Pirater eller flyktingar? Eller sitta i båten?


Tycker nog man kan fundera på vad som är viktigast - att PP fick 7% av rösterna eller att nästan sextio procent inte röstade. Jag har svårt att ansluta mig till katastrofkören när det samlade röstandet fortfarande är bedrövligt lågt.

Jag vet inte ens om jag skulle vilja ha Piratpartiets röster. Är jag intresserad av att attrahera deras väljare? Sälja mina andra ideal för en väljargrupp som tydligen bara för en liten, liten stund sen skulle kunnat rösta på Sverigedemokraterna?

Finns det ens anledning att ifrågasätta vår politik utan att fundera på vad alla de som - förmodligen - kommer rösta på oss nästa riksdagsval tycker? Vi gör det både för lätt och svårt för oss om vi tittar på 2010 års riksdagsval genom EUvals-glasögonen. Lätt för att då slipper man diskutera jobbiga saker, svårt därför att valet 2010 kommer inte handla om de frågor som nu var på tapeten.

Och är det här ett ideologiskt magplask eller ett organisatoriskt? Eller båda? Varför är det så få som funderar på vilken roll den usla fackliga mobiliseringen kan ha betytt? För att inte tala om frånvaron av röstmagneter - där DN tittar rätt skelögt på resultatet. Man kanske ska börja titta idag på vilka som ska stå på listorna 2014...


Man kan ta en funderare. Det ska man nog göra. Men att slita upp ungarna ur sängarna, packa väskor med det nödvändigaste och bege sig till mormor och morfar i Kil känns som...en onödig panikreaktion bara för att det droppar ur en kran i källaren.


Läs dessutom Morsa och Livet - en alldeles vanlig ovanlig väljare.





Oh no - det kommer en eftervalsanalys också. En elak en.
Så ska vi höger? Vänster? Över kanten? Stå still? Hand i hand? Eller uppåt kanske...