Kollektivavtalets dag!!

Idag är det kollektivavtalets dag - något som tidigare år samlat en massa folk. Så icke i år. I Stockholm är en av orsakerna att Byggettan inte orkar vara motorn i det hela. Visst har det varit häftigt att se flera tusen byggnadsarbetare i arbetskläder samlas på Sergels torg för att visa hur viktigt vi tycker det är med kollektivavtal. Men varje år har vi frågat oss var de andra har varit?
På något sätt belyser det vad vi står framför. De traditionella metoderna är på väg bort, folk väljer sommarstället framför Första Maj, och det blir allt svårare att få medlemmar att ta uppdrag - men samtidigt tycker jag att man helt plötsligt diskuterar politik vid fikaborden igen. Och då finns det hopp.
Det är alltid tystnaden som är vår värsta fiende.

Annars är det också Irlands nationaldag - vilket fått delar av umgängeskretsen att få spader; de ska klä sig i grönt och vackla omkring på stan. Själv har jag ett ansträngt förhållande till irländare - de är katoliker, irländska författare skriver trista skrönor som alltid innefattar minst en originell gammal farfar som borde ha låsts in för länge sen (något de för all del delar med judiska författare), och de dricker äcklig öl.
Men ni som firar det kan ju alltid skänka en tanke åt personalen på puben där ni är - har de kollektivavtal, får de pension, är de försäkrade? Det är värt nån krona i varje fall den 17de mars...

Postat från min iPhone

2 kommentarer:

Många arbetare kanske har haft det så pass bra de senaste 10 åren att de skiter i att engagera sig?

Fast skall man inte kunna förvänta sig solidaritet mot andra som har det sämre från de som själva fått det bättre? Det kanske är så illa.

 

Jag tror att facken har varit för dåliga på att diskutera politik och fackliga frågor som rör människorna ute på arbetsplatserna.
De vardagliga samtalen med medlemmar verkar ha försvunnit. Och att kunna berätta om det fackliga arbetet.
Medlemmar tror att det handlar om att få egna förmåner för det är det de hör men de känner oftast inte till kampen om att behålla de förmåner som har förhandlats fram eller att arbetsgivaren vill ta bort övertidsersättningar i de centrala förhandlingarna.
Medlemmarna vet tex inte om hur dyr en avtalsrörelse är.
Frågar man på sin arbetsplats om icke medlemmarna är beredda på att avstå från tex övertidsersättningen eller semesterersättningen för de har inte varit med och betalat för de förhandlingarna så brukar det bli en intressant diskussion där vi medlemmar har "rätten" på vår sida.

Så tillbaka med de jordnära samtalen och bort med fackliga företrädare som diskuterar utifrån sin paraplysyn så lär nog förbunden få tillbaka sina medlemmar.
Gydvan