Arbetsmiljön är en politisk fråga

Så var det dags igen - elektriker har i flera år arbetat på Karolinska i Huddinge, i lokaler som varit fullsmetade med asbest. De har exponerats - det är det fina ordet - för asbestfibrer. Jag träffar emellanåt folk som inte betraktar asbest som något märkvärdigt. De vet inte vad de talar om.

Man dör av asbest. Det finns inget som heter "det är bara lite asbest". Det finns strikta regler för hur det ska hanteras, men okunskapen är fortfarande stor.

Att stora företag fortfarande missar i projekteringen är tragiskt. Fast det är mer tragiskt att ett gäng människor nu ska vara oroliga i många år framåt. Fibrerna fastnar på kläderna, man drar in dem i hemmet, de hamnar i klädkorgen med ungarnas kläder. Och det går inte bort i tvätten.

Det finns mängder av dolda arbetsmilörisker - och idag har det blivit svårare att både upptäcka och förhindra sånt. Resurserna har krympt. Det är ett politiskt beslut från den nu sittande regeringen.

Tanken var att företagen skulle ta ett större ansvar i samarbete med facket. Såpass.

Istället har vi fått en situation där oseriösa företag utan vidare kan exponera sina anställda för kända risker, där Arbetsmiljöverket springer som förgiftade råttor för att åtgärda, och där fackets möjligheter att stoppa arbetet begränsats. Det finns inte tillräckliga resurser helt enkelt. Idag har Sverige skamligt lite pengar för att bedriva ett systematiskt arbetsmilöarbete - och med det menas att man inte bara rycker ut som brandkåren och stoppar akut livsfara, utan att man också kan skapa miljöer där man inte far illa och blir utsliten i onödan.

Den nu avgångne arbetsmarknadsministern Sven-Otto Littorin tyckte man skulle sätta upp en GladSmiley på arbetsplatser som skötte sig. Undrar vilken smiley som de drabbade nu skulle tycka passa?

Bildt i politiken? En ny moderat?

Idag berättar Carl Bildt för TT att han "anser att det heller inte går att jämföra dagens SD med Ny demokrati 1991 eftersom det då fanns en stark främlingsfientlighet." Vad säger hans allianskamrater om det? Björklund? Sabuni? Birgitta Olsson?

Jag kan garantera att han kommer undan med det. Det är ju val....

Thomas Bodström om saken

Japp, media är borgerligt. Agera därefter!

Så man har upptäckt att media i Sverige är borgerligt. Och? Nått nytt där? Är det på allvar nån som trodde att en rödgrön politik skulle ges plats i borgerliga tidningar? Eller att journalister, anställda på borgerliga blad, med uppdrag att bevaka politik skulle ha något eget utrymme att leka med? Dessutom verkar de här borgerliga tidningsjournalisterna sprida sig till public service, där deras devota utfrågning av De Fyra Alliansledarna är ett fint exempel.

OM det finns ett sånt utrymme är det garanterat strypt. Jag kan tänka mig att strypkopplet är precis så löst att de kan intala sig att de drivs av nån slags journalistisk integritet, men att de skulle kunna vara opartiska på De Stora Drakarna låter helt vansinnigt, vilket jag skrivit om ofta och mycket (senast här). Om detta skriver också Den Allierade Journalisten. De här borgerliga tidningsjournalisterna verkar också sprida sig till public service, där deras devota utfrågning av De Fyra Alliansledarna är ett fint exempel. Eller att de tror att de kan få bestämma hur ett UppdragGranskning-reportage ska se ut...

Det kommer inte ge nånting att hoa om det mediala (pop-ord!) underläge som arbetarerörelsen befinner sig i - istället måste man slå där det känns.
Sluta köp då. Punkt.

Jag vet att många vrider sig som kålmaskar när man säger att de ska sluta stoppa årsprenumerationer på 3000 spänn i fickan på de politiska motståndarna, men är det verkligen så svårt? De flesta jag känner ögnar yrvaket genom morgontidningen innan de går till jobbet, och jag kan lova att det hamnar rätt många olästa i pappersinsamlingen. Huvuddelen av de som prenumererar kan i varje fall läsa tidningen via datorn på jobbet (och är man riktigt elak kan man läsa via RSS-flöde och slippa reklamen). För oss som börjar tidigt är inte en morgontidning ett alternativ - jag hinner gå hemifrån innan den kommer.

Köp inte kvällstidningen heller. Varför ska man avlöna någon som vill en ont? Inte heller kan jag se att det kryllar av saker som bara finns i tidningen och inte på nätet. Att säga att det kan vara bra att veta vad motståndaren vill är trams - seriöst, tycker ni de verkar ha svårt att nå ut med sitt budskap? Man kan också fråga sig hur många av dessa bidragsgivare till Alliansen som också - för skams skull - köper Aktuellt i Politiken eller LO-tidningen, där man faktiskt får veta avsevärt mer om borgerlig politik. Till exempel.

Det här är inte fråga om censur - det är konsumentmakt. Jag skulle inte handla på ett varuhus som använder barnarbetare även om de också kan ha bra saker. Inte tänker jag äta på restauranger som inte följer avtal heller. För i slutänden är det precis här mitt egna ställningstagande spelar roll - ingen kan göra allt, men alla kan göra något. Man kan ju fundera på hur många fackförbund som köper hem borgarmedia, för att nån ska kunna läsa Resultatbörsen (och om DN fortsatt ha en riktigt bra rapportering från gärdsgårdsserien hade jag kanske kunnat överväga att köpa lösnummer ibland, men icke). Eller hur många som faktiskt har tidningen både hemma och på jobbet, eller som köper Expressen men ändå läser den på nätet.
Ring och avbryt prenumerationen. Det kanske kommer kännas tomt vid söndagfrukosten, men man vänjer sig. Det är som att sluta röka - efter ett par månader fattar man inte varför det tog så lång tid. Och är det tillräckligt många så kommer det att ge reaktioner. I ett land där åttiofem procent av media (se här om hur journalisterna blivit alliansmegafoner) stöder alliansen, och de andra femton finns långt bortom händelsernas centrum måste man faktiskt agera.

Sitt inte still. Slå tillbaka där det känns. I plånboken.



Bilden? Den mest opartiska tidningen nånsin.

Trefika? På bygget? Välkomna ut i verkligheten

Man undrar ju hur många byggarbetsplatser moderaterna varit på. Nån byggjobbare som brukar fika vid klockan tre? Om man inte går skift? Eller så är det som rörisen Lasse sa: "Det är väl den enda rasten de har i alliansens Sverige..."'


Bilden från Sveavägen i Stockholm

Rätten till ett bra liv. Men Lasse då?

Lasse började jobba som sjuttonåring lärling på bygget. Han påstår att han hade haft åtta sjukdagar tills han var fyrtiofem. Jag tror honom - han gick till jobbet i ur och skur, med förkylning, med feber. Stor och stark var han också - kunde bära mycket, mer än de flesta. Nog har han varit hemma emellanåt med sjuka barn, fast oftast var det ju Marika. Men sjuk var han inte.
Sen slog det till. Ont. Obestämt ont. Som tandvärk i höften och nedre ryggen. Men lite ont skulle ju en karl tåla. Det gick i ett år ungefär. Sen kom han inte ur sängen en onsdagsmorgon. Och basen blev förvånad när Lasse ringde och sa att han var sjuk, och hur fan gjorde man nu? Var det fortfarande sjukkassan som gällde?
Lasse är utsliten i höften. Läkaren nästan svor åt honom när han hörde hur länge han dragit sig för att söka hjälp. Dessutom har han blivit sned i ryggen, och nerverna ligger i kläm. Inte var han särskilt smidig och lätt heller. Åratals stadiga matlådor, lite bira till helgen - aldrig i veckorna! - och en minst sagt nedtrappad motionsnivå hade inte varit bra för figuren. Jordens dragningskraft var emot honom.
Nu har han varit sjukskriven på heltid i två och fyra månader. Han är utförsäkrad. Visst, han har prövat gå tillbaka till jobbet, bara jobbat ett par timmar i veckan, men det gör för ont. Vissa nätter sover han inte alls - sitter uppe, tittar på TV, har hittat datorn.
Det finns en skam i att inte kunna jobba länge - vi identifierar oss så oerhört mycket med vårt arbete. "Vad jobbar du med", är ju en vanligare fråga än "vad gör du på din fritid" när man ska bryta isen med främmande människor. Vi frågar inte vad folk har för husdjur eller vad de tjänar - herregud -vi frågar vad de jobbar med. Och Lasse jobbar inte alls.
Nu är det socialbidrag som gäller för Lasse. Eller "försörjningsstöd" som det kallas på blanketterna där han och Marika fått vända ut och in på sin ekonomi, sina liv. Där deras eventuella nöjen eller intressen rannsakas.
Har Lasse gjort något fel? Skulle han varit mindre lojal mot företag och arbetskamrater: stannat hemma när han var snorig, lyft mindre, tagit längre raster? Inte nog med att han har jävligt ont, han ska förnedras också. Folkskygg blir man, säger han. Han vill inte höra att det är synd om honom - och han förstår inte. Han har bara jobbat hårt, han som många, många andra, och nu får han ta konsekvenserna av att han gillade sitt jobb, inte hade så lätt för bokstäver och siffror. Omskolning skulle kunna vara något, men vem fan vill ha någon som kommer vara borta hur mycket som helst?
Skammen. Smärtan. Oron. Så ser Lasses liv ut. Än så länge klarar de sig, han och Marika. Hon läste vidare efter ett par år i barnomsorgen och har ett hyfsat jobb. Ett barn kvar hemma. Huset kostar inte jättemycket, men de har ju sommarstuga. Båten fick de sälja. Ibland går Lasse ner till båtklubben och träffar folk - men åka ut på sjön har han ingen lust med längre. Jag tror att det gör för ont.
Sjukvårdsreformen slog undan benen på en massa människor. I "de ekonomiska teorier" som uppenbarligen styr regeringens politik, skulle den se till att få ut en massa latdrögar på banan igen. Och det blev inte så - även om Reinfeldt hellre skulle ta gift än erkänna misslyckandet. Att han är "otroligt nöjd med att många människor har kommit ur långvarigt utanförskap. Det är ett samhälle som ställer om från passivitet." är otäckt. Jag hoppas ni vet att detta utanförskap - alliansens paradnummer från 2006 - har ökat med 4 procent sedan valet. Om man räknar på regeringens eget vis.
Just nu pratar inte regeringen om de utförsäkrade. Man pratar inte om utanförskap heller, kanske ni märkt. De som drabbades ska inte nämnas - en rent sovjetisk taktik. Lasse får inget av jobbskatteavdraget, och den del Marika får ger dem inte ett rikare liv. Och är det nån som hört något från Christina Husmark-Persson på sistone? Hon som tyckte att man drog förhastade slutsatser i mars - och nu är det ännu värre? Vad har hon att säga idag till de som drabbats? Eller är det bara fråga om att prata om de som fått det bättre?
Peter Andersson ställer ett antal relevanta frågor här, men jag skulle vilja utveckla det - istället för att fråga borgerliga företrädare kan man väl fråga de som faktiskt röstade på alliansen förra gången hur de tänkte. Var de så bergfast övertygade om att simulanterna var så många? Ansåg de att de som gick på a-kassa var latmaskar?
Jag gör till de som gynnats av regeringens politik, visst. Men jag hade kunnat vara Lasse. Jag kan vara Lasse om två år - hur går det då? Jag vill inte ha ett samhälle där man sorterar ut folk - där skammen ska blandas med smärtan. Det ger mig inte ett rikare liv att veta att jag fått mer pengar i plånboken än Lasse.
Han är bara en helt vanlig jobbare, som gjorde det han trodde var rätt. Jobbade och slet, och idag får han dubbelt med stryk för det. Vi kan inte ha det så. De rödgröna vill stoppa utförsäkringen. Vilket borde vara självklart för alla.


Det är inte Lasse på bilden. Men det kunde vara han. Eller jag. Fast jag har ändrat saker så han inte kan kännas igen - för då blir han förbannad.

Dög det åt Andreas Carlgren så duger det idag!

Egentligen tänkte jag posta ett inlägg som är lite fortsättningen på drapan om Klasshatet, ett inlägg som skulle handla om klyftor, om en omdefinierad underklass och om att den socialdemokratiska sagan i Stockholm numera tydligen ska handla om en tvåbilsfamilj med radhus i förort alernativt ungt, smart designerpar i innerstan som har råd att tänka ekologiskt.
Men sen ser jag i Metro hur Andreas Carlgren ska lösa bristen på bostäder för unga. De ska bo sämre helt enkelt. Och sen tar han sig själv som exempel - för han kunde minsann bo uselt när han studerade.
Jag kan upplysa honom om att det inte råder nån brist på usla smålägenheter. Det finns massor av såna. Den sorgliga sanningen är däremot att det bor fullt med folk i dem. Och de kan inte flytta för att det byggs inget.
När Odell för fyra år sen stängde av investeringsstödet till byggandet dog det. Från regeringens sida tyckte man att det där skulle lösas med efterfrågan. Men bostäder följer inte samma regler som behovet av platt-TV. Man flyttar även i kristider. Kanske framförallt i kristider.
Dessutom är hans lösning rätt löjlig - det är inte sämre standard som sparar pengar. Det är skitpengar i sammanhanget. Det som kostar är konstruktionen och marken, och jag har svårt att tro att ens Carlgren tycker vi ska spara in på armering eller blanda in gråberg i betongen. Han andas inte ens ett ord om att han också på det viset vill slippa undan handikappanpassningarna. Fy dig, Carlgren.
En byggjobbare ger fem andra arbete. Under förutsättning att pengarna stannar i landet. Precis som jag och Bengt Ekström på Skanske tjatade om för länge sen (här) har de berömda infrastruktursatsningarna inte gett många jobb här hemma. De har hamnat hos importerad arbetskraft.

Och inte blev det billigare heller för att haka på en känd myt, nämligen att våra "höga" löner skulle vara orsaken till höga byggkostnader - mellanskillnaden mellan Byggnads lönenivåer och de som man nu betalar ut till slovener och polacker har hamnat - rätt gissat! - hos aktieägarna i Skanska och Bilfinger. Så det blev inte billigare för staten och Maud heller!
Staten har en möjlighet att se till att utländska entreprenörer följer kollektivavtal, gällande arbetsmiljöregler etc - gör det då.
Det kommer inte bli billigare att bygga trånga toaletter, små hissar eller sänka takhöjder heller. Och det är faktiskt lite läskigt att ansvarig minister tror det.



Hr Nyberg i Huddinge skriver om bostäder, Alliansfritt skriver om centerns bostadspolitik, och hr Holmlund i Umeå om högern och bostadsbyggande dessutom skriver alla andra om de vardagsnära tjänsterna. Men här kommer inte ordet b-tler att förekomma - det kan jag lova....

Man kan inte ens lita på Svt Text längre....

Under många år var Text-TV min bästa vän. I morronens tystnad slog man på TVn och fick dagens viktigaste nyheter i ansiktet - komprimerat, avskalat, opartiskt. Och bra. Mina journalistvänner säger att det svåraste som finns är att trycka in stora nyheter på minimal plats - och jag är benägen att hålla med.
Det var här jag fick veta om Estonia, om branden i Göteborg, om Dianas död. SvT Text var min kompis, och sååå mycket bättre än de patetiska försöken i konkurrentkanalerna.

Det är därför man funderar lite över vad som har hänt. Plötsligt är det inte lika bra längre. Plötsligt har vi fått värderingar i text-Tvn. I våras satte jag kaffet i halsen när en riksdagsdebatt beskrevs som "Reinfeldts jobblinje mot Sahlins bidragslinje". För inte så länge sen beskrevs bordningen av Ship to Gaza som att "då nio aktiviter dog..." Oavsett vad man har för politisk uppfattning är detta ett värderande som inte fanns förr, och som inte borde finnas nu heller.
Man missar helt och hållet nyheterna. Som här. Och sedan idag....:

INRIKES Publicerad 18 augusti        
                                       
 Skop: Fortsatt jämnt mellan blocken   
                                       
 Det är fortsatt mycket jämnt mellan   
 blocken inför höstens riksdagsval,    
 enligt Skops senaste mätning.         
                                       
 Skillnaden är tre procentenheter och  
 inget av blocken har egen majoritet.  
 Sverigedemokraterna kommer in i       
 riksdagen och kan bli vågmästare,     
 enligt denna mätning.                 
                                       
 Samtliga riksdagspartier skulle också 
 klara sig över fyraprocentspärren, om 
 mätningen omsattes till valresultat.  
                                       
 Alla förändringarna från föregående   
 mätning ligger inom den statistiska   
 felmarginalen.                        

När man sedan går vidare till sammanställningen ser man att centern dansar på 4,1%. Är inte det nyheten? Fortsatt total kris för ett parti? Det betyder ju att det parlamentariska underlaget för regimen Reinfeldt är rent uselt. Och hur kan man undvika att kommentera det? Eller att nedgången för socialdemokratin verkar vara bruten?
SvT Text har varit en lysande stjärna i ett allt mer politiserat medialandskap. Är det slut med det nu?

Ny opinionsundersökning - men var är nyheten?

Ännu en opinionsundersökning. På SvT Text kan man läsa att det är en översvängning till det blåa blocket. OK.
Men vad hände med att rapportera om att BÅDE centern och Kd hamnar under 4%-spärren? I min värld är det en nyhet - eftersom SKOPs undersökning visar med fullständigt öronbedövande tydlighet att alliansen till hösten kommer bestå av två partier, och det kommer vara en förkrossande rödgrön majoritet i riksdagen.
Hur kan det komma sig att det inte är en nyhet? Reinfeldt får det tydligaste respasset hittills, och det är inte en nyhet? Hur tänkte man där?
SvT Text:

109 SVT Text         Lördag 19 jun 2010
  INRIKES Publicerad 19 juni           
                                      
 Skop: Alliansen åter i ledning        
                                      
Ännu en opinionsmätning visar på en   
skarp kantring till den borgerliga    
alliansens fördel.                    
                                      
Moderaterna går kraftigt framåt, med  
3,7 procentenheter - från 30,3 i mät- 
ningen i april-maj till 34 proc i maj-
juni. Socialdemokraterna backar från  
33,7 till 30,4 proc.                  
                                      
I förra Skop-mätningen hade de röd-   
gröna stöd av 50,4 procent, vilket nu 
sjunkit till 46,7 procent. De borger- 
liga stöds nu av 48,1 procent, mot    
45,3 procent i april-maj.           

Här är sympatierna i siffror

Skops väljarmätning                   
                                      
Skop har frågat 1.111 personer mellan 
den 31 maj och den 15 juni "Vilket    
politiskt parti tycker du bäst om i   
rikspolitiken?" Svar i procent (med   
föregående mätning inom parentes):    
                                      
Moderaterna           34,0 (30,3)     
Centern                3,8 (5,0)      
Folkpartiet            6,7 (6,0)      
Kristdemokraterna      3,6 (4,0)      
M+Fp                   40,7

Socialdemokraterna    30,4 (33,7)     
Vänsterpartiet         5,3 (5,8)      
Miljöpartiet          11,0 (10,9)
S+V+Mp                46,7

Sverigedemokraterna    3,5 (2,9)      
Övriga                 1,7 (1,4)      
Åtta proc angav inga partisympatier.

Editering!
Nu - kl 1310 - är SvT Text ändrat. Ni kan ju jämföra själva.

 M större än Socialdemokraterna        
                                       
 Ännu en opinionsmätning visar på att  
 Moderaterna går kraftigt framåt.      
 I Skops senaste mätning ökar M med    
 3,7 procentenheter - från 30,3 i      
 mätningen i april-maj till 34 proc    
 i maj-juni.                           
                                       
 Social-demokraterna backar från 33,7  
 till 30,4 proc. I förra Skop-mätningen
 hade de röd-gröna stöd av 50,4 proc,  
 vilket nu sjunkit till 46,7 procent.  
 Alliansen stöds nu av 48,1 procent,   
 mot 45,3 procent i april-maj.         
                                       
 Samtidigt hamnar både Centerpartiet   
 och Kristdemokraterna under riksdags- 
 spärren, med 3,8 respektive 3,6 proc. 

Var det helt enkelt så att någon tog sig en journalistisk funderare? Jag kan gå med på nyhetsvärdet i att moderaterna i den här undersökningen är största parti, men det är skönt att man faktiskt lyfter upp det JÄTTEproblem som centerns och krisdemokraternas (avsiktlig felstavning!) kräftgång innebär. Till råga på allt är ju SKOPs undersökning gjord före omröstningen om kärnkraften - och jag undrar om det är många som tror att det resultatet kommer att öka centerns siffror?

Alliansen har gjort sitt jobb. Synpunkter på det?

Okey, efter att ha läst genom rätt många bloggare och åsiktare i det rödgröna gänget kan jag konstatera att det gnälls en del på regeringen. Ingen överraskning naturligtvis. Men man kan ju fundera en del på perspektivet.
Är det konstigt att en högerregering bedriver högerpolitik? Att de gynnar sina kärnväljare?

Knappast va. Och jag tror att vi underskattar väljarna om vi tror att de liksom skulle ha missat det. För om jag läser högerbloggeriet är de inte alls lika fixerade vid den rödgröna politiken. De är fixerade vid Mona (och numer också Maria), vid skandaler, vid eventuella inkonsekvenser.

Det är rent omöjligt att få dem att ta en rejäl politisk debatt - försök få en högerbloggare att erkänna att någon skulle ha kunnat farit illa som en konsekvens av Försäkringskassans, Arbetsförmedlingens, förtroendeläkarnas, apoteksutförsäljningens nya direktiv eller agerande.
Det går inte. Det är med kniven mot strupen som valfri minister med bekymrad röst kan säga att "man ska se över det hela", vilket - i den dramaturgi som alliansen fattat! - betyder att de framstår som de mänskliga, som ändrar sig - och Arbetsförmedlingen eller Försäkringskassan framstår som det omänskliga. Det onda systemet.
Det här kan rödgröna företrädare slita sitt hår över hur mycket de vill - men om nittio procent av inläggen på s-bloggar handlar om regeringen eller högern, så är det nåt fel. Allt oftare får jag frågan om vad vi vill - och då spelar det ingen roll att jag vet att jag inte gjort annat under de här jävla åren än att tala om vad vi vill. Det väljaren har hört är a) att regeringen gör vad de sa att de skulle, och b) på detta är de rödgröna förbannade.
Om vi jämför då - så är det så att när alliansen tog makten 2006 (för det var då rakt ingen jordskredsseger) så talade de rätt lite om vad de tyckte att Göran Persson gjort fel. Istället stod ju Fredrik Reinfeldt, som den politiske nasare han är, och berömde Persson. Som kom av sig helt.
Till detta kommer ju att ingen vill bli betraktad som en dumskalle - och det finns massor med väljare därute som inte tycker om att bli utpekade som dumma i huvudet, för att de gick på alliansens bluff.
Man skulle kunna se det här som ett strategispel, där vi nu går på övertid när det gäller att påpeka regeringens tillkortakommanden. Och jag tror att det är precis vad högern vill: drillade i kampanjkonsten av de verkliga experterna. Frustrationen och ovanan vid att vara i opposition är säkert också en sida av det.

Med ett par månader kvar behöver vi vända den här trenden. Och jag tror inte det funkar med att upprepa att Karthago bör förstöras som ett mantra i varje text man skriver eller läser - den som idag missat att folk farit extra illa under de här fyra åren, eller att regeringen inte klarat av att regera ( men klarat av att få det att låta så; politik idag handlar om att vinna media, och har man 85% av media från början är det väl skam om man inte nyttjar det) tillhör en försvinnande liten del. Folk vet att det blivit sämre.



Regeringen klarar inte jobben. De har en massiv expertis mot sig när det gäller sina åtgärder - vi har en massiv erfarenhet av att skapa jobb. För den som är arbetslös spelar det definitivt ingen roll vem som betalar lönen; arbete handlar om mer än att vara anställd...
Regeringen klarar inte av bostadsbyggandet - vi vet hur man stimulerar sånt. Och det kommer ta femton år att bygga ikapp de här förlorade åren (som de kommer att beskrivas i historien).
Regeringen klarar inte av att hålla ihop landet - vi har inte råd med ett land där Stockholm växer så det knakar, och resten av nationen faller. För så är det - det finns inte mycket till framtidstro i vad som tydligen ska bli nån slags jävla Skansen, dit utflyttade storstadsbor med landsbygdsrötter, ska kunna åka och titta på älg, och se sina åldriga föräldrar tvina bort i ålderdom.
Regeringen klarar inte av storstäderna heller - Stockholm är en av Europas mest segregerade städer, där en social klättring är mycket svårare och mer stigmatiserad än på andra ställen. Det handlar om att bygga fungerande kollektivtrafik (och UNDER mark - det snöar här ibland som bekant!!!), skapa mötesplatser och se till att bryta isoleringen i eftersatta bostadsområden, som skulle behöva rustas för miljarder....
Och det är när vi talar om vad VI vill göra som vi blir intressanta. För ingen kan ju längre vara förvånad över att högern bedriver högerpolitik?


Bilden? Hej hå, hej hå, vi till vår gruva gå. För att göra vad vi sagt att vi ska göra....

Är lägre lön ett vallöfte?

Man konstaterar att regeringen i morgonekot öppet säger att de vill använda a-kasseavgiften för att sänka lönekraven inom vissa branscher. Så där ja. Det känns väl bra - här ska nån bestämma vad som är lönekrav. Ska vi gissa att det kommer skilja en del mellan vad Byggarbetsgivarna tycker är en skälig lön, och vad Byggnads tycker är en skälig lön?

Men jag kan nu formulera en perfekt valslogan åt Reinfeldt, Olofsson, Björklund och Hägglund.

Vill du ha lägre lön? Rösta på alliansen.

Olika budskap? Inte för medierna tydligen

Statsminister Reinfeldt kallar 190 000 tusen arbetslösa ungdomar för en synvilla, samtidigt som Björklund vill införa fler lärlingsplatser för att motverka den höga ungdomsarbetslösheten. Märkligt att inga reportrar verkar fundera på hur det kommer sig att statsministern och utbildningsministern har så olika syn på ungdomsarbetslösheten.

Björklund säger att vi har hög ungdomsarbetslöshet (det är väl fackets fel antar jag), och statsministern lyckas få det till att det är ett räknefel?
Kan man få en kommentar från Lena Mellin eller TV4? Jag bjuder på det uppslaget....



Bilden? Gissa det du....

Regeringen styr inte landet

I regeringsformens första kapitel står att regeringen styr landet och är ansvarigt inför riksdagen. Och regeringen ska ledas av en statsminister. Vi har en statsminister som heter Reinfeldt, för er som missat det, vars främsta bedrift under den här mandatperioden har varit att lyckats framställa sig själv som duglig. Men det är också i stort sett det enda.

PR-mässigt har Fredrik Reinfeldt varit framgångsrik, i den ädla konsten att göra ingenting och
få det att framstå som rena underverken. I detta har han haft ett ytterst lydigt verktyg i svensk dagspress. Fredrik Reinfeldt har idag ungefär samma sorts framtoning som Kungen - folk vet vem han är men ingen vet vad han gör.
I själva verket är det här en av de mest misslyckade ministärer vi sett - som i stort sett varit tvungna att backa från alla sina förslag (ni kan få en lista över alla dessa misslyckanden; nämnas kan sjukförsäkringen, ungdomsgarantin, a-kassan, bostadsbyggandet, arbetslösheten, socialbidragskostnaderna, vårdnadsbidraget, RUT- och ROT-avdragen etc). Och där ministrarna blivit mer och mer osynliga.
Nån som hört talas om Lena Adelsohn-Liljeroth på sistone? Eller Maria Larsson? Tobias Krantz någon?

Regeringen har följande sammansättning, och alla som utan att googla kan redogöra för vilka de är och vad de gör, och vad de åtsadkommit på sistone, vinner en fotvandring till Sarek, att betalas ur egen ficka:

Fredrik Reinfeldt
Anders Borg
Andreas Carlgren
Beatrice Ask
Birgitta Ohlsson
Carl Bildt
Cristina Husmark Pehrsson
Eskil Erlandsson
Ewa Björling
Gunilla Carlsson
Göran Hägglund
Jan Björklund
Lena Adelsohn Liljeroth
Maria Larsson
Mats Odell
Maud Olofsson
Nyamko Sabuni
Sten Tolgfors
Sven Otto Littorin
Tobias Billström
Tobias Krantz
Åsa Torstensson

Precis som Peter Andersson skriver tyder den sista tidens återkommande undersökningar om förtroende, på en allt mer ökande desperation hos borgerliga medier. Snart kommer säkert Expressen att berätta att en majoritet av de rödgröna väljarna tror att ministären Reinfeldt skulle vara bäst på att hantera en invasion från rymden, eller förhandla med Sauron för att skydda Fylke...
Jag tror inte det här lurar nån. Inte heller att Mona Sahlin på grund av sin klädstil skulle vara en sämre statsminister utomlands än Fredrik Reinfeldt, vilket Barometern insinuerar i ett fullständigt häpnadsväckande ledarstick, där skribenten uppbarligen förträngt det Reinfeldtska stilbrottet vid statsbesöket i Kina... Här kan vi tala om att sila kameler.

Om tio år kommer den här regeringen att betraktas som en av de svagaste vi haft, och Fredrik Reinfeldt som en av de svagaste statsministrarna. Utan tvekan. Man kan inte skylla på internationella konjunkturer - man ska kunna regera även i dåliga tider. Framförallt i dåliga tider. Och detta har man misslyckats med.
Svagheten i de här taffliga försöken att flytta fokus är att ingen pratar om det som betyder något - nämligen hur den nedåtgående spiralen ska kunna vändas. Själv är jag extremt oroad för den ekonomiska kris som nu seglar upp - som kanske kan bli ännu värre än hysterin i USA 2009. Men hör ni nån som varnar för detta? Inte i det borgerliga lägret i varje fall.
Där är det viktigare att tala om att Fredrik är bättre på att skydda oss mot grön snö än Mona.

Bilden? Ett elfenbensstorn. En ofta använd liknelse för att beskriva hur en elit drar sig undan den obildade massans råa skrän och krav. Det är därifrån vi snart kommer höra Maud Olofsson skrika att "ni har fått det bättre, begriper ni inte det?"

Näpp, skatterna blev inget sänke - SIFO i maj!

Kan konstatera att eventuella skattehöjningar inte blev ett sänke för de rödgröna. Till förtret för alla som hoppades på det. I en SIFO som presenteras nu på morgonen är det fortsatt majoritet för ett regeringsskifte.
Men vad är det med morgontidningarna; på vare sig DN eller SvD hittar man undersökningen i skrivande stund. Däremot hos Ekot. Expressen gör samma analys som Aftonbladet - en analys som måste snudda rekordet i korthet, och envisas med att låta KD ingå i alliansen trots att de ligger under fyra procent. Detta berörs inte överhuvudtaget. Och i själva verket är det ju bara en upprapning av TT:s pressmeddelande

I dagsläget är alltså det rödgröna övertaget 6,6 %.

Nu är det en opinionsundersökning och den ska tas med en massa salt, men det är intressant att det inte blev en opinionsbävning efter att de rödgröna deklarerat sin politik.
Det är nog ingen dålig gissning att det kommer bli ännu smutsigare i kampanjen

Klistrar in från SvT Text, som är fortsatt föredömligt uppdaterade:

Sifo: SD under riksdagsspärren        
                                      
Sverigedemokraterna hamnar åter under 
riksdagsspärren i den senaste Sifo-   
mätningen som publiceras i flera      
morgontidningar på söndagen.          
                                      
Partiet har tappat 1,4 procentenheter 
sedan i april och hamnar på 3,5 pro-  
cent. Minskningen är den enda i mät-  
ningen som är statistiskt säkerställd.
                                      
Även Kristdemokraterna noteras för    
3,5 procent och ligger under riksdags-
spärren på 4 procent.                 
                                      
Enligt Sifo-mätningen har oppositionen
49,3 procent av väljarstödet mot den  
borgerliga alliansens 46,2 procent.   


Och

Siffrorna i Sifos mätning i maj       
                                      
Sifo har frågat 1.917 personer mellan 
den 3 maj och den 11 maj om deras     
partisympatier. Resultat i procent    
med förändringen sedan i april        
i procentenheter inom parentes:       
                                      
Moderaterna           30,9 (+1,1)     
Centern                5,1 (+0,2)     
Folkpartiet            6,7 (+0,5)     
Kristdemokraterna      3,5 (-0,6)     
                                      
Socialdemokraterna    34,3 (+0,2)     
Vänsterpartiet         4,3 (-1,1)     
Miljöpartiet          10,7 (+1,7)     
                                      
Sverigedemokraterna    3,5 (-1,4)     
Övriga                 1,0 (-0,6

Du är ett geni, Mats Odell!!!

Man planerar att införa ett tak för hur höga bostadslån folk ska få ta: Det kommer med största sannolikhet betyda ännu sämre chans för unga människor att kunna skaffa ett anständigt eget boende.

Chokladkännaren i regeringen yttrar sig därför från sin upphöjda geniplats på Olympen. Och enligt Svt säger han såhär:

Finansmarknadsminister Mats Odell (KD) välkomnar förslaget. Att unga får det svårt att ta sig in på bostadsmarknaden ser han inte som något nytt problem.

-Det finns olika möjligheter men unga har det svårt överhuvudtaget. Det har byggts alldeles för litet bostäder under en lång period, säger Odell.

Såpass. Tänk så det kan bli. Men, undrar vän av ordning, vem är det som har ansvaret för att det byggts för lite?

Hmmmmmmm

Bilden? Den där jäkla strutsen har återkommit ett par gånger nu - synd att det bara är ett påhitt att den stoppar huvudet i sanden. Man kunde ju önska att Mats Odell var ett påhitt...

Expressens usla försvar för en usel politik

I Expressens värld är alla jobb värda lika mycket. Eller rättare sagt, vissa jobb är mer värda än andra. De okvalificerade jobben - och det är inte jag som kallar dem så utan regeringen själva - är de som är värda skattesubventioner.
På annat sätt kan man inte tolka dagens ledare i Expressen där man reser ett benhårt försvar för jobb som inte kan betraktas som annat än nödhjälp. Nödhjälp för att de inte klarar sig själva på en marknad där efterfrågan styr.
Särskilt gillar jag följande mening: "...sedan ska Sverige självklart också satsa stort på högre utbildning och forskning för att skapa en god jordmån för nya, högkvalificerade tjänster."

Ursäkta, men i min värld är det vad man ska satsa på. Att lägga enorma pengar på att subventionera rika människors städning känns som en rätt dålig idé om man vill komma till rätta med arbetslösheten. I synnerhet som Sverige under den borgerliga regeringen satsat allt mindre i den sektorn.


Patetiskt Expressen.

Bilden? I bilen: Alliansen, i husvagnen: Arbetsmarknadspolitiken. Kursen utstakad av Expressens ledarredaktion

Nationalarenan utan hemmalag, och ett Solna utan moderater?

Jahaja - man kan konstatera att AIKare är ett envist släkte. Istället för att låta sig ledas som tjuren till slakt, stretar man envist emot, för att slippa spela på Brödrosten i Solna. Och nervositeten stiger hos de lokala politiker som mer eller mindre satt kommunen i pant för saken.
Det handlar ju nämligen inte bara om ett Fotbollförbund som vill bygga ett momument över sig själva - det handlar också om hur Solnas borgerliga politiker ska kunna förklara för sina invånare varför de tvingar bort kommunens främsta varumärke (för de som tror att AIK inte har betydelse för hur Solna utvecklats kan ju räcka upp en hand!) och kelgris.

Och inte bara nu - dagens tioåringar som växer upp i svartgult land kommer inte att vara nådiga när de betraktar dagens beslutsfattare. För kärleken till idrottslagen går över allt annat. En tysk spion, en mullvad som under många år gick som brittisk medborgare, berättade att det svåraste av allt var att inte jubla över tyska fotbollssegrar på puben. Tortyr hade varit en barnlek. Kallifatides har sagt att en man kan byta religion, politisk åsikt, fru och land - men man byter inte favoritlag...

Dessutom kan ju oppositionen bara sitta med armarna i kors och se på när kaoset tilltar. Eller som signaturen Marengo skriver som kommentar till SvD:s artikel.:
Finns inget som säger att AIK nödvändigtvis ska spela i Solna-regionen. Det är inte direkt så att Solna stad är förtjänta av att hosta en klubb som AIK. Tvärtom, de har visat sin tacksamhet genom att nyligen stämma hockeysektionen. SvFF, som f.n. hyr ut Råsunda till AIK och nu vill välkomna Gnaget till Swedbank Arena, visade detta genom att låta toaletter vara låsta, högtalarsystemet ur bruk samt gräsmattan åt helvete under helgens premiärmatch. Slakthusområdet nästa!

En arena utan klubblag, en ny galleria sjuhundra meter från den som redan finns, och fyrtiotusen nya besökare till kommunen varje dag - och dessutom betala extra för det? Det känns ju som valfrågorna i Solna är hyfsat givna. Man önskar nästan lite storhetsvansinne på fler ställen....

De utförsäkrade blev lurade av Littorin

Inte nog med att man är sjuk, man ska jobba också. Och dessutom förlora rejält med pengar. Se där en ny tanke i Alliansens Sverige. De som flyttades från försäkringskassan till Arbetsförmedlingen har hittills bara förlorat på det. Se och Hör här och här och här.
Så kan det gå.

Nu är vi intresserade av att se hur Den Mest Flexibla Regeringen någonsin ska förklara det här, Ska det bli en "tänkte inte på det igen"? Typ version 2 115 eller nåt, med tanke på alla andra tillfällen när de varit tvungna att dra i bromsen för att den Dumma Dumma Verkligheten inte stämde överens med kartan och planen.
Men Alliansen kan ju göra Vågen så känns det säkert bättre


Peter Andersson om saken


Bilden? Det är inte bara tomten som kommer smygande om natten...

När Sören Holmberg räknade fel...

I anslutning till den opinionsundersökning som idag ger ett stadigt övertag för de röd-gröna över alliansen, ger också professor Sören Holmberg en rätt häpnadsväckande synpunkt. Nämligen att det röd-gröna övertaget antagligen kommer att minska med nån slags automatik.

Möjligheterna för regeringspartierna att minska motståndarnas övertag ökar ju närmare valdagen kommer, enligt Sören Holmberg, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet.

– Bland annat därför att oppositionen måste precisera sig och konkretisera sitt alternativ, säger han till Svenska Dagbladet

Eh, nu blir man ju lite förvånad. Oppositionen har ju redan gjort det i ett stort antal frågor, alldeles oavsett vad Fredrik Reinfeldt kommer säga ikväll i Agenda (för det kommer han tjata om, med logiken hos en döv - säger Mona att man redovisat politiken i ett ämne kommer han att nonchalera det. Var så säkra!).
Precis som Folkets Härold också gör, funderar man ju på motsatsen.
Att det röd-gröna övertaget kan öka i takt med att man preciserar sin politik ytterligare. Ju närmare valet man kommer desto mer kommer ju regeringens misslyckanden att synas, sanna mina ord.
Alliansen var långt från enig i alla frågor 2006, och straffades inte av väljarna - är det inte en smula förmätet av Sören Holmberg att tro att det omvända skulle gälla nu?
I synnerhet som återväljande av borgerliga regeringar knappast vara så frekvent att man kan dra några slutsatser av det, för att tala statistiker-språk.
Nä, här trampade nog professorn i klaveret

Alliansen, pensionärerna och matematiken

På SvT Text kunde man igår läsa följande:

Pensionärer skulle ha sparat mer      
                                      
Mer än hälften av pensionärerna säger 
att de skulle ha sparat mer om de     
vetat hur lite pension de faktiskt    
skulle få. Det visar en undersökning  
som företaget Silentium gjort.        
                                      
-Väldigt få säger att de skulle ha    
sparat mindre, säger Silentiums vd    
Johan Talenti. Fyra av tio i under-   
sökningen säger att de inte fått      
tillräckligt med information om hur   
man ska förvalta sina pensionspengar. 
                                      
De flesta pensionärer får sänkta      
pensioner nästa år. Sänkningen        
kompenseras dock i de flesta fall av  
att skatten för pensionärer sänks.  

Vi har redan hört skatteutskottets ordförande Lennart Hedquist (m) irritera sig på vad han anser är en förenkling och fördummande beskrivning av pensionerna nästa år.
Vän av ordning frågar sig då - kommer alla pensionärer få en större sänkning av skatten än den minskning av deras pension som hr Hedquist och hans kompisar ligger bakom? Svaret är faktiskt NEJ. Och sjunker pensionerna nästa år? JA.
Och det spelar ingen roll om man får en smula sänkt statlig skatt för de flesta: den stora kostnaden för de flesta pensionärer har att göra med kommunalskatten. Plus naturligtvis att numer betalar pensionärer mer i skatt än yrkesarbetare

Och i min värld, liksom i de flesta andras, är det en sänkning just en sänkning. Hedquist kunde ju försöka med den matematiken i avtalsrörelsen - sänk era löner för just nu är det låga priser och ni får lite lägre skatt.

Claes om saken, P-O Kjellberg, Widegren, Annarkia, för att inte tala om PRO....


Bilden? Where did all the money go?

Avtal och val - rörelser 2010

Nånstans lite skymundan kan det vara dags att harkla sig och påminna om att under 2010 ska en mängd olika avtal på arbetsmarknaden omförhandlas. Med det menas inte bara att man ska komma överens om kronor och ören, utan även andra saker, som rätt till heltid och hur man ska förhålla sig till bemanningsföretag.

Byggnads och motparten Sveriges Byggindustrier har faktiskt kommit ganska långt i förhandlingarna redan nu, men bakom hörnet finns ju Svenska Arbetsgivarföreningen, som uppenbarligen drivs av ideologi, och som bryr sig föga om sina minsta medlemsföretag. Det är nog ingen dålig gissning att tro att de kommer att kasta in en glidmina, av samma typ som de ville hiva på Svensk Handel förra gången.

Att det kommer gnissla är väl rätt självklart - och när vi inte heller ser att det ljusnar nämnvärt, inom Byggnads kommer arbetslösheten öka, finns det väl orsak att tro att det kan bli rejäla bråk. Det är ju nämligen så att i dåliga tider visar arbetsgivarna huggtänderna. Läs gärna här vad som väntar om den här killen fick bestämma...

Jag kan tänka mig att man våndas på Blasieholmen just nu - eftersom det finns vad man skulle kunna kalla ett korsvis ägande mellan Svenskt Näringsliv och den borgerliga regeringen är det ju helt uppenbart att avtalsrörelsen kommer att ta mycket plats i valrörelsen.

Antingen får man en smidig avtalsrörelse med få konflikter, vilket arbetsgivarna kommer tycka är åt helvete för dyrt, men då kan Reinfeldt sitta tryggare, vilket på sikt är något Urban och hans gäng vill, eller så får man en sjövild period med massor med strejker och lockouter, vilket kommer drabba Reinfeldt och alliansen hårt. Och se det vill inte Urban. För det är få saker som ger arbetarrörelsen så mycket draghjälp som en rejäl konflikt.

Efter att ha varit lojala, tagit lönesänkningar och försämrade villkor under finanskrisen, är det inte alls omöjligt att förvänta sig rejäla krav.

Det här är naturligtvis en av orsakerna till det något förvirrade tonläget hos borgerliga skribenter för tillfället. I likhet med Ann-Marie Lindgren förvånas jag över att moderaterna, som så skickligt kommunicerat med väljarna tidigare, nu verkar yrvakna och överraskade. De vann ju valet 2006 på att verka sakliga, ha en enig syn på politiken, och passa sig för att upprepa föregångarnas misstag. Så icke nu alltså. Istället gnäller de om att budskapet inte gått fram, att statsministern synts för lite och att väljarna inte fatta vad det handlar om.

Och sen ska de naturligtvis skjuta lite på Mona och Maria - vilket på nåt vis illustrerar en tilltagande desperation (och tro mig, vi som hörde Persson mässa om att jobben kommer vet vad det handlar om) och ideologisk tomhet. Fan, det funkade inte, liksom....

Det finns all anledning att återkomma till det här, men tills dess fortsätter vi väl att utmana Urban och hans gäng på debatter. Slut huka er bakom de dystra väggarna - kom ut och ta debatten med oss! Om ni törs.

Andra om saken: In Your Face, Peter Andersson, Johan, Alexandra, Johanna