En egen liten stuga med vita knutar...

Jag funderar på hur mycket medelklass jag har blivit. I mitt umgänge jobbar man idag halvdag, åker till ett mat-tempel och brottas med andra desperata helgfirare och köper på sig föda för en summa som motsvarar bruttonationalprodukten för ett land i Afrika, och därefter sätter man sig i bilkö till det ägandes landstället. Landet. Stugan.
Midsommar är en sån helg helt enkelt. Vi lever ju för våra traditioner,trots att de urvattnas allt mer. Själv är jag lite deppig över att kunnigt folk tagit ifrån mig föreställningen att midsommarstången skulle vara en fruktbarhetssymbol som man idag ska grodhoppa runt. Tack för att mina barn vuxit upp, och jag slipper detta under ett par år. Jag minns med glädje när en annan bloggare, som vill vara anonym, vid ett FörstaMaj-tal ytterligt detaljerat redogjorde för just dess funktion för barnalstrande; det var stora ögon och öron i publiken den gången..

Men denna medelklassvärld förutsätter ju också rätt aningslöst att andra ska jobba. Vi behöver ha vård och kollektivtrafik och färdtjänst. Polis och brandkår. The backside of jobba med service - och det enda sättet de kan tjäna rejält med pengar på är just helgtillägg, OB och jour. Inte jobbar de för att de vill tampas med vresiga resenärer, leta reda på bortsprungna föräldrar (kom ihåg - det är aldrig barnen som kommer bort. Ungarna vet alltid var de är - det är vi vuxna som inte har koll!) eller för hundrafemtioelfte gången förklara att "Nej, det är tre för hundra om man köper just det märket. Precis som det stod i annonsen. Inte om man plockar ihop tre andra sillburkar..."

Många stannar i stan. Hemma. Njuter kanske bara av att vara lediga ett par dagar. Sover lite längre, sitter uppe lite längre. Tar en öl och sjunker ner i samma soffa som alltid. Eller ett glas vin.
Många stannar hemma för att de inte har råd att åka iväg. De kanske saknar bil. De kanske inte har nån som väldigt gärna vill ha sin sommaridyll invaderad av en skock glada barn, som raskt välter fågelbadet, halkar på bryggan, skjuter automateld med luftgeväret, eller går vilse med sin mamma i en minimal växtlighet på en ö (Jodå, det händer!!!).

Eller så hör de till de där familjerna som fruktar långhelgen. Där flera dagar ledigt innebär mer än en öl, mer än att bara sjunka ner. Där det innebär att en mörk skugga av skräck kryper in - för man vet inte vad som händer när mamma och pappa dricker. De är vanligare än man tror - det är inte alla barn eller mammor, eller pappor för den delen, som ser fram mot en midosmmarhelg i obygden, där man bara har skogsTV, och ingen täckning på den bärbara. Och då har vi inte ens tagit med den urvenska traditionen att ligga pissfull i ett dike, efter sin första tonårsfylla...
Och jag menar inte att skriva det här som nån slags brandfilt - mer för att vi kanske ska komma ihåg att vi är lyckligt lottade, alla som ska ha den där midsommarhelgen som man skriver böcker om. Man kan t o m binda kransar och samla sju-sorters-blommor, eller i varje fall flirta med grannfrun..
För de flesta av oss blir det en lång och fin helg, i väntan på den långa ledigheten. Till dess får ni alla ha en trevlig midsommar!



Bilden föreställer valfri resväg till sommarparadis. Egen erfarenhet innebär bl a att ha fyllt på kylarn med GrapeTonic. Funkade inte nåt vidare...