Det kan inte ha undgått någon att det byggs på tok för lite bostäder i Sverige. I avsaknad av en egen bostadspolitik lyckades det egna partiet inget vidare med att öka takten, och nuvarande regering - eller vad man ska kalla dem, för regerar gör de inte - har slagit av på takten ytterligare.
Till skillnad från andra produkter - som en del envisas med att kalla ett eget boende - sjunker inte efterfrågan på egen lya i dåliga tider. Framförallt unga människor vill hemifrån. och det vill de alldeles oavsett ekonomisk konjunktur eller inte. Vi är rätt många som påbörjat vår bostadskarriär i andra hand (eller tredje eller fjärde eller femte) och haft det nödvändigaste i ett par pappkassar. Sedan har det torftiga bohaget - i mitt fall en TV som funkade när man slog på den, och en mycket väl begagnad stereo + skivor därtill - fraktats runt Stor-Stockholm i den Volvo 245:a som en stackars kamrat köpte billigt. Stackars, därför att han därefter konstant nyttjades och utnyttjades för olika panikflyttningar.
Och själv nyttjades man ju som flyttkarl under alldeles för många helger. Stor och stark har man kånkat boklådor och köksbord upp och ner för trappor. För att inte tala om pianospelande och pianoägande systrar. men det är en annan historia
Att få bo på egen hand är en viktig del för att bli vuxen. Allt från att göra fel i tvättstugan på egen hand - kom igen, alla killar (och säkert rätt många tjejer också) - har haft ljusblå eller rosa underkläder, till att upptäcka att glödlampor och toapapper inte materialiseras från ingenstans och placerar sig i rätt skåp.
Eller att det var hemskt vad mycket månad det var kvar av lönen - man såg plötsligt att det fanns ett samband mellan lååååånga telefonsamtal och en obegripligt hög teleräkning. Eller att det var märkligt så griniga de blev hos hyresvärden, när de fick vänta en vecka (eller två) på hyran - kom igen, ni får ju betalt, ni vet ju det.... Liksom.
Du som läser det här får jättegärna berätta andra minnen från de där åren - med fester och inhysingar...
Men villkoret för att man ska få göra den där spännande resan är ju att man kan börja nånstans. Och nu är det svårare. Det finns liksom inte nånstans att börja - hyresrätterna säljs ut i attraktiva områden, och det som byggs är överjävligt dyrt. Framförallt räknar geniet Odell tillsammans med t ex Joakim Larsson, "nytänkare" på bostadssidan, iskallt med att alla har föräldrar som kan ställa upp för inköp av bostadsrätt.
Och dom som inte har det kan trilla ner i ett hål, nånstans.
Istället för att få en rörligare bostadsmarknad har vi fått en stelare, där de som har mest pengar sätter villkoren. Man har nämligen glömt en massa saker när man tycker att marknaden ska reglera sig själv. Och det är INTE bostadspolitik att sälja ut allmännyttan.
Men framförallt måste man ju börja bygga. Inte bara för att hålla mig och mina kompisar med jobb, vilket vore rätt bra därför att vi drar med oss en massa andra bra saker när vi bygger, utan för att undvika en enorm bostadskris i storstadsområdena.
Min prinsessa hör ju till en gigantisk ungdomskull som nu börjar leta sig ut på bostadsmarknaden, och det som finns att erbjuda är en droppe i Atlanten. Inte nog med att det förlänger tiden innan de kan räknas som vuxna - det kommer driva deras föräldrar till vansinne också.
Av tradition har Arbete och Bostad varit honnörsord för socialdemokratin. Det är dags att damma av Bostad igen. Om det behövs subventioner för att bygga hyresrätter så får vi se till att sånt skapas. Om det behövs statliga åtgärder för att få snåla kommunalpolitiker att tillåta byggande så får det också ordnas. Om man måste sparka byggföretagen i arslet för att de ska sluta nischa sig i exakt samma segment - dvs dyra bostadsrätter för en liten klick människor - så får vi väl sparka.
Men vi kan inte bara sitta stilla och titta på. Jag vill att Arvtagerskan ska kunna flytta hemifrån, och få bli vuxen på egen hand. Därför är den avvecklade bostadspolitiken inte bara en fråga för de unga.
Andra om bostadsbristen
Peter Andersson, Löwdin i Bromma, Käringen mot strömmen. Foto-Lasse
Fotot föreställer flyttkillar i Gävle
7 kommentarer:
Calle
Ett av mina bättre flyttminnen:
En kompis flyttade från något tredjehandsboende, för varje flytt hade han färre grejer men han hade till slut köpt sig en lägenhet på Reimersholme. Vi var tre grabbar som tog hans säng, lastade alla kläder ovanpå den och kånkade iväg med det som var hans samlade bohag. Han själv bar stereon.
När vi till slut var framme såg vi att någon ställt en container utanför porten till hans nya, första egna hem.
"Bra, då kan han slänga de få kartonger som kläderna låg förpackade i"
Vi lämnade honom i hans tomma lägenhet och skulle träffas senare på stan under kvällen för att fira. Han dök aldrig upp.
Varför? Det visade sig att han började sin vistelse i huset med att presentera sig för grannarna. Den första han fick tag i frågade han om det gick för sig att slänga nämnda kartonger i containern. Det gick för sig, det var innehavaren av containern han pratade med.
Han frågade då varför dom hyrt denna. Han fick till svar följande:
"Jag och min fru köpte nya möbler till vårt vardagsrum för tre år sedan. Vi har aldrig riktigt trivts med dom så idag kommer det nya och vi ska slänga de gamla"
På så sätt fick min kompis i praktiken ett helt hem. Samma dag. Containern kom aldrig att innehålla något annat än hans kartonger....
Den enes skräp, den andres skatt
mvh
Johan
Man vill ju inte bara ha kommunala bostadsbolag och då måste man väl göra det mer lönsamt att bygga hyresrätter, dvs sätt fria hyror på nya hyresrätter. Det är fria priser på mat och det funkar bra.
Jag skulle gärna vilja se en laglig handel av hyresrätter också. Så att folk släpper sin hyresrätt och att det inte står så många tomma hyresrätter. Eller hyresrätter som hyrs ut i 2:a hand.
Vad du skriver bra!
Vi kan börja med en lag om kommunal bostadsförmedling.
Men det lyckades ju inte S genomföra själva.
Har jag rätt?
Klart att det skulle vara bra. Och om S inte genomförde det förra gången får vi ta itu med det igen
Och tack Eva!!
Väl rutet, broder!
Vi fick reda på för någon månad sedan att vår hyra skulle gå upp till runt 13.000 för vår tvåa om de inför fri hyressättning eller marknadshyror - och detta var då borgerliga beräkningar, innan vissa kommentatorer börjar bräka om att det är skrämselpropaganda från HGF. Visst kan jag acceptera att läget som vi har är bra, men jag vet inte om det är värt två fyror i Örebro. Då får man väl flytta, säger vissa som hör detta.
Frågan då är - precis som du påpekar - var ska man flytta? I Stockholms stad vill ju alla bo, men det finns styrande krafter som inte alls vill ha folk som bor här. Det är fascinerande.
Mitt favorit-flyttminne är faktiskt följande:
Dagen efter valet 2006 kom det ett brev till oss där det stod "Äntligen har Alliansen segrat och vi kommer kunna köpa loss våra hyresrätter. Om du är intresserad, fyll i talongen och lägg den i den här brevlådan!"
Den ambitiöse hyresgästen bodde i samma hus som oss, i en tvåa i ungefär samma storlek som vi har och hade ett barn på väg. Det krävdes inte många sekunders funderande på varför han ville köpa sin lägenhet. Men han fick aldrig ihop tillräckligt många intressenter. Efter att barnet fötts flyttade han och hans sambo rätt omgående, jag förmodar att de hittade pengar till sin större lägenhet på något annat sätt...
Kanske något skadeglatt. :D
Skicka en kommentar