt att moralisera över utebliven mat i interneringslägren, men vad är syftet med att moralisera idag? Egentligen?
Efterlyser kunskap i breda de finska folklagren!!
HAR DET INTE VISAT SIG ATT KUNSKAPEN FINNS?
"lite om om mat" säger Arnstad
Han bagatelliserar det faktum att folk svalt! Han har nog inte ätit frysta kålrötter fem dagar i sträck i brist på annat, det har mina morföräldrar gjort. Vi är många som betackar oss hans förlöjligande kommentarer.
Myten om Den enda vägens politik säger Arnstad
Vad var den andra vägen? Jo han föreslår att Finland skall förklara sig neutralt "med de konsekvenser som det kan medföra". Alltså Arnstad ser hellre att Finland ockuperas av Tyskland eller Sovjet eller av båda. Arnstad menar att det vore bättre för vårat finska samvete om vi lät oss utrotas och våldtas...
Det fanns tydliga alternaiv säger Arnstad
Utan att ge ett enda... Say no more
Kontrafaktiskt resonemang säger Arnstad
Kontrafaktiskt mot reella fakta??
Inget Sovjetisk hot förelåg säger Arnstad
Nej förstås, Stalin ville väl iget anat än vara polare med Ryti.
Meinander påpekar helt korrekt att Arnstad inte kommer med någon som helst ny kunskap och att Arnstads resonemang är
efterkonstruktion
Notera hur Arnstad ett par gånger säger att "Sovjet kämpar för sitt liv".
Helt tydligt var HAN har sina sympatier. Inte hos ett litet desperat folk i varje fall. Utan hos ett stort ont imperium. Det finns tack och lov inte kvar.
Inom kort kommer kommer jag att skriva mer på min Arnstad blogg balticbandit.spaces.live.com/
Sopade mattan?
Han ägnade sig åt retorik, han är bara halvbra på det men han säger ingenting som har bäring.
Om någon sopade mattan, så var det Meinander, med saklighet rakt igenom. Hur kan du köpa Arnstads sensationslystna retorik där fokuserar på enstaka saker tagna ur sitt kontekst? Beror det på att du inte heller kan förstå att ALLT har diskurats i Finland och att inget nytt framkommer här??
Och det som du menar skulle vara en "fastlag inriktnig om krigen" baseras på den faktiska kunskap som vi finländare har om skeenderna och inte de antaganden som görs i Sverige.
Som Torstila sa "det som är bra med denna diskussion är att kunskapen om Finland ökar i Sverige"
Det man i Sverige tror, det vet man i Finland. Och det som färgar en svensk syn på saken är den nästan perversa fixeringen vid vad som är moraliskt rätt och fel, idag år 2006.
Skulle inte du Calle söka hjälp hos Hells Angels om Bandidos hotar att döda dig samtidigt som snuten inte bryr sig? Jag skulle tro att i ett skarpt läge skiter du nog att HA (Hells Angels i detta fall) är kriminella om de lovar skydda dig.
Det blir många felstavningar i den sena kvällen...
Finskt samarbete med nazimedicin. Ur finska TV-programmet Yle.
----------------------------------------------------------------------
Den internationellt kända barnläkaren Arvo Ylppö, hade mycket kontakter med Hitlertyskland och dess läkare. Drivande i samarbetet med Tyskland var sanitätsavdelningen i finska krigsmakten och läkarsällskapet Duodecim.
Vid koncentrationslägret Sachsenhausen nära Berlin genomfördes strängt hemliga, plågsamma försök på lägerfångar av läkare. Det fanns vid denna tid ca 12.000 fångar. Lägret besöktes bl.a av chefen för den finska statspolisen Arno Anthoni. Han imponerades av den perfekta disciplinen i lägret som var en produkt av Reichsführer Heinrich Himmler.
Det fördjupade medicinska det medicinska sam- arbetet med Finland. Mer än tio nazityska läkare fick
finska utmärkelser och hederstitlar, varav två blev avrättade efter krigsslutet. Under kriget blev besök- en av läkare mellan Finland och Tyskland intens- ifierade genom finska läkarsällskapet Duodecim.
1942 blev Arvo Yllpö och nazitysklands Reichs- gesundheitsführer Leonardi Conti hedersmed- lemmer av finska läkarsällskapet. (Foto av Conti som besöker Entlausungssauna im Hauptquartier -i finska Mikkeli) (Conti hängde sig i sin fängelse- cell i Nürnberg, var inblandad i Hitlers euthanasi- program)
Samarbetet mellan finska medicinare nådde under fortsättningskriget med Sovjetunionen 1941-44 en höjdpunkt. De finska militärläkarna under ledning av Sanitätsgeneral Eino Suolahti hade kontakt med Gesundheitsversorgung i Tyskland och förde sam- tal med ledande nazityska läkare. I ett av sina tack- tal uttryckte Suolahti sin beundran för nationalsoc- ialismen.
Efter utbytet av artigheter gick man till saken. Inom ramen för ett möte med Himmler och Suolahti i Helsingfors ordnades för hundratals sårade och rekonvalescentsoldater i Tyskland.
En grupp finska soldater kom till judiska sjukhuset i Wien, Rotschild spital, som var omvandlat till ett SS-lasarett. Kort före ankomsten flyttandes den övervägande delen av patienter och personal som var judar till koncentrationsläger.
Himmler ville också att finska havande krigsänkor skulle till Lebensbornhemmen, omgifta med finska eller tyska SS-män, men dessa planer gick om intet.
I arkiven finns det också belägg för att finska läkare innehade tyska forskningsresultat som utvunnits
genom medicinska försök i koncentrationslägren.
Den tyske professorn Hubertus Strughold, specialist och spetsforskare inom flygmedicin, avrättades inte utan anställdes i det amerikanska rymdprogrammet och blev där en nyckelfigur, han betraktas som rymdmedicinens fader.
Som forskare hade han stort anseende, tills det avslöjades att han som ledare för flygmedicinska forskningsinstitutet inom Reichsluftfahrministerium använde lägerfångar för plågsamma människo- försök.
Det gällde försök med extrembelastning, höghöjds- forskning eller i iskallt vatten. Flera personer dog genom försök bl.a. i undertryckskammare. (Bild av finsk flygmedicinare på besök i hos prof. Strughold, vid försök med sänkning av lufttrycket . Ögonskador uppstod vid en belastning av 11 g.
Som ansvarig för kontakter med tyska flygläkare var professor Yrjö Reenpää, som ledde tester för de finska flygstridskrafterna. Under kriget besökte han flera gånger Strughold-institutet. Kontakterna var ytterst viktiga för finnarna.
Tyskarna överlämnade alla viktiga resultat som i mycket baserades på försök på lägerfångar, vilket professor Reenpää visste, men det innebar inga moraliska betänkligheter för honom.
Flygmedicinen har tjänat mest på naziläkarnas försök. Ännu idag tjänar den vetenskap som ut- vanns i koncentrationsklägren - både civil- och militärflyget.
I Nazityskland blev sjuka och handikappade mördade i gaskamrarna. Man utvecklade också massteri-liseringstekniker för att användas mot befolkningen i de ockuperade områdena. Himmler gav i uppdrag till gynekologprofessor Carl Clauberg att använda polska kvinnor som försökskaniner från Auschwitz, och fick en modern klinik för sina forsk- ningar.
Denne läkare , en best i människogestalt, utförde plågsamma försök på kvinnorna. I Claubergs klinik i Königshütte (Polen) anmälde sig sommaren 1941 den finske läkaren och gynekologen Mies Reenkola och bodde sen i Claubergs villa och tog del i experimenten på de polska kvinnorna. Moralisk-etiska betänkligheter kom inte för honom.
Han bekantade sig med steriliseringsmetoder med flytande paraffin (40 gr.) Clauberg var ansvarig för steriliseringen i Auschwitz, satt i sovjetisk fångenskap efter kriget. / TV-Discovery. 16/2 -06, Nazisterna tänkte sterilisera 30 miljoner slaver.
Clauberg hängdes efter kriget Reenkola beordrad- es tillbaka 1942 för tjänst i finska armén. trots att
han fått ett stipendium av läkarsällskapet Duo-
decim.
För Himmler var de blåögda finska läkarna ett verk-
tyg i en större plan. Han ville ha en finsk organisa- tion att stödja sig på - och valde Finlands riksför- bund, SVL, Suomen Valtakunnan Litto, med över- vägande rekrytering av akademiker..
SVL kan sägas vara ett direkt nazistiskt parti, med rasrenhållning samt att befria Finland från judiskt inflytande på dagordningen ett program som underteckants av de ca 2.000 anhängarna.
Gottlob Berger, SS -Gruppenführer skrev 4 decem- ber 1942 till Himmler att organisationen hade ca 30 universitetsprofessorer, alltså större delen av Finlands professorer. Den akademiska utbild- ningen i Finland var därför i händera på nazister.
Aktivister i SVL var rektorn för universitetet i Helsingfors, Rolf Nevanlinna, och direktören för läkemedelsorg. Orion, professor Erkki Leikola. Företrädare för kulturlivet var skulptören Väinö Aaltonen och filmregissören Risto Orko. Grundare och ordf. var ögon professorn Mauno Vannas.
Alla dokument från SVL har förstörts, så att alla personer i ledningen för SVL inte är kända. Ylppö tillhörde dock den hårda kärnan. Arvo Ylppö- medal- jen utdelas av Helsingfors universit. Före utbrottet av kriget fick Y. en särskild förtroendepost i Hit- lertyskland. Han tillhörde med sex andra finska läkare, bl.a. professor Wichmann från Helsingfors kvinnoklinik, Tyska akademien för fortbildning av läkare, och Y. blev sedan utsedd till dess intern- ationella kommittéer. Men i verkligheten var akad- emien en organisation som nazisterna ville an- vända för att skapa sin nya tyska människoras. Yllpö blev hedersdoktor vid universitetet i Königs- berg, 1943, dit han reste med Mauno Vannas. De judiska läkarna hade fördrivits och Y. bekantade sig snabbt med de nya naziläkarna.
--------------------------------------------------------------------
a. lorentsson, vad vill du egentligen? Vad är ditt syfte?
Att bevisa att det fanns samarbeten mellan Tyskland och Finland? Om detta vet vi redan.
Men det är svårt att se ditt svammel som något relevant för diuskussionen eftersom det är hårdför vänsterretorik och starkt anti-finskt rakt igenom.
Bara en massa förvrängningar som är skrivna för att svärta ned, ej för att sakligt gå igenom vad som gjorts varför och hur.
"Arnstad sopade mattan med sin motståndare."
Intresant POV... Jag tror nog att de flesta tycker tvärtom. Ju mera Arnstad pratar, desto mera blottar han sin okunskap. "Det var väl så"..
"Det är nämligen lätt att göra det. Det finns - helt uppenbart - en fastlagd finsk inriktning när det gäller historiken kring krigen mot Sovjet."
Dat finns en uppfattning som delar av de flesta forskare i detta fall ja. Liksom det finns om andra saker, tex klimatforskning eller kvantfysik. Det betyder dock inte att alla skulle ha samma åsikt, eller att debatt ej skulle förekomma. Ta inte illa upp, men exakt samma argumentation används av sådana som David Irving, dvs att alla forskare gaddat ihop sig mot honom.
"Men bara här, på min enkla blogg, finns minst två personer som anser att sanningen inte lagts fram på ett tillfredställande sätt."
Men de gör själva väldigt litet för att producera hållbara argument. Jag har tex frågat Soilander flera gånger om bevisen för "Förinteleseläger för Judar", utan att få något svar.
Problemet med detta är att det är väldigt svårt att debattera mot någon som tar till Irving-argument, detta eftersom hela argumentationen ä uppbyggd kring en konspirationsteori.
"Dessutom finns det uppenbarligen en hel del chauvinism knutet kring frågan."
Visst. Det finns alltid personen som har den infallsvinkeln.
"Och jag är övertygad om att inte ens det finska inbördeskriget egentligen är färdigdebatterat i Finland."
Nej, naturligtvis inte, varför skulle det vara det? Vi debatterar fortfarande trettioåriga kriget. Människans sökande efter kunskap är omättligt.
Jag är övertygad om att denne Lorentsson är mycket glad över att någon äntligen publicerar hans verk. Tydligen tycker tom Dala-Demokraten, som annars inte drar sig för att försvara dömda förbtytare att hans publikationer är för osakliga att tryckas...
Merparten av Lorentssons argumentation bygger på "guilt by association". Ett bra exempel är att gruvkoncessionen i Petsamo som tidigare varit hos ett Brittiskt bolag, överläts till IG Farben, som även tillverkade Cyklon B.
IG Farben var Tysklands största Kemiföretag så det var kanske inte så konstigt? IG Farben hade även nära kontakter med Amerikanska Standard Oil och efter kriget samarbetade man med amerikanerna för att utveckla kemiska stridsmedel. Delar av IG Farben lever kvar som Tex Agfa, Bayer och Basf.
Intressant Trivia, men är det relevant?
Vi fortsätter på temat "guilt by association". Saltsjöbanans räls utanför Stockholm kom från Krupp fabriken i Tyskland. Samma Krupp fabrik som var Tysklands huvudtillverkare av vapen.
Calle är närmast fixerad vid tanken att ta reda på de sovjeter som dödades av finnar under kriget. Varför har du inte samma fixering vid att ta reda på namnen för samtliga finnar eller balter eller polacker som dödades av sovjeterna? För det fanns väl också krigsförbrytare bland sovjeterna? Ditt grundproblem är att du har så förutfattade och förutsägbara åsikter.
Vi måste se vad Arnstad säger egentligen. Han är i full färd med att försöka förvilla oss i en skog av kringfrågor för att dölja det som han först ifrågasatt och sedan blivit avklädd i.
Han avslöjar sin egen kunskapsbrist är när han påstår (utan att kunna ett ord finska) att det inte finns populärvetenskapliga böcker om detta i Finland. Meinander svarar att det gör det. Arnstad försöker alltså angripa finsk en påstådd avsaknad av finsk populärvetenskap för att han förlorar i varje debatt mot sakkunniga.
Ett bevis för att det verkligen gjorts populärvetenskapliga skrifter torde vara att de av A. Lorentsson tagna citeringar är delvis från ett finskt verk!!
So, there you go...
Arnstad fortsätter med sin rökridå genom att vilja efterlysa en kunskap om detta "hos de breda folklagren" i Finland.
Återigen, utan att kunna ett ord finska, tror Arnstad att det i Finland saknas kunskap om detta. Jag har inte EN enda vuxen släkting som inte har en åsikt om detta, för eller emot det som varit.
Vad sägs om att istället efterlyssa en kunskap om nazismen i Sverige, svenska eftergifter och nära relation till Nazityskland hos de breda folklagren i Sverige som det finns en enorm avsaknad av?
Undrar varför Arnstad inte länkar till radioprogrammet med Meinander eller berör Bo Huldts artikel?
Ssssssss....
Soilander är rolig på hans blogg "En kritiserad bok om en kritiserad....."
Jag har lagt in lite på balticbandit.spaces.live.com och skickat mejl till Arnstad om att han är välkmmen att kika in där.
Nå, vi kan ju ge Arnstad "the benefit of a doubt". Han kan ju faktiskt vara hemma med familjen...
Håller helt med dig annars om Finland. Hade nyss ett längre samtal med min svärmor. Hennes far var vid polisen i Helsingfors och hon minns mycket väl spänningen 47-48. Hennes åsikt om Arnstad vad också klar: "Karln vet inte var han pratar om"
Nå, det är ju ganska klart vid dethär laget. Då Arnstad pratar om Finland så har han inte mycket att stå på..
Problemet annars med "kontroversiella" ämnen, vinterkriget, klimat, Holocaust, Intelligent Design, där merparten av forskarna har samma åsikt, men där det finns enstaka oliktänkare är att argumentationen blir på den nivån att "man fryser ut oliktänkare", dvs de (oliktänkarna) inte får komma till tals för att det existerar en sammansvärjning, inte för att deras åsikter en gång prövats och kunnat förkastas som felaktiga på rent objektiva grunder. Denna argumentation framförs av Irving och Beher och även av Arnstad.
Tommy - vem du ni är; det vore ju hedervärt om du stod för dina åsikter med för- och efternamn - ger här prov på en bedrövlig debatteknik som alltså går ut på att två fel skulle ge ett rätt.
Du har inte en aning om mitt eventuella engagemang för vare sig balter eller ryssar, eller andra folk heller. Jag är inte intresserad av att straffa folk - jag är intresserad av vad som faktiskt hände, och jag anar - som jag redan påpekat - ett visst ointresse av att gå till botten med saken från olika personer.
Vi har andra värderingsgrunder idag än man hade för sextio år sen, och även om saker skedde i enlighet med dåtidens lagar och uppfattningar vore det för bedrövligt om man inte kunde debattera och ifrågasätta det idag.
Under första världskriget lät den franska militärledningen arkebusera ett stort antal egna soldater. Allt skedde lagenligt men är idag knappast att bedöma som hedervärt.
Personligen tror jag att inbördeskrigets betydelse för Finlands agerande knappast kan undervärderas. På andra ställen har jag sett uppgifter om att fler än tusen finländare slogs FÖR Röda Armén under världskriget; å andra sidan har jag också sett kommentarer om att de då inte skulle ha varit "riktiga" finländare, vad nu det är.
Jag är rätt övertygad om att "vita" och "röda" i rätt stor utsträckning tog parti tidigt i kriget mot Sovjet. Trots allt hade det bara gått tjugo år.
I rimlighetens namn kan man nog tro att gamla oförrätter kom upp till ytan. Även om säkerligen den stora massan förhöll sig avvaktande passiv är jag övertygad om att de som var "vita" hade avsevärt större sympatier för den öppna anti-kommunismen (dvs nazisterna), och att de som var "röda" antagligen höll en tumme för Sovjet.
Frågan är hur högt upp och hur utbredd uppfattningen var. Åtskilliga i den finska militärledningen hade sin bakgrund på den "vita" sidan. Ytterligt få hade sina rötter på den "röda".
För att diskutera detta behöver man vare sig vara historiker eller ha enormt djupa kunskaper om finsk historia. Det räcker bra med att kunna en del om andra väpnade konflikter och atypiska mönster vid vedergällning; hur man gett tillbaka för gammal ost i andra konflikter.
Historiekunskap handlar inte bara om att kunna datum och antal döda; det är snarast den mest ointressanta delen.
Istället är historien sättet för oss att lära oss av gamla misstag för att inte upprepa dem. Istället för att tvärsäkert avfärda vissa påståenden - som man nu gör med a.lorenssons texter - kan man kanske mer fundera på vilka processer som ett cementerat tänkande kan ge upphov till.
I Libanon finns det en fastlagd kristen/falangistisk historieskrivning som baktalar palestinier och förljuger händelser under kriget under åttiotalet.
Samma historieskrivare är också livrädda för vad som kommer hända när den historien kommer kollidera med den palestinska. Ingen vill erkänna att de var med Eli Hobeika i Sabra eller Shatila - men uppenbarligen var någon där.
På samma sätt dog en hel massa ryssar under helt uppenbart olämpliga förhållanden - avrättade, ihjälsvultna. Nån hade ansvaret för att så skedde. Någon höll i bössan helt enkelt.
Det kan knappast anses vara "vänster" att fråga "vem" och "varför".
"På andra ställen har jag sett uppgifter om att fler än tusen finländare slogs FÖR Röda Armén under världskriget; å andra sidan har jag också sett kommentarer om att de då inte skulle ha varit "riktiga" finländare"
Jag har inte sett siffror på detta, men många som hade hamnat på "fel" sida efter inbördeskriget valde att emigrera till Sovjet. Det gjorde även många svenskar på 30-talet. För många blev det en dyrköpt erfarenhet för många andra slutet i Stalins utrensningar. Det var visst en del debatt för ett antal år sedan i Sverige om de som emigrerade från Kirunatrakten och kom tillbaka och berättade hur det verkligen var. De stämplades som "förrädare" av de svenska kommunisterna vars tidningar tog ära och heder av dem.
Sovjet bedrev även en aktiv värvning i norra USA och Kanada på 30-talet och många Finländare emigrerade till Sovjet. En bra bok om detta på svenska är "Karelen Kallar". En del av dessa slogs säkert mer eller mindre frivilligt i Stalins arme. Jag har aldrig sett några siffor på detta, men jag betvivlar att det kan ha varit ett betydande antal.
Till saken hörde även att man aktivt försökte hela såren efter inbördeskriget, i den mån det gick, 1939 hade man det faktisk rätt bra i Finland. En komisk detalj är den proklamation som "Terijokiregeringen" utfärdade där man lovade förbättra arbetarnas villkor, bla arbetstid, semester etc. Sanningen var att villkoren i Finland redan var bättre än det som utlovades.
Och framför allt: Sovjet hade anfallit Finland oprovocerat. Visst fanns det kommunister, men de flesta av dem höll kärleken till fosterlandet högre än trohet till Stalin.
Ett bra exempel är Arvo "Poika" Tuominen. Han befann sig i exil i Stockholm och kallades till Moskva för ett "betydelsefullt uppdrag". Detta var att vara Premiärministerr i Kuusinens marionettregering. Han insåg vad det var frågan om och hoppade av. Han var kommunist i själ och hjärta så länge han levde, men han insåg redan 1939 vad Stalin och Sovjet stod för.
Ett annat exempel är Yrjö Leino. Han var utsedd till Inrikesminister i Finland för att arrangera ett kommunistiskt maktövertagande efter kriget, men valde att förhindra detta.
Jag anser att både röda och vita i finland, under inbördeskriget, i huvudsak var personer som slog för sin övertygelse och således båda var "riktiga".
Att man anser att sådana som arbetade för Stalin inte var "riktiga" har jag däremot förståelse för, de Norrmän som slogs för Hitler är inte heller riktigt populära i Norge. Vi har ett ord för sådana - Quislingar.
Utan att sinsemellan rangordna dem så är väl de tre största mördarregimerna i modern tid Hitlertyskland, Sovjet och Kina. Kan du hålla med om det?
Självklart delar jag din uppfattning. Men jag blir irriterad och störd av att man letar efter nån sorts dold agenda för att jag råkar tycka den här frågan är viktig.
Man ska också komma ihåg att inte så få socialdemokratiska grabbar slogs mot kommunisterna; somliga av äventyrslystnad, men påfallande många också för att de slogs för demokratin. Tvärtom mot nutida föreställningar var det inte bourgoisien som var huvudfienden för kommunisterna, utan den demokratiska arbetarrörelsen.
Jag har också tillskrivit DD och frågat varför de tagit bort Lorenssons inlägg. Jag kan ana mig till att det är av utrymmesskäl, och inte för att ämnet skulle vara politiskt sprängstoff. Lovar publicera svaret här.
"På samma sätt dog en hel massa ryssar under helt uppenbart olämpliga förhållanden - avrättade, ihjälsvultna. Nån hade ansvaret för att så skedde. Någon höll i bössan helt enkelt."
Stalin? ;)
Det Ultimata ansvaret var Stalins.
Däremot håller jag med om att ansvariva för utomrättsliga avrättningar skall åtalas och så skedde även i Finland. Det har dock ännu ej skett i Sovjet. Jag skulle kunna skriva som Arnstad och appellera till känslor, men det tänker jag inte göra, utan kan bara konstatera att det bor ett antal krigsförbrytare, var av en del i dag tom medger sina brott i Sovjet. Många av dem är rikligt dekorerade för sina insatser i kriget. Deras uppgift var dock inte frontstrid, utan att angripa civila. Du kan väl ta och läsa "Det nedtystade kriget". DEn finns översatt till Svenska.
Inga ryska övergrepp ursäktar dock Finska dito, men inom rättsskipningen beaktar man alltid avsikt. Det var aldrig Finlands avsikt att internerade ryssar skulle dö. Att så skedde har flera orsaker som vi diskuterat redan. Nazisterna spärrade däremot in Judar i akt och mening att "eliminera" dem.
Jag har även frågat DD, inget svar ännu.
Och jag ifrågasätter det förfarandet. Om det nu är som lorensson påstår - att över 900 ryssar avrättades (och än har jag inte sett vare sig bemötanden eller avståndstaganden från den saken) utan dom ska naturligtvis det rättas till. Jag kan inte bedöma om det är relevant eller inte, eller var källan kommer från - hoppas lorensson själv kan bringa lite ljus i frågan.
Jag är övertygad om att tiden efter kriget i stor utsträckning präglades av försök att läka såren och att man medvetet valde att undvika processer som kunde ha skapat upprörda känslor.
Så skedde ju, och sker fortfarande, i anslutning till avslutade krig. Jag vill påminna om att man fortfarande i Frankrike åtalar och dömer för övergrepp som skedde i Algeriet för femtio år sen; trots att det formellt skulle så att säga vara utrett, klappat och klart.
"som lorensson påstår - att över 900 ryssar avrättades (och än har jag inte sett vare sig bemötanden eller avståndstaganden från den saken)"
De siffror jag sett på dödligheten i lägren var ca 3500 st på ca 23.000 vilket är högt, även om man tar i beaktande att dödligheten i Sovjetkarelen torde varit ca 5%. Således dog kanske 2300 "i onödan". Nu kompliceras beräkningarna av att befolkningen där bestod av barn och åldringar. Efter att man fått fart på jordbruket som Stalins tvångskollektivisering kvaddat, sjönk dödligheten till ca 400-500 per annum, dvs 2%. Har inte de exakta siffrorna i huvudet, med de är i den storleksordningen.
Notera även att många av lägren inte var stort mera än byar. Det finns korrespondens i krigsarkivet där de ansvariga förgäves begär mera taggtråd då "fångarna kommer och går som de vill".
Trots detta försvarar jag inte finnarnas särbehandling av ryssar. Jag vill bara att man diskuterar saken objektivt.
I Hufvudstadsbladet 6/12 (notera datum) finns en artikel som behandlar just det du frågar efter, nämligen referat av Jukka Lindstedts avhandling om Avrättningar 1939-44. Finland har ju inte dödsstraff i fredstid. Under perioden har han belagt 528 officiella avrättningar varav 85 var finländska medborgare. Således var 443 icke-finländare.
Jag är helt övertygad om att det verkliga antalet kan vara större. Det sker alltid övergrepp under krig. Dock skulle jag vilja se vilka källor man baserar siffran 900 på?
Glöm inte heller att Kontrollkommissionen tillbringarde tre år i Finland, under vilken tid man i praktiken styrde landet. Man arbetade mycket noggrannt med att spåra upp krigsförbrytare och få dem åtalade, detta eftersom det otvetydligt i någon mån rättfärdigade Sovjets angrepp i västmakternas ögon.
Om denne Lorentsson verkligen har något att komma med bör han konktakta det Finska riksarkivet som forskar i detta:
http://www.narc.fi/Arkistolaitos/luovutukset/svenska.htm
Bra inlägg Anders!!!
Och för den som vill läsa mer kan man t ex läsa här http://www.svd.se/dynamiskt/utrikes/did_14233011.asp
Jag rekommenderar fortfarande Henrik Meinanders, Finlands Historia 4 för de som vill ha en hyfsad genomgång av perioden 1900-2000. Om man är mera intresserad av Militärhistoria så finns Finland i Krig, tre band.
För de som vill dyka djupare finns det en hel del även på svenska, nämligen Mannerheims memoarer, Paasikivis och naturligtvis Max Jacobssons böcker.
Calle jag vågsr debattera öppet. Mitt namn har jag en gång skrivit in, men gör det väl igen.
Jag har INGET emot att man går till botten med påstådda krigsförbrytelser. Jag vet dock att det mesta är utrett och utagerat från finskt håll.
Krig är krig och finska soldater har säkert med intensitet begått illgärningar.
Det jag opponerar mig emot är att dagens utvecklade rättsstatsnormer skall appliceras till en krigssituation drygt 60 år sedan, med två diktatorer som styrde och ställde stora delar av Europas öden.
Dessutom måste man känna till de brott mot folkrätten och krigsförbrytelser som sovjeter genomförde och jaga dessa med samma intensitet som man framhävdar att finska soldater skall dömas. De begick fruktansvärda grymheter ska ni veta. Och deras förbrytelser har a l d r i g utretts. Segrarens villkor ni vet.
Jag undanbeder även mig den naivitet från svenskt håll som präglat denna debatt. På något sätt tror man att Finland hade med två rationella stater att göra och att med rätt förhandlingsteknik hade man hållt sig neutral. Tjenare.
Men det som jag är mest förbannad över är den förvrängning av fakta som Arnstad håller på med och den självgoda uppfattningen som både du och Arnstad delar, att om detta har det inte diskuterats i Fnland och det därför är det en öm punkt för oss finnar.
Så in i helvete mycket har det debatterats, skall ni veta. Och det pågår, så håll inne era pekpinnar av fejkad renhet. Fråga frågorna på rätt sät så får ni svar, påstå inte att ni vet mer. Gäller särskillt HA.
Och det ska man komma ihåg att av en befolkning på 3,5 miljoner så var närmare 900 000 i tjänst under de tre krigen. Det sätter sina spår på ett sätt man inte verkar förstå i Sverige. Alla mina släktingar och vänner har böcker i bokhyllorna om Finlands närhistoria och de är inte den "fastlagda inriktningen" alla gånger.
Angående finnar i Sovjetarmén; Vi kan lugnt anta att det handlar om de finska folk som bodde i sovjetunionen som man menar.
Läste f.ö. i somras en bok om vinterkriget från ett ryskt persepektiv. Där nämndes att en viss förbrödning skedde mellan finska soldater och sovjetsoldater av finskt ursprung.
Trots att det var bara 20 år efter det finska inbördeskriget så enades vita och röda veteraner gemensamt mot Sovjetunionen och avvärjde invasionen. Om detta var Stalin djupt förgrymmad, han hade underskattat Finlands folks vilja att förbli fria och självständiga, oavsett politisk tillhörighet.
Och vem som höll i bössan, vet du hur summariskt Röda Armén avrättade de egna? Det räckte med åhittad misstanke för att göra sig av med folk. Läs mer om Stalin och hr man effektivt ingjuter terror med summariska avrättningar för att behålla makten genom terror.
Och terrorns redskap var politrukerna och de politiska officerarna. De terroriserade de egna leden och skickade egna soldater till fälträttegångar närhelst de behagade för att behålla soldaterna i skräckgrepp. Politrukerna kan ha varit högintressanta som krigsfångar och avrättades nog ganska snabbt av finska soldater, de var ju Stalins direkta hantlangare.
Hoppas nu bara inte HA drar för stora växlar på SvD-artikeln, dvs tror att det är hans förtjänst att det kriget debatterats :)
Sanningen är den att det debatteras regelbundet. Ibland då ny kunskap kommer fram, ibland utan att ny kunskap presenterats, som i detta fall.
"Om detta var Stalin djupt förgrymmad, han hade underskattat Finlands folks vilja att förbli fria och självständiga, oavsett politisk tillhörighet."
Det är inte ovanligt för diktatorer IOFS och har även drabbat ledare relativt nyligen. Minns ni hur Amerikanerna skulle tas emot som befriare i Irak?
Det finns de som påstår att Stalin verkligen trodde att Finland sjöd av klasshat och att arbetarna skulle resa sig som en man och möta befriarna. Det var det som spionerna trodde att Stalin ville höra och det var få som opponerade sig mot Stalin och de få som gjorde det vet vi hur det gick för....
Ja, i en totalitär värld är det svårt att rapportera något som Han Som Bestämmer inte vill höra. Har du/ni läst boken "Stalin"? Lär vara läsvärd, jag ska jobba mig igenom den under julen.
Jag har nyligen läst "Mao-den sanna historien", verklligen bra. Stalin nämns en del i den.
Förresten Calle, är det du som lägger upp Lorentssons texter?
Jag la upp den första av Lorenssons texter; resten har han lagt upp själv. Och efter att ha fått lite mejl är jag nog rätt övertygad om att det här inte alls "har debatterats så inihelvete..." som Tommy påstår. Snarare är det så att det finns en allt mer uppkäftig forskargeneration som hävdar en hel del obehagliga sanningar som går på tvärs med den hittills allenarådande andan.
Om detta må de dock skriva själva; jag vill inte föregå detta.
Jag håller fullständigt med om att Ryssland borde utreda krigsbrotten på den sidan, det är ju något man borde kunna kräva av en fungerande demokrati.
Men nu funkar inte Ryssland så. Därför är det rimligt att tycka att Finland borde föregå med gott exempel.
När det gäller Sveriges roll.. Är du seriös med att JAG inte bör ha synpunkter på Finlands agerande därför att jag är Svensk????
Jag ska dessutom ta och klistra in följande text från Hufvudstadsbladet. Det fesliga är att man inte hittar den om man söker i det ordinarie arkivet; den finns endast som cacherad text (dvs att den finns kvar som en blåkopia på att någon annan sökt den). Faktiskt samma sorts förfarande som skedde med Dala-Demokraten och Lorenssons första text.
"" 1944 är en smärtpunkt
Publicerad: 28/10/06 20:02
I dag har vi råd att se även dem som försökte fly på ett annat sätt än då, kanske rentav som hjältar.
Det är sannolikt att de framgrävda liken i Huhtiniemi i Villmanstrand inte härrör från hemliga avrättningar år 1944 utan från ryska tiden, såsom Hbl avslöjade i går. Men det betyder inte att debatten om huruvida olagliga avrättningar har ägt rum sommaren 1944 kan avblåsas.
Det senaste sensationella avslöjandet står forskaren Juhani Tasihin för i det senaste numret av tidskriften Seura. Han har i Krigsarkivet hittat ett dokument som tyder på att marskalk Mannerheim skulle ha beordrat avrättning av desertörer som vägrat återvända till sina truppförband. Ordern som undertecknats av general Erik Heinrichs har inget direkt samband med Huhtiniemi.
Dr Markku Jokisipilä, som för ett par år sedan presenterade en uppmärksammad doktorsavhandling om det finländsk-tyska vapenbrödraskapet, har dock sin slutsats klar. Det är nu tillräckligt dokumenterat att högkvarteret gett order om arkebusering av desertörer innan den lag som möjliggjorde dödsstraffen kom till, säger Jokisipilä i sin blogg.
Dr Jukka Lindstedt, som 1999 doktorerade om dödsstraffen i Finland under andra världskriget, hävdar dock att ordern inte har något att göra med eventuella hemliga rättegångar. Den gäller förmans rätt att skjuta en underlydande som vägrar lyda order. Den rätten fanns redan innan riksdagen efter en snabb behandling den 4 juli antog en lag som gjorde det möjligt för domstol att döma desertörer till döden.
Juhani Tasihin kopplar också Heinrichs order till Huhtiniemi, då han menar att vicehäradshövding Toivo Tapanainen som en direkt följd av ordern utsågs till krigsdomare i Huhtiniemi. 23.6 skulle han ha deltagit i ett möte på stadshotellet i Imatra tillsammans med generalerna Erik Heinrichs, K.L. Oesch och Antero Svensson och där fått en lista med desertörernas namn. Redan följande dag skulle de första dödsdomarna ha avkunnats. Källmaterialet i den här delen av Tasihins berättelse är dock enligt Jokisipilä ”tunnare”.
Jokisipilä redogör också för bakgrunden till att krigsledningen just vid den här tidpunkten skärpte inställningen till desertörer. Situationen var kritisk efter att Sovjet tio dagar innan inlett sin storoffensiv. Det fanns en uppenbar risk för att den så kallade VKT-linjen (Viborg-Kuparsaari-Taipale) skulle brytas. Hitler hade meddelat att det var en förutsättning för ytterligare tysk vapenhjälp att den linjen skulle hållas. Om så inte skulle ske var Finland förlorat och hjälpen vore bortkastad.
Det gällde för krigsledningen att göra något åt den panik som uppstod efter det sovjetiska genombrottet på Karelska näset och Viborgs fall strax före midsommaren, vilket ledde till att kanske tiotusen finländska soldater irrade omkring.
En del debattörer har också varnat för att gräva i gamla saker. Ett av argumenten har varit att de försvunna soldaterna i tiden betraktats som stupade hjältar. Nu blir de plötsligt desertörer.
Det är naturligtvis en beaktansvärd faktor. Men det kan inte utgöra ett hinder för att man utreder om något hänt.
Dessutom kan man nu efter drygt 60 år anlägga ett annat perspektiv på händelserna. Alla de tusentals soldater som då irrade omkring var inte desertörer. De flesta var soldater som förlorat kontakten till sitt truppförband. En del var sådana som helt enkelt tappat förståndet i den situation som rådde. Men även dem som medvetet försökte fly har vi i dag råd att betrakta på ett annat sätt än då det begav sig, kanske till och med som hjältar. Också deras beslut krävde mod. De visste i varje fall vilken följden var om de blev fast.
Oberoende av om det kommer att hittas bevis för omfattande avrättningar eller inte är deserteringarna och avrättningarna fortfarande en ömtålig fråga. Trots att ryktena förekommit i decennier har man inte riktigt velat ta itu med frågan, vare sig bland myndigheter eller forskare.
Många andra frågor i anslutning till våra krig har utretts otillräckligt. Typiskt är att man först för två år sedan började utreda utlämningen av människor till Tyskland under fortsättningskriget och till Sovjet efter kriget. Det sker i ett forskningsprojekt som igångsattes av statsrådet sedan Elina Sana gett ut sin bok om utlämningarna till Gestapo.
Projektet följer samma modell som utredningen av krigsdöda i Finland åren 1914-1922. Det kunde också vara en lämplig modell för en utredning av deserteringarna och avrättningarna under våra senaste krig. Inom ramen för samma projekt kunde man också utreda andra smärtpunkter i samband med Finland och andra världskriget.""
Här en referens till uppgifterna om sovjetiska krigsfångar :
Författare: Hanski, Raija
Titel : Behandlingen av krigsfångar under vinter- och fortsättningskriget : en folkrättslig studie / Raija Hanski
Utgiven Åbo : Åbo Akademi, Institutet för mänsk- liga rättigheter, 1990
Omfång : 150 s.
Institution Åbo Akademi. Institutet för mänskliga rättigheter
Serie : Projekt: Finland och de mänskliga rättigheterna, [ISSN: 99-0919710-3 ;] Nr 26
ISBN 951-649-741-1
Kunskapskanalen !
Idag den 10 december 2006 kl. 21.00 sänds ett program om den tyska - och finska blockaden av 3,5miljoners- staden Leningrad - längst inne i Finska viken.
Från norr stängde finnarna landvägen över Karel- ska näset, och minerade och lade ut ubåtsnät över
hela Finska viken - stora kustbatterier fanns sedan tidigare på den finska sidan.
Harry Järv och hans gäng, stängde av Murman- järnvägen vid Svir, Lotinapelto / Jandebafloden och
ändå längre norrut spärrade Mauno Koivisto av
banan och Vita havskanalen för all transport.
Från söder kom Wehrmacht och blockerade fram
till Schlusselburg. Bara en tunn rännil av mat och varor kunde föras över på,isen under tyskt bomb- ardemang.
I januari 1942 dog kanske ca 200.000 invånare av svält. Tänk om något annat land fått sin andra stad avspärrad på de sätt - det skulle ha pratats om - men om miljonoffren i Leningrad tiger man.
Visst blockerade finnarna Leningrad - folkrättsbrott, meningen var att man skulle mötas söder om Svir, med den tyska armén - men tyskarna orkade inte fram - Röda armén intog staden Tichvin i november ca och höll en kanal öppen mot Leningrad.
Men Finland såg i oktober 1941 att det börja gå trögt för Hitler - och man passade sig, men det handlade inte om humanitet - utan självbevarelsedrift. Finn- arna ville att Leningrad skulle förstöras och invån- arna skulle dö av tysk flygbombning, brandbomber, artilleri,sjukdomar och framförallt svält, övriga jagas ut på stäppen.
På hösten 1942 lät Mannerheim en sista gång försöka stänga till ringen med att tillåta tyskarn att med lv /och artillerifärjor angripa ön Suho - som ett brohuvud utanför Livets väg - men slogs tillbaka.
Inte förräns i januari 1944 - blev staden fri, och sedan började arbetet med att förbereda för stor- offensiven på Näset i juni.
Finland mörkar om detta också - "vi gjorde ingen- ting", " vi satt bara och blockerade all in och utförsel från en 3,5 miljonersstad", får man inte det ? Finland och Tyskland ville förstöra en av världens vackraste städer.
Relationerna mellan Finland och Sovjetryssland.
--------------------------------------------------------------------
Det var alltså Leningrads strategiska dåliga läge
längs in i Finska viken som ryssarna känt oro för
när de började att förhandla med Finland 1938.
Problemet var dock känt även på tsarregimens tid.
Ryssarna ville redan i Dorpatfreden 1920 ha de landförändringar, som sen kom att bli gällande efter kriget.
Men om man förhandlar med ett land som har stora befästningslinjer 35 km inom ens största och vik- tigaste industristad - och det landet dessutom har förbindelse med makter som är fientliga, som Tyskland, Sverige.
Makter som Tyskland som Mannerheim släppte in i Finland redan 1918, då de tänkte tåga mot Petro- grad/Leningrad - om man förhandlar med Finland då i flera år - erbjuder dubbel landkompensation, och bli helt avvisad - vad göra ?
Återstår utrikespolitikens fortsättning med andra
medel - militära åtgärder. Men om det kallas överfall, vad skall Tysklands ockupation aV Norge och Danmark kallas då - som kom över en natt, som en kupp - med svensk kännedom och accept.
Då var det inte läge för Finlands sak är vår ?
Orsaken till det dåliga klimatet mellan Finland och Sovjetryssland börjar nog med Mannerheims brutala slakt på de 30.000 röda förlorarna i inbörd- eskriget 1918. 80.000 spärrades in i Gulagläger under fler år. De finska massavrättningarna måste ha skrämt bolsjevikerna i Petersburg och påverkat deras eget hårda kompromisslösa övervåld mot sina motståndare.
Förutom det dåliga strategiska läget för Leningrad, fanns det samma problem vid Salla-området, där
Murmanjärnvägen gick - den som Finland och Tyskland aldrig lyckades bryta av. 1941-44, pga av starkt ryskt försvar primärt - inte finsk snällhet.
Men den fick då i en lång omväg över Sorokka och Vologda innan en rännil av förnödenheter kunde
nå Leningrad.
Nästa problem : Finnarna ansågs av sina norska grannar på Nordkalotten som ett hot, ett problem, och norrmännen kom bättre överens med Ryssland sedan århundraden. Nu kom finnarna 1918 och försökte att erövra ryska Karelen med halvprivata
arméer - utan folkrättslig grund.1919-22. De slogs tillbaka.
Men bolsjevikerna var svaga efter inbördeskriget-
i Murmansk hade en brittiska styrka landstigit i juni 1918 för att försöka förmå ryssarna att fortsätta striden mot Tyskland. Britterna kom så långt ner
som strax norr om Leningrad. De ville inte att
Mannerheim skulle ta över Ryska Karelen och Kola, för Finland var ju då som 1941 tyskallierat och fiende till ententen.
I Dorpatfreden tilltvingade sig Finland Petsamo- området fast det både enligt ryssar och norrmän inte fanns en finsk kolonisation där som kunde motivera intåget på nyåret 1920 - men finnarna utnyttjade den ryska svagheten för att kapa åt sig en isfri hamn i Ishavet och bl.a. halva Fiskarhalvön, som var strategisk punkt mot infarten till Murmansk, som var Rysslands livlina då till Atlanten och ev . västleveranser.
På dessa tre punkter störde Finland Rysslands
integritet - Petsamo, Salla,(närheten till Murmanjvg) och Leningrad. Samtidigt nedvärderade Finland bolsjevikerna och ryssarna och underskattade sovjetsystemet - alltså blev allt upplagt för en konflikt. Lapporörelsen kidnappade vänsterfolk - i riksdagen t.om, en gång förre presidenten Stålberg, körde dem till ryska gränsen och kastade över dem där - och en brist på, respekt för ordning och demokarti.
Men Sovjetunionen rörde inte på sig från 1918- 1939 - och sökte få till stånd en kollektiv säkerhet i Europa från sitt inträde i dåtidens FN = NF, 1934 att verka för kollektiv säkerhet mellan Ryssland och västdemokratierna. Finland försökte att bygga upp pakter med Rysslands fiender , Polen, Baltiska staterna etc. kring 1922. Man befäste Åland -
med Sverige, 1939 det ingav inte ryskt förtroende,
avsikten var väl att ge Sverige motiv att hoppa in i krig moit Ryssland.
Finland hade fått Åland 1921 - tack vare att NF räknade ön som en del av ryska storfurstendömet, Finland.
Ryssland uppträdde nog ganska liberalt mot Finland men fick tillbaka en helt annan attityd.
På ett liknande sätt uppträdde Polen som blev fritt 1918 efter kriget. De satte igång ett krig i strid mot Versaillesavtalet och västs vilja. De erövrade västra Vitryssland och Västra Ukraina 1920 - där inga polacker bodde - men däremot 11 miljoner vit- ryssar och ukrainare - som de förbjöd deras språk och kultur och piskade upp med stora polisstyrkor och arm´é.
Det var dessa områden Sovjetunionen tog tillbaka 1939 - med all rätt från Polen.Curzonlinjen kallas det. Sen flyttades ca 11 miljoner tyskar västerut 1945 - och Polen tog över västerut.
På samma sätt, när ryssarna var svaga efter inbördeskrig och utländskt interventionskrig - från 14 stater, kanske 5 miljoner dog, passade Rumänien på att 1918 ta över Bessarbien som i 100 år tillhört Ryssland. Det var det området som Ryssland tog igen i juni 1940.
I ryskjapanska kriget 1905 tog japanerna Sachalin och Kurilerna , som Stalin tog tillbaka 1945.
Baltikum hade Ryssland inte tagit över om inte kriget kommit. De hade samma strategiska läge
som Finland i Finska viken. Men Ryssland annekterade inte Baltikum förrän dåtida stormakten Frankrike - helt oväntat kapitulerat i juni 1940
Området Königsberg - nuvarande ryska Kalinin- grad -enklaven blev resultatet av Finlands krig för att stänga in Ryssland i Finska viken - så kan det gå.
--------------------------------------------------------------------
Enligt boken John Ellis / Brute force. 1990.
Vill inte undanhålla er fördelningen av tyska
styrkor på östfronten och mot väst: 1941-45.
Tyska divisioner engagerade: juni 1941-45
(inom parentes : pansar eller motoriserade divisioner
Mot Ryssland : Mot väst :
% %
Juni 1941 147 + (32) = 98 % 2 2 (2)
Dec. 1941 161 + (32) = 98 % 2 3 (3)
Jun. 1942. 187 + (34) = 98% 2 3 (3)
Dec. 1942 183 + (33) = 97% 3 6 (4)
Juni 1943 195 + (28) = 100% --
Dec. 1943 192 + (34) = 93 % 7 14 (6)
6 juni 1944 173 + (30) = 70% 30 78 (17)
Dec. 1944 162 + (47) = 64% 36 93 (19)
Mars 1945 166 + (43) = 67 % 33 82 (12)
----------------------------------------------------------------------
Jag vill nog påstå att Sovjetryssland skött sig godkänt i Europa - och efter 1945 hade vi fred i 50 år till 1995 - efterv två fasansfulla krig på 25 ård då vår borgerliga regering och Bildt, samt Tyskland - i strid med internationella regler erkände Kroatien och Slovenien, som ingick i Jugoslavien , man bröt upp med tvång ett multietniskt land som Jugoslav- ien - samtidigt som man tvingade fram en multi- etnisk ordning i Bosnien - som ingen ville ha. Det var bättre förr - inget krig och flyktingskap i Europa trots allt.
Jag bestämmer redan nu att det här ICKE ska bli en pro-contratråd om Sovjetunionens roll i efterkrigstidens politik. Men jag vill också starkt påpeka att jag inte på något vis delar lorenssons åsikt i frågan.
Däremot hoppas jag att hans inställning inte i för stor utsträckning påverkar de uppgifter han lägger fram; men det kan jag inte bedöma.
Om jag nu saxar litet lorentssons material:
"Ryssland uppträdde nog ganska liberalt mot Finland men fick tillbaka en helt annan attityd."
Sanningen är att Sovjetisk press förde en formlig kampanj mot Finland under hela 30-talet. Detta påverkade naturligtvis opinionen i Finland. Man bör även minnas att Ryska var obligatorisk ämne i skolan fram till 1914 varför många finnar själv kunde ta del av den ryska propagandan.
"Jag vill nog påstå att Sovjetryssland skött sig godkänt i Europa - och efter 1945 hade vi fred i 50 år till 1995 ..... Det var bättre förr - inget krig och flyktingskap i Europa trots allt."
Det finns nog en hel det som skulle ha synpunkter på det påståendet....
"Men jag vill också starkt påpeka att jag inte på något vis delar lorenssons åsikt i frågan."
Puh.. :)
"Däremot hoppas jag att hans inställning inte i för stor utsträckning påverkar de uppgifter han lägger fram"
Det är tyvärr fullt möjligt att hans "sovjetoapologiska" ståndpunkt gör att han har svårt att få seriösa forskare att lyssna.
Argumentationen att Sovjet "tog tillbaka" är även intressant. Lorentsson hävdar således att det är OK att med vapenmakt ta tillbaka områden. Problemet är bara att då hamnar man in i en myckt invecklad diskussion om "vem som var där först" och då legitimerar Lorentsson Stor-finnarnas dröm. Dvs det var helt OK att grunda ett storfinland bort till Ural, bara man kunde bevisa att det bodde finnar där först.
Jag sade redan tidigare att man inte förstår kriget om man inte kan sin historia. I Ryssland hade man uppfattningen att Finland fick "för mycket" i Dorpatfreden och att detta nu skulle tas tillbaka med våld. Det är dock en väsentlig folkrättslig skillnad mellan gränsjusteringar på basen av förhandlingar och sådana som sker med våld.
Lorentsson igen:
"Lapporörelsen kidnappade vänsterfolk - i riksdagen t.om, en gång förre presidenten Stålberg, körde dem till ryska gränsen och kastade över dem där - och en brist på, respekt för ordning och demokarti."
Vilket även blev Lapporörelsens fall. Efter Mäntsäläupproret 1932 upplöstes organisationen som olaglig. Varför nämner Lorentsson inte det? Varför nämner han inte att även IKL (ett nationalistiskt högerparti) förbjöds. Det tilläts dock igen efter att högsta domstolen funnit förbudet strida mot lagen. IKL tappade dock merparten av sina röster i valet 1939.
Sanningen är kanske att Lorenstsson, i sin iver att svartmåla, bara plockar fram sådant som kunnat anses som graverande och helt lämnar bort "andra sidan" av argumentet och därmed undergräver sin egen trovärdighet.
Calle förresten, re artikeln i Husis, gick du via den "vanliga" tidningen eller via "epaper", varianten? Du måste ta den senare för att få fram hela tidningen. Vanliga sidan har bara ett urval av artiklar från senaste nummer.
Har inte sett programmet i Kunskapskanalen så jag kan inte bedöma källorna. Dock finns det väldigt mycket källor som refererar till Mannerheims ovilja att tillmötesgå Tyskarnas propåer om en marsch mot Leningrad. Se tex Finlands historia 4, s 232-234.
Finland skar heller aldrig av Murmanskbanan. Se vidare dek sk Churchillbrevet
Börjar gloda från ämnet, men tänkte ändå påpeka detta:
http://www.holocaustinfo.org/faq/1.html
Antal Judar före kriget:2,000
Uppskattat antal offer min: 7
Upskattat antal offer max: 7
Dessa 7 är kända och dokumenterade. De utlämnades visserligen till Tyskland, vilket var ett brott, men de utlämnades ej för att de var Judar.
De utlämnades i en grupp andra.
Antisemitismen har en lång historia i Europa, och inget land i Norden var helt immunt. Trots detta skedde inga organiserade judeförföljelser i Finland.
Calle skrev;
Och efter att ha fått lite mejl är jag nog rätt övertygad om att det här inte alls "har debatterats så inihelvete..." som Tommy påstår. Snarare är det så att det finns en allt mer uppkäftig forskargeneration som hävdar en hel del obehagliga sanningar som går på tvärs med den hittills allenarådande andan.
Nej, just det. Du drar dina egna slutsatser. Inte är det väl så att du som icke kunnig i Finska kan bedömma om detta diskuteras om...
Och om a. lorentsson. Helt klart ser han på historien med endast det ena ögat öppet. Det pro-sovjetiska ögat. Och med en sådan syn där smutskastning är stommen och resten är vinklat så att finnarna i det närmaste är Ondskan självt.
Och S:t Petersburg är ett imperialistisk bygge på av ryssarna från finska folken stulet land... Ockuperat finskt land faktiskt.
Och om det var någon som ville se invånarna i Leningrad dö så var det Stalin, som vägrade låta civilbefolkningen fly tyskarnas belägring. Precis som i Stalingrad.
När lorentsson även talar om de onda finnarna som befäster sin gränslinje 35 km från Leningrad får han verkligen till det, historien säger tydligt att aggressorn alltid är Ryssland eller Sverige i området. Finlands befästning var som hela världen förutom lorentsson förstår ett försvarsverk.
Det är fantastisk läsning, helt makalös och unik. Gratulerar lorentsson, du kan pusta ut, du ÄR unik i din tolkning av De onda finnarna.
Ingenting av det lorentsson säger är intressant för en bra debatt. ALLT är färgad av sovjetideal och hat mot Finlands politiska etablissemang.
Skärp dig Tommy! Du glider ner på en nivå som är beklagligt låg på det där viset. Bemöt sakligt istället. Och jo, jag kan faktiskt dra den slutsatsen utan att vara insatt i de innersta detaljerna av den finländska krigshistorien.
Dessutom har det ju visat sig att flera finländska historiker faktiskt delar den uppfattningen, som H Ekberg och Seppo Isotalo m fl - och detta visste jag faktiskt inte när jag skrev det.
Delar vilken uppfattning?
Alltså. Grunddiskussionen här var det som sensationsmannen Arnstad drog igång;
diskuteras fortsättningskriget som populärvetenskap i Finland?
Svaret är JA!
Och det bevisas av allt som tryckts i Finland. Mest på Finska, vilket gör det svårt för svenskar att ta till sig det. Bl a det som Lorentsson kapat till sig är skrivet i Finland. I rest my case.
Men det här att det finns en livlig, saklig och nyanserad diskussion i Finland är svårt för dig, Calle, att ta till dig, som bevis tar du det faktum att Anders och Jag skriver på den här bloggen.
Som det tydligt kan skönjas så försöker både Anders och jag bemöta en del myter och konstiga samt prosovjetiska påståenden sakligt. Ander gör detta bättre än jag. Kudos.
Dock måste ett karaktärsdrag hos många finländare accepteras vilket skiljer oss från det karaktärsdrag som finns hos många svenskar, nämligen:
det händer något,
vi tar reda på vad och varför det skett,
vi accepterar att det skett och vi förstår att se hur vi blivit påverkade,
kanske härdas vi och vi går vidare.
I Sverige stannar man till innan "vi går vidare", och ältar det hela ett par varv till. Och ett till.
Detta skedde efter (för enkelhetens skull tar vi ett par moderna händelser som vi lätt kan minnas) Palmemordet, Estonia och tsunamikatastrofen.
Ibland öppnar man även i Finland ett case för diskussion. Men, det gör man när det framkommit något nytt.
Arnstad, Lorentsson m fl kommer inte med något nytt. Nada. Bara nya konspirationsteorier på samma tema antaganden och Anti-etablissemang åsikter med klart extrema undertoner.
Jokisipilä m fl har redan gått igenom detta.
I folklagren har det funnits bitterhet sedan inbördeskriget, särskilt bland de som stred på de rödas sida och deras barn. Jag är, trot eller ej, barnbarn till folk med klart röda åsikter. Jag har hört dessa bittra anklaganden om mord på röda och de vitas terror,
kanske värre grejor än vad som Lorentsson spyr ur sig.
Det var hårdföra män, oftast landägare och borgare, som tog tag i tyglarna för att göra Finland självständigt. De röda strävade efter ett Sovjetfinland efter arbetarideal.
Teoretiskt fint, men i praktiken ALLTID diktaturer av värsta sorten.
Men sen hade dessa män inte mycket med att göra med de påståenden om att Finland planerade anfallskrig mot Sovjetunionen, oavsett om Sovjetunionen var ett hot eller inte.
Vakna och lukta på kaffet och tänk sedan efter;
varför skulle ett folk med 3,5 miljoner föra en medveten aggressionspolitik och sedan anfalla ett jätteland med 50 x fler invånare och med världens största armé?
Det fanns inga andra val än ett närmande till Tyskland inför det väldiga hotet som Sovjet var.
Sen är det ju märkligt att tro att den ena sidan i ett krig skulle bestå av gentlemen som inte begisk övergrepp. I ett läge där du ställs mot diktaturens brutala soldater som har ett uppdrag, att utplåna dig, din familj och din nation, så är det lätt att begå övergrepp när du sett att de gjort det med dina kamrater och ditt folk och du vet att även de skulle med glädje förgripa sig på dig.
Humanitet suddas ut i krig.
Fattaru?
Jag börjar nämligen bli trött på alla konstiga stickspår i debatten...
Vet inte eg hur man skall "arkivera" detta, kanske under "bakgrund" eller "huvudlösa citat" :)
Under Vinterkriget skrev Tage Erlander följande: "Huvudmassan av Sveriges folk ser på Finland som den Vita terrorns land 1918, Ålandsfrågans 1920 och Lapporörelsens 1931"
Annu i början av 1960-talet hyste Erlander negativa fördomar om Finland enligt den svenske Ambassadören Hägglöf.
I övriga västländer gick Socialismen i en riktning, medan man i Frankrike och Sverige gled ännu längre västerut. Att detta var del av en traditionell socialistisk ideologi framgick vid partibegravningarna av Erlander och Palme, vilka väckte bestörtning i Finland
Finlands Historia 4, s442-443
Då tycker jag du ska sluta skriva här Tommy. Jag känner inte att du bidrar till ett givande debattklimat - snarare symboliserar du kanske det dilemma som flera försökt beskriva.
Jag tänker inte alls lägga locket på. Jag tar upp det här för att jag är nyfiken, inte för att få floskler slängda i ansiktet.
Vad är då ett hälsosamt debattklimat? Vilka är de flosklerna? Jag är inte särskillt van att debattera, men jag försöker;)
Men svensken kan aldrig förstå så då kan han vara tyst. Han satt i fred medan finnen stred. Det är bara kommunister som i Finland tror att ogärningar skedde. De som stred var hjältar. Låt dem få vara det.
www.ryska-posten.com artikeln "Historieförfalskare" skriven av Sovjetunionens informationsbyrå. I princip samma typ av text som Lorentsson återger.
Anders Gustafsson och Tommy.
Jag sitter och zappar mellan Nobelbanketten och Kunskapskanalens film om Blockaden av Leningrad 1941-44. En gripande film. Men att den s?nds idag p? Nobeldagen n?r vi alla vill titta p?
Nobelfesten - och jag tror det ?r f?rsta g?ngen
man visar n?got utt?mmande material i svensk TV
om blockaden - tycker jag det ?r symboliskt, hur
debatten i detta har ?mne f?rts Sverige. Allts? p?
kanal 153 - p? "lilla julafton. "Som ryssarna brukar
f?rvisa folk ut p? tundran.
Det ?r sv?rt att diskutera med er eftersom ni s? tydligt sysslar med personangrepp, och v?rderingar och tolkningar av mig, och andra - st?rre delen av debattinl?ggen. Som Calle menar - ni st?mplar en ?sikt och beh?ver sen inte bem?ta den. ?r man sen som ni tv? - som klapp-klapplirar till varandra, d? fungerar inte debatt p? bloggen.
Ni uppeh?ll er l?nge med uppgifterna om den finska behandlingen av sovjetiska krigsf?ngar. Ni fick referensen : Raija Hanski fr?n universitet i ?bo. D? sl?ppte ni det, var inget intressant l?ngre.....
Jag har f?rs?kt att redovisa fakta som Arnstad - och det visar ju att eftersom en s?n kompakt majoritet redovisar enbart pro/finska/ svenska v?rderingar - att balansen i ?mnet ?r fel - och det beror av att Sverige och Finland har en s?dan anti-rysk attityd bland ledande kretsar, det framgick ju enbart nu med den tysk-ryska gasledningen. Det r?der en s.k. hegemoni - att varje annan ?sikt idag upplevs som provocerande - ?r ett gott tecken.
Men ?sikter b?r man ha - om allt, men d? kan man inte som ni tv? g?ra - syssla mer med debattdeltagarnas person. Ni p?minner lite om finska arm?n p? Karelska n?set - 9-20 juni 1944 - ni springer undan.
Man beh?ver inte vara stalinist f?r att se att Stalin spelade en viktig roll i d?varande SSSR. Manner- heim fyllde ju samma funktion i Finland - som alla f?ruts?tts buga f?r. Han var ju en gammal "rysse", som finnarna s?jer och kallade honom - fostrad i tsarryska arm?n - och en av de tv? officerare som eskorterade tsaren vid dennes kr?ning.
Hur roligt ?r det att umg?s med tv? debattf?rst?rare ? Jag f?rst?r om Arnstad st?ngde ner sin blogg. Calle - b?r nog inte sl?ppa fram generellt - v?rderingar om ?vriga debattdeltagare.
N?gra exempel:
"Sn?lla Lorentsson, du yrar... Det ?r m?jligt att du n?gonstans har inormation som ?r relevant, men den drunknar i din svada av sammanblandningar. Tydligen finner ?ven Dala-Demokraten att dina skapelser inte ?r v?rda att publicera.."
?
Ok, d? kan vi konstatera att A. Lorentsson kan s?lla sig till de v?nsterradikaler som vill se Finnarna som nazif?rbrytare... Det ?r l?tt att hitta sin nisch i det rikliga material som finns om forts?ttningskriget och skriva om h?ndelserna med den egna fasta ?vertygelsen i fokus. Och det ?r bra att det finns rikligt med material, det visar att saker inte m?rkas och att detta har diskuterats i, kanske mest i Finland. Lustigt nog kommer dessa fram n?r folk med uttalade marxistiska sympatier ?r i farten.
Tommy, ?ven om jag h?ller med om att skribentens politiska hemvist tenderar at p?verka perspektivet, s? tycker jag att vi l?mnar den biten d?rh?n. Om man avf?rdar n?gons ?sikt bara f?r att han eller hon ar marxist s? hamnar man l?tt i samma f?lla som Arnstad eller denne Lorentsson.
?
Om man bem?dar sig att l?sa denna Lorentssons alster och sorterar bort "bruset" kan man verkligen fr?ga sig om det var s? illa.
" L?ngst ned p? listan kommer opublicerade och icke-granskade skriverier av typer Lorentsson. S?, det skulle vara kul att veta, vem ?r denne Lorentsson?
Och A.Lorentssons text ?r faktiskt mer tragikomisk orgie i svartm?leri ?n n?got historiedokument, ?ven om han kryddar den med en del verkliga h?ndelser, som han dock hela tiden lyckas f?rvr?nga. Men vem ?r denne Lorentsson??? Mycket viktigt att veta! "
---------------------------------------------------------------------
VARF?R ? L?ter inte trevligt ! (Min kommentar)
?--------------------------------------------------------------------
"Seppo, som jag sagt. Det p?minner mycket om v?nsterretorik rakt igenom. Det var s?dan attityd som var vanlig i 70-talets Finland. Kommer du ih?g; Miksi menitte sinne?
?
"Jaa, suck! Mot dumhet k?mpar ju t o m gudarna... Arnstads spekulationer ?r bara, just det, spekulationer. Och han idiotf?rklarar sig sj?lv n?r han s?ger att vetenskap skall if?gas?ttas med ren och sk?r okunskap.
"Vi ?r fria att spekulera om vad vi vill men, k?ra n?n, vilka dumheter som sipprar ut n?r det handlar om en massa folk utan insikt om gr?skalor i livet och helt f?rblindade av ideologiska skygglappar!
"Jag b?rjar bli m?tt p? den h?r extrema v?nsterdumheten som sticker ut sin naiva haka. Och det trots att jag sj?lv ?r lite v?nster... Men ju mer man l?ser och reser desto mer f?rst?r man hur m?ngfacetterat allt ?r.
?
----------------------------------------------------------------------
Och s? g?r det p? ... jag tycker det ?r synd om de kunskaper och m?jligheter ni ?nd? har, att bara
g? runt i bloggbusterstil.
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
N?gra tillkommande faktautdrag:
----------------------------------------------------------------------
1941
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Sveriges export till Finland enligt Gunnar H?ggl?f UD -H, de 14 m?naderna 1 september 1940 till 31 oktober 1941 - uppgick till ?ver 100 miljoner - finsk export uppgick till bara ?ver 1/4 av detta. Det som m?jliggjort denna balans - har varit svenska exportkrediter och rena statliga exportkrediter till Finland. Svenska kreditgivningen utg?r p? mindre ?n tv? ?r ca 350 miljoner kronor, som egentligen utg?r en kredit till tyskfinska krigf?ringen.
----------------------------------------------------------------------
Akateeminen karjala Seura Akademiska karelska s?llskapet
----------------------------------------------------------------------
Karelska akademiska s?llskapet bildades 1922 f?r att st?dja de karelare som flydde fr?n Karelen efter att de finska f?rs?ken att annektera Karelen med milit?ra styrkor, misslyckats.AKS fick fr?n b?rjan ett fascistisk inriktning, d?r medlemmarna fick f?rfinska sina namn. Det fanns ?ven ett karelskt s?llskap f?r kvinnor. Medlemmarna fick avl?gga eden : " Under v?r fana och vid v?r fana sv?r jag vid allt det jag h?ller heligt och dyrbart, att jag skall offra mitt arbete och mitt liv f?r mitt f?dernesland, f?r Finlands natinella v?ckelse, f?r Karelen och Ingermanland, f?r Storfinland. F?r s? sant jag tror p? en stor Gud, tror jag p? ett stort Finland och dess stora framtid."
Antalet medlemmar var inte stort, med de str?nga kraven, 1936, ca 1.000 -1.400, samtliga akade- miker. !934 f?rbj?d regeringen, officerare att vara medlemmar pga av AKS fascistiska ?sikter, varp? AKS utesl?t dessa 400 officerare, f?r att undvika ett medlemsf?rbud. Men dessa officerare ans?gs ?nd? st? AKS n?ra. 1935 gav man ut en bok p? engelska - East Carelia, som skildrade ryska Karelens historia och nuvarande situation som sovjetrepublik. Det ans?gs att boken vara en orsak till att sovjetmyndigheterna deport- erade finl?ndare fr?n gr?nsbygderna.
----------------------------------------------------------------------
Dorpatfreden 1920:
----------------------------------------------------------------------
De sista tyska trupperna l?mnade Finland den 16 december 1918. Den 25 juli 1919 blir St?hlberg president. Dorpatfreden sl?ts den 14 oktober 1920. Det var Paasikivi, Tanner, Voinmaa, Vennola, Walden som utgjorde den finska delegationen och tvingade ett svagt R?dsryssland att avtr?da Petsamoomr?det -och d?rmed f? en utg?ng till Atlanten och Ishavet.
Men Finland fick avst? fr?n ?stkarelen, och erh?ll bara v?stra Karelen - och N?set, helt n?ra Petro- grad, 30 km. De b?da annekterade omr?dena Repola och Poraj?rvi fick ?terl?mnas och ?st- karelen f?rblev inom RFSR.
Finland f?rpliktade sig till vissa milit?ra inskr?nk- ningar p? N?set, Petsamo och ?arna i Finska viken. AKS s?g Dorpatfreden som of?rdelaktig. Finland k?nde sig som skyddsmakt f?r ?stkarelarna och drog t.o.m. 1923 Ryssland inf?r Internationella domstolen i Haag. Karelska Autonoma Social- istiska Sovjetrepubliken som inr?ttades den 25 juli 1923 st?rkte finska misstankar om en sovjetisk russificeringspolitik.
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Nu b?rjade m?jligheten f?r Finland att med ?vriga randstater bygga upp en " cordon sanitaire" mot bolsjevikernas Ryssland, med b?rjan i Helsingfors i januari 1920, och n?dde sin h?gsta niv? med Warzawakonferensen i mars 1922, d?r utrikes- minister Holsti sl?t f?rdrag med Polen, Lettland och Estland om en gemensam politik mot Ryssland, men detta 5-?rsf?rdrag blev inte ratificerat i Finland. Man fruktade att f?rbindelsen med Polen och Frankrike - innebar tyska stridsfr?gor - och s?g en antiskand- inavisk vinkel i finska utrikespolitiken.
----------------------------------------------------------------------
1935:
----------------------------------------------------------------------
Polens utrikesminister ?verste Beck bes?kte Helsingfors i augusti 1935, vilket av Ryssland s?gs som ett f?rs?k till ny blockbildning och finsk inblandning i sovjetiska fr?gor f?r Karelen, och man beskyllde Finland f?r att bygga flygf?lt vid gr?nsen som senare skulle kunna ?verl?mnas till Tyskland.
----------------------------------------------------------------------
1937: Antikomintern :
----------------------------------------------------------------------
Leningrads partichef -Sjdanovs "f?nstertal " , var en f?rsta reaktion p? Antikominternpakten av ?r 1937, mellan Tyskland, Italien och Japan. En tysk offic- ersdelegation anl?nde till Mannerheims 70-?rsdag den 4 juni 1937, general N.v. Falkenhorst ingick i officersdelegationen.(senate tysk ?B i Norge och Finland 1941) I augusti 1937 kom en tysk ub?ts- flottilj. Utrikesminister Holsti reste till Reval/ Tallin i sammanhanget 11-12 augusti 1937
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Boldt - Christmas: Voro vi neutrala // 1946 : Svensk marinofficer. Marinattach? i London
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Finland begagnade aldrig mellankrigstiden f?r att frig?ra sig fr?n sina tyska engagement. Ett stort antal finska officerare - en siffra n?rmande sig hundratalet har uppgivits - skickades att studera vid tyska arm?n och dess skolor ; till f?ltman?vrer l?ngs den ryska gr?nsen voro ofta tyska officerare inbjudna under det att man helt drog ner gardinerna f?r tyskarna.
Frihetskriget hade satt djupa sp?r i milit?rled- ningens t?nkes?tt och fr?n politikernas sida gjordes mycket lite f?r att utj?mna motsats- f?rh?llandena till den store grannen i ?ster. Konsekvenserna uteblev inte.
N?r Ryssland genom " n?dpakten" i augusti 1939 vann en tidsfrist f?r " "Mein-Kampf"programmets verk- st?llande bed?mde Stalin det f?rm?nligast att s?ka klippa klorna p? Finland, innan en tysk invasions- armada utanf?r Hang? utslungat sitt "med eller mot" och f?tt Finlands samtycke till att bli uppmarsch- omr?de vid det komande anfallet p? Ryssland.Trots tendenserna i Finland var det ryska preventivangreppet f?rkastligt. Det medf?rde f?r Ryssland en on?dig politisk och i viss m?n ?ven milit?r belastning.---
Bakom det ryska kraven p? Finland h?sten 1939 l?g den outtalade beskyllningen (p? grund av augusti- pakten kunde givetvis inte uttalas ?ppet), att Finland vid det stundande tyska anfallet skulle komma att motst?ndsl?st uppl?ta sitt territorium f?r genom- marsch av tyska trupper.
Om Sverige utsatts f?r samma beskyllning skulle denna d? inte med f?rtrytelse ha tillbakavisats av svenska folket ? Men vad h?nde redan ett halvt ?r senare? Svenska j?rnv?gar och farvatten ?ppnades f?r transport av tyska trupper och tysk krigsmateriel. hade motsvarande krav framst?llts fr?n rysk sida f?r att komma till Norges bist?nd, hade milit?rled- ningen s?kerligen yrkat avslag med p?f?ljd att vi nu st?tt p? angriparens sida och g?tt samma dystra ?de till m?tes som Finland.
N?got allvarligt menat krigshot fr?n tyska sida f?rel?g inte h?gsommaren 1940, ty det ingick inte i de tyska planerna att redan d? komma i konflikt med Ryssland. Dessf?rinnan skulle n?mligen Storbritannien avf?rdas. F?rst sedan slaget om Storbritannien avgjorts, skulle Rysslands krossande bli aktuellt f?r den tyska ledningen.
Men genom v?rt tillm?tesg?ende av de tyska kraven vann Tyskland den politiska segern att det f?r Ryss- land blottade den svenska ledningens tysk- orient- ering. --- Den lyckades ?vertyga (milit?rledningen) regeringen att den stora kraftm?tningen skulle utmynna i tysk seger. S?ledes borde man f?r att vinna den blivande segrarens bev?genhet tillm?tesg? de tyska kraven. "
----------------------------------------------------------------------
Den Finske fare. : Eriksen // 1981
----------------------------------------------------------------------
Norrm?nnen framst?llde Finland som ett aggressivt land, men Ryssland som en god granne.
Finland avs?gs vilja ta ?ver Murmanskkusten. Den norske ministern Ditten i Berlin om finl?ndarna : -
" avgjort ett falskt folk som i sledsk politikk maa sidestilles med sine japanske fettere. Att avrusta Norge s? l?nge Finland ?r i st?nd att anfalla oss vilde vaere selvmord"
Dorpatfreden 1920 med Finland ans?gs or?ttvis mot Ryssland - Finland hade varken p? nationell eller kulturell grund - r?ttm?tiga krav p? om- r?det.Enligt v?stententen p? sommaren 1918 var en finsk ockupation casus belli(krigsorsak) , s? l?nge ententen trodde p? seger f?r de tsartrogna styrkorna i det ryska inb?rdeskriget, p.g.a. att Finland samarbetade med Tyskland. Ententen ville helst att Sverige fick ?land och att Murmankusten skulle bli - norskt omr?de.
Norge ville att bolsjevikerna skulle beh?lla Petsamo /Pechenga - och kr?vde d?rf?r gr?nsregleringar med Ryssland om de avstod Petsamo till annan stat, fast Norge inte erk?nt bolsjevikregeringen i april 1920, och hade flera g?nger 1918-20 f?rs?kt att hindra finskt int?g i Petsamo, men finnarna tog ?ver korridoren h?sten 1920 och bolsjevikerna avstod fr?n omr?det.
Norge f?redrog Ryssland och Finland s?gs som ett mer aggressivt land med st?rre, milit?ra, ekon- omiska och befolkningsm?ssiga intressen vid en expansion p? norskt territorium. (Men Norge ville ev. ha en del av det ryska bytet i norr.) I april 1920 b?rjade finsk-sovjetiska f?rhandlingar om vapenstillest?nd och nya gr?nser. Ryssland ville ha norsk medverkan i f?rhandlingarna f?r att undg? gr?nsrevision, men f?rg?ves.
I oktober sl?ts freden i Dorpat/ Tartu. 1920 kom finska soldater till Petsamo och 1921 den finska f?rvaltningen och Norge f?rlorade d? Ryssland som granne, och landet st?lldes inf?r ett milit?rt faktum. 1922 b?rjade f?rhandlingar mellan Norge och Finland om gr?nsregleringar som p?gick till 1924. Finland uppfattades som en m?jlig fiendestat och det norsk-finska grannskapet var pr?glat av misst?nksamhet och st?ndiga konflikter, ?nda fram till det sovjetiska angreppet p? Finland i november 1939.
Detta ?r lite k?nt - inte minst d?rf?r att norska myndigheter hemligh?ll fr?gan, den storfinska r?relsen i Finland v?ckte oro. Taktiken blev att avsk?rma Finland, som fick vittg?ende f?ljder f?r den finsktalande minoriteten i Norge, samf?rdsel, handel, och personliga och kulturella kontakter.
Den mest negativa f?ljden var att n?gra mellan- riksv?gar inte byggdes, vilket finnarna g?rna ?nskat, och relationerna blev konfliktfyllda.(Byggdes senare av sovjetiska och serbiska krigsf?ngar med stora offer under kriget) Norge svarade med f?rnorsknings?tg?rder , som drabbade finska minoriteten med ?vervakning av finska bes?kande och finsktalande. Finland uppfattades som en potentiellt aggressiv stat och att finska regeringen ?nskade expansion p? sovjetrysk bekostnad.
?ven Norge s?g med oro p? det v?gsystem som byggdes i norr av finnarna och man bed?mde att de hade intressen av norska omr?den, ?ven om de ins?g att de finska styrkorna var koncentrerade i Karelen och mot Leningradomr?det, som begr?nsade m?jligheten f?r finsk expansion i norr.
Det var dock Petsamoutbyggningen och den storfinska offensiven i b?rjan av 1930talet som skapade oro i Norge. Det p?minde Norge om att det fanns l?nder som var b?ttre ?n norrm?nnen att l?sa problemen p? Nordkalotten. Den finska h?gerextremismen och litteratur, press som framst?llde krav p? norskt omr?de spelade in.
Norrm?nnen uppfattade att storfinnarna hade expansionsplaner omfattande dels Finnmark men ocks? Tornedalen. De p?st?dda tsarryska str?vandena till Atlanten har av b?de svensk och norsk forskning betraktats som i stort grundl?sa, tsaren hade andra problem. S? hellre en svag bolsjevikstat - ?n ett starkt Finland. Men norska politiker ville g?rna ha Pasvik och Petsamo, och vissa ?mbetsm?n vill att Norge i Versailles skulle kr?va hela Kolahalv?n.
Det f?rekom ofta gr?nsintermezzon med finska gr?nsbevakningen, som gick i uniform p? norskt territorium och vid fester hotade man med finsk ockupation av omr?den i Pasviksdalen. Storfinska aktivister i uniform reste p? b?tarna Avance och Suomi.mellan Petsamo och Varangerhamnarna,
----------------------------------------------------------------------
Svenska Utrikesdepartementet 1923.
----------------------------------------------------------------------
Chefen f?r UD:s politiska avdelning Torvald H?jers bed?mningar ans?gs vara av stor betydelse f?r utformningen av svensk utrikespolitik. 1923 gav han ett utl?tande om : ? Sveriges politik i f?rh?llande till Finlands ?, som bl.a. behandlade fr?gan om ett eventuellt milit?rt f?rsvarsf?rbund:
? Den finska utrikespolitiken har emellertid, mer ?n en g?ng visat en s?dan h?nsynsl?shet, en s?dan ?ventyrlighet, ett s? starkt beroende av vissa stormakter, att ett n?ra politiskt samg?ende med densamma, f?r ett land som Sverige, som vill h?lla sig utanf?r f?rvecklingar - m?ste synas allt annat ?n lockande. ?
----------------------------------------------------------------------
Dagens Nyheter Johannes Wickman: Ur Artikeln : Ryssland och Norden: (DN 1943) V?ndpunkten.
----------------------------------------------------------------------
Svenska och finska regeringarna hade enats om en plan som syftade till att skapa en ny status f?r ?lands?arna : omr?det skulle bef?stas och svenska och finska trupper gemensamt f?rsvara dess neutralitet i h?ndelse av krig.--- Ryssland undertecknade aldrig ?landskonventionen (NF) 1921 eftersom R?dsryssland d? inte var erk?nt. " Av ?nnu inte utredd anledning ans?gs Stockholmsplanen redan vara i hamn, d? Ryssland vid r?dsm?tet st?llde sig avb?jande och den givna f?ruts?ttningen f?r planens realiserande d?rmed uteblev. ---
Det ?r intressant att iaktta hur den svenska opinionen reagerade p? den ryska regeringens h?llning. Ryssland hade inte n?got f?rtroende f?r den neutrala inst?llningen hos tv? l?nder, som under f?rra v?rldskriget visat sig starkt tyskorien- terat. I Sverige var dessutom ryssfientligheten en av de starkast rotade politiska traditionerna. Att Ryss- land skulle samtycka till ?lands bef?stande hade ocks? Stockholmsplanens svenske f?respr?kare utrikesminister Sandler, vid ett tidigare tillf?lle, betecknat som osannolikt.---
Rysslands nej betecknades som ett otillb?rligt "veto", svenska regeringen uppmanades att s?tta sig ?ver de ryska inv?ndningarna och hela den historiska romantiken om Sveriges " mission i ?sterled" blommade i spalterna, varvid inl?gg av politiker i den mest framskjutna st?llning inte saknades. (t.ex, vis h?ger- partiets G?sta Bagge, som ocks? i ett tal i Kinna den 14 juni tillr?dde regeringen att ignorera den ryska st?ndpunkten och g? vidare med sin plan.)---
Tsarrysslands bef?stande av ?lands?arna ?r 1915 ?r det sista ledet i Tsrrysslands f?rsvars?tg?rder mot Tyskland - p? finskt omr?de. Vilket ocks? drev tsarens russificeringspolitik gentemot storfurst- end?met Finland. Tv? g?nger har Ryssland uttryckt sin skepsis mot den svenska neutraliteten, dels vid ?lands- ?arnas bef?stande - och andra g?ngen d? Finland framf?rde tanken p? ett finsk-svenskt defensivf?rbund efter Moskvafreden i mars 1940, d? Sverige inte s?gs som garant f?r ett f?rsvarsf?r- bunds defensiva karakt?r. --- En felbed?mning ocks? p? den svenska utrikesledningens sida har kommit Sverige att g?ra en insats i kampen mot Ryssland. --- Det ?r en pl?gsam tanke att Ryssland kan tolka sina erfarenheter p? den norra fronten under detta krig som en bekr?ftelse p? sin misstro motb?de finsk och svensk politik.
----------------------------------------------------------------------
Enligt John Ellis / Brute force. 1990.
----------------------------------------------------------------------
Tyska divisioner engagerade: juni 1941-45
(inom parentes : pansar eller motoriserade divisioner
Mot Ryssland : Mot v?st :
Juni 1941 147 + (32) = 98 % 2 2 (2)
Dec. 1941 161 + (32) = 98 % 2 3 (3)
Jun. 1942. 187 + (34) = 98% 2 3 (3)
Dec. 1942 183 + (33) = 97% 3 6 (4)
Juni 1943 195 + (28) = 100% --
Dec. 1943 192 + (34) = 93 % 7 14 (6)
6 juni 1944 173 + (30) = 70% 30 78 (17)
Dec. 1944 162 + (47) = 64% 36 93 (19)
Mars 1945 166 + (43) = 67 % 33 82 (12)
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Anssi, Paasi : Territories, boundaries and counsciousness : the changing geographies of the finnish-russian border. Wiley (1996).
----------------------------------------------------------------------
Stora officiella finska forskningsinsatser planerades f?r de ockuperade ryska omr?denas exploatering. Utbildningsdepartementet uts?g en vetenskaplig kommitt?, med bl.a medlemmar fr?n Finska geografiska s?llskapet.
Professor V?in? Auer var specialsakkunnig till president Ryti i fr?gan, och p?b?rjade med 125 av de ledande forskarna inom olika ?mnen, , insatsen n?r Finland skulle inta och exploatera sina nya omr?d-en och bli ett av de till ytan st?rre l?nderna i Europa, med annekteringen av ryska Karelen, under Hitlers beskydd.
Id?n om att finnarna med sin h?ga nativitet m?ste ?ka sitt Lebensraum, var popul?r bland forskare och den politiska ledningen. Ett tecken p? det var att s?llskapet inr?ttade en Gyllene Fennia medalj till forskare som breddat det geografiska perspektivet och gjort Finland ryktbart internationellt. Mannerheim fick f?rsta medaljen f?r sin expedition i tsarens tj?nst.
Kommitt?n skulle vetenskapligt bevisa att Karelen var finskt. Man standardiserade ortnamnen, och Petroskoi/Petrozavodsk vid Onega d?ptes om till ??nislinna. Samarbetet med Tyskland var intensivt, Albrekt Haushofer, son till den ber?mde Karl Haushofer, blev korresponderande medlem av s?llskapet.
Skrifter p? engelska spr?ket minskade v?sentligt. Auer hade redan 1927 inbjudits till hedersmedlem av AKS , var pronazi, och blev hedersdoktor vid Bonns universitet 1942.
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Dagens Nyheter : kring 16 februari 1943,
Recension av boken : Finnlands Lebensraum. Professor Jalmari Jaakkola. Utg. i Berlin 1941
En huvudtes ?r att Fennokarelien, d.v.s. Finland j?mte ?stkarelen och Kola utg?r ett slutet natur- omr?de. --- av alla nordiska folk ?ger Finland den h?gsta nativiteten--- det st?rsta behovet av en utvidgning av sitt livsrum.'
Finlands gamla gr?nser anses inte mer v?rda ?n att p? dem till?mpas Hitlers ord om "tillf?llighetsgr?nser.---
-- en fennoskandisk f?rterr?ng , en sorts skyddsvall runt ?stkanten av sj?omr?det, Ladoga -Svir- Onega - Vita havets sydspets.
Gr?nsen p? Karelska n?set framflyttas till stranden av Neva. Om Leningrad - ingenting best?mt. Detta problem " som Finland s?som ett litet land inte kan avg?ra" b?r l?sas med beaktandet av ?stersj?- omr?dets allm?nna s?kerhet.
---- det f?ruts?tter en folkomflyttning som avl?gsnar de fr?mmande elementen , de utomordentligt talrika, rotl?sa arbetarmassor som r?dsregeringen under de tv? senaste ?rtiondena genom h?nsyns- l?sa deportationer och samvetsl?st tv?ng f?rt till Kola och ?stkarelen f?r att g?ra dessa omr?den till en ekonomisk bas f?r sina v?rldsf?rintande planer"----
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Sommaren 1939...
Den 26- 28 juni 1939 bes?kte tyske generalstabs- chefen Halder, tillsammans med chefen f?r operativa avdelningen major Krebs, Tallin och Narva i Estland, den region dit st?rre delen av estniska arm?n f?rlagts.
?rendet var att inspektera estniska trupper, och de fortsatte 29 juni till Helsingfors, och fick ett p?kostat mottagande. Halder bes?kte senare med fem andra Wehrmachtofficere, bef?stningspunkter p? N?set i Viborg, P?rkej?rvi , helt n?ra sovjetiska gr?nsen, viktiga punkter i Finska viken och senare i norr - Kemi och Rovaniemi, mot Petsamoh?llet. (Rovaniemi blev 1941 huvudbas f?r tyska 20. bergs-arm?n.)
En tid senare anl?nde amiral Canaris, tysk spionchef f?r Abwehr... I augusti svenske f?rsvarsminist-ern Per Sk?ld och ?B Olof Th?rnell, f?r att ?vervara en storman?ver p? N?set... med defilering av kilometerl?nga milit?rfordonskolonner.
3 juli 1939 - General Kawabe fr?n japanska arm?n i Berlin och ?verste Okuchi fr?n japanska ambass- aden i Riga, Lettland, bes?kte Narvaomr?det och fr?n japanska legationen i Riga bes?ktes Narva - Dorpat, Pacher.
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Churchill publicerade en artikel i New York Herald Tribune 7 juni 1939, som helt omfattade de ryska st?ndpunkterna. Han framh?ll att Sovjetunionen och demokratiernas utrikespolitik vilade p? en aktnings- v?rd (real and honourable) grundval av likartade ber?ttigade intressen.
Det var det som gav fredspakten livsduglighet. F?r egen del f?redrog han det ryska f?rslaget om garantier - f?re det engelska och franska. Det var enkelt, det var logiskt och ?r i huvudsak i ?ver- enst?mmelse med det gemensamma intresset - (Gripenberg)
- Det m?ter inga allvarliga sv?righeter att garantera Baltikum och Finland. Det ryska kravet att dessa skall inkluderas i triplegarantin ?r v?l grundade. Det ?r ingen mening att ha en spricka i fredsdykklockan. - Om de inte vill bli garanterade ?
- Det ?r d? s?kert att om baltstaterna invaderades av nazis - eller underordnades genom propaganda eller femtekolonn, s? skulle hela Europa dras in i krig... Varf?r inte konkret i god tid och modigt vidta de ?tg?r-der som skulle g?ra en s?n kamp on?dig.
Det ?r f?r mycket att fr?ga dessa sm? stater idag, innan triplealliansen blivit signerad, - att de ?tager sig. Det ?r helt tillr?ckligt f?r de tre stora att deklarera - att en invasion eller subversion mot baltstaterna av nazis skulle vara en ov?nlig handling mot den Stora alliansen. ?
(Avses Storbritannien, Frankrike, Sovjetunionen)
----------------------------------------------------------------------
N?gra k?nda Tyska naziofficerare p? den finska nordfronten :
----------------------------------------------------------------------
" Ett ?r senare den 3 juli 1942, ?vertog general Frans B?hme bef?let ?ver den samverkande tyskfinska arm?n i norra Finland,fr?n den finl?ndske generalen Siilasvou. Det tyskfinska anfallet mot Murmansk och Murmanj?rnv?gen hade d? k?rt helt fast - Hitler hade r?knat med att inta Ishavets p?rla - Murmansk redan den 28-29 juni 1941(!)
Under detta ?r fick tyskarna med flera Waffen- SS-divisioner vidk?nnas stora f?rluster och 30.000 s?rade under 11 m?naders krigf?ring - men hj?lp-gumman Sverige gjorde entr? - de tyska s?rade fick fraktas p? svenska j?rnv?gar till ockuperade Norge - f?r v?rd, samtidigt som svensk sjukv?rds-trupp levererade ca 100.000 v?rddygn ?t tyskarna. under transporten. ?ven 4.000 t?lt och kaminer, samt baracker levererade Sverige till Wehrmacht - som sj?lva h?ll stora lager av f?rn?denheter, mitt i Lule?.
B?hme var ?sterrikare och tidigare chef f?r ?sterrikes generalstab fram till landets tv?ngsanslutning Anschluss med Tyskland, 1938. N?r Tjeckoslovakien styckades av Hitler och Polen, 1938, med v?sts hj?lp i M?nchen , tyckte officiella Finland att det var positivt, liksom ?sterrikes f?rsvinnande - p? tal om att bli ockuperad av stormakter. Ans?gs gynna kampen mot bolsjevismen - som l?g Finland varmt om hj?rtat.
B?hme kom d? n?rmast fr?n uppdraget att kv?sa jugoslaviska folkets motst?nd mot tyska ockupationen som p?g?tt april 1941. Under tre h?stm?nader 1941 l?t B?hme, avr?tta civilbefolkning, gisslan , judar och kommunister fr?mst, i proportionen : 1 d?d tysk soldat medf?rde avr?ttning av 100 personer, som h?mtades ur koncentrationsl?ger i landet , som fyllts tidigare Ca 280 tyska soldater d?dades, av de jugoslaviska partisanerna.
N?r B?hme avslutat sin kampanj hade mellan 20-30.000 civila avr?ttats. D?ribland samtliga judiska m?n, och de kvarvarande judiska kvinnorna och barnen, blev sen gasade med mobila gaskammare 1942, ca 6.000. (K?lla : Vernicht- ungskrieg. Verbrechen der Wehrmacht 1941-44). - 1996.
B?hme fick f?rst?s h?gsta Frihetskorset av finnarna, en utm?rkelse som tilldelades ?ven andra tyska generaler, som bedrivit anfallskrig i Europa, f?ltmarskalk Brauchitsch, tex. och flera andra, H?lter, Erfurt, h?rdf?ra nazister som fr?n finsk territorium f?rs?g tyskarnas ub?tar och bombflyg med information om de allierades konvojer till Ryssland och Murmansk, som sedan s?nktes.
B?hme var sen tysk ?B i Norge efter att de tyska trupperna drivits bort fr?n Ryssland och Finland, h?sten 1944, br?nt av och utrymt norra Finland
norska Finnmark, och g?tt i st?llning vid Lyngenfjorden (finska kilen - d?r finnarna 1941 t?nkte annektera som Atlanthamn).
Han tillf?ngatogs av britterna 1945 och f?rdes till Storbritannien - d?r han blev listad f?r en egen N?rnbergr?tteg?ng - han f?rekom den 1947.
I samma f?ngl?ger fanns general N. v. Falkenhorst som var den som ledde tyska ?verfallet p? Norge 1940, senare tysk ?B 1941 i Finland vid ?verfallet p? Sovjetunionen. Han d?mdes till lagens str?ng- aste straff f?r avr?ttning av brittiska comm- ando-soldater i Norge - - men ?ndrades till 20 ?r.
---------------------------------------------------------------------
En h?g officer fr?n WaffenSS tj?nstgjorde ?ven p? den finska fronten, f?rmodligen 6.WaffenSS-Div. Nord. i mellersta Finland, under st?rre delen av 1944. Namn : Friedrich Kruger. Obergruppenf?hrer , Han hade tidigare varit h?gste SS-chef/ Polischef i ockuperade Warzawa 1939-1943. Det var han som gav order till SS-majoren J?rgen Stroop att f?rinta upproret i Warzawas judiska getto, kring 20 april 1943. Det finns en k?nd bild av detta - en liten judisk kille kommer ur en bunker med h?nderna i v?dret.
till sist ........
Till Tommy och Anders med h?lsning fr?n Stalin : God Jul och Gott nytt ?r 2007 !
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Stalin and the Soviet-finnish war 1939-40 // utg. London 2002.
Stalins genomg?ng i april 1940 med R?da arm?n//
---------------------------------------------------------------------------------
I den sovjetiska genomgången i april 1940 av vinterkriget säjer Stalin : - ” Deras rörlighet, och alla knep som de använde gjorde oss i viss mån avundsjuka . ---
Men finnarna sitter som idioter i sina bunkrar och går inte ut, och tror inte att fienden kan nå dem, så där sitter de och dricker te. ---
En helt modern armé kan inte vara så passiv. Finnarna betraktar sina befästningar nästan religiöst. --- Den finska offensiven var inte värt ett dugg.
- Såg ni ens någon - finsk motattack under tre månaders krig ? De vågade inte göra en motattack, ens när de befann sig inom sina befästa områden, där alla avstånd mätts upp i fredstid, som på en skjutbana och de kunde skjuta med förbundna ögon.Ändå förekom mycket sällan motattacker, och dessa blev aldrig framgångsrika.
- Finnarna kan inte genomföra storskaliga offensiver, de är helt inriktade på försvar. Vad kan de då - som gjorde vissa av våra kamrater avundsamma ? De klarar små företag, omringning, angrepp mot de bakre linjerna, de kan bygga hinder. (Den finska mottitaktiken - att retirera och senare skära av/dela upp motståndarens styrkor)
De behärskar sina egna villkor, och det är allt. Och allt detta kan reduceras till knep, tricks. Knep är bra, men man kan inte leva på knep. Man kan lura fienden en gång, två gånger, men inte den tredje.
--- Detta vad gäller deras taktiska uppträdande, och de förstår inte alls vikten av artilleri, flyg, de saknar inte pengar, men förstår inte betydelsen av dessa viktiga vapenslag. ---
Men vi har inte bara besegrat finnarna, utan också deras utländska allierades - strategi, krigsmaterial, taktik, och befästningar - från de moderna stormakterna England, Frankrike, Tyskland. ” Talet avbryts av kraftiga applåder och hurrarop från de närvarande Röda armé-officerarna.
---------------------------------------------------------------------
"Men vi har inte bara besegrat finnarna, utan också deras utländska allierades - strategi, krigsmaterial, taktik, och befästningar - från de moderna stormakterna England, Frankrike, Tyskland. ” Talet avbryts av kraftiga applåder och hurrarop från de närvarande Röda armé-officerarna."
Samt även av kraftiga applåder från A. Lorentsson.
Sorry, men jag kan bara inte låta bli :) Vad hade du väntat dig att Stalin skulle säga? Sanningen?? Stalin hade som bekant aldrig fel, de som försökte säga det blev inte långlivade.
Vad han borde ha sagt var:"Ivrigt påhejad av Zjdanov och med ofullständig information, missbedömde jag situationen totalt, vlket kom att kosta hundratusentals ryssar livet"
Du säger även:
"Ni uppeh?ll er l?nge med uppgifterna om den finska behandlingen av sovjetiska krigsf?ngar. Ni fick referensen : Raija Hanski fr?n universitet i ?bo. D? sl?ppte ni det, var inget intressant l?ngre.....
Du, det kan inte ha slagit dig att vissa av oss inte uttalar oss om den före vi läst den? Den är för övrig inte från "Universitetet i Åbo", utan Åbo Akademi. Det är en viss skillnad.
Har du flera källor eller bara denna?
Annars får jag bara tacka. Du har på et övertygande sätt visat att Stalins avsikt 1939 var att erövra och annektera Finland på samma sätt som han gjorde med andra områden han ansåg tillhörde Ryssland.
Nu har jag ingen aning om var du bor och om du har nära till något högre lärosäte, men om du har chansen så ta några av dina texter och gå till en historieprofessor och be om att utlåtande. Både till form och innehåll. Jag tror det skulle hjälpa dig att förstå varför man inte tar dig på allvar och kanske hjälpa dig att formulera dig på ett litet neutralare sätt.
A Lorentsson. Finlands arme följde Sun Tzus läror "Inrikta dig på förvsar när du är svag, anfall när du är stark"
Mannerheim var en klokare strateg än sina Sovjetiska motparter. Men lyckades även han begå misstag.
Och hur dum är en Armé som utnumrerad 10 mot 1 lyckas försvara sig och även göra lyckade motoffensiver som de bevisligen gjorde. Att Finlands Armé satt och häckade i bunkrarna har mer med Finlands vägran att göra det du lögnaktigt påstår att de gjorde, angripa Leningrad och skära av Murmanskbanan.
Lorentsson (eller vem det nu än är):
Finland begagnade aldrig mellankrigstiden f?r att frig?ra sig fr?n sina tyska engagement. Ett stort antal finska officerare - en siffra n?rmande sig hundratalet har uppgivits - skickades att studera vid tyska arm?n och dess skolor ;
Nej vi vet det. Och dåtidens Finska ledare visste att Sovjetunionen var och alltid kom att vara ett hot mot alla stater i dess närhet som visade militär svaghet.
Du kan ju fortsätta förhärliga Stalin. Alla tal avslutades med kraftiga hyllningar. Den som inte applåderade med nog entusiasm kunde räkna med utrensning.
Lorentssons naivitet känner inga gränser, naivitet är ett perfekt redskap för en diktatur som vill ha den perfekta rödgardisten som tyvärr blir själv den första att rensas ut när hans roll är fullbordad.
För den balanserade debattens sak så vill jag påminna om hur finska civila behandlades av sovjetunionen och hur finska soldater behandlades av Röda Armén.
Vi kanske borde börja där.
Hur behandlades de finska folken i Farbror Stalins Sovjetunion? Vem var den egentliga provokatören och aggressorn?
Att Akateeminen Karjala Seura uppfattades som fascistisk går helt i hand med Sovjetunionens linje, alla som motsatte sig etniska utrensningar var fascistiska kontrarevolutionärer.
Och Norges hållning mot Finland har kanske med följande att göra; Finnmark var ett land med mestadels samisk befolkning. Till Finnmark anlände på 1700-talet finnar, Kvener, som har bott i området sedan dess. Norge gjorde anspråk på Finnmark vid ungefär samma tid och uppfattade kvenerna som hot mot Norges överhöghet eftersom dessa hade starka band till moderlandet, då Sverige och dessa behandlades därefter. I Finland sågs Finnmark inte alltid som en helt naturlig del av Norge då dess befolkning de facto inte av tradition varit norsk, men detta accepterades.
Churchill publicerade en artikel i New York Herald Tribune 7 juni 1939, som helt omfattade de ryska st?ndpunkterna. Han framh?ll att Sovjetunionen och demokratiernas utrikespolitik vilade p? en aktnings- v?rd (real and honourable) grundval av likartade ber?ttigade intressen.
Chruchill var en slug statsman och med smicker förstod att hålla sig väl med Stalin för att han skulle sedemera få binda upp merparten av Tysklands armé.
AKS, IKL och Lapporörelsen var alla nationalistiska rörelser som i dag skulle kallas Nazistiska. Dock hade de aldrig någon större politisk betydelse.
Tex Sverigedemograterna har ett större politiskt inflytande i Sverige i dag än vad de (IKL etc) hade då.
"Dock hade de aldrig någon större politisk betydelse."
Under slutet av 30-talet, dvs.
Insåg att meningen var oklar och förtydligar.
Kamrat A. Lorentsson.
Att hela tiden lägga fram prosovjetiska åsikter är av ungefär samma dignitet som att lägga fram pronazistiska åsikter.
Efetsom jag är där jag är nu och inte har tillgång till den litteratur som jag en gång läst så kan jag inte sätta mig ned och bena ut de saker som läggs fram i Lorentssons texter.
Därför nöjer jag mig med att inte göra det.
Tids hinner arbetet lugna ned sig och jag kommer att använda all den text som Lorentsson lagt upp här och gå igenom den.
Men redan nu är det tydligt för mig att den innehåller förutom sakfel som den påstådda belägringen av Leningrad, rena antaganden men mestadels påståenden om ett gemensamt ansvar för nazisternas sak och brott genom att hela tiden referera till kontakter, meningar ur sina sammanhang och total utlämnande av Sovjetunionens provokationer ur ett Finskt perspektiv.
Det är märkligt att finsk nationalism på 20-30 talet ska anses vara så smutsigt.
Den här tiden vi pratar om är den första tiden för Finland som självständig nation och att stärka den nationella känslan är nog prioritet 1 A.
Det var i ett historiskt perspektiv livsviktigt att befästa sin position som en suverän nation med en egen nationell förståelse som grund.
Rädslan var ju att någon utomstående nation skulle anse att Finland bara var en utbrytarprovins som måste återbördas till moderlandet.
Här gör Lorentsson sitt bästa för att göra finländarnas nationalkänsla till något graverande.
Aunusexpeditionen som Lorentsson refererar till kan ju förklaras med;
Det har alltid, sedan urminnes tider varit finska folk som bott i området, så då är det väl en för den tiden en folkrättslig grund för Finland att ena det finska folket under en stat?
Hela Området där S.t Petersburg ligger idag Ingermanland, Karelen och Fjärrkarelen har sedan urminnes tider varit finska områden.
De blev erövrade av Ryssarna och de finska folken blev systematiskt diskriminerade, undanskuffade senare även deporterade och mördade.
Var det folkrättsligt försvarbart?
Ett svar på det efterlyses, därför att detta är roten till allt, från detta tar alla händelser fart och först då kan vi kanske förstå.
Det är denna bakgrund som först måste förstås.
OK. Nu har jag läst Raija Hanskis licentiatavhandling....
Jag rekommenderar verkligen att ni läser den och jämför med hr Lorentsson. Avhandlingen sägen nämligen litet andra saker än Lorentssons selektiva citat...
Kanske även Lorentsson skulle läsa om den. Jämföra med sina skrifter och fundera på varför man fäster större avseende vid Hanskis texter än vid Lorentssons.
Helt säkert, Anders.
Och alla kan väl vinkla en text?
Jo, alla kan vinkla och ibland är det mera uppenbart än annars och det är för övrigt hela iden med att ange källor. För då kan man kolla upp det.
Jämför tex DaVinchi koden..
Återigen, vill man posta här är man så god och ger sig tillkänna för mig. Vill mna vara anonym så är det OK, men då får man skicka ett mejl och tala om vem man är.
Jag menar då förstås inte roten till kriget, utan till den kompakta misstänksamhet och även agg mot grannen i öst.
Vilken för övrigt var ömsesidig. Dvs båda sidor misstrodde varandras avsikter vid förhandlingarna.
Yrsa Stenius är inte heller nådig i Aftonbladet:
http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,952495,00.html
" I Finland har man ända sedan början av 1970-talet diskuterat frågan om Finland drogs med i det krig som kallas fortsättningskriget utan egen förskyllan eller om Finland aktivt valde tid, plats samt sida."
Calle? Fick du någonsin svar från Dala-Demokraten?
Ja. Tack Yrsa!
Det är ju exakt det som jag hela tiden framhävdat för våra vänner Calle, Soilander och Arnstad (säkert den enda av de tre som nog aldrig kommer att ta till sig detta).
Jag går rakt på sak med dagens Arnstad i ”Punkt för Finlandsdebatten”.
Arnstad skrev:
”Om dessa frågor verkligen vore gammal välventilerad skåpmat, så undrar jag varför jag utsattes för en sådan medieorkan. Jag undrar varför debattanförandena som riktades mot mig oftast låg på schimpansnivå, där man noga undvek att diskutera sakfrågorna. Istället kallades jag för fula saker (”lögnare”, “Sveriges David Irving”, “idiot” och mycket värre).”
Han är en kul kille för han ger själv det rätta svaret några rader längre ned:
” Jag förstår att jag sårat den finländska självkänslan med mina ofta onödigt aggressiva debattinlägg. Förlåt mig. Det var inte min avsikt. I så fall vill jag såra oss alla, vi som lever i demokratier.”
Precis. Det var den tonen som Arnstad själv angav i debatten, rätt nära schimpansnivå faktiskt, som renderade de arga debattanförandena. Vissa av de föraktfulla kommentarerna har jag berört tidigare så jag låter de vara.
Tack för att du säger förlåt, Arnstad.
Men, om det är någon som undvikit sakfrågorna så är det Arnstad själv. Han har inte en enda gång svarat på de bevis som lagts fram för att motbevisa hans teorier och slutsatser. Icke en enda. Istället har han försökt vrida det till en diskussion om effekterna. Effekterna vet vi, men alternativen då?
Arnstad:
”Problemet är att Finland aldrig utsätts för något tvång våren 1941. Tvärtom, Finlands ledning är mycket entusiastisk över att få gå i strid tillsammans med Tyskland. Neutralitet eller ett begränsat krigsdeltagande för att ta tillbaka förlorade territorier är aldrig aktuellt.”
Vilka var alternativen, ett Finland styckat av Tyskland och Sovjetunionen, ett Finland ockuperat av Tyskland, ett Finland ockuperat av Sovjetunionen och dess folk mördat, etniskt utrensat. Varför har inte detta berörts av Arnstad?
Istället säger han, och stödjer sig på en sorgligt liten minoritet av historiker (ofta med vänstersympatier?), att det inte förelåg ett hot mot Finland.
Inget hot? Samtidigt som Sovjetunionen höll på att fullborda sin del av Molotov-Ribbentropp pakten, att göra vad man ville med Estland, Lettland, Litauen och Finland.
Estland ockuperat, Lettland ockuperat, Litauen ockuperat, Finland….
Entusiasmen då? Finland hade en helt egen agenda skild från Nazitysklands eftersträvan av världsherravälde.
För att förstå varför Finland närmade sig Tyskland så får man gå tillbaka och titta på Vinterkriget, Stalins etniska rensning av finska folk i Karelen och Ingermanland på 30-talet och nästan 25 år tidigare, till Finland självständighet och inbördeskrig, ja, tillbaka till tiden då Finland var en autonom del i det ryska imperiet.
Den komplicerade bakgrunden är något som Arnstad överhuvudtaget inte berör.
Det vore självmord för honom i hans försök att förenkla historien om varför Finland närmade sig Tyskland.
Istället fortaätter Arnstad sin linje med att bara släppa fram de som ger honom sitt stöd:
Arnstad:
”Jag fick följande mejl från en finländare, som liksom de flesta som stödde mig refuserades på de finländska debattsidorna”
Stackarn. Men att refusera, det har Arnstad gjort själv, så han ska nog inte vara så upprörd över att alla inte kan beredas plats i debatten. T. ex. mig släpper han inte fram på sin hemsida och han har t om raderat mina inlägg (trots att det är debatt han vill ha!) då jag har varit för rak. I ärlighetens namn ska det sägas att jag skrivit kanske lite för mycket i affekt. Men att refusera mig som ändå har en del att säga är nog ingen väg att skapa ett bra debattklimat på.
Men vi kan väl diskutera effekterna som Arnstad så gärna vill:
Arnstad:
”Finlands krigsinsats vid Tysklands sida hade — då det band upp ett antal sovjetiska divisioner — kunnat bli den droppe som fick bägaren att rinna över. Nu blev det inte så och det ska vi vara mycket lyckliga över.”
Och det var ester, letter, litauer, ungrare, rumäner, polacker, tjecker, slovaker e.t.c. lyckliga för? Lyckliga i drygt 50 år. Kanske är de ledsna idag då Sovjetunionen inte finns kvar?
Och i mellanöstern idag så kan libaneser, palestinier m.fl. glädja sig åt våld, våld och åter våld. Staten Israel blev ett resultat av utgången av andra världskriget. Och därmed en maktförskjutning i mellanöstern som idag generar flyktingar, terrorism, spänningar och oro som berör oss globalt. Nej tyvärr, jag är inte anti-semit, men vi kan väl diskutera detta. Är det inte din målsättning? Att vi river upp lite mer och skapar lite fler debatter?
”Härefter kommer Arnstad med funderingar om att ha glömt vad debatten handlar om.
Arnstad:
” Hösten 1941 avgörs Europas framtid på slagfälten på östfronten. Närmast som genom ett mirakel lyckas Sovjetunionen och Röda armén stoppa Nazitysklands anfall utanför Moskva i december 1941. Kriget vänder sedan i Stalingrad och Kursk. Hade detta inte skett hade Nazityskland med oändliga naturrikedomar i ryggen med all sannolikhet skapat Det Nya Europa, en kontinent där demokratin hade varit ett minne blott.”
Arnstad:
” Det lilla svaret är att Finlands kamp för Nazityskland — nu som då — tjänar som alibi för de konservativa och tyskvänliga krafter som inte öppet kan uttrycka sitt stöd för Nazitysklands “korståg mot bolsjevismen”. Dessa krafter har jag stött på under debatten. De är svarta och mycket obehagliga. Men dock ovanliga”
Det är många i debatten som påpekat att kommunismen och nazismen båda har många gemensamma nämnare;
Koncentrationsläger och gulag, masshets och hjärntvätt, förtryck av minoriteter, deportationer, utrensningar, brutal militärmakt, anfallskrig, invasioner. Varför var den ena
-ismen lättare att acceptera än den andra, Arnstad? Varför?
Kommer Arnstad ihåg att Sovjetunionen inte var med om att skapa en kontinent där demokratin rådde? Minns han järnridån och det förtrycket som pågick bakom bakom järnridån?
Men vi som påpekar det, skulle vi vara svarta och obehagliga?
Och hur ofta talar sig Arnstad varm om Sovjetunionen egentligen? Den mest odemokratiska diktaturen, ledd av Stalin, en av de värsta massmördarna, värre än Adolf Hitler. Det heroiska Sovjetunionen som ”stred för sitt liv” (som han sa i radiodebatten med Meinander). Samma heroiska Sovjetunion som utan krigsförklaring faktiskt började fortsättningskriget genom att bomba städer med oskyldiga barn och deras mammor i demokratiska nationen Finland och fortsatte med sin hänsynslösa bombning av oskyldiga civila finska mål rakt genom hela kriget.
Arnstad:
”Vägran att inse ondskans universalitet i oss människor, även här i demokratierna, gör att debatten spårar ur.”
Av de debattinlägg som jag läst så säger de flesta att;
krig är krig, det är brutalt, hemskheter begås, fienden demoniseras och avhumaniseras, oskyldiga dödas. Jag har inte läst ett enda inlägg som vägrat att se att ondskan finns i alla oss.
Det är bara Arnstad som ser att det funnits en vägran att inse ondskan i oss alla.
”Även Sverige hade kunnat fatta samma beslut våren 1941. På många sätt var det märkligt att Sverige inte gjorde det”
Inte så särskilt märkligt om man k a n sin historia. Sverige var aldrig någonsin lika utsatt som Finland och i Sverige behövde man inte välja mellan pest och kolera för att fortsätta existera som nation. Kanske kan man säga Sverige på sätt och vis var redan i ett så nära samarbete med Nazityskland att val inte längre behövde göras?
Det finns saker som bör diskuteras och släpas fram. Men, man bör göra det med takt och inte rusa inte in i ett ämne där man saknar historisk anknytning och föra debatten lika graciöst som en buffel i en porslinsaffär.
Innan man ropar efter ensidig kompensation från Finska staten för de förbrytelser som begåtts av finska armén och myndigheter, så måste man kanske diskutera på vilket sätt Ryssland, som de facto är en avknoppning av förbrytarstaten Sovjetunionen, kan kompensera de långt fler finnar/karelare/ingermanländare som utsatts för övergrepp av sovjetiska soldater och myndigheter och tvingats av sitt och sina förfäders hemland.
Kardinalfelen som har begåtts av Arnstad är att han satt sig själv på en piedestal varifrån han som självutnämnd humanist betraktar oss som inte delar hans teorier som än onda, än förnekande.
Han har med arrogans strött ur sig förlöjligande kommentarer och kommit med antydningar som avslöjat en djup okunskap om det faktum att diskussionen om detta rasade som häftigast 35 år sedan och att den var både populärvetenskaplig och akademisk.
Men det är väl med historia som med mode, väntar man tillräckligt länge så kommer ens barn eller barnbarn att gräva upp grejorna ur lådorna och utbrista ”Wow, det här har nog ingen sett förut!” Så nu går vi igenom detta än en gång.
Nej, jag tänker inte radera Tommys lilla påhopp där. Det får stå kvar eftersom det tyvärr rätt väl demonstrerar den inställning som råder. Man ska nog ha oerhört färgade glasögon för att kunna beskylla mig för att ta part för den endera sidan.
Jag tycker till skillnad från Arnstad att jag inte är särskilt aggressiv, utan däremot upplever jag att det hela tydligen handlar om nån slags sårad nationalkänsla. Erfarenheten lär oss att den typen av chauvinism är den värsta förutsättningen för en kritisk historiesyn.
Nej, jag tycker att du bra kan låte Tommys inlägg stå kvar. Jag håller inte alltid med honom, men några tänkvärda punkter tar han fram, nämligen.
*Det var HA som satte nivån i debatten och som man ropar i skogen får man svar.
*Man kan inte orda om "rätt till kunskap" och "fri debatt" och sedan censurera. Jag tror dock att HA lärde sig den läxan och har varit försiktigare med att radera den senaste tiden.
Att det sedan säkert finns sådana som sitter på en stor dos chauvinism och därför har svårt att smälta fakta har du säkert rätt i. Sådana finns det överallt. Se bara på alla små ryska gummor som bär porträtt av "lillefar" (Stalin) på revolutionens årsdag. Eller varför inte Lars Ohly :)
Att sedan ta två texter som ej blivit publicerade som "bevis" på censur är dock fel. Den ena var 11 sidor och ingen tidning tar in en sådan. Den andra, ja den drunknade antagligen i floden. Rent generellt så tar få tidningar in flera insändare som säger exakt samma sak. Du får helt enkelt tro mig då jag säger att insändarsidorna i Finland speglat båda sidor.
Då man inte bemödar sig att kommentera någons åsikt så är det lätt att avfärda någon som chauvinist, sexist eller fascist.
Så, nu behöver man inte ta den personen på allvar...
Oroa er inte. Jag kommer att svara, men jag har inte tillgång till dator på dagarna. Därför får det bli när jag har tid.
Kul!
Men glöm inte att kolla in på christiangünther hemsidan och läs inläggen av Leena och Jari.
Dom vet sin sak.
Vad har hänt med Lorentssons inlägg?
Varför har de uteblivit?
Är det då moraliskt att hålla på Stalin?
http://epaper.hbl.fi/index.php?s=174&p=7511
Både DN och SvD verkar ha glömt vad de själv skrev under kriget.
Det finns en hel del synpunkter att lämna i ämnet; jag kommer inte att bemöta eller granska påståenden eller fakta om Finlands agerande - jag kan för lite, och är dessutom faktiskt inte särskilt intresserad. Mitt huvudsakliga intresse har beröringspunkter med den finländska historien men huruvida en tillförselväg attackerades eller inte attackerades har jag inget intresse av.
Däremot har jag ett grundläggande intresse av historia och historiesyn i sig, och jag delar också den historiesyn som t ex Ola Larsmo, Dick Harrison eller Peter Englund ger uttryck för. Och jag är naturligtvis präglad av Eric Hobsbawm och den historiesyn som han ger uttryck för i ett par essäer i antologin Om Historia. Och jag menar naturligtvis präglad i avseendet att jag inte är historiker, utan intresserad av hur man sätter in saker i sitt sammanhang.
Min ursprungliga reaktion på ämnet var naturligtvis det - och det tycker jag fortfarande - utbrott av något som endast kan kallas ursinne över att Arnstad hävdade att ny forskning ger vid handen att Finland hade en annan agenda än den som därefter varit den förhärskande åsikten inom historieforskningen.
Jag är inte särskilt bekant med hur de akademiska striderna tillgår i Finland, men rätt fort framkom det att det faktiskt inte handlade om huruvida Arnstad hade fel eller rätt i sak. Det handlade om att han var svensk, att han inte var historiker, och det handlade om att fortsätta ha en dyrkande syn på hjältarna från kriget.
Jag har inte för avsikt att försvara Arnstad; det gör han själv så bra, men däremot finns det en risk med att så hårt angripa någon som har en avvikande uppfattning. Inte någonstans har jag sett någon som faktiskt drar andra slutsatser av de uppgifter som Arnstad anför. Man angriper istället slutsatserna.
Nå, som jag redan skrivit finns det en mängd olika faktorer som för en icke-finskspråkig, 0ch med det menar jag att det finns praktiska hinder för en total kännedom, är rätt märkliga. Dessa är, som jag skrev från början, förekomsten av en halvfascistisk bonderörelse, ett bara tjugo år gammalt blodigt inbördeskrig, en relativt ung självständighet, och en stor aggressiv granne med territoriella anspråk. Det finns andra faktorer likväl.
Att utifrån dessa faktorer anta, att det skulle finnas nazistisk påverkan inom försvarsmakten är inte ologiskt. Att utgå från att de som under inbördeskriget slagits mot de röda skulle vara snara att gå armkrok med de rödas nya tyska fiender är inte heller ologiskt. Att tro att Lapporörelsens medlemmar även fortsättningsvis skulle inneha fascistoida åsikter är inte heller en anomali.
Tvärtom är det saker som man måste utgå från i en kritisk granskning av Finlands agerande; att inte göra det är i stort sett tjänstefel (a la Meinander). Man kan inte se Finland som en helt egen del av Europa, där andra förutsättningar gällde. Det vi kan lära oss av historien är att vissa saker går igen - och de lär ha gått igen där också.
Nu finns det finländska forskare som intar den positionen, men jag har via mejl fått veta att det inte är lätt att ha den åsikten. Man kan förvänta sig oerhörda reaktioner, dels från den etablerade forskningen som löper i samma fåra sen sextiotalet, och dels från kvarlevande krigshjältar som alltid kan förvänta sig allmänhetens högljudda stöd.
På ett flertal ställen, här och annorstädes, framförs att saken diskuterades redan för trettiofem år sen - eller vid andra tidsintervaller - och därmed skulle den vara ur världen. Nå, det är ju en uppfattning som onekligen är värd en mässa. Inte bara för att konstatera att det är ett befängt påstående, utan för att se vad som kan ligga bakom det resonemanget.
Fortfarande finns det mängder med dokument som är hemliga, fortfarande dyker det upp ny information. Nu var det svenska dokument rörande Günther som kom fram och som fick Arnstad att bli nyfiken. Och detta är en helt riktig reaktion från både journalister och historiker,
Det kommer att komma fram fler dokument - det kommer att grävas fram nya gravar.
I Raija Hanskis avhandling påstås det att över niohundra ryska fångar avrättades utan rättegång - Anders Gustavsson, var kommentarer jag uppskattar, har läst den. Hur var det med avrättningarna? Ett litet fåtal dömdes för krigsbrott efter kriget - men modern forskning inom Finland har ju gett vid handen att "obehagligheter sker i krig". Nå, var ser vi konsekvenserna av detta då?
Modern forskning har lärt oss att de starkaste lojaliteter vi känner skapas i stridande förband, och särskilt i mindre, etniskt särpräglade grupper. En av de mer skrämmande slutsatser som dragits inom ett flertal försvarsmakter - USA, Israel, Storbrittanien - är att inomgruppslojaliteten är så stark att man utan vidare ljuger för att skydda varandra.
Särskilt påtagligt blir detta inom grupper som slåss mot "en övermäktig fiende", av typen IRA, ETA, men även hos tjetjener eller varför inte bosnienserber? Man är helt enkel villig att ha överseende med kamraters missgärningar, både för att skydda kamraten men också för att skydda gruppens identitet. Gruppens identitet blir helt enkelt starkare än de sammanlagda identiteterna hos dess medlemmar.
Har man detta i åtanke ska man kanske ta sig en funderare på hur opartiska fälträttegångar mot både egna soldater och mot sovjetiska var, och hur det i såna fall skall ställas mot utfallet verkställda avrättningar.
Att man sedan inom en sådan gruppering också demoniserar sin fiende är även det ett vedertaget faktum. Och har man avhumaniserat sin fiende i strid är det svårt att återhumanisera honom som fånge. Då skjuter man honom.
Jag tror att även om Finlands krig mot Sovjet innehöll hejdlös tapperhet och enorma uppoffringar skulle en modern - det har gått sextio år! - historik kanske inte vara så panegyrisk och hjältedyrkande. Det är dags att göra upp med mördarna och nazisterna. Att påstå att man gör det genom att mer eller mindre förvägra Henrik Arnstad rätten att dra egna slutsatser, eller att hota andra som upplåter sina bloggar i ämnet, är inte rätt väg att gå.
Jo, eftersom du frågar. De 992. Enligt reglementet var bruk av vapen mot en fånge tillåtet då a) fången försökte fly, b) om en fånge angrep en vakt.
Nu är ju "skjuten under flykt" en klyscha, men man har heller funnit några belägg för att det skulle ha satts i system. Man bör även sätta antalet i relation till det totala antalet fångar (över 60.000). Enligt Hanskis rapport finns inga belägg för ett systematiskt dödande eller en systematisk misshandel av fångar.
Baserat på klagomål från frångar undersöktes 3049 fall, dessa resulterade i 910 rättsfall med totalt 1381 anklagade, varav 723 dömdes. Bland orsakerna till dom fanns 42 mord, 242 dråp, 10 misshandel vilket lett till döden och 242 tjänstefel. Straffet för mord på en fånge var livstids tukthus (Hanski s68)
I Sovjet skedde naturligtvis inget sådant utan lägervakter som begått övergrepp hyllades som krigshjältar.
Efter kriget begärda Finland information från Sovjet om 4000 namngivna Finska medborgare, utan att någonsin få svar.
Det var således inte något fåtal som dömdes i Finland och domarna var högst kännbara.
Det finns säkert de som anser att HA saknar talerätt för att han är Svensk, men min åsikt är den att det som upprört forskare mest är att han rent ut sagt talar osanning. Han saknar helt enkelt fakta att basera sina "djärva och långtgående slutsatser" på. Eller på ren svenska: Han kommer med gammal skåpmat som han sedan vinklar så det passar hans teorier.
Naturligtvis har du, Calle, rätt i att det fanns Nazistsypmatisörer i Finland. Det fanns det även i Sverige, men de hade faktiskt ingen större politisk betydelse. Jag kan bara igen citera Tyske ambassadören:
"Hur skall nazismen få stöd hos ett folk som är mätt och fredligt och dessutom till 90% demokrater och 40% socialister"
Sedan fanns de även de som var "Tyskvänliga", utan att för den skull vara Nazister. Samma gällde fö Sverige. Fram till kriget var Tyska europas "Lingua Franca". Det var i tyskland man studerade etc. Det är något som dagens ungdom lätt glömmer.
Men visst är det riktigt att göra upp med Nazisterna. De svarta, de bruna och de röda.
För att förstå reaktionerna från Finland, kan vi ta en liten analogi:
Anta att jag heter Seppo Suominen. Jag bor i Kajanaland och talar inte ett ord svenska. Jag har skrivit en bok om Paavo Väyrynen. I ett kapitel så berättar jag att jag vet vem som beordrat mordet på Olof Palme och jag säger (utan att ange källan) att jag har bevis. Sedan bygger jag upp en övertygande indiciekedja som visar hur Palme 1986 blivit en belastning för Sverige och för Socialdemokratin. Hans alltmer obalanserade utfall internationellt sett började bli ett problem samtidigt som mutanklagerlserna kring sonens studier kunde kosta Sosarna segern i nästa val. Resultatet blev att den inre kretsen i det socialdemokratiska partiet lejde en yrkesmördare. Man blev inte bara av med en belastning för partiet, utan kunde dessutom krama maximal PR ur en Socialistisk statsbegravning.
Jag hävdar vidare att denna sanning inte får tryckas i svenska tidningar och överhuvudtaget inte debatteras. Förklaringen till att polisutredningen aldrig kommit ng vart är naturligtvis att polisen kontrolleras av det Socialdemokratiska partiet.
Som kronan på verket publicerar jag en artikel i DN med rubrken "Sverige ljuger om Palme"
Hur skulle detta ha tagits emot i Sverige? :)
Kort sagt betyder det att om man skulle säga nånting som inte stämmer om den finska historien så kan man - som jag då - få mejlboxen full med hot, svordomar och numer också fullproppat med spam varje dag. Istället för en nyanserad debatt där man bemöter sakfrågorna, och - och det här är viktigt - accepterar att det kan finnas fler slutsatser att dra av samma material.
Jag tror inte Arnstad ljuger; han drar slutsatser av källor han letat upp. Hittills har jag som jag redan sagt inte sett någon som entydigt kan avfärda det (förutom några finska professorer som - nu blir jag elak - är så måna om att bevaka det finska hjältearvet från 40-talet att de slår knut på sig själva)
Jag vidhåller att klimatet för historisk debatt och nytänkande i Finland inte alls känns särskilt fruktbart, vilket jag också fått en del mejl om (vilket jag skrivit om).
Anders, i Sverige skulle man ta det med en axelryckning. Några akademiker skulle bli irriterade och det skulle bli en understreckare i SvD. Sen skulle man skämta om det. Är det galet är det ingen som ger det uppmärksamhet.
Finns det däremot ett korn av sanning i det som påståtts kommer naturligtvis stora kanonerna ut, regeringstjänstemän uttalar sig, professorerna skriver artiklar, man gräver fram gamla överlevande reliker ur garderoberna.
Och rätt många människor börjar fundera på varför en ren skitsak får sån uppmärksamhet. Kanske det rent av låg något i den ursprungliga anklagelsen??
Det förelagda Palmespåret är f ö faktiskt redan lanserat - med Lisbeth Palme som påstådd skytt!
På något sätt så tror jag att reaktionen i Sverige kunnat bli precis lika ilsken. Det finns sådana som överreagerar överallt och det är naturligtvis inte rätt att ösa invektiv över sina motståndare. Det främjar inte heller en saklig debatt.
Notera även att det inte bara är Finska professorer som reagerat mot HA. Även Svenska har sällat sig till kören. Den samlade uppfattning jag får är att lekmannarecensenter upskattar boken, medan fackfolk är mera kritiska.
Hade du dessutom läst något av Meinander så skulle du nog ta tillbaka detdär om att "bevaka det finska hjältearvet". Jag kan försäkra dig om att det är det sista han gör. Läs tex "Finlands Historia 4" - Det är något som Arnstad borde göra. I stället faller han för frestelsen att "låt inte fakta förstöra ett bra scoop". Nu är han inte ensam. Väldigt mycket av journalistiken i dag skrivs av journalister som har en bottenlös okunskap. Samtidigt finns det journalister som verkligen vinnlägger sig om att ta reda på någoniting om det de skriver. Eller för att ta ett konkret exempel:
I tidningarna här vandrade det omkring en historia om platt skatt. De flesta så kallade journalister nöjde sig med att återupprepa vad initiativtagaren sade, utan ett uns av kritik. En, däremot, satte sig ned och räknade, hur förslaget verkligen skulle slå - Det kallar jag journalistik.
Du säger även: "Jag tror inte Arnstad ljuger; han drar slutsatser av källor han letat upp"
Den första invändningen är att hans källmaterial gällande Finland är mycket tunt. Den andra är att han verkligen ljuger, dvs han talar inte sanning. Det har jag givit exmpel på tidigare.
Ett mycket bra sätt att reta upp folk, det är att tvärsäkert uttala sig om saker man bevisligen vet mycket litet om.
Låt mig ta ett exempel: HA säger på ett flertal ställen att beviset för att tex Ryti var en Nazist var att han dömdes i en krigsförbrytarrättegång. Då intervjuaren litet försiktigt påpekar att den tribunalen var helt styrd av Sovjet, säger han "Nå, jag har ju inte satt mig in i det så mycket, men [det finska] rättssystemet var väl inte det bästa"
Notera garderingen med "väl". HA vet naturligtvis ingenting om det finska rättssystemet.
Calle skrev;
Inte någonstans har jag sett någon som faktiskt drar andra slutsatser av de uppgifter som Arnstad anför. Man angriper istället slutsatserna.
De slutsatser man kan dra av Arnstads uppgifter är att de delvis ej är kontrollerade.
En del av hans uppgifter har sanning och de slutsatser som dragits har noga redovisats. Har du verkligen missat de?
Arnstads slutsatser är naiva, ogrundade och arroganta. Därför så mycket reaktioner.
Och återigen, det är sättet Arnstad antyder/anklagar Finland och finnar för att vara okunniga i sin egen historia och för att hylla krigsveteraner som ohuldade hjältar.
UTAN ATT KUNNA ETT ORD FINSKA.
Som du själv gör Calle. Utan att känna till vem eller vad Meinander är eller står för när du drar till med att Meinander inte kritiskt granskat historien.
Meinander är en mycket, mycket, kritisk historiegranskare.
Får jag ställa lite frågor:
Vem har nämnt Meinander vid namn såsom en person som "bevaka det finska hjältearvet" ?
Om man måste kunna Finska för att kunna debattera finlands historia, varför sker det då en debatt överhuvudtaget på svenska?
Varför har debatten i svenska medier nått en så låg nivå att Markku Jokisipilä avfärdar bägge parter med att den "luktar formalin" ?
Intressant är att jag har sätt så förvånanvärts lite av denna moderna finska debatt när man anfaller Arnstad.
Jag föreslår att man går tillbaka och läser Arnstads första artikel i ämnet och sedan kan man ta och applicera de lärda Finska herrarnas kritik jämnt över debatten.
Go Kväll
/John T.
John:
"Vem har nämnt Meinander vid namn såsom en person som "bevaka det finska hjältearvet" ?"
Hittar bla detta:
"Tvärtom är det saker som man måste utgå från i en kritisk granskning av Finlands agerande; att inte göra det är i stort sett tjänstefel (a la Meinander)"
"(förutom några finska professorer som - nu blir jag elak - är så måna om att bevaka det finska hjältearvet från 40-talet att de slår knut på sig själva)"
"Om man måste kunna Finska för att kunna debattera finlands historia,"
För att få en någorliunda nyanserad bild av ett historiskt skeende så hjälper det naturligtvis att kunna gå till källorna.
"Varför har debatten i svenska medier nått en så låg nivå att Markku Jokisipilä avfärdar bägge parter med att den "luktar formalin" ?"
Hmmm.. Säger dig "Som man ropar i skogen får man svar" något. Jag vet inte om HA planerade det så eller om han blev uppriktigt överraskad, men som Journalist borde han inte vara förvånad.
Det är föresten inte Markku Jokisipilä som säger att debatten luktar formalin. Det är Turun Sanomat 3/12 som har det som rubrik.
Han säger bland annat:
"Arnstads argument är inte nya, han värmer samma soppa som tidigare kokats av Sovjetpropagandan, Öervakningskommissionen, Kommunisterna under farans år... Torstila har rätt så han beskriver HAs bok som ett "sorgligt exempel på frånvaro av historiskt perspektiv"
Däremot påpekar han även att et sm tar udden av Torstilas försvar är att det blir för klicheartat och slår över åt andra hållet.
Jo, Calle m du har vägarna förbi ett bibliotek så sök fram Stockholms Tidningen:
14.1.1944
SvD:
16.1.1944, 18.1.1944
DN:16.1.1944
Hittade detta kulig inlägg på Soilanders blogg:
"Och Anders Gustafsson är en obehaglig uppblåst ålänning som aldrig argumenterar . Du borde inte skriva på en blogg sitter och stämpla överlägset som en besserwisser andras inlägg. Du före- träder Järv och hans fascistkompisar, Hedengren, Marttinen och SS-Törni.
Du vill väl ha det personligt förstås - varsågod och skölj idiot ! Mobbare ! Vad är det för fel på finsk nationalism? skrev du -vad är det för fel på
svensk !?
Förstår ryssarna som skicka finnarna västerut -
här springer de och kaxar och vet allt , bestämmer
allt och tror sig vara populära- tar alla jobb, bost- äder och betraktar Sverige som sin hemmabas, finskt territorium men detta är Sverige !
Såna som finska översittare som du - kan få mig att rösta på Sverigedemokraterna ! Argumentera din fan istället .Nu får det vara nog med finnfjanterier ! Du retar mig din jävel !
december 21, 2006 5:57 AM
december 21, 2006 6:08 AM""
Var han berusad när han skrev detta??
Ingen aning. Kul att han äntligen visade sitt rätta jag och vad som driver honom dock :)
Har annars nyss läst valda delar av Gunnar Rosens "Suomalaisina Itä-Karjalassa" som innehåller en del rätt relevant info.
Jag har redan redogjort för min syn på den finländska debatten; och den har jag fått stöd för i olika mejl. Dessa mejl gör mig bedrövad eftersom de samtliga - åtta olika personer från Finland, varav en etablerad finländsk historiker med åtskilliga böcker bakom sig - är överens om att det inte finns en fri akademisk debatt i Finland i den här frågan.
Tre anser att det ligger mycket i att Henrik Arnstad är svensk, medan två anser att det är oviktigt. En tar upp en mycket viktig sak, som jag även sett här som ett slags ursäkt för att det fortfarande finns skelett i garderoben, och det är argumentet att Ryssland inte gjort rätt för sig.
Mja, jag kan hålla med om att det finns hårresande brister där men man måste också minnas att Sovjet inte finns längre och att det nya Ryssland inte känner något större ansvar för Stalins påhitt. Framförallt kan det ju inte användas som ett skäl till varför inte även mindre smickrande händelser kommer i dagen.
En annan påpekar också att "äkta" finsk krigsforskning knappast kan ha förekommit före 1991, eftersom så mycket respekt måste tas till den store grannen. Huruvida det är sant vet jag inte, men det låter både som en intressant synpunkt och inte alls otroligt.
Det förekommer tydligen också olikheter i synen på hemligstämplade
dokument och hur länge stämpeln skulle gälla. Nu vet jag inte alls hur det är i Finland men i så gott som hela Europa finns det dokument som fortfarande är otillgängliga. Är det någon som vet?
"En annan påpekar också att "äkta" finsk krigsforskning knappast kan ha förekommit före 1991, eftersom så mycket respekt måste tas till den store grannen."
Det ligger något i det, men exvis Raija Hanskis avhandling är publicerad 1990. Det började gradvis lätta efter att Breshnev dog.
"Det förekommer tydligen också olikheter i synen på hemligstämplade
dokument och hur länge stämpeln skulle gälla. Nu vet jag inte alls hur det är i Finland men i så gott som hela Europa finns det dokument som fortfarande är otillgängliga. Är det någon som vet?"
Vill minnas att max är 60 år i fallet med krigsbilderna och sedan kan det finnas många orsaker därtill, tex hänsyn till efterlevande. Tex att få sin länge sedan döda moster uthängd som ett uppsprättat lik kan man kanske vilja undvika.
Enligt nuvarande lag (offentlighetsprincipen) kan handlingar sekretessbeläggas i 25, 50 eller 100 år.
Kul att du får stöd.
Får vi också se och ta del av dessa mejl? Varför skulle de mejla dig, förresten? SÅ viktig är inte din blogg.
(Jag skriver här på din blogg därför att Arnstad vägrar släppa fram mig på sin)
Jag lägger inte ut några mejl här. Vare sig de negativa eller de positiva.
Calle! Kom nyss på en annan bok som kanske belyser debatten bättre, nämligen "Det Hotade landet och Det skyddade". Atlantis 1999. Det är en antologi av finska och svenska historiker och i förordet säge en del tänkvärda saker :)
Jag har med intresse läst era kommentarer. Fastan orkade inte A. Lorentssons.
Jag hoppas han/hode kunde ha lyssnat på ett hörspel av Paavo Rintala "O mina kära, Leningrad och Viborg". En verklig humanist kan känna empati mot alla som har det ont - åtminstone decennier efter kriget.
Dödligheten av finska krigsfångar i Sovjet och sovjetiska krigsfångar i Finland var undefär densamma (30 procent). För högt - men båda länder hade brist på livsmedel. Båda ländernas civilbefolkning svalt. Men jag tror inte det fanns *avsikt* att döda krigsfångar.
Situationen av sovjetiska krigsfångar i tyska lägren var olik. I Tyskland fanns det livsmedel som man fick från occuperade länder. Men det *var* faktist Tysklands avsikt att döda sovjetiska krigsfängar med hunger (grupper baserad av ras och politik skjuts genast; befäl gavs före kriget). 3,3 miljoner avled, 57 procenter av alla.
Det är därför inget under att Tyskland i början av kriget vägrade sig att ge utgifter om krigsfångar till Sovjet samt att låta Röda korsets internationella inspektörer komma till lägren. Sovjet gjorde densamma.
Men Finland var färdig att göra båda! Varför, om den hade onda avsikter? Finlands villkor var dock ömsesidigheten, för förstås ville den säkra att egna soldater handlas väl.
Men Sovjet vägrare sig. De krigsfångar som var i Tyskland, kunde Stalin inte ha kunnat hjälpa även om han hade velat. Men krigsfångar i Finland *ville* han inte hjälpa. De var honom bara "fosterlandsförrädadre", passande bara att brukas i propagandan.
Efteråt är det lätt att säga att Finland borde ha gjort genast vad Mannerheim (han var också ordförande vid Finlands Röda korset) gjorde i år 1943: han skrev ett hemligt brev till Röda Korsets Internationella Kommittéen i Geneve, bad om hjälp mot att internationella inspektörer kan besöka lägren - trots att Sovjet fortrande vägrade detta. Det skulle också ha varit god propaganda.
Jag har (i likhet med föregående talare) inte orkat igenom de längsta harangerna).
En stilla undran bara, Calle, hur kan man ge sin syn på den finländska debatten utgående från åtta (8!) mejl man har fått?
Fantastiskt fanatiska fantasi fabler. Finnarna är faktiskt mördare, dom planerade, tränade sig för att mörda oskyldiga ryska socialister som kom enbart för att hjälpa människorna i Finland, bara det är ju ett grovt brott... Förstår inte vad Ni diskuterar om.... Förstår Ni inte att socialister är goda och motståndarna är ruttna gemena kriminellt belastade alkoholdimmiga rasistnazister....
Stalin, Svenska och Finska vänstern var och är riktiga hedersknyfflar....
Agnesë Gonxhe Bojaxhiu
Ooookey, och du njöt av de där svamparna?
Du förstod nog sarkasmen och ironin i inlägget. Annars kan man tänka sig att mitt inlägg låg på samma nivå som flertalet av de övriga.
Antagligen lite less på typisk svenska eller finska rödtottars marginalisering av socialistisk diktatur, överdrifter angående nazismens påverkan i Finland och Baltikum.
Faktum kvarstår att utan klarsynta finnar med stark nationalism och försvarsvilja så hade Finland blivit fritt först på 1990-talet, befolkningen hade troligen bestått av minst 30% ryssar och trots detta hade befolkningen varit mindre än vad den var 1939.
Sedan kan man rycka saker ur sitt sammanhang och bevisa både det ena och det andra.
Sedan från ett svenskt perspektiv bör man vara stolta över de svenska frivilliga som slogs för Finlands folkvalda regering både 1918, 1939-1944. Dom gjorde något i alla fall, i kollektiv med finnarna så slog dom tillbaka det kommunistiska hotet.
Det socialismen gjorde i Estland har jag personlig erfarenhet av, så jag är hyfsat less på socialisternas skönmålande och marginaliseringar av dess offer, antalet offer överstiger t.o.m nazisternas.
Du skulle nog ändra din åsikt om du skulle träffa en bekants föräldrar, de träffades som barn i Sibirien, blivit frånskilda från sina föräldrar som barn, hamnat i barnläger. Gifte sig i Sibirien, kom hem som 30-åringar efter 25år i arbetsläger och landsförvisning. Föräldrar (3st) och deras syskon (8st) dog där. Orsak? Tillhörde fel klass.
Heja Finland, heja Svenska frivilliga.
/Lasse
Tack, jag behöver inga plattityder om kommunismen. Jag är inte kommunist. Man behöver inte vara det för att ifrågasätta den officiella finska historieskrivningen - just såna utbrott som ditt gör ju att man än mer funderar på hur man har det med en tillåtande historiesyn i Finland.
Det är rent beklagligt att man alltid ska hålla upp äreminnet över de svunna hjältarna som sköld för att slippa ta itu med eventuella skamligheter. Och det behöver man sannerligen inte vara socialist eller Sovjetkramare för att tycka.
Tyvärr verkar det vara en bestående fixering hos högerfolk att alla som slogs i krigen var högerfolk - där stred mängder av socialdemokrater. Det fanns till och med kommunister som dog för Finlands sak.
Jag är intresserad av historia, därför skriver jag det här. Den massiva, och hyfsat partiska, kritiken av Arnstads bok gör mig nyfiken. Och lite rädd
Jag kommenterade inte boken, jag kommenterade kommentarerna. Jag vet mycket väl att det fanns kommunister och nazister i leden för att försvara den finska demokratin. Det fanns spanienveteraner (röd brigadister) som slogs för Finland. LO tog ställning för Finland i Vinterkriget et cetera....Det är ingen hemlighet, likaså att det dog massa röda i fångläger efter frihetskriget, att det dog ryska krigsfångar i fångenskap är inte heller någon nyhet, att det fanns en betydande revanschlusta som yttrade sig i en önskan om Storfinland. Nationalismen var så driven att man sökte utestänga det svenska i Finland, trots att de finlandsvenska hade legat bakom det mesta i frihetskriget. Jag tror dock att detta var medveten strategi för att ena folket, och i slutändan var det just det som tillät Finland att fortleva som fritt land. Intressant för dig att läsa kan vara 'den karelska dagordningen', sätta dig in i den ryska revolutionen och vad som hände. Läsa på dig om Mannerheim som 'älskade' sitt Ryssland och ogillade Tyskland i allmänhet, t.o.m. före nazismen. Frihetskriget i Finland kan vara nyttigt att läsa om, kanske även om vad ryssarna gjorde i Estland, ett exempel kan vara då dom avrättade alla människor i 2 byar.
Väljer att inte kommentera Arnstad då syftet verkar vara av ideologisk natur, ej historiskt. Ta saker ur sitt sammanhang är helt enkelt inte ok, det är inte heller ok att simplifiera och marginalisera, typ politisk revisionism...
Jag vet att det flesta finnar känner till de många döda i fånglägren, speciellt efter frihetskriget. Det dog ryska krigsfångar i finska läger i andra världskriget också. Frågan är om det var metodiskt och systematiskt, där är svaret ett tydligt njet. Sköt man fångar, entydigt ja, stora mängder nej.
Intressant att koncentrationsläger nämns, vad betyder det?
Ugnar, Zyklon B?
För övrigt borde Kamrat Arnstad veta att Ryssarna lärde Tyskarna hur man byggde koncentrationsläger, man till och med använde den ryska benämningen (Ryssland döpte om sina koncentrationsläger till arbetsläger 26/27). Ganska tufft att med ett ord jämföra finska fångläger med Tyska koncentrationsläger. Tycker det är att marginalisera offren i Auchswitz et cetera, men jag förstår ju att jag bara har ett annat utbrott och far med plattityder.
Plattityder om kommunismen, intressant marginalisering, beskriver du nationalsocialismen på samma sätt? Undrar vad judarna skulle tycka om det?
Du hamnar snabbt i försvar att minsann du är ingen kommunist, raljerar om högerfolk, att Finland inte pallar att se tillbaka vad man gjort, kanske nu skall göra avbön et cetera. Du har missat att det var Finska folket med hjälp viss hjälp av andra länder som stod emot trycket, att soldater gör ohyggliga grejor går i ett krig inte att komma ifrån, sånt händer.
Annat lästips är ryska desantverksamheten i Finland, kanske Urho Kekkonens memoarer, där han beskriver avrättningspatrullerna på vita sida, om du inte visste detta så var Urho Kekkonen Finsk President i många år, är inte det då ett bevis på att Finland törs diskutera svåra saker? Inne på memoarer, läs Chrustjov remembers, skriven på 70talet......
Läs, läs, läs....men glöm inte att det var verkliga händelser och riktiga människor som finns bakom siffrorna...och allt vad det innebär....
Sorry för detta aningen osammanhängade inlägg, men hoppas du förstår vad jag vill säga...
Klart jag blir förbannad - efter 170 kommentarer har man redan hört detta ett par gånger. Och sanningssökande ska definitivt inte vara knutet till politisk åsikt.
Svårigheten ligger - vilket påpekats ett antal gånger - i att få patriotiskt sinnade personer att förstå att det finns ett kunskapsvärde i att få veta vad som faktiskt hände. De är helt enkelt rädda att minnet av heroiska gärningar ska besudlas.
Att som Linna sa nån gång "man upptäcker att bakom hjältemodet fanns både grymhet och feghet".
För att förstå krigets mekanismer är det ibland nödvändigt att pissa på gravarna, för att uttrycka sig brutalt.
Och det märks ju inte minst eftersom den här tråden från 2008 väcks till liv igen. Infekterat var ordet
Skicka en kommentar