Tillbaka till femtiotalet med fru Bildt

Ibland håller man masken men ibland lyckas det inget vidare. En av moderaternas toppkandidater - Anna Maria Corazza Bildt, som av nån märklig anledning pryder massor med moderata valaffischer, uttrycker en syn på man och kvinna som får det att rysa i mig.
"Det bästa är att Sverige är ett utvecklat, fritt och jämlikt land där kvinnor har samma möjligheter som män i arbetslivet. Det sämsta är att jämlikheten har drivits för långt. Det är emot naturen och det slår mot kvinnorna som ska sköta både arbete och hem. Dessutom tar det bort charmen i förhållandet mellan man och kvinna”
Nu var det där ganska länge sen, redan 2001, men i vilken valrörelse låter vi folk komma undan med gamla synder? Och ingen ska ju påstå att damen verkar ha förändrat sig speciellt mycket, mer än att hon kanske är lite mer slipad nu.

Jag ryser både av rädsla, men också lite för att det tydligen finns plats för sånt här hos moderaterna. Anna Maria Corazza Bildt driver en personvalskampanj, och är uppenbarligen rätt framgångsrik - för hon får minsann mycket plats. Bland annat kan vi konstatera att hennes ansikte pryder kuvertet med moderata valsedlar - vad tycker de sju som står före henne om den saken? Är det för att hon är gift med utrikesministern som hon klarar sig från kritik för sina rött saftiga klavertramp?
För det känns ju inte som nån riktig omvändelse när hon försöker ursäkta sin underskrift av Bevara Äktenskapet med att: Jag gjorde det som privatperson och på grund av min tro. Nu finns det en lag, nu har situationen förändrats. Och nu är jag politiker och för mig är det självklart att följa partiets linje vad det gäller familjepolitiken.
Såpass.

Nå, det är deras problem, men det kan ju också bli allas vårt problem, för det säger en del om vilka de tycker är lämpliga representanter i Europaparlamentet. Det som är ljusblått, ett Nytt Arbetarparti, här hemma i Sverige blir snabbt klassiskt mörkblått i Bryssel.
Man kan ju fundera på hur hon tänker ställa sig i andra frågor i Bryssel. Moderaterna har inte direkt varit aktiva i arbetet för jämställdhet och tolerans. RFSU har kartlagt hur olika partierna ställer sig när det gäller det arbetet, och resultatet är lika illa där som när det gäller annat. I bästa fall passiva, i värsta fall emot. RFSU skriver:

Den som tycker att det är viktigt att EU-parlamentarikerna driver frågor om tillgång till säkra aborter, hbt-rättigheter och andra sexuella rättigheter ska inte rösta på kristdemokraterna Tuve Skånberg, Sofia Modigh och Gudrun Brundegård eller moderaternas Birgitta Lindberg och Gunnar Hökmark, centerns Johan Örjes eller folkpartisten Anders Ekberg. Vad Marit Paulsen (FP) vill är oklart, hon har bara svarat på en bråkdel av RFSU:s frågor.

I min värld, en tolerant solidarisk värld, är såna frågor också viktiga. Inte bara för den enskilde personen, utan för att de som är emot lika rättigheter för t ex HBT-personer, nästan alltid är emot lika rättigheter för andra grupper. Konservatism i sin prydno liksom. Och man ska ha klart för sig att den sortens konservativa - en rätt utdöd sort i Sverige tack och lov - frodas i Bryssel.

Alexandra Einerstam låter idag Evin Cetin gästblogga om varför man ska rösta rött i EU-valet. En text som andas respekt och hoppfullhet för människan, för solidariteten. För ett Europa där alla människor ska ha plats

Respekten för människan faller platt, när man som en del av borgarna i ena sekunden talar sig varm för individens integritet, men i nästa inte vill ge samma människor fulla rättigheter att vara kära, skaffa barn eller leva ihop. Bara för att de råkar vara av samma kön.
Anna Maria Corazza Bildt har åsikter om sånt här. Åsikter från femtiotalet. De hör inte hemma i parlamentet. De hör inte hemma nånstans. Men även om hon inte kommer dit så finns det redan på tok för många av hennes sort där. Se till att de blir färre.