Kollektivavtalets dag!!

Idag är det kollektivavtalets dag - något som tidigare år samlat en massa folk. Så icke i år. I Stockholm är en av orsakerna att Byggettan inte orkar vara motorn i det hela. Visst har det varit häftigt att se flera tusen byggnadsarbetare i arbetskläder samlas på Sergels torg för att visa hur viktigt vi tycker det är med kollektivavtal. Men varje år har vi frågat oss var de andra har varit?
På något sätt belyser det vad vi står framför. De traditionella metoderna är på väg bort, folk väljer sommarstället framför Första Maj, och det blir allt svårare att få medlemmar att ta uppdrag - men samtidigt tycker jag att man helt plötsligt diskuterar politik vid fikaborden igen. Och då finns det hopp.
Det är alltid tystnaden som är vår värsta fiende.

Annars är det också Irlands nationaldag - vilket fått delar av umgängeskretsen att få spader; de ska klä sig i grönt och vackla omkring på stan. Själv har jag ett ansträngt förhållande till irländare - de är katoliker, irländska författare skriver trista skrönor som alltid innefattar minst en originell gammal farfar som borde ha låsts in för länge sen (något de för all del delar med judiska författare), och de dricker äcklig öl.
Men ni som firar det kan ju alltid skänka en tanke åt personalen på puben där ni är - har de kollektivavtal, får de pension, är de försäkrade? Det är värt nån krona i varje fall den 17de mars...

Postat från min iPhone

Utan kollektivavtal är livet farligare

Häromdagen fick jag höra att jag inte var kroppsarbetare. För jag hade ju hjälpmedel, och kranar, och dessutom var betongsäckarna lättare, och personen som sa det fnös, och började berätta om när hans farfar minsann släpade tegel uppför stegar, och sköljde händerna i saltsyra, och inte hade mikro i omklädningsboden. Nä, tacka visste man förr i världen, när skogshuggare var det starkaste som fanns, och det fanns riktigt yrkesfolk.
Sa den reklamkillen....
Man orkar inte ens bli förbannad. Han hade helt enkelt ingen aning, och sen kanske han var lite sur också för att de där svartjobbarna han hade haft hemma inte gjort ett bra jobb. Men de var säkert billiga, sa jag och flinade, vilket inte gjorde stämningen bättre.

Visst, vi har det bättre idag. Betyder det att vi ska vara nöjda? Knappast. Jag är ointresserad av om man hade slagit dubbelvolter av glädje på tjugotalet för de arbetsvillkor jag har idag - för på tjugotalet fick de höra att de i varje fall hade det bättre än de som slet ont på 1840-talet. Vilket gjorde den tidens fackliga hjältar ännu mer förbannade och övertygade om att kampen var riktig.

Vi är på väg tillbaka dit - idag straffas facklig aktivitet, makten ger sig på oss från olika håll. Och vi ser allt oftare hur klass ställs mot klass (jag vet att det finns medelklass-sossar som börjar skruva oroligt på sog nu), som när underbetald arbetskraft från låglöneländer kommer hit och ska jobba på sämre villkor än oss, som bor här.
Den debatten kan vi ta. Den brukar vi ta.

Det är när politiken blev juridik som det blev svårt. Och det är en klassisk väg för att försvaga fackföreningarna. Vårt val - kollektivavtal, är en känd slogan i demonstrationstågen. Men det blir allt svårare att genomföra det. Jag träffar ofta byggnadsarbetare som tror att de omfattas av massor av försäkringar, för det är de vana vid.
Fel. Utan kollektivavtalet jobbar de flesta av oss i stort sett utan skydd. Skulle man råka illa ut på jobbet, och sakna kollektivavtal, så kommer då rakt inte samhället att kasta in en massa ersättningar. Vilket somliga fått lära sig den dyra vägen....
Men avtalet handlar inte bara om att vara försäkrad - det handlar om pensioner, om löner, om arbetsvillkor och en massa andra saker. Som inte kommit vare sig gratis eller enkelt. Vilket killarna på byggena för nittio år sen var smärtsamt medvetna om - inga framsteg utan uppoffringar.
Det är därför vi inte kan sitta på arslet längre och se hur grannens grabb struntar i att vara med i facket, eller att den lilla rörfirman inte har avtal. Tro mig, grabben har inget emot att åka gratis på lönerutschbanan, och killarna på den lilla rörfirman kan skära av sig ett par fingrar precis lika lätt som killarna på firman som har avtal. Vi som är med i föreningen måste säga ifrån.
Jag har tidigare skrivit om den Nya Tidens Arbetsgivare - och de är nya; vi kan inte längre skrämma folk med de gamla otäcka mörkermännen som var emot allt. Den fackliga retoriken kan ju ibland vara ganska sextiotalsmässig - vilket är ett större problem än vad folk utanför kanske tror. Men det har aldrig handlat om vilka som företräder motparten, även om dagens Urban Bäckström är ett rätt bra exempel på en arbetsgivarchef som är som gamla tiders brukspatroner, utan det handlar om systemet.

Ett system som inte alls har blivit bättre, där kortsiktiga vinster, högre tempo, ökad specialisering premieras före långsiktighet och genuint intresse. Ett system där den fackliga rörelsen har ännu mindre plats än för bara tjugo år sen, när det ändå fanns en ömsesidig förståelse för villkoren. Vinsten framför allt!
Allt det här betyder något när vi talar om varför vi ska ha kollektivavtal. Jag tycker att Hotell och Restaurangs lista över företag med avtal är lysande, och jag skulle vilja se något liknande från Byggnads sida. Både för de som jobbar där, och de som kanske vill köpa sig lite hantverkshjälp - jag kan lova att de som syns i Fuskbyggarna inte har avtal...
I morgon onsdag är det Kollektivavtalets dag. Vi ska samlas flera tusen på Sergels Torg. Inte för att kollektivavtalet är det bästa som finns, men just nu finns det inget bättre. Vi måste visa att vi faktiskt inte vill leva på tjugotalets villkor. Och vi samlas lika mycket för att visa att fackföreningen fortfarande är en kraft att räkna med...


Bilderna? Översta visar byggnadsarbetare på den gamla onda tiden, den undre rör morgondagen...

Demonstrera 17 mars. Sergels torg klockan 12

Samling på Sergels Torg för att visa vårt stöd för den svenska modellen. Kom dit. Även om du inte vill eller kan stå mitt i smeten får du gärna vara där ändå. Ta en sväng förbi vid lunchen - en lagom promenad sådär. Förra året var vi många - hoppas vi blir fler i år

Att manifestera på nätet. Om kollektivavtal på Facebook

Mattias Josefsson är en metallare som har mycket kloka tankar kring marknadsföring och modern teknik. En del av det han tidigare skrivit om - framförallt "Handels, ni kan inte ducka - ni finns redan på Facebook" - gjorde att jag startade en stödgrupp för kollektivavtalen på Facebook. Jag gjorde det av två syften - dels för att jag sneade till över hur illa man marknadsförde projektet inom de fackförbund som stod bakom, och dels för att jag var nyfiken på hur mycket en sån grupp kan och skall utvecklas till om den får frodas.
Det ligger också inom ramen för hur politisk dialog kommer att föras i framtiden - inte via mejl, eller rena diskussionsforum, utan på platser som knyter an till specialintressen.
Jag är redan aktiv - mycket aktiv bör tilläggas - på Kolozzeum, Sveriges största forum för styrketräning, och har precis samma sorts erfarenheter som på annan plats beskrivits som mejlens död! Men faktum är - ett stort specialforum är en tummelplats som man inte behöver lämna. På Kolozzeum förekommer det ofta att folk frågar efter uppgifter de egentligen lika gärna kan hitta själva, och det förekommer politiska diskussioner på både låg och hög nivå. Och jag vet att det är på samma sätt på andra ställen. Tyvärr är det bara att inse att bloggen nog inte kommer gå den lysande framtid till mötes som man trodde bara för ett år sen (vilket är ett evighetsperspektiv med dagens teknik) och det är synd, för där har det borgerliga medieövertaget varit mycket litet.
Nu finns det inte samma möjlighet att på ett specialforum, ofta knutet kring ett kommersiellt företag, att öppna debatter om frågor som lyfter sig en smula över Blondinbella - i varje fall inte direkt. Vad man däremot kan konstatera är att det finns grupperingar som är mycket duktiga på att använda de här specialställena, communities, för att marknadsföra sina politiska idéer. Och det är marginalgrupperna. Bland annat har ju SD en uppenbarligen genomarbetad taktik för att synas på såna communities. Och facket och arbetarrörelsen håller på att missa det här.

Men på Facebook, som enbart syftar till att vara en social miljö, gick det alltså bra. Det är dessutom intressant att se folk som ansluter till gruppen som funnit den av egen kraft - det jag funderar på just nu är när den når det vi kan kalla brytpunkten, dvs när den börjar snurra helt av egen kraft. Börjar man snoka visar det sig ju raskt att det finns gott om tilltalande grupper även på Facebook. Man ska inte heller glömma bort andra likartade communities, t ex Lunarstorm eller Playahead. Vill man leta fler stora svenska forum kan man kika t ex här, så får man en aning om vad jag menar med specialforum.

Just på Facebook har det startats oerhört starka manifestativa grupper - Bevara Oss Från gatuvåldet har över 115,000 medlemmar, och en grupp som heter I bet I can find 1,000,000 people who dislike George Bush, som faktiskt har över en miljon medlemmar....
Det vore väl något för oss som gillar kollektivavtal.



Jag är mycket medveten om att det här kräver att man registrerar sig för att kunna ta del, och det valet är naturligtvis fritt, men idag är det fler svenskar som deltar i såna forum än som idrottar regelbundet - och då måste vi vara där! Ett tips bara - läs noga vad registreringen innebär och fundera en stund om du vill att de ska få tillgång till din adressbok; det går utmärkt att regga sig ändå!

Manifestation på Sergels Torg 2008-03-17

Det var ju inte direkt i den härliga vårsolens glans, men det blev en bra dag till sist!!!
Vi var rätt många som kom dit för att visa vårt stöd för kollektivavtalen. Inte blev det mindre för att vi på morgonen fick veta att på flera av de stora byggföretagen utgick det ett påbud - precis som i GT! - om att även frånvaro del av dag skulle betraktas som hel dags frånvaro, för att kompensera för ett tänkt produktionsbortfall! Har ni hört på maken????
Naturligtvis var det en och annan som drog öronen åt sig, trots att vi sa att de inte kan göra så, men det var också rätt många som blev heligt förbannade på arbetsgivarnas attityd, och faktiskt följde med till stan. Jag kom dit lite tidigare än jag trodde med T-banan och då såg det inte mycket ut för världen. Lite varselkläder, funktionärer. Och man skämtade lite om att man fick hoppas att det fanns kollektivavtal hos de som hade bakat bullarna....

Men sen började de trampa dit. Och det är rätt mäktigt att se hundratals killar i likartade jobbkläder som går målmedvetet. Från de stora byggena i City var det mycket god uppslutning, men de kom även långt ifrån.
Mötet började traditionsenligt med mingel och kaffe. Man träffar kompisar, gamla arbetskompisar, lag från andra ställen - det är rätt gemytligt. Vädret var rätt hyfsat till och med.
De som inte kunde komma dit satt på åskådarplats. Ställningsbyggare från Hyrex.
Och sen kom det ännu fler - gult och orange är populära färger. Mest poppis är dock smutsigt som en kille sa... NCC. JM, Skanska, PEAB, Veidekke -men också skuttar och UE.

Uppvräningen sköttes av Ronny Eriksson, vilket får sägas vara ett lyckokast. Han är rolig och vågar ta ställning. Det var många som flinade åt hans monolog om hur allt var till salu, utom organ för de skulle man donera...
Och sen vällde de in - från alla möjliga fackförbund, både tjänstemän och en del egna företagare. Två små tjänstemän från Rosenbad med M-märken hade oturen att ivrigt diskuterande med varandra hamna mitt i smeten, och kände sig förmodligen en aning malplacerade, för de försvann som råttor mot Stadsteatern. Det gav upphov till en del grovkorniga kommentarer, och ännu fler skratt
Ingen räknade väl men nånstans mellan 2500-3000 pers var det nog, vilket är lysande. Många fick ju offra ett par hundra spänn för att först lyssna på Mona Sahlin
Och då fanns det inte mycket plats kvar på Sergels Torg
Och sedan Wanja Lundby-Wedin.
Både Wanja och Mona förökte gjuta lite olja på vågorna när det gäller vår oro för den svenska modellen, men det var nog tveksamt om de lyckades. Vi är mer oroliga än de kan kan ana, och det behövs fler aktioner för att stärka kollektivavtalets ställning.

Och sen blir det premiär - tadaaaa!!! - för videoklipp på Utsikt Från Ett Tak!

Videoklipp fr Kommunalarbetaren