Norra Bantorget fortskrider

Vi bygger alltså efter en ny metod som kallas VST, och som kort och gott innebär att istället för att sätta upp prefabväggar eller lägga filigran, så monterar man en tom form byggd av cementfiberskivor och med färdigmonterad armering inuti, och sedan fyller man upp den med betong. Då kan det se ut så här....


Här har vi det färdigmonterade VST-bjälklaget. Nu kunde man ju tro att det skulle räcka, men här måste på massor - MASSOR - med armering.


Så här ser det armerade bjälklaget ut. Mycket armering blir det....




Här gjuter vi bjälklaget. Man ser den vita pumpen som sträcks in över plattan...



Här är plattan färdiggjuten. Raskt monterar vi upp pelarformar, som numer kommer i form av jättestora rör med cellplast invändigt. Sen reser man upp dem och stoppar i armering - mycket armering som sagt - och därefter gjuter vi det här med en "baske", en betongtank med avlopp som fyller pelarformen.

Folk frågar hur farao den här cementfiberskivan kan hålla; det är ju inget håldäck direkt. Svaret är att man stämpar med DOKA-stämp och DOKA-balk. Det blir rena djungeln med stålrör där nere, och dessutom rätt blött eftersom snön har envisats med att komma som regn hittills.... Och ja, man tar bort de här stödbenen när stommen fått tillräcklig bärighet.






Under tiden passade jag på att spika ett lastdäck ovanpå våra verktygscontainrar. Rejält timrisjobb, med massor med plank och fyrtumsspik. Inne i city är man trångbodd så vi får möblera på höjden.


Det gula är DOKA-balk, som vi egentligen ska använda till valvform men det duger till det mesta. Det är säkert jättedyrt. Dessutom sätter vi - oftast jag - skyddsräcken och/eller "grindar" vid alla ställen där man kan trilla. Om skyddsfrågorna kommer jag att återkomma!

Numer har Stockholm Stad en egen webbplats för Norra Bantorget. Kolla in skyltauktionen!




På det gjutna valvet skall stå en platsgjuten vägg - av någon outgrundlig anledning. Då använder man stålform, dvs moduler man monterar ihop, armerar, dubblar och gjuter. Det låter enkelt men kräver kunnande.


Grabbarna gjuter första delen av väggen.

Och när allt är klart river man ner stålformen och då ser det ut så här. Ofta säger man att halva knepet med att sätta form är att se till att den går att riva på ett enkelt sätt. Stålformen här kräver att man har krankapacitet. I bakgrunden ses kranfundamentet till en av de stora tornkranarna.



Vartefter valvet blir klart fortsätter arbetet etappvis. Här placerar man ut ny stämp med DOKA-balk för nästa varv med valv. Här står också pappformarna med nästa omgång pelare. Och så pågår jobbet skift efter skift, våning efter våning.

8 kommentarer:

Kul blogg. En blogg som skildrar arbete. Jag lägger en länk från min blogg till dig.

 

Häftiga bilder! Var är det ni bygger någonstans?

 

Jonas, vi bygger längst ner på Torsgatan, mellan Bantorget och järnvägen.

 

Aha! Inte långt från mig...

 
Mats Buske

Va med och monterade den lägre kranen (Liebherr 550) i sommras.
Såg då de underliga "filigran" plattorna. Undrade mycket över dem.
Tack för det uträtade frågetecknet.

Är det nån skilnad? Är det bättre än filigran?
VST och Filigran konceptet ser väldigt snarlikt ut.
Säkerheten främst. Matte

 
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
 

Matte, du var nog med på montaget av fyran. Idag har vi en som är ännu lägre, som ska försörja lägenhetsdelen. Jag har en del bilder från det montaget, men jag SKA upp för utsiktsbild innan jul.

Skillnaden är ju i hanteringen. En sån där vägg kan man faktiskt baxa runt med ett koben; det gör man inte gärna med en prefabvägg. Dessutom är ju ytan i stort sett målningsklar.

 
Mats Buske

I kronologisk ordning monterade vi kran nr. 2.
Ser fram emot fler höjdar bilder.
Fast utskiten från mina arbetsplatser är över alla Stockholms tak.
Matte