Två dödsolyckor på två dar - det här är åt helvete. Först en kranis i Kallhäll som kläms ihjäl, därefter en sju tons betongvägg som faller över en byggnadsarbetare. Mina tankar går till hans familj, men också till hans arbetskamrater.
Dödsolyckorna sätter spår i själen - man blir lite mer dämpad ett tag, en stol står tom. Väskan hänger kvar, skåpet är fyllt med saker. Kanske en matlåda, som nån till sist tigande tar ut, för att det är en sån påminnelse om ett glatt skratt på andra sidan bordet, en oanständig t-shirt, eller bilsnack eller kivande om favoritlaget.
Vi är våra arbetsliv så mycket mer än vi tror, och vi lever med våra arbetskamrater mer än vi vill erkänna.
Mars blev en bedrövlig månad...
3 kommentarer:
Mars - en svart månad - jag håller med. Skrämmande att det händer.
Bra skrivet - väldigt väldigt personligt och därför väldigt bra. Kan nästan se den ensamma matlådan som ingen vill ta i för det är sista fysiska minnet förutom skåpet med de personliga sakerna.
Så vad ska man göra för att undvika flera månader som svarta Mars??
Utbildning, säkerhetstänk, att inte spara in på kostnaderna?
//Charlotte
Mina tankar går till familjen, vännerna och arbetskamraterna.
Jag kan inte hindra tankarna flyger tillbaka. Till den där dagen. Snart har ännu ett år gått. Igen.
Fint och bra Calle.
Skicka en kommentar