Från kranhytten har man full uppsikt över hur grabbarna på hotellet täcker en gjutning med presenningar (eftersom betongen brinner sämre vid kallgrader). Klicka på bilderna för att se bättre.
Nu är det här en rätt liten kran, eftersom bostadshuset "bara" blir sju våningar, men man har en rätt schysst vy över Hötorgsskraporna. Kranförarna, eller kranisarna som de givetvis kallas, får väl ta utsikten som en löneförmån, eftersom de sorterar under maskinföraravtalet, vilket ger lägre timpenning än oss som går på plattorna. De har ett rätt ensamt jobb, och den ofta rätt långa transportvägen gör att de ofta släpar på en saftdunk - tom på uppvägen men inte på nervägen om ni förstår vad jag menar...
Här ser man tydligt varför Torsgatan för närvarande är en följetong i trafiknyheterna. En trailer med pålar till pålkran har parkerat för lossning strax före vår gemensamma grind. På andra sidan gatan står två grusbilar och vill in. Precis nedanför kranfoten ser man delar av vår - Familjebostäders och Skanskas - etablering.
Den här kranhytten kommer förmodligen från sextiotalet. Hela riggen är ganska sjabbig och vi har haft rätt många störningar på den. Kent får trösta sig med utsikten, och att han numer har hiss upp till arbetsplattformen, istället för att klättra i kyla och blåst. I och för sig en utanpåliggande liten hisskorg som jag ska ta ett nytt kort på i morgon. Fast jag klättrade ner....
Här ser man den gröna maskinisthssen som löper på skenor utanpå tornkroppen. Kan lova att den sparar mycket kraft och minimerar risker; speciellt på vintern när stegarna blir kalla, isiga och jävliga.
1 kommentarer:
Say after me: V-e-r-t-i-g-o
:)
Skicka en kommentar