Privatblogg eller propagandablogg?


Ju längre jag bloggat desto mer har jag vågat ta ut svängarna. Det har ju inte heller skadat att man fått glada tillrop på vägen - är man inte van att skriva tar det sin lilla tid innan det lossnar. Jag är tacksam för både ros och ris, kan jag säga. Förhoppningsvis lossnar det ännu mer.
Men i takt med det har också mitt bloggande förändrats. Jag upptäcker att jag vågar vara mer personlig, och av kommentarerna att döma verkar folk gilla att det inte är Nyheter Från Sovjetunionen längre. Det dyker upp en och annan ny besökare också, vilket får mig att fundera kring bloggandet.
Inte bara jag funderar - för det är tydligen så att ju mer privat man vågar vara, desto mer läsvärd verkar bloggen anses vara. Påstås det. Jag vet inte - vad jag vet är att vi som skriver om politik har en tendens att bara läsa bloggar om sånt. Och ärligt talat - det är rätt trist egentligen.
För även om nu bloggen inte hade det makalösa genomslag i Den Svenska Valrörelsen som de Obamafrälsta drömde om, betyder inte det alls att bloggandet är dött. Men det finns en värld därute där man skriver om barn, om livet, om kärlekssorg, om fritid - om allt det som politiken egentligen handlar om. Jag hittar hela tiden rader av rara, kloka, roliga bloggar, och så småningom kommer de säkert att vara fler i min bloggroll än de som ändå skriver om samma sak. Enda sättet att få vara kvar där är ju att antingen skriva jäääävligt bra, och jag är kräsen, eller för att man är annorlunda, och har något viktigt att säga. Så varför inte våga vara mer personlig?
Det är ju när vi är personliga, eller när vi vågar vara personliga, som vi är mest trovärdiga.

Ibland dyker det ju ändå upp saker som är så dumma eller bra att de förtjänar att nämnas. Som att Arbetsdomstolen - denna oberäkneliga chansmaskin - faktiskt gett Byggnads rätt i lönetvisten med Bemanningsföretagen. Även om det för en lekman verkar som att två killar som spikar på ett tak rimligen bägge är byggnadsarbetare, så tar bolagen chansen att kalla den ene för "inhyrd personal", och ger honom lägre lön än den andre på samma tak. Men nu är det slut med det. Bra där, AD!

Eller att två legohjon i en borgerlig propagandaapparat som kallas för Centrum För Rättvisa,(de undviker noga att tala om vilka de är ) nu driver en process mot Byggnads för att Byggnads återigen följt svensk lagstiftning. De skriver i Svd bland annat: När Henrik Gustavsson nu begär skadestånd i en vanlig svensk domstol får hans fall betydelse för många fler. Alla anställda och företagare i landet har skäl att hoppas på att han får rätt.

De missar i vanlig ordning hela poängen med kollektivavtal - det handlar inte om att se till att villkoren är de allra bästa. Det handlar om att sätta bottennivån. Och utan avtalet är man helt - och jag menar helt, för jag har varit där - utlämnad åt arbetsgivarens godtycke. Det hade inte kostat denne arbetsgivare extra att ha kollektivavtal, men däremot hade grabbarna kunnat lita på att han inte skulle hitta på konstigheter. Vilket han gjorde. Läs Ingemar här!
I själva verket ingår naturligtvis det här i en strategi, där de tysta männen i arbetsgivarföreningen sätter ut skyttarna för att skaka om facket. De tycker att de har rätt till det, och vad den ljusblå statsministern hittar på bryr de sig öga om. De har satsat en ohygglig massa pengar på den här borgerliga regeringen och man kräver avkastning på kapitalet. Och om detta kommer jag fortsätta skriva, personligt eller inte


Bilden - klassisk sovjetisk propaganda. För övrigt är den sortens affischer en ny lukrativ affärsidé.

5 kommentarer:

Din blogg har alltid varit överraskande och intressant, men du har säkert rätt i det att en mer personlig blogg vinner fler läsare. Det har ju inte med om en mer eller mindre politisk blogg att göra, utan huruvida (vilket ord!)det du skriver kommer från en reflekion över verkligheten som vi känner den eller är destillerat ur en bok.

 

Jag kan bara hålla med. Jobbar själv med politik hela dagarna och är oerhört intresserad av det ämnet. Men. Jag har ett liv utanför jobbet också, med barn, vänner, äventyr och eskapader. Och jag vill skriva om både och precis som du gör. Så vi fortsätter väl så? :-D

 

Jag tycker som många andra att din blogg är intressant att läsa - ibland. Dock kan jag uppfatta dig som ett asshole som - när du påstår att fackligt löneförhandlingsarbete i den privata sektorn tyder på att män är bättre på detta än kvinnor. Kvinnor arbetar ofta i den offentliga sektorn och har inom vård, skola och omsorg ansvar för människor till skillnad från sopor och kan därför inte agera som män. Därtill kommer att män är normen vilket gör att män positivt särbehandlas i löneförhandlingar. Till detta kan bara läggas att män äger större delens av jordens tillgångar.
Läs gärna på!

 

Självfallet är de bloggar, politiska eller andra, som har en peronlig ton mycket mer lockande för läsarna - tro en gammal redaktör! Just det faktum att du skriver med ledning av ditt eget hjärta och din egen hjärna är skälet till att jag har en permanent länk till din blogg.

 

"däremot hade grabbarna kunnat lita på att han inte skulle hitta på konstigheter. Vilket han gjorde."

Vilka konstigheter har nu arbetsgivaren hittat på? Länken gav ingen info vilket var förvag förvånande...