Den eviga dödsdansen - ännu fler byggnadsarbetare har dött

 


Jag får ett samtal från en kompis. Stor olycka i Värtan. Fortums bygge. Vägg har rasat. Ingen vet hur många som dött. Och den eviga frågan - känner du nån som är där?

  Visst gör jag det. Samtidigt som magen drar ihop sig ringer jag och ringer och ringer. Måtte det inte vara nån jag känner. Måtte de ha klarat sig. Under en gigantisk skrothög av trasig betong, förvridet stål, spräckta massor. Stoftet har inte ens lagt sig när grabbar börja klättra i resterna, förtvivlat letande efter nån. En fot. En hjälm.

  Ni kan inte föreställa er. Det är som efter ett raketanfall. Och man rör sig som i trans. Stänger av samtidigt som man sätter på sökblicken, lyssnar. Vrålar till varandra. Folk kommer springande, alla vill hjälpa till, några kommer mest vara i vägen. Hugg i här, vi behöver en lastmaskin...

  På avstånd hör man sirener. Det är som på film. Efteråt minns man detaljer. Man minns lukten, skräcken. Nån som hela tiden gapar om att det inte är säkert än, gå inte dit. Nån annan vrålar tillbaka att det ligger för fan folk härunder. Nån kommer med en FörstaHjälpenväska, vad man nu ska med den till när nån hamnat under en betongvägg. Absurda saker sägs. Nån skämtar till det, ingen blir förbannad - man reagerar olika.

  Folk pratar i telefon, i radio. Utanför grindarna samlas nyfikna.

  Det ser likadant ut jämt. Som en jävla krigszon. En gång till och en gång till och en gång till.

  Jag började blogga för åtta år sen. Under den tiden har jag fler gånger än jag orkar tänka på skrivit om olyckor. Jag har hunnit uppleva några själv också. Gudskelov utan dödsfall, men det har varit nära. Sådär nära att man efteråt skickar ett sms till nära och kära - jag är OK, älskar er!!! Man kramar ungarna lite extra när man kommer hem. Den här gången klarade sig de jag känner.

  Jag vet inte mer än nån annan. Inte ringer jag folk heller för att få veta mer - de har annat att göra på arbetsplatsen. Bygget stänger, folk åker hem. Erbjuds stödsamtal, telefonnummer att ringa. Allting efter olyckan går som på räls. Men mardrömmarna kan ingen göra något åt. Man pratar med varandra på det där viset som män gör. Hur mår du? Jorå...

  Inte orkar jag tjata om bristande säkerhet, om kollektivavtal, om ett överbelastat Arbetsmiljöverk, om skyddsombud. Inte idag. Inte om att dödsfallen kommer bli fler ju fler byggen som startas. Inte om tidsplaner som är viktigare än liv och lem. Inte idag. Eller om att om de döda saknade kollektivavtal kommer de efterlevande inte få många kronor.

  Idag är det bara den desperata skräcken det handlar om. Sorgen. Rädslan. Har nån slarvat? Har nån följt anvisningarna?

  Och man går lite försiktigare ett par dar. Stämningen är inte lika uppsluppen. Nåns kaffekopp står kvar, får stå kvar. Man flyttar den inte utan vidare. Det finns regler runt sånt.

  Vi är ett brödraskap nånstans. Vi lever tillsammans i trånga utrymmen, på farliga platser. Varje dag går man på ställen där saker kan hända, hanterar maskiner som kan ta livet av en, vinglar med materiel mellan kollegor och ställningar. Is och snö, halka, saker som kan komma rasande från flera våningar upp. Man riskerar livet ihop, hur töntigt och gammeldags det än kan låta. Hans smärta kan bli min smärta.

  Och om det ska jag också skriva. Men inte idag.

  Idag är det dagen när ännu fler byggnadsarbetare dog.


Företaget saknade kollektivavtalet här
Arbetsmiljöverket saknar resurser att kontrollera här
Byggen hårdast drabbade här


Bloggat fr min iPhone



 
 

Men det får vara nog nu! Om döden på jobbet

  På väg hem hör jag om en arbetsplatsolycka där två män drunknat i tjära i Luleå. Förutom själva vidrigheten i döden, så långt från att somna in i stillhet omgiven av sina närmaste, tänker jag bara, jaha, nu igen.

  Oavsett omständigheterna kring den här olyckan så slår jag mig i backen på att den hade kunnat förhindras. Om företaget hade haft intresse av det.

  Efter alla dessa år har jag lärt mig: Det enda som fungerar för att få företag att göra sitt yttersta är hot, övervakning och repression. Närhelst jag hör att arbetsmiljöarbete ska baseras på "ömsesidigt förtroende" och "frivillighet" så blir jag vild och galen och vill slå sönder saker.

  Det ENDA som fungerar är att VD vet att om en - en! - gubbe dör på mitt bygge så åker han i fängelse. Och företaget ska betala miljoner i skadestånd. Sånt svider nämligen.


  Att bara ens tro att god arbetsmiljö och förebyggande arbete skulle fungera enbart av snällhet är så jävla korkat att den som säger det inte borde få vara i närheten av en arbetsplats. Och att människor som har den inställningen kan få arbeta med just arbetsmiljö och arbetarskydd är horribelt.

1.  Det enda som fungerar är att företagets ägare och VD vet att de har ett personligt ansvar för arbetsmiljön. Inte platschefer eller arbetsledare. VD och ägare.

2. Det enda som fungerar är att företag vet att de när som helst kan få besök av arbetsmiljöinspektörer, som ska ha befogenhet att stänga ner ett företag, skicka hem de anställda. Ett konkret hot.

3. Man måste höja bötesbeloppen och ersättningsnivåerna vid arbetsplatsolyckor. Det ska kosta som fan om en anställd mister livet, eller skadar sig därför att arbetsmiljön är undermålig. Om det skulle ta död på företaget? Det vore bra i såna fall - vi behöver inte arbetsplatser där folk dör eller skadar sig.

  Två män drunknade i tjära. En rent helvetisk död. Släng VD i fängelse då. Och bötfäll företaget med 100 miljoner.

  Så de lär sig. Så andra lär sig. Så någon slipper dö.

 

 
 

Femåringen och arbetsmiljön. Botrygg. Igen.

Jag är en rätt snäll kille egentligen. Tycker om småbarn, djur, blir glad av att göra andra glada. Och jag är rätt bra med barn, om jag får säga det själv. Jag vet att man inte fostrar kloka och ansvarsfulla människor genom att gorma och skrika åt dem. En glad femåring blir ofta en bra vuxen.
Därför blir det lite svårt att hantera en sån som Michael Cocozza, VD för ett byggföretag med omsättning i halvmiljardklassen. Han kan uppenbarligen inte vara helt stenkorkad, men vad är det då? Är han så inskränkt att han inte inser att för varje dumhet han gör just nu kommer det tiofalt tillbaka? Vill han få mer negativ publicitet i Aftonbladet?

Tror han verkligen att han kan hota sig till tystnad? För även chefredaktören på Byggvärlden har ju hamnat i skottgluggen. Läs om när Cocazza skulle stämma honom. Och här talar vi inte privatperson - här talar vi tidning!

Det är lätt att vara elak på internet. Att mobba. Jag kan själv vara alldeles för vass i repliken, hugga på småsaker och få skrattarna på min sida. Men i det här fallet handlar det inte om att roa sig på Cocozzas uppenbara ignorans. Det här handlar om att få honom_att_fatta! Och det vore alldeles för lätt att få honom att framstå som en rätt okunnig, brysk, osmidig och lätt dreglande person. Så det gör vi inte! Han har det yttersta ansvaret för liv och lem för de som arbetar åt honom - så se för helvete till att saker fungerar.

Han har till blogg-kompisen Peter Andersson skickat ett brev som jag här klistrar in, för att liksom beskriva vilken nivå Cocozza rör sig. Det vill säg den patetiska.

Hej

Nej jag avser inte stämma Friden för förtal.

Men faktum kvarstår att han ljuger. Vårt företag "skiter inte i arbetsmiljön". Det är lögn! Man kan enkelt stämma av detta genom att kolla Arbetsmiljöverket register ang inspektionsmeddelanden under 2010.

Jag tror inte att vi har mycket sämre statistik än andra företag.

Friden är aktiv i Byggnads och den organistionen använder arbetsmiljöfrågor för att komma åt företag som anlitar utländska byggföretag, där Byggnads inte har några medlemmar.

Ett ex: Denna historia har sitt ursprung i ett tillbud på vår arbetsplats i Henriksdalshamnen. Detta tillbud slogs upp stort av Byggnads och dess medlemmar på JM:s grannbygge. Man kontaktade media och polis! Samtidigt bedrev man själva arbeten med en kran som stod innanför vår krans svängradie. Efter att vi kontaktat Arbetsmiljöverket så flyttade JM på kranen.

Om detta sa Byggnads och deras arbetsmiljömedvetna aktiva på bygget inget. Vårt tillbud orsakades av att en enskild arbetare tog en risk för att vinna tid. Deras felaktiga kranmontage orsakades av att deras platsledning och skyddsombud struntade i regelverket.

Ytterst handlar detta om att vi anlitar utländska byggföretag, där Byggnads har få eller

inga medlemmar, det stör Byggnads.

För övrigt heter Polens största byggföretag Skanska och kommer från Sverige!

Med vänliga hälsningar

Michael Cocozza

Botrygg Bygg AB

Nå, varför är det här brevet så speciellt? Han har ju dragit tillbaka sin - lindrigt sagt - överilade stämningsansökan.
Därför att brevet visar att han fortfarande inte inser allvaret! Jag driver inte arbetsmiljöfrågor för att jag är med i Byggnads - jag är tvärtom med i Byggnads för att det finns företag som Botrygg. Och jag skulle ryta om arbetsmiljön annars också, lita på det.
Att hitta på historier om att jag skulle vara ute efter honom - personligen då? - för att han har utländsk arbetskraft är sorgligt. Och stode han framför mig och sa det, skulle han få en sån där klassisk jävla utskällning som jag är legendarisk för (det finns folk som läser bloggen som varit med...) - för på bygget har vi inte råd med dumskallar eller folk med för hög stjärtföring. Det blir farligt då, helt enkelt.

Att skylla på EN person är fegt. Jag kan upplysa Cocozza om att det är HAN som är ansvarig för eventuella arbetsplatsolyckor, alldeles oavsett om nån annan gör det faktiska felet. Och här återkommer jag till Det Systematiska Arbetsmiljöarbetet - för där sånt finns tar inte någon en chans, för att tjäna några minuter. Där har de anställda relevant utbildning, och där ska inte tidspress stressa någon till fatala misstag.

Eftersom Cocozza envisas med att skriva sina egna genmälen - kan nån säga åt honom att han ska sluta med det - är det ju rätt klart att det är det som orsakat det hela. Tidspressen fick någon i Henriksdalshamnen att göra ett misstag. Som nu gudskelov slutade utan allvarlig skada....

Som VD i ett halvmiljardföretag tycker man ju att han borde begripa att anledningen till att de fackligt aktiva på grannföretaget JM inte fört ett jävla liv om en felaktigt placerad kran är rätt uppenbart. Men jag ska ta det på mycket enkel svenska - därför att JM gjorde som de blev tillsagda! Utan att tjafsa. Vilket Botrygg gjort tidigare... Och verkar sätta i system.

Jag har ingen anledning att söka konflikt med företag som tar arbetsmiljön på allvar. Idag bedrivs det ett gott Systematiskt Arbetsmiljöarbete på de flesta företag, eftersom ledningen ser att det finns ekonomiska vinster att göra där - ett snyggt bygge är ett lönsamt bygge. Ett riskfritt bygge löper mer friktionsfritt än ett där man måste vara på sin vakt hela tiden. Och att tycka att jag ljuger för att jag säger att Botrygg skiter i arbetsmiljön är så löjligt att man hisnar. Snälla Michael Cocozza, förstår du inte hur du och ditt företag skadas av det här?

Det är rent tragiskt att läsa ett sånt mejl 2010

Du köper vår tid, våra nävar, vår kunskap, men du köper fan inte våra liv.

Kan du förstå det, Michael Cocozza? Eller ska du fortsätta vara en orsak till varför vi behövs?



Bilden? Övertydlig räcker uppenbarligen inte....

Botrygg drar tillbaka stämningen

Jag får via telefon veta att Botrygg tydligen dragit tillbaka sin stämningsansökan mot mig. Och skriver detta på lånad dator.
Länk t Byggnadsarbetaren http://www.byggnadsarbetaren.se/2011/01/ingen-stamning-mot-byggbloggare/-

Återkommer med kommentarer ocjh reaktioner senare

Jag och Botrygg version 2.0

Läget är som följer:
I måndags fick jag en kopia av den stämningsansökan som Botrygg sagt att de skulle lämna in. Med den följde ett kort mejl som jag klistrade in i den här posten. På detta svarade jag enligt följande:

Från: Calle Fridén [mailto:callefriden@hotmail.com]
Skickat: den 20 december 2010 20:11
Till: Kerstin Warvsten
Ämne: RE: Ang Ditt inlägg om Botrygg

Du är självklart medveten om att jag kan komma publicera detta på bloggen.

Mvh

Calle Fridén

Utsikt Från Ett Tak - Byggjobbarblogg
min blogg http://utsiktfranetttak.blogspot.com/

Hej!

Jag tar Ditt svar som ett nej. Vi kommer idag att skicka in en stämningsansökan mot Dig avseende förtal.

Med vänlig hälsning

Botrygg Fastigheter HB

Kerstin Warvsten

Tel 013-474 57 06

Och sen har jag inte hört mer. Vad jag vet är ingen stämningsansökan inlämnad, men eftersom den i såna fall ska ställas till rättsmyndigheten där bolaget är skrivet, dvs Linköping, är det väl inte omöjligt att de gjort fel. Där också.

Jag måste tacka för allt stöd jag fått - det här rörde upp en del kan jag säga. Helt plötsligt var mitt namn och Botrygg de mest sökta på knuff.se, och från att ha varit en blogg med ett par hundra besökare om dagen blev det ETT PAR TUSEN! Och stödet kommer från alla politiska håll kan vara värt att betona; det här kom att handla om vad man får tycka. Jag kan ju också se att här har varit folk från alla stora byggbolag och från väldigt många fastighetsbolag och andra aktörer på bostadsmarknaden.

Det var förmodligen inte det Botrygg hade tänkt sig.

Åtminstone tio jurister har hört av sig, både på bloggen och privat. Jag vill dock betona att jag inte primärt varit ute efter Botrygg annat än när det gäller arbetsmiljön (fast nu är det ärligt talat mer personligt!), även om det dykt upp förslag om att lämna in en egen stämning mot dem, för falsk anklagelse. För tillfället får det dock vänta.
Däremot finns det all anledning att återkomma till VAD man kan skriva, vad man får säga och hur man får yttra sig. Att bli stämd är inte farligt. Det är när man slutar tycka saker som det blir farligt.

Botrygg anmäler min blogg för förtal!

Jag bloggar för att jag tycker det är kul. Jag skriver om saker som angår mig, saker jag tycker är roliga, saker jag tycker är upprörande. Från början var det ett sätt att berätta om mitt arbete som byggnadsarbetare, eftersom jag tyckte det saknades berättelser från arbetslivet. Med åren har det blivit mer politik och fackligt.
Inte nånsin har jag funderat på om jag gör skillnad, fast visst hoppas man. En del har fått folk att bli arga, annat har fått folk att fnissa. Och jag har ett par hundra besökare om dagen, av alla sorter.
Men en del gör folk argare.

Det kom ett litet brev häromdagen. Från Botrygg. Det är eftersvepet av en mejlkonversation som deras VD Michael Cocazza haft med mig, efter att jag skrev en bloggpost om en arbetsplatsolycka på Botryggs arbetsplats i Henriksdalshamnen i Stockholm. Den posten kan ni läsa här. Dessutom länkade jag till en artikel i Metro där samma olycka beskrevs. Jag gav som ni kan se i bloggposten uttryck för en del egna åsikter, och egna slutsatser, och avslutade med att tycka saker. Om detta tyckte inte Cocozza.
Därefter har det förekommit en del mejlväxling mellan mig och företagets VD och ägare Michael Cocozza, där han uttryckligen krävt att jag ska ta bort eller revidera bloggposten. Jag vägrade naturligtvis att göra det - däremot erbjöd jag honom att gå i svaromål på bloggen, vilket han inte gjort.

Därför var inte följande brev särskilt oväntat:

Vi har tagit del av Ditt inlägg om Botrygg på din blogg.

Då det som där skrivs är rena lögner föreslår vi att Du tar bort detta från nätet. Vi kommer annars att lämna in bifogad stämningsansökan.

Vi vill ha Ditt ställningstagande senast under tisdagen den 21 december.

Med vänlig hälsning

Botrygg Fastigheter HB

Kerstin Warvsten

Det var ju trevligt att de avslutade med "Med vänlig hälsning", eller hur?

Och i stämningsansökan stod följande:

Attunda tingsrätt

Box 940

191 29 Sollentuna

Linköping 2010-12-20

ANSÖKAN OM STÄMNING

Sökande: Botrygg Bygg AB, org nr 556502-6241

Box 335, 581 03 Linköping

Svarande: Carl Fridén, 62XXXX-XXXX

Månadsvägen 41, 177 42 Järfälla

Forum: 5 kap 1 § rättegångsbalken

Saken: Förtal

1. Bakgrund

Carl Fridén (Fridén) med bakgrund som byggnadsarbetare skriver enligt egen uppgift i sin blogg ”Utsikt Från Ett Tak” inlägg om bl a politik och jobb. Bloggen går att läsa via http://utsiktfranetttak.blogspot.com/.

I sin blogg 2010-12-13, se bil, går Fridén till angrepp på Botrygg Bygg AB (Botrygg) på ett osant och otillbörligt sätt och påstår att bolaget sätter vinsten före arbetarnas säkerhet.

Först skriver Fridén att ”de regionala skyddsombuden i stort sett haft klippkort eftersom säkerheten och ordningen varit under all kritik”.

Vidare skriver Fridén: ”Att företag som skiter i säkerheten får existera är rent bedrövligt – hur bra känns vinsten för BoTrygg om nån dör på kuppen?”

I ett inlägg från en läsare låter Fridén läsaren kalla Botrygg ”ett skämt” och påstår att Botrygg inte bryr sig det minsta om arbetarskydd, kvalité och drägliga förhållanden på sina arbetsplatser.

Samme anonyme kommentator påstår att det förekommer fuskarbeten på vår fasad vid ett bygge i Hornsbergs strand.

Vidare antyds i bloggen att företag som Botrygg inte följer arbetsmiljölagarna och att arbetstagare kan få sparken om de protesterar. Sammantaget är allt detta rena lögner helt tagna ur luften. Botrygg kan genom skriftlig och muntlig bevisning styrka att säkerhetsarbetet varit av god kvalitet, att företaget har goda rutiner vad gäller arbetsskydd samt att företaget har ett gott resultat vad gäller kvalitet i sin nyproduktion. Botrygg har på alla sina arbetsplatser ett systematiskt arbetsmiljöarbete i syfte att förebygga arbetsplatsolyckor. Vi tar riskerna på byggen på högsta allvar.

2. Yrkande

Botrygg yrkar att tingsrätten fäller Fridén för förtal samt att Fridén skall dömas till böter.

3. Grunder

Fridén har genom falsk ryktesspridning utpekat Botrygg som ett företag som bryter mot Arbetsmiljölagarna och nonchalerar säkerhetsaspekter på sina byggarbetsplatser. Det otillbörliga sätt på vilket Fridén utpekat Botrygg har skadat bolagets rykte på ett sätt som kan vålla skada i bolagets framtida verksamhet. Fridén har därigenom brutit mot 5 kap 1 § brottsbalken.

4. Bevisning

Utdrag från Fridéns blogg ”Utsikt från ett tak”, 2010-12-13, bil 1

Till styrkande av Fridéns förtal av Botrygg

Linköping dag som ovan

Botrygg Bygg AB

Michael Cocozza

Bil Utdrag från Fridéns blogg ”Utsikt från ett tak”, 2010-12-13

Jag vet inte vad jag ska säga ärligt talat. Faktum är att jag får tycka precis vad jag vill på min blogg. Jag får till och med säga det högt. Det kallas för "yttrandefrihet". Nåt vi ska vara glada för att vi har. Han har haft alla chanser att bemöta mina åsikter på min blogg - och han har inte tagit de chanserna. Om jag däremot skulle haft ett ekonomiskt intresse av att baktala Botrygg hade det varit en annan sak. Fast nu har jag ju inte baktalat utan berättat.

Dessutom funderar jag ju med ett småleende på hur de tänkte. Att jag skulle vara tyst? Knappast. Då känner de inte den här byggnadsarbetaren. Botrygg skulle förmodligen behöva lite coaching när det gäller mediekontakter. Och hyfs.
Om de tyckte att jag skadade dem med en bloggpost där jag i stor utsträckning refererade till en artikel i Metro - och har de stämt Metro, tro? - undrar jag ju hur de trodde att det här skulle gynna dem?
Jag är inte heller särskilt oroad över hans hyfsat konstruerade kopplingar mellan min allmänt hållna skrivningar och hans företag. Om han läser min blogg kommer han finna att det finns andra företag som också fått på huden.

Ni behöver inte oroa er Botrygg - ni är kända bland de regionala skyddsombuden bland byggfackförbunden i Stockholm. Det finns god dokumentation kring brister på era byggen. Det finns bilder också. Vad som oroar mig är vad VD Michael Cocazza - apropå olyckan i Henriksdalshamnen, som alltså är en oerhört allvarlig incident - skrev tidigare till mig:

Det tillbud som hände i onsdags förekommer på byggen. Det fanns ingen på marken i närheten då balken föll, det är lögn som står i Metro om 5 meter från en person. Det fanns ingen där just därför att lyft sker över vattnet. Balken föll i vattnet, ingen skada har skett.

Grejen är att OM sånt händer på ett bygge så ska det bli ett jävla liv - då ska man avbryta arbetet, då ska Arbetsmiljöverket dit fortare än kvickt, då ska det upprättas vittnesmål och förloppsbeskrivningar. I synnerhet ska man säkerställa att ett likadant tillbud inte kan hända igen - genom att gå igenom utrustningen, se till att alla som ska koppla eller lyfta har korrekt utbildning. Framförallt ska inte den högst ansvarige avfärda det hela med en axelryckning om "att det är sånt som händer på byggen". I Henriksdalshamnen fortsatte kranen, enligt vittnen, omedelbart med nästa körning.

Ja, jag är oroad över folk som Michael Cocazza. Därför att han var tvungen att få drivor med påpekanden om arbetsmiljön på sina arbetsplatser för att få ordning på det, för att han tycker att medlemsföretag i Sveriges Byggindustrier och Byggnads använder arbetsmiljö som ett konkurrensmedel, och också för att han tycker att han kan kräva att en privatperson ska hålla tyst med sina åsikter.
Men du kan väl svara, Michael Cocazza - hur bra skulle din vinst smaka om nån dog därför att skyddet varit undermåligt? För att vara övertydlig kan jag berätta att det må vara en tendentiös fråga, men den är ändå relevant. För det finns i min värld bara ett enda svar.

Alla ska få komma hem efter jobbet. Ingen ska behöva dö på jobbet.

Förmodligen är Cocazza nån som är van att få som han vill. Nå, han kommer inte få det den här gången. Jag kan visst vika ner mig för sakligheter, vilket inte har varit fallet här (som Botrygg inte bidrar med i sin stämningsansökan eftersom jag hämtat fakta från Metro, Byggnadsarbetaren och Svenska Dagbladet, och som därför inte kan ses riktade mot just Botrygg utan mot systemet), men så fan om jag tänker falla undan för hot.


Bilden? Om jag någonsin skaffar mig en tatuering ligger den här bra till....

När vinsten är viktigare än livet

I torsdags träffade jag grabbarna från JM om figurerar i det här reportaget i Metro. Grabbar som faktiskt bryr sig. De såg en stålbalk på ett ton som föll i backen på grannbygget, ett grannbygge där de regionala skyddsombuden i stort sett haft klippkort eftersom säkerheten och ordningen varit under all kritik.
Ingen dog, ingen skadade sig. Bra. Men nån kunde ha varit under, nån kunde ha dött. Att företag som skiter i säkerheten får existera är rent bedrövligt - hur bra känns vinsten för BoTrygg om nån dör på kuppen? Att vara beställare och acceptera det är ännu hemskare. Är det inte dags att ställa krav på den som ska bygga, att i varje fall följa arbetsmiljölagarna?
Tonläget på arbetsplatserna är hårdare nu, man kan få sparken om man protesterar (här om Byggnads trakasserade skyddsombud, här om snabba uppsägningar), och det tror fan att Arbetsmiljöverket inte hinner med.
Visst, det kostar att skydda. Vad kostar det om nån dör? Det finns all anledning för den som ska värdera ett anbud att också kontrollera att "det systematiska arbetsmiljöarbetet" finns med i offerten, och inte bara glo på "lägsta anbudet".
Det svar som platschefen för Botrygg lämnar ifrån sig är rent bedrövligt och medeltidsmässigt. Han skriver:"...att konkurrenter och facket systematiskt motarbetar utländska byggföretag genom att ”använda arbetsmiljö-frågor och uppförstora eventuella händelser”.

Såpass. Sen när är olyckor ett konkurrensmedel? Och tror verkligen Botrygg att vi skulle stå tysta och se på när våra arbetskamrater dör?

Arbetsmiljön är en politisk fråga

Så var det dags igen - elektriker har i flera år arbetat på Karolinska i Huddinge, i lokaler som varit fullsmetade med asbest. De har exponerats - det är det fina ordet - för asbestfibrer. Jag träffar emellanåt folk som inte betraktar asbest som något märkvärdigt. De vet inte vad de talar om.

Man dör av asbest. Det finns inget som heter "det är bara lite asbest". Det finns strikta regler för hur det ska hanteras, men okunskapen är fortfarande stor.

Att stora företag fortfarande missar i projekteringen är tragiskt. Fast det är mer tragiskt att ett gäng människor nu ska vara oroliga i många år framåt. Fibrerna fastnar på kläderna, man drar in dem i hemmet, de hamnar i klädkorgen med ungarnas kläder. Och det går inte bort i tvätten.

Det finns mängder av dolda arbetsmilörisker - och idag har det blivit svårare att både upptäcka och förhindra sånt. Resurserna har krympt. Det är ett politiskt beslut från den nu sittande regeringen.

Tanken var att företagen skulle ta ett större ansvar i samarbete med facket. Såpass.

Istället har vi fått en situation där oseriösa företag utan vidare kan exponera sina anställda för kända risker, där Arbetsmiljöverket springer som förgiftade råttor för att åtgärda, och där fackets möjligheter att stoppa arbetet begränsats. Det finns inte tillräckliga resurser helt enkelt. Idag har Sverige skamligt lite pengar för att bedriva ett systematiskt arbetsmilöarbete - och med det menas att man inte bara rycker ut som brandkåren och stoppar akut livsfara, utan att man också kan skapa miljöer där man inte far illa och blir utsliten i onödan.

Den nu avgångne arbetsmarknadsministern Sven-Otto Littorin tyckte man skulle sätta upp en GladSmiley på arbetsplatser som skötte sig. Undrar vilken smiley som de drabbade nu skulle tycka passa?

Två byggnadsarbetare döda.

Klistrar in från SvT Text. Bloggen har varit dum i huvudet och onåbar, annars hade det här varit skrivet igår.

  Två dog vid byggarbete i gruva        
                                      
Två personer omkom i dag när hiss-    
korgen de befann sig i lossnade från  
en lyftkran i Vitåforsgruvan i        
Malmberget. Fallet kan ha varit       
närmare hundra meter.                 
                                      
Kranföraren chockades svårt. De om-   
komna, enligt medieuppgifter far och  
son, var arbetare hos en underentrep- 
renör som höll på med byggnadsarbete  
på den nya huvudnivån i gruvan.       
                                      
Polisen och Arbetsmiljöverket ska     
utreda olyckan. Enligt ansvarig       
personal vid gruvan beror olyckan     
troligen på materialfel eller         
handhavandefel. 

Jag orkar inte skriva mer om det just nu. Jag kan bara hoppas att det blir ytterligare en flisa i ögat på de som får besöka Arbetsmiljömässan i Jönköping. GÖR NÅT FÖR HELVETE!!!!

Jag vill ha en hearing om byggolyckorna!!!

Man är ju inte mer än människa. Därför puffar jag idag för att jag är intervjuad i LO-tidningen här. Lite stolt är man ju över att en del blogginlägg sprids mer än andra
Dessutom kan jag ju inte låta bli att beklaga Bo Antonis inställning, när han förkastar idén om en hearing. Jag är jävligt nyfiken på vad han tycker att vi ska göra istället? Och vad han tror att en hearing skulle innebära. Vi ska tydligen invänta utredningarna om de här senaste dödsfallen.

Ursäkta, men det där är ju där vi är. Och INGET händer!!!!


Vi VET vad som är fel. Frågan är VEM som ska se till att det blir bättring. VAR ligger systemfelet? Det är precis vad en hearing skulle handla om, inte nån slags folkdomstol. Man kan ju ha såna om det mesta.... Men om Bo Antoni och Sveriges Byggindustrier har en bättre idé, som är oprövad, så varsågoda! Kläm fram med det.


Bilden? Begrip det den som kan....

Besparingarna kommer att kosta liv

I takt med att arbetslivet anonymiseras och fritiden höjs till skyarna, faller också mediernas bevakning bort. Det var länge sen jag såg ett sånt monumentalt ointresse för avtalsrörelsen i dagspressen, och okunskapen flödar - helt plötsligt verkar det handla enbart om kronor och ören, när ändå andra viktiga saker ligger i potten. Vi pratar bemanningsföretag, kommande arbetstidsförkortningar, semestrar, pensioner; det mesta kommer upp när man förhandlar.
Hur vi arbetar är inte längre intressant.
Jag startade en gång i världen den här bloggen för att visa mina barn vad jag jobbade med. Våra jobb är inte längre så uppenbart konkreta som de en gång var, och då har jag ändå ett hyfsat påtagligt jobb, med bekanta verktyg och arbetskläder.
I den här anonyma påsen hamnar också arbetsmiljön. Jag jobbar på ställen, och byter om på platser som aldrig skulle accepteras av kontorspersonal. Jag har arbetstider som enbart är invanda, jag äter lunch på morgonen, jag kan förvänta mig att bli utskälld - fast jag är rätt bra på att skälla tillbaka - och jag är ständigt tvungen att vara på min vakt för att inte dö eller skada mig.
För arbetsmiljö handlar inte enbart om akuta risker; det handlar också om att slippa slita ut sig, eller om att trivas på jobbet. Det här var saker som det nerlagda Arbetslivsinstitutet pysslade med, och det lade regeringen ner så snart de kunde efter makttillträdet. Meningen var att de där sakerna skulle man hantera inom Arbetsmiljöverket, och dessutom i samarbete mellan fack och arbetsgivare...
Och sen skar man ner anslagen till Arbetsmiljöverket.
Att olyckorna och dödsfallen inte skulle minska med minskade resurser var väl rätt uppenbart. Ja, utom för ansvarig minister då.
Inom min sektor finns det ett intresse för att jobba med de här sakerna, på alla möjliga nivåer, men faktum är att det kostar pengar, och jag kan väl säga att arbetsgivarna visat måttligt intresse för att finansiera mer än de redan gör. Och pengar har man inte på Arbetsmiljöverket.

Generaldirektören talar klarspråk: Med mindre pengar blir det färre inspektioner. Och att ha råd med annat än akuta utryckningar med de resurserna är nog bara att glömma. Att man är stolt över att varje inspektör klarar av fler inspektioner än tidigare är knappt nån tröst - det genomförs färre inspektioner, och det förebyggande arbetet verkar ligga nere. Man kanske till och med kan fundera över vilken arbetsmiljö arbetsmiljöinspektörerna får - en trettioprocenting ökning av arbetsbelastningen kommer garanterat synas i sjukskrivningarna så småningom.

Som kamraten Byggblasket brukar påpeka - sluta utreda nu. Vi vet var felen ligger. Det är dags att ta reda på vems felet är. Jag är inte främmande för att bära upp ett antal likkistor till arbetsmarknadsministern och säga att: här har du resultatet av dina besparingar.

Ingen skulle bli förvånad om brottsligheten ökade om man minskade polisens resurser. Men när det gäller dödsfallen på jobbet är det uppenbarligen inte så.


Bilden? Redan som tjugoåring planerar byggnadsarbetaren för sin begravning.

Byggnadsarbetares liv värderas inte lika högt!!!

Kamraten Renen Johansson (ja, han heter Kent men det är tveksamt om han lystrar till det) syns i detta Rapportinslag, föranlett av senaste tidens dödsolyckor. Och det är ju inte bara dödsolyckor - folk gör sig illa hela tiden på byggen.
Frågorna han ställer är relevanta, och det tragiska är att han måste ställa dem igen. Vi är trötta på att ställa dem igen och igen och igen. Jag har gjort det själv, otaliga gånger - här och här till exempel. Jag är ännu mer förbannad idag - regeringens besparingar på arbetsmiljöverket och arbetarskyddet dödar oss.
Inte direkt, men när man sänker den allmänna nivån i nån slags blåögd övertygelse om att "det nog blir bra ändå" så kommer vi att dö. Eller lemlästas. Eller slitas ut. Att förvånas över det är som att förvånas över att bankrånen ökar om man tar bort poliser, eller att vanvården av djur ökar om man försämrar djurskyddet.

Jag vill ha en hearing om döden på arbetsplatserna. Jag vill att mitt eget fackförbund tar initiativet till det - och ser till att skyddsombud och medlemmar får komma till tals. Jag vill tammefan ha de som beslutat om besparingarna mot väggen - förklara er!
Som Paris Hilton (smeknamn på PEAB-kompis) sa: Om tre poliser, eller tre lärare, eller tre journalister dött på fyra dagar så hade det varit extra Aktuellt, sorgemarscher och tysta minuter, och extra-debatter i riksdagen.

Nu händer ingenting. Istället får vi finna oss i att angripas av djupt okunnigt folk, som hävdar att vi är lata och odugliga. Och det är exakt samma folk som sedan beslutar om att dra ner på Arbetsmiljöverkets resurser. De kan förresten också få komma på den hearingen, om de törs.
Nånstans kan man ju bara konstatera att om företagen i allt större grad ska få hantera arbetsmiljön, utan att riskera kontroller, så kommer det här att bli ännu värre.

För skulle du vilja dö på jobbet idag?


Bilden? Klämskadad byggnadsarbetare förs iväg - en syn som är alltför vanlig...

Ännu ett dödsfall, ännu en olycka

Vid rivning av en skola i Södertälje dödades idag en byggnadsarbetare när taket rasade in. Sorgen är bedövande på Byggettans repskaps årsmöte där jag sitter. Tre döda på en vecka. Nåns är felet. Och vi - Stockholms byggjobbare - är helt överens om att det beror på de nedskärningar som gjorts i arbetarskyddet, om de borttagna sanktionsmöjligheterna. Om den bristande kraften i arbetsmiljöarbetet.

Det handlar inte om att det kanske finns lite pulver kvar i Arbetsmiljöverket och dess inspektörer - vad det handlar om är att man talar om att det här är inte viktigt, när man skär i den verksamheten. Vi är usla på arbetarskyddet i Sverige numer - och har blivit det på fyra år.

...och det är bara mars än

Byggblasket är också bedrövad.


Bild. Klicka!

Ingen ska behöva dö på jobbet!

Två dödsolyckor på två dar - det här är åt helvete. Först en kranis i Kallhäll som kläms ihjäl, därefter en sju tons betongvägg som faller över en byggnadsarbetare. Mina tankar går till hans familj, men också till hans arbetskamrater.
Dödsolyckorna sätter spår i själen - man blir lite mer dämpad ett tag, en stol står tom. Väskan hänger kvar, skåpet är fyllt med saker. Kanske en matlåda, som nån till sist tigande tar ut, för att det är en sån påminnelse om ett glatt skratt på andra sidan bordet, en oanständig t-shirt, eller bilsnack eller kivande om favoritlaget.
Vi är våra arbetsliv så mycket mer än vi tror, och vi lever med våra arbetskamrater mer än vi vill erkänna.
Mars blev en bedrövlig månad...

Domen har fallit om Kistaolyckan

I fredags föll domen mot den konstruktör som stått åtalad för vållande till annans död vid Kistaolyckan (här). Och domen blev skyldig.
Egentligen är det inte att förvånas över - men man börjar ju fundera på hur konstruktören tänkte. Gudarna ska veta att man har annat att se upp för på en byggarbetsplats utan att också behöva vara skraj för att materielen ska vara undermålig. Och vad var syftet med denna underdimensionering? Kan man misstänka att det fanns nån krona att spara?
Visst, det finns säkert mänskliga hänsyn att ta. Jag är övertygad om att konstruktören mår dåligt av det som blev konsekvensen. Men samtidigt är det bra att det faktiskt blir fällande domar för såna här saker - det vanliga är ju nämligen att brott ej kan styrkas när folk dör på byggena.


Byggblasket om saken


På bilden den omtalade balken