Besparingarna dödar oss. Om borgerlig förvåning


I samband med det borgerliga makttillträdet för två år sen var ett par av de första åtgärderna som de genomförde både väntade och fruktade. Dels mördade man Arbetslivsinstitutet, en verksamhet som ansågs vara för "fackföreningsinfluerad" och därmed ett rött skynke för nyliberaler, och dels satte man kapsågen i Arbetsmiljöverket. Här skulle det sparas pengar, för det var nästinitill kränkande för svenska företagare att de behövde övervakas eller få pekpinnar. Dessutom kostade verksamheten för mycket.
Man skulle ju i efterhand vilja fråga statssekreterare Eva Uddén vid arbetsmarknadsdepartementet om priset för en kapad hand. Eller en död pappa. Jag har hört borgerliga företrädade tala om att skyddsarbetet skall skötas av företagen själva, och då är vi där igen - man överlåter åt de anställda att ta konflikten med chefen. En konflikt som nästan alltid slutar med att chefen vinner. Istället skulle man få en smiley....
I synnerhet när skyddsombuden blir färre och färre, och man inte längre har nån aning om vilka som har uppgiften. Under tiden dör folk - och från Rosenbad uttrycker man sin "bestörtning". Men mer pengar eller resurser är det inte fråga om. Sverige befinner sig numer långt ner på listan över länder som har en god täthet av arbetsmiljöinspektörer, och de som finns får slita som djur. Detta i ett arbetsklimat som sliter allt hårdare på många.
Det här är en cynism som kanske inte är direkt avsiktlig, men som inte kan komma som en överraskning. Det var många som spådde att dödsfallen skulle bli fler i takt med neddragningarna, inte minst som uppenbara arbetsmiljöbrott läggs ner i parti och minut av domstolarna, vilket Ekot rapporterade om. Man undrar ju i sitt stilla sinne om den borgerliga regeringen skulle bli lika överraskad om bankrånen sköt i höjden sedan man tagit bort en massa poliser.

Bilden föreställer en smiley, som kan se ut på många olika sätt