Mona och den omvända Juholteffekten

kl. måndag, mars 14, 2011
Ett av genierna jag måste äta lunch med glodde på nät-Aftonbladet och konstaterade att det tydligen var fler än han som skulle kunna rösta på sossarna igen "nu när det var en karl som skulle bestämma..."
Det var nära till handgemäng där kan jag säga, men efteråt funderade jag en smula. För även jag mötte under valrörelsen människor som bara ville diskutera Mona Sahlin - och faktum är att den negativa betydelsen av det knappast diskuterats alls. Vilket är ungefär samma sak som 2006, när det var tabu att prata om vilken roll Göran Perssons person spelat. För det var väl fler än jag som var tvungen att försvara herrgårdar och hemhjälp och svartbyggen med mera - men eftersom det inte dykt upp i debatten får vi väl vänta på en bok om saken, och under tiden har GP fortfarande inte fattat det utan tror att han har nån slags frisläng i allmänna tyckandet...
Det är mycket möjligt att nomineringen av Juholt gör att folk kommer trampande tillbaka. Men om det är en omvänd Juholteffekt som gör att de kommer tillbaka för att han är karl vet jag inte om jag ska skratta eller gråta...


Postat från min iPhone


Etiketter: , , , , , , , , ,

8 kommentarer:

Christer Carlsson
1:29 em

Om promenerandet tillbaka hänger ihop med könet på partiledaren har vi all anledning att gråta.

Jag var mer positiv till Mona än många i min omgivning, det hänger bland annat ihop med min inställning till jämnställdhet och HBT frågor bland annat. Det uppvägde till viss del Monas bristande fackliga förtroende för mig personligen.

Dock vill jag göra alldeles klart att invändningarna och det låga förtroendet i ett bredare fackligt perspektiv hade sakliga skäl och inte var ett yttrande för att hon var kvinnlig partiledare. Processen kring Lissabonfördraget är ett sakligt exempel.

Jag hävdar med en dåres envishet att det är mycket svårt att verka som partiledare för S om man inte har ett fackligt stöd. Vi som bedriver valrörelse på arbetsplatser vet om detta. Det var många sorgliga och svåra samtal i senaste valet.

 
Ante
5:57 em

Det är inte könet det är personen. När Mona var på TV orkade jag inte lyssna utan bytte kanal. När Wetterstrand var med lyssnade jag. Östros har jag också svårt att lyssna på men Juholt är ett fynd. Men det kömmer att krävas en bra politik också. Framförallt måste (s) ha en politik som ger en låg jämviktsarbetslöshet.

 
Anonym
7:19 em

Michael Arvidsson:
Jag är/var tvärsom. Jag lyssnade alltid på det Mona hade att säga just därför att jag uppfattar henne som en av få politiker som man förstår och kan ta in va hon säger. På den måten är hon i likhet med Gudrun Schyman för min del. Hennes engagemang för HBTQ frågor och mot främlingsfientlighet och hon är troligen den politiker som med största allvar sökt strida emot alla fördomar och eftersträvat alla människors lika värde.

Jag tror dock att en stor del av hennes belackares grund ligger i hennes kön och jag tycker det är otroligt sorgligt att hon blev avsatt och jagad av fåtalet egna medlemmar...så ser jag det. Facket är inte mer än det uttrycker och med det menar jag att facket också i sig inte utvecklat sig i klang med den värld man verkar i. Men jag kan ha fel..men tills jag är motbevisad så är det så jag ser det. Junholt vet jag ingenting om förutom att han är en av de män som avsatte Mona...jag ser med stor spänning fram emot förändringarna och utvecklandet av vår politik.

 
Anonym
7:11 fm

Jag är bra mycket längre till vänster än den rödaste sosse och stolt feminist.

Att folk välkomnar Juholt har nog mindre med det faktum att han är en man att göra. Att han är socialdemokrat, till skillnad från Mona, som mest framstod som en moderat i gråsossekläder, mer intresserad av läppglnsets nyans än politik. Att Juholt får fram mer än 8 ord i minuten är naturligtvis även det till hans fördel.

Har många vänner bland sosseväljare. Ingen, INGEN, gillade Mona Sahlin.

 
Anonym
11:39 em

Citerar anonym.

"Att folk välkomnar Juholt har nog mindre med det faktum att han är en man att göra. Att han är socialdemokrat, till skillnad från Mona, som mest framstod som en moderat i gråsossekläder"

Jag har längtat länge efter en socialdemokrat och inte en som försökte fria till medelklassen med vaga efterapningar av Reinfelds retorik och politik.
Att borgarna stulit alla våra värdegrundande begrepp: solidaritet, arbete åt alla, demokrati, empati, vi tänker på de som har det sämst osv bevisar väl att folket längtar efter just det och på riktigt, inte på borgarnas shimära och statistikkåta sätt.
Jag hoppas (utan att veta) att Juholt i spetsen för rörelsen kan ta tillbaka våra värdegrundande begrepp där de hör hemma: Hos socialdemokratin!
Att han är man har ingen som helst betydelse. Mona var helt enkelt för svag som ledare.
Ser fram emot att höra och se vad det månne bliva av detta. Hoppet är ju det som sist överger en.

Helena Börjesdooter

 
Marcus , Likvid Vänster
1:37 fm

Helena : Jag är osäker på om Jag ser Mona som en "svag ledare", kan det inte ha varit så att hon faktiskt vart väldigt uthängd och bespottad av borgerlig press under flera års tid och att det faktiskt satte sina spår i hur vi väljare till slut valde att betrakta henne ?

Jag är ytterst osäker och måste medge att Juholt känns rock-solid jämfört med Mona, men jag tvivlar trots allt på att hon var så oduglig som hon ofta framställs som.

 
Bo Widegren
11:31 fm

Hej Calle, va bra att du tog upp det som också jag funderat på. Jag gillade precis som Michael här ovanför Mona och tyckte att det var spännande att lyssna till henne. Men jag läste Möjligheternas land och tyckte nog att den var litet ideologiskt tunn. Också jag försvarade henne i valrörelsen när jag mötte detta med "att jag kan inte rösta på er så länga ni har Mona". Jag tolkade inte detta som genusfördomar eftersom samma person kunde tillägga "ni får värva Wtterstrand". Visst finns genusspåret men huvudspåret är något annat - vad vet jag inte. På något sätt retade sig folk på Mona.

Sedan till en annan sak: Monas avskedstal. Jag blev så ledsen ja nästan förstummad. Dels var ju hela föreställningen sorglig och talade mest om en sak "jag var ensam där i ledningen". Dels ock förändrades tyvärr hela min syn på Mona politiskt. Hon talade om att hon haft en annan uppfattning än den hon "tvingats" tala om och den var placerad alldeles för långt till höger för att passa mig. Nej , jag har fortfarande svårt att ta in detta och känner mig alldeles vill när någon, som du Calle, tar upp Monas roll.

 
Anonym
11:42 fm

Jag tror inte att Mona var en svag ledare men hon hade drevet inom rörelsen emot sig och även Timbro-gänget och den borgerliga median jagade henne + att hon hade en del i bagaget.
Sahlin tog över efter en stark ledare och det är aldrig lätt att ta över en grupp i upplösning.
Sahlin fick kämpa på många fronter och med tanke på utgångsläget så gjorde hon ett förbaskat bra jobb i valrörelsen.

Nu tror jag inte att Sahlin var rätt ledare för S men jag lägger ansvaret på de som lyfte fram henne och ville ha henne som ledare för dessa konsekvenser kunde man läsa av redan innan Sahlin blev partiledare.
Gydvan

 

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)