Husgudar....

Det finns uttryck man använder lite halvslarvigt emellanåt - husgudar är ett sånt uttryck. Just i detta ögonblick kom jag på att det kanske kunde vara lite kul att veta vad en husgud faktiskt är - så klicka på ämnesrubriken för att komma till den inscannade versionen av Nordisk Familjeboks berömda uggleupplaga. Jag vet att Torsten Ehrenmark kunde berätta att många av artiklarna i den versionen skrevs per ord, dvs författaren fick betalt för mängden ord han producerade, och detta ledde oundvikligen till - idag roande - långa utläggningar. Läs t ex om kyss...

......


I överförd bemärkelse använder vi ju oftast ordet husgudar om specifika personer, eller i enstaka fall kanske företeelser, som betyder mycket för oss, och då oftast som inspirationskällor eller på annat sätt i betydelsen viktiga för vår utveckling eller välbefinnande. Jag har långa rader av sådana favoriter - några rätt välkända, några mer speciella. Många är författare, men inte alla. Ovan nämnde Ehrenmark är en stilistisk förebild, men om honom, och språket, återkommer jag förhoppningsvis till senare.

Elmore Leonard är den idag främste kriminalförfattaren i världen enligt mig. Jag råkade köpa boken LaBrava i mitten av åttiotalet; det var egentligen ett felköp, och även om jag inte direkt fastnade för hans torra prosa så köpte jag raskt boken Stick när jag såg den i bokhandeln. Och då var det kört. Jag föll pladask för historien - senare filmatiserad på ett vidrigt sätt med Burt Reynolds (!) av alla som Ernest Stickley - och för hur översättaren Einar Heckscher så suveränt behandlade jargongen hos kubanska gangsters i Florida. Eftersom jag då liksom nu var oerhört intresserad av just amerikansk gangsterism - det är väl nån perversion antar jag - och hade, som jag tyckte, en del insyn i hur den världen kunde tänkas fungera, så tyckte jag precis ALLT var på pricken.
Det bästa är att jag fortfarande tycker det, när jag än en gång öppnar mitt mycket vältummade exemplar. Precis som andra kan lyssna på samma musikstycke gång efter gång kan jag läsa samma bok flera gånger, känna och leta bottnar och formuleringar. Hos Elmore Leonard får man de här snärtiga replikerna levererade direkt i magtrakten.
Just hans sätt formulera dialog är rent legendariskt, och har bildat skola för fler nu levande författare än de flesta kan tänka sig. Puzo, Mailer, King med flera erkände villigt att han var Mästaren. Jag lånade ut en bok till en arbetskompis och han kom med lysande ögon dagen efter och bad om mera, efter att ha sträckläst till 0330.
När han skriver rullas en film upp inför ens inre. Alla schabloner vi alla sett i amerikanska actionfilmer finns i hans böcker (vilket inte är konstigt när man ser hur många av dem som filmatiserats...), men känns ändå fräscha och nya när Elmore Leonard använder dem. Det mest märkliga är att han vid över åttio års ålder fortfarande har en oerhörd känsla för hur modern gatu- och ghettoslang låter, och hur den förändras.
Precis som en av recensenterna skrev - när man läser det han skriver får man verkligen känslan av att det 'är så här det låter i Floridas fängelser, eller på gatan i Detroit. Detta utan att han målar lokalfärg med för starka färger. Man får inte alls ett överflöd av detaljer - däremot några, ytterligt väl utvalda som genom sin genialitet sätter pricken exakt på det man läser om.

....

Det är sällan man hittar direkt onda människor i Elmore Leonards böcker. Även psykopaterna och torterarna beskrivs i miljöer där de faktiskt verkar levande. I Banditer- för övrigt hans mest politiska thriller - låter han skurken beskriva hur han gör ont därför att annars gör andra ont mot honom. Och inte heller är hjälten särskilt hjältemodig eller renhjärtad, utan precis som väldigt ofta annars, en småfixare som befinner sig i en slags gråzon mellan rätt och fel. Precis som i verkliga livet.
Emellanåt har Leonard helt uppenbart gjort temaböcker. I Nådaskott låter han en helt vanlig kille och hans fru - inga gråzoner där inte, utan vanligt hederligt folk - komma i kläm när några kontraktsmördare tar fel på adress. Och sedan bygger han historien enligt ett känt koncept - vad gör en hederlig människa när han är hotad och lagen inte längre kan hjälpa honom? Ett scenario som han för övrigt är mycket förtjust - och det finner vi även i hans tidiga noveller/historier från den amerikanska sydvästern, där apacherna är precis så blodtörstiga vi kan tänka oss, där skurkarna är precis så skitiga och dammiga som vi vill ha dem, och där hjälten blir hjälte mot sin vilja.
Jag saknar ännu några av hans tidiga verk, men idogt sökande ska väl ge resultat så småningom. Internetbokhandlarna är en verklig guldgruva på det viset. Och jag tycker synd om de som ännu inte upptäckt honom, samtidigt som jag är avundsjuk på den enorma läsupplevelse som ligger framför dem....