Högerns mentala hygien. Om låglöneimport.

Det finns en snubbe som heter Per Gudmundson som skriver saker på Svenskans ledarsida. Han hyser ett obeskrivligt hat mot arbetarerörelsen, och i synnerhet mot facket. Han får bre ut sig om diverse saker på ledarplats, och orsaken till det är förmodligen att han har åsikter som delas av den politiska ledningen för den tidningen. Han är gammaldags höger på riktigt.

Jag läser honom emellanåt på nätet (jag ser som sagt ingen orsak att köpa tidnin1gen; varje person som betalar bidrar till alliansens kassa. SLUTA MED DET I SÅNA FALL!!!), och idag har han som vanligt dragit till med ett av sina vanligaste angrepp.

Han hävdar att vår kamp för löner i Sverige är bristande solidaritet med de stackare som kommer hit. Kontentan i det han säger är att vi - facket - borde tillåta lönekonkurrens, i solidaritetens namn. Nån slags omvänd u-hjälp alltså. Kom hit, få uselt betalt, men det är i varje fall bättre än hemma i Polen (eller i Lettland eller Litauen).

Det är i vanlig ordning en fråga om mental hygien, och där har han skitigare i hörnen än de flesta.

Jag tror ju inte att Gudmundson läser det här, men för säkerhets skull kan man ju berätta att det knappast hjälper lönenivåerna i Polen om vi sänker våra - och våra sänks om vi accepterar att folk ska jobba för sämre pengar. Förutom allt annat som kommer att drabbas - arbetsmiljö, yttrandefrihet på jobbet, anställningstrygghet.

Istället är det så att våra löner drar upp lönerna i Polen. Det är så det funkar. Lönesänkningar har aldrig ökat lönerna - det säger liksom sig självt, eller hur? När den fackliga rörelsen - i enlighet med gammal god svensk tradition - tagit ett ansvar för landets finanser och haft låga lönekrav, har vi inte lyckats plocka tillbaka det särskilt fort.

Ja, vi vill att våra villkor ska gälla i Sverige. Vi accepterar inte att människor andra länder ska ha sämre villkor här än oss, bara för att det råkar vara snäppet bätrte än de har hemma. De ska ha rätt till samma sjukvård, till samma boendestandard, till samma rätt att yttra sig som oss - de ska inte ha det sämre med hänvisning till att det ändå råkar vara lite bättre än där de kommer från.

Det är rätt självklart, men det inser inte Gudmundson. Och det var rätt länge sen jag egentligen brydde mig om honom, men det här var så jävla dumt. Det kan dessutom vara bra att påminna folk i arbete om det hot såna som han innebär - han är inte en ensam galning som käkar lera på bakgården (fast man kunde tro det). Han är ledarskribent på en stor borgerlig tidning - och de borgerliga läser honom. Och förmodligen tror en och annan på honom.

Vi låter honom fortsätta med sina mentala dikeskörningar. Och sen kan han ligga där.

Bilden? Bilden är från fyrtiotalet. Ungefär som, Gudmundsons idéer

Alliansen har gjort sitt jobb. Synpunkter på det?

Okey, efter att ha läst genom rätt många bloggare och åsiktare i det rödgröna gänget kan jag konstatera att det gnälls en del på regeringen. Ingen överraskning naturligtvis. Men man kan ju fundera en del på perspektivet.
Är det konstigt att en högerregering bedriver högerpolitik? Att de gynnar sina kärnväljare?

Knappast va. Och jag tror att vi underskattar väljarna om vi tror att de liksom skulle ha missat det. För om jag läser högerbloggeriet är de inte alls lika fixerade vid den rödgröna politiken. De är fixerade vid Mona (och numer också Maria), vid skandaler, vid eventuella inkonsekvenser.

Det är rent omöjligt att få dem att ta en rejäl politisk debatt - försök få en högerbloggare att erkänna att någon skulle ha kunnat farit illa som en konsekvens av Försäkringskassans, Arbetsförmedlingens, förtroendeläkarnas, apoteksutförsäljningens nya direktiv eller agerande.
Det går inte. Det är med kniven mot strupen som valfri minister med bekymrad röst kan säga att "man ska se över det hela", vilket - i den dramaturgi som alliansen fattat! - betyder att de framstår som de mänskliga, som ändrar sig - och Arbetsförmedlingen eller Försäkringskassan framstår som det omänskliga. Det onda systemet.
Det här kan rödgröna företrädare slita sitt hår över hur mycket de vill - men om nittio procent av inläggen på s-bloggar handlar om regeringen eller högern, så är det nåt fel. Allt oftare får jag frågan om vad vi vill - och då spelar det ingen roll att jag vet att jag inte gjort annat under de här jävla åren än att tala om vad vi vill. Det väljaren har hört är a) att regeringen gör vad de sa att de skulle, och b) på detta är de rödgröna förbannade.
Om vi jämför då - så är det så att när alliansen tog makten 2006 (för det var då rakt ingen jordskredsseger) så talade de rätt lite om vad de tyckte att Göran Persson gjort fel. Istället stod ju Fredrik Reinfeldt, som den politiske nasare han är, och berömde Persson. Som kom av sig helt.
Till detta kommer ju att ingen vill bli betraktad som en dumskalle - och det finns massor med väljare därute som inte tycker om att bli utpekade som dumma i huvudet, för att de gick på alliansens bluff.
Man skulle kunna se det här som ett strategispel, där vi nu går på övertid när det gäller att påpeka regeringens tillkortakommanden. Och jag tror att det är precis vad högern vill: drillade i kampanjkonsten av de verkliga experterna. Frustrationen och ovanan vid att vara i opposition är säkert också en sida av det.

Med ett par månader kvar behöver vi vända den här trenden. Och jag tror inte det funkar med att upprepa att Karthago bör förstöras som ett mantra i varje text man skriver eller läser - den som idag missat att folk farit extra illa under de här fyra åren, eller att regeringen inte klarat av att regera ( men klarat av att få det att låta så; politik idag handlar om att vinna media, och har man 85% av media från början är det väl skam om man inte nyttjar det) tillhör en försvinnande liten del. Folk vet att det blivit sämre.



Regeringen klarar inte jobben. De har en massiv expertis mot sig när det gäller sina åtgärder - vi har en massiv erfarenhet av att skapa jobb. För den som är arbetslös spelar det definitivt ingen roll vem som betalar lönen; arbete handlar om mer än att vara anställd...
Regeringen klarar inte av bostadsbyggandet - vi vet hur man stimulerar sånt. Och det kommer ta femton år att bygga ikapp de här förlorade åren (som de kommer att beskrivas i historien).
Regeringen klarar inte av att hålla ihop landet - vi har inte råd med ett land där Stockholm växer så det knakar, och resten av nationen faller. För så är det - det finns inte mycket till framtidstro i vad som tydligen ska bli nån slags jävla Skansen, dit utflyttade storstadsbor med landsbygdsrötter, ska kunna åka och titta på älg, och se sina åldriga föräldrar tvina bort i ålderdom.
Regeringen klarar inte av storstäderna heller - Stockholm är en av Europas mest segregerade städer, där en social klättring är mycket svårare och mer stigmatiserad än på andra ställen. Det handlar om att bygga fungerande kollektivtrafik (och UNDER mark - det snöar här ibland som bekant!!!), skapa mötesplatser och se till att bryta isoleringen i eftersatta bostadsområden, som skulle behöva rustas för miljarder....
Och det är när vi talar om vad VI vill göra som vi blir intressanta. För ingen kan ju längre vara förvånad över att högern bedriver högerpolitik?


Bilden? Hej hå, hej hå, vi till vår gruva gå. För att göra vad vi sagt att vi ska göra....

SvD spelar ut muslimkortet

Thomas Gür skriver en drapa i dagens SvD om bränderna i förorterna. Att han vägrar se ett samband mellan större klyftor och stökiga förorter är en sak; annat hade jag inte väntat mig. Men varför är rubriken "Varför vill någon stena brandmän?" Vad är det för association rubriken ska ge? Att kasta sten på brandmännen är illa nog, men det är inte stening. Använder SvD ordet "stening" för att beskriva hur demonstranter i Grekland, eller i Seattle, eller nån annanstans slåss? Stenar möjligen fotbollshuliganer varandra? Jag har själv kastat sten mot andra, under ungdomens gäng-gruff i förorten - stenade jag någon då?
För vad förknippar vi stening med? Behöver jag ens skriva det?

Det kan inte vara så att SvD nu oroligt börjar fiska i mörkare vatten va? Locka till sig lite tveksamma avgrundsväljare?

Dålig smak i munnen ger det i varje fall

Maud Olofsson gör mig så trött!

Kvinnan gör mig matt.... Sitter i TV och erkänner att hon känt till hela Vattenfallspaketet, men skyller på förra regeringen. Nåt säger mig att det här kommer bli bökigt att snacka bort för Reinfeldt... Och vad som händer med centerns opinionssiffror kommer ju bli en spännande historia....

I efterhand redigerar jag in följande från SvT Text:

"Näringsminister Maud Olofsson har sen 
 i våras känt till att Vattenfall hade 
 ingått avtal om ett obegränsat skade- 
 ståndsansvar vid en ev kärnkrafts-    
 olycka i Tyskland. Det berättade hon  
 i SVT:s Agenda på söndagskvällen.     
                                       
 Men det var först för ett par veckor  
 sedan som hon fick det bekräftat. -Om 
 inte ens vd:n förstår konsekvenserna  
 av ett avtal är det svårt för ett     
 statsråd att göra det, sade hon.      
                                       
 Olofsson sade också att det var       
 viktigt att kraftbolag tar ett ansvar 
 vid olyckor och tycker att den ord-   
 ningen skulle behövas även i Sverige."

Vän av ordning undrar ju då vad som är svårbegripligt med "obegränsat
skadeståndsansvar..."?

Lägre lön åt de gamla istället!!!

Istället för att sänka lönerna för unga, som nu centern vill, ska man naturligtvis sänka den för de gamla. Det finns en rad helt logiska skäl till det:

Gamla har lägre utgifter än unga. Att vara ung idag är överjävligt dyrt.

Gamla ska inte skaffa fler barn. För många unga är det en huvuduppgift.

Gamla har mindre familjer att försörja. De unga har istället växande familjer.

Gamla har gjort alla sina grundinvesteringar. Unga ser en enda uppförsbacke med lån och amorteringar framför sig.

Gamla har kunnat spara pengar under lång tid. Unga har inte en sekin på kistbotten.

Gamla festar knappt. Vet Centern vad en helkväll på stan kostar?

Gamla handlar knappt. Unga handlar hela tiden, vilket är bra statens ekonomi = konsumera sig ur krisen. DET är inte något den gamla generationen kommer bidra till...

Gamla vill inte ta till sig teknik. Unga spenderar massor med pengar på ny teknik.

Gamla sitter fast i trygga anställningar. Unga hoppar bara mellan jobb och vikariat. Den som har en fast tjänst klarar mycket bättre av en lönesänkning än den som riskerar att bli arbetslös när som helst

Och mer därtill. Man kan ju fråga sig varför semestern blir längre ju äldre man blir? Det är väl när man är ung man behöver vara ledig? Mycket. Gamla har ju inte ens vett att sova länge på morgnarna. Eller varför de ska ha rabatt på en massa saker - alla småbarnsföräldrar vet att det alltid är väldigt mycket månad kvar i slutet av lönen...

Strängt taget skulle man ju kunna avskaffa pensionärerna helt och hållet - låt folk vara lediga när de orkar ha nån nytta av det

Så vad väntar Centern på? Ta nu ett rejält grepp och ge er på de gamla istället. De ska ju hur som helst dö snart, så de rösterna har väl centern råd att förlora.

Andra om saken

Feldermania, Peter Andersson, Johan Westerholm

Bilden? Gamla människor har på tok för roligt

Den mest fantastiska dagen

För arton år sen vid den här tiden på dygnet välte jag omkull i säng, lycklig, uttröttad, upphetsad. Jag var precis hemkommen från Karolinska och hade motvilligt lämnat från mig min varma nyfödda prinsessa till en barsk sjuksköterska, som tyckte att jag skulle åka hem och få lite sömn. Den utsjasade modern sov redan. Så jag tassade ut, fick skjuts hem med en förvånad svärfar och sen blev livet sig inte likt igen.
Det var den lyckligaste dagen i mitt liv. Fyra år senare upplevde jag det igen.
Jag unnar precis alla att få känna detta - se detta helt otroliga, när ett par små ögon öppnas och möter mina. Se det tandlösa gapet öppnas och gny - för skriker gör de inte i början. De tar igen det senare, kan jag försäkra alla er som inte varit där. Med koliknätter, vattkoppor, maginfluensor och annat - när man vankat runt i skift med en arg och hungrig och klarvaken unge på armen klockan 0342, och man snart ska baxa in det arga barnet till en mamma som ammar i sömnen.

Vi firade arvtagerskan idag. Bildspel - och herregud vad bilder vi tagit. Vi och alla andra. Dokumentationen formligen bedövar. Och man ser hur barnen växer och blir vackra, och man skådar sitt eget tilltagande förfall (inte min formulering, men visst är den bra?). Plötsligt inser man att de här åren kommer att ta slut - rätt vad det är kommer hon att flytta, försvinna. Till ett eget boende, och sen dyker det upp karlar och sen är det hennes tur att uppleva samma fantastiska händelser.
Ungefär så.

Men i dagens samhälle betyder också hennes uppväxt en ständig påminnelse om ens eget åldrande. Och det kan kännas en smula besynnerligt. Jag är egentligen totalt oförberedd på att dela lägenhet med en ung kvinna, som har egna vanor - alla ni med tonårsdöttrar vet vad jag menar. Allt från evighetsduschar till att tvättkorgar fylls med hastigheter som inte är mätbara.
Eller att jag inte längre har makten över fjärrkontrollen, och i dagens familjer är det en bättre mätare på position i hierarkin än vem som tjänar mest. Vilket gör att jag emellanåt tvingas att antingen se på reklamfinansierad jakt på supermodeller eller lämna rummet.
Jag lämnar alltså rummet, och minns hur hon och jag tittade på Tom och Jerry tillsammans när hon var liten. Bredvid mig i soffan. Så småningom med sonen på andra sidan.'

Jag har haft tur - jag har två underbara ungar och en inte alltför komplicerad relation till deras mamma (som jag alltså är skild från) men jag vet också att det inte är så för alla. Det finns fortfarande alldeles för många pappor som skiter i sina barn, det finns fortfarande alldeles för många ungar som är otrygga. Ibland känns det som det till och med är värre idag än förr - det här trygghetsbygget är inte alls färdigt.
Det är därför man blir så arg på den kallhamrade cynism som Timbrogurun Tomas Idergard ger uttryck för när han - utan att blinka - påstår att kommunerna enbart ska ägna sig åt "kärnverksamheten". Och skita i kultur och fritid. Och just där ger han ett ansikte åt hur man kan vara betraktad som intelligent och samtidigt urbota dum i huvudet. I synnerhet som han sedan, med det sneda leende som kännetecknar nyliberaler av Jack the Ripper-typen, ger sig på nån sorts genmäle.
Och de har fortfarande inte fattat nånting. För honom och hans anhang - det finns värre ord men vi nöjer oss så - är det uppenbarligen så att omsorg är förvaring. Barnomsorg innebär att man har barnen under uppsikt på en stängd yta. Likaså med äldreomsorg. Man behöver aldrig gå på ett badhus. Man behöver inte få besök av kulturarbetare. Man behöver inte lära, veta, njuta. Och skulle man vilja det så får man - enligt Idergards sätt att se det - se till att födas med rätt sorts föräldrar, som har råd att göra det på egen hand.

Måttet på en civilisations framsteg kan faktiskt mätas i hur mycket man läser, hur mycket konst det finns, vilka som har råd att få uppleva saker. Om man ser till att lämna så många som möjligt utanför det, kommer man att få ett samhälle där i varje fall jag inte vill att arvtagerskan och arvtagaren ska växa upp. De sketna ören jag fått över efter alliansens skattesänkningar hjälper inte mycket om jag skulle vara tvungen att betala alla kulturupplevelser ur egen ficka.
Och då känns det plötsligt som det är ett kallare och otäckare samhälle som arvtagerskan ger sig ut i, än den där natten i augusti 1991, när jag bara var så trött och såååå lycklig.



Peter Andersson skriver också om detta