Neighbours help us!!! Here lives slaves.

Neighbours help us!!!

Here lives slaves.

We are hungry.

Our boss C Kjellberg

Grannarna i Sollentuna satte väl i halsen en smula när de såg den här skylten utanför bygget. Nån, med lite hjärta, ringde till Byggettan, som kom ut och undrade vad fan som pågick. Strax därefter dök en upprörd arbetsledare upp och rev ner den. Och gladare blev han inte när media strax efter tittade in. Se inslaget här
Det minsta man kan säga är att de lettiska byggnadsarbetarna utnyttjades. Via tolk förmedlade de en verklighet som deras arbetsledare knappast kunde försvara - usel betalning, bor på arbetsplatsen, och med anställningsavtal som gränsar till livegenskap.

Men Carl Kjellberg, Renovatis AB, tjänar en del pengar naturligtvis. I och för sig tjänar inte bolaget så mycket pengar men det är - i den här branschen - två helt skilda saker...

I intervjun med Tv4 säger Carl Kjellberg, Renovatis AB:
”Han har fri bostad, han har fria hemresor, han har dagtraktamente.”
”……..3,1 EUR, enligt avtalet.”
”Är det skäligt?”
”Ja, tycker det är skäligt för den här insatsen som den här killen gör. Borde egentligen tjäna mindre.”



Renovatis är ett skämt naturligtvis, men ett bra exempel på hur oseriösa skuttar nyttjar ROT-avdraget, för att konkurrera ut företag som sköter sig. De tar för sig på en marknad där folk inte vill vänta två månader på att få bygga om. I slutänden är det grabbar som får 27 spänn i timmen som ska stå för det färdiga resultatet. För Renovatis har säkert inga anställda - de bara "samarbetar" med något företag i Baltikum, och trixar undan skattepengar.
De - till skillnad från Botrygg - har däremot fattat det här med att göra en pudel. Nån begrep att man måste bemöta kritiken på ett konstruktivt sätt - de gör sitt bästa här. Fast det lämnar ju en hel del övrigt att önska.

Det är här facket behövs, det är här vi ska synas. De här grabbarna är också våra kamrater - deras öde nu kan vara vårt öde i morgon. Därför hoppas jag att Renovatis fattar galoppen och att de, eller deras baltiska partners tecknar svenska kollektivavtal så snart de bara kan - istället för att utmålas som slavägare. En uppfattning som består när man läser om hur de själva beskriver sina "tjänster". Sextiotimmars-veckor, Lettiska villkor. Ja, ni förstår...


Bilden? Ibland ger sig en rubrik själv....

Högerns mentala hygien. Om låglöneimport.

Det finns en snubbe som heter Per Gudmundson som skriver saker på Svenskans ledarsida. Han hyser ett obeskrivligt hat mot arbetarerörelsen, och i synnerhet mot facket. Han får bre ut sig om diverse saker på ledarplats, och orsaken till det är förmodligen att han har åsikter som delas av den politiska ledningen för den tidningen. Han är gammaldags höger på riktigt.

Jag läser honom emellanåt på nätet (jag ser som sagt ingen orsak att köpa tidnin1gen; varje person som betalar bidrar till alliansens kassa. SLUTA MED DET I SÅNA FALL!!!), och idag har han som vanligt dragit till med ett av sina vanligaste angrepp.

Han hävdar att vår kamp för löner i Sverige är bristande solidaritet med de stackare som kommer hit. Kontentan i det han säger är att vi - facket - borde tillåta lönekonkurrens, i solidaritetens namn. Nån slags omvänd u-hjälp alltså. Kom hit, få uselt betalt, men det är i varje fall bättre än hemma i Polen (eller i Lettland eller Litauen).

Det är i vanlig ordning en fråga om mental hygien, och där har han skitigare i hörnen än de flesta.

Jag tror ju inte att Gudmundson läser det här, men för säkerhets skull kan man ju berätta att det knappast hjälper lönenivåerna i Polen om vi sänker våra - och våra sänks om vi accepterar att folk ska jobba för sämre pengar. Förutom allt annat som kommer att drabbas - arbetsmiljö, yttrandefrihet på jobbet, anställningstrygghet.

Istället är det så att våra löner drar upp lönerna i Polen. Det är så det funkar. Lönesänkningar har aldrig ökat lönerna - det säger liksom sig självt, eller hur? När den fackliga rörelsen - i enlighet med gammal god svensk tradition - tagit ett ansvar för landets finanser och haft låga lönekrav, har vi inte lyckats plocka tillbaka det särskilt fort.

Ja, vi vill att våra villkor ska gälla i Sverige. Vi accepterar inte att människor andra länder ska ha sämre villkor här än oss, bara för att det råkar vara snäppet bätrte än de har hemma. De ska ha rätt till samma sjukvård, till samma boendestandard, till samma rätt att yttra sig som oss - de ska inte ha det sämre med hänvisning till att det ändå råkar vara lite bättre än där de kommer från.

Det är rätt självklart, men det inser inte Gudmundson. Och det var rätt länge sen jag egentligen brydde mig om honom, men det här var så jävla dumt. Det kan dessutom vara bra att påminna folk i arbete om det hot såna som han innebär - han är inte en ensam galning som käkar lera på bakgården (fast man kunde tro det). Han är ledarskribent på en stor borgerlig tidning - och de borgerliga läser honom. Och förmodligen tror en och annan på honom.

Vi låter honom fortsätta med sina mentala dikeskörningar. Och sen kan han ligga där.

Bilden? Bilden är från fyrtiotalet. Ungefär som, Gudmundsons idéer

Utan kollektivavtal är livet farligare

Häromdagen fick jag höra att jag inte var kroppsarbetare. För jag hade ju hjälpmedel, och kranar, och dessutom var betongsäckarna lättare, och personen som sa det fnös, och började berätta om när hans farfar minsann släpade tegel uppför stegar, och sköljde händerna i saltsyra, och inte hade mikro i omklädningsboden. Nä, tacka visste man förr i världen, när skogshuggare var det starkaste som fanns, och det fanns riktigt yrkesfolk.
Sa den reklamkillen....
Man orkar inte ens bli förbannad. Han hade helt enkelt ingen aning, och sen kanske han var lite sur också för att de där svartjobbarna han hade haft hemma inte gjort ett bra jobb. Men de var säkert billiga, sa jag och flinade, vilket inte gjorde stämningen bättre.

Visst, vi har det bättre idag. Betyder det att vi ska vara nöjda? Knappast. Jag är ointresserad av om man hade slagit dubbelvolter av glädje på tjugotalet för de arbetsvillkor jag har idag - för på tjugotalet fick de höra att de i varje fall hade det bättre än de som slet ont på 1840-talet. Vilket gjorde den tidens fackliga hjältar ännu mer förbannade och övertygade om att kampen var riktig.

Vi är på väg tillbaka dit - idag straffas facklig aktivitet, makten ger sig på oss från olika håll. Och vi ser allt oftare hur klass ställs mot klass (jag vet att det finns medelklass-sossar som börjar skruva oroligt på sog nu), som när underbetald arbetskraft från låglöneländer kommer hit och ska jobba på sämre villkor än oss, som bor här.
Den debatten kan vi ta. Den brukar vi ta.

Det är när politiken blev juridik som det blev svårt. Och det är en klassisk väg för att försvaga fackföreningarna. Vårt val - kollektivavtal, är en känd slogan i demonstrationstågen. Men det blir allt svårare att genomföra det. Jag träffar ofta byggnadsarbetare som tror att de omfattas av massor av försäkringar, för det är de vana vid.
Fel. Utan kollektivavtalet jobbar de flesta av oss i stort sett utan skydd. Skulle man råka illa ut på jobbet, och sakna kollektivavtal, så kommer då rakt inte samhället att kasta in en massa ersättningar. Vilket somliga fått lära sig den dyra vägen....
Men avtalet handlar inte bara om att vara försäkrad - det handlar om pensioner, om löner, om arbetsvillkor och en massa andra saker. Som inte kommit vare sig gratis eller enkelt. Vilket killarna på byggena för nittio år sen var smärtsamt medvetna om - inga framsteg utan uppoffringar.
Det är därför vi inte kan sitta på arslet längre och se hur grannens grabb struntar i att vara med i facket, eller att den lilla rörfirman inte har avtal. Tro mig, grabben har inget emot att åka gratis på lönerutschbanan, och killarna på den lilla rörfirman kan skära av sig ett par fingrar precis lika lätt som killarna på firman som har avtal. Vi som är med i föreningen måste säga ifrån.
Jag har tidigare skrivit om den Nya Tidens Arbetsgivare - och de är nya; vi kan inte längre skrämma folk med de gamla otäcka mörkermännen som var emot allt. Den fackliga retoriken kan ju ibland vara ganska sextiotalsmässig - vilket är ett större problem än vad folk utanför kanske tror. Men det har aldrig handlat om vilka som företräder motparten, även om dagens Urban Bäckström är ett rätt bra exempel på en arbetsgivarchef som är som gamla tiders brukspatroner, utan det handlar om systemet.

Ett system som inte alls har blivit bättre, där kortsiktiga vinster, högre tempo, ökad specialisering premieras före långsiktighet och genuint intresse. Ett system där den fackliga rörelsen har ännu mindre plats än för bara tjugo år sen, när det ändå fanns en ömsesidig förståelse för villkoren. Vinsten framför allt!
Allt det här betyder något när vi talar om varför vi ska ha kollektivavtal. Jag tycker att Hotell och Restaurangs lista över företag med avtal är lysande, och jag skulle vilja se något liknande från Byggnads sida. Både för de som jobbar där, och de som kanske vill köpa sig lite hantverkshjälp - jag kan lova att de som syns i Fuskbyggarna inte har avtal...
I morgon onsdag är det Kollektivavtalets dag. Vi ska samlas flera tusen på Sergels Torg. Inte för att kollektivavtalet är det bästa som finns, men just nu finns det inget bättre. Vi måste visa att vi faktiskt inte vill leva på tjugotalets villkor. Och vi samlas lika mycket för att visa att fackföreningen fortfarande är en kraft att räkna med...


Bilderna? Översta visar byggnadsarbetare på den gamla onda tiden, den undre rör morgondagen...

Skrämd hederlig? Skulle inte tro det...

Reklamkanalen TV4 tar ett djupt grepp i lådan med dåligt omdöme och lanserar nu en doku-såpa baserad på diverse amerikanska förebilder i nischen "skräm de jävlarna så de slutar begå brott." Det kallas scared straight, efter en ursprunglig film om saken.

Precis som Socialstyrelsen blir jag bedrövad över dessa ständiga nya rekord i snaskighet, där man mer och mer struntar i vad som kan hända efteråt. För det här är inte fråga om unga människor som blir förmedrade för att de sjunger illa, och blir lessna för det - det här är unga människor som faktiskt kan spöa skiten ur andra istället. Och som kommer göra det. Jag är tacksam för att Kriminalvården visar sin avsmak för idén.

Jag är dessutom oroad över vad det är för "behandlare" som kommer att delta. Jag ser framför mig fd kriminella som kommer få vräka sig över helsidor i kvällspressen och berätta hur elaka de var när det begav sig. Folk utan utbildning eller erfarenhet av kriminalvård, annat än som fängelsekunder.

Jag känner till en del om unga människor och kriminalitet. Att exponeras för tusnetals ögon är inte ett bra sätt att få dem att skapa ett nytt liv. Att sedan Ann-Britt Grünewald och Hassela säljer sig till detta får mig att nästan må illa.

Den respekt som jag har haft för Ann-Britt och idén bakom Hassela försvann på tre sekunder. Undrar om de bryr sig?

Bilden? Från prisonphotography.

Pojkar i mäns kroppar...

Nä, det var väl lite onödigt som formulering. Pojkar är för det mesta snälla. Det är när de blir gamla tjuriga gubbar som de blir jobbiga. När de tror att de är roliga. När de hö-hö-hö-hö-ar och dunkar varandra i ryggen för saker som de egentligen borde skämmas för. Som den här texten från en tidning för "riktiga grabbar.."

Men det är rätt bra som illustration till posten nedan, om vilken värld min dotter och andras döttrar kommer växa upp i. Med bölande idioter som inte ens begriper att de passerat bäst-före-datum. Ett datum som borde ha varit på sextiotalet. Och alldeles lysande som exempel på varför det är viktigt att man fortsätter prata om könsroller, om diskriminering, om exploatering.

När man inte behöver bli gubbe innan man blir man, när man lyfter ögonen från skrevet.

Och nej, jag tror inte jag är särskilt känslig för sånt här. Men dumma saker ska kallas dumma. Och - nu blir jag riktigt elak - illa skrivna saker ska också kallas just det: uselt skrivna.

Bilden? Hugh Hefner, som gjorde sig en karriär på nakna kvinnor.

Ny affärsidé - falsk Big Brother

Saxat från SvT Text:

"Fångade i falsk "Big Brother"

Nio turkiska kvinnor lät sig låsas in i en villa i Istanbul i hopp om att bli stjärnor i tv-showen Big Brother. Vad de inte visste var att tv inte alls var inblandat. I stället hade privatpersoner betalat för att få bilder via nätet.

Efter två månader utan livstecken fattade kvinnornas anhöriga misstankar och kontaktade polisen, som hittade kvinnorna. De hade inte vågat lämna huset eftersom de skrivit kontrakt på att böta motsvarande 240.000 kr om de flydde."

Nu låter ju det här som en anka - i min värld är det en jädra apparat att fejka ett TV-program, och det känns som det skulle krävas mer jobb än eventuella intäkter... men...

Tänk OM det är sant. Och tänk OM det hade varit andra program? Falsk Allsång på Skansen. Lura folk att de vunnit miljoner på Bingolotto? Falsk Idoljury? Allt för ett skratt liksom. Man kan nog komma rätt långt med dagens extrema jakt på kändisskap. Falsk Roomservice som bygger om lägenheten till något tacky och smaklöst - fast det finns ju redan: Man kan komma långt med kontakter och exotisk dialekt

Bild från verkligheten