Ut ur bloggstugorna nu! Om en icke-Obamafierad debatt...

Att blogga om samhälle och politik är som att sitta i en liten kolonistuga och vänta på att få besök. Det tittar in nån emellanåt, oftast åsiktsfränder, och säger hej. Man har ett artigt litet meningsutbyte men skiljs åt som vänner - kanske inte som de bästa vänner, men man behöver inte bli arg.
Nå, det finns en debattvärld där ute som inte ser ut så, och i den befinner jag mig allt oftare. Det betyder att det blir lite längre mellan inläggen på bloggen, men man måste ju prioritera. Jag har mellan hundrafemtio och tvåhundra besökare om dan här, vilket vida överskrider mina förväntningar.
I den andra internetvärlden, på olika forum, kan min åsikt ses av kanske 10 000 olika människor på en vecka, eller ännu mer. Och inte bara min naturligtvis, utan alldeles väldigt ofta är jag rätt solo med min åsikt, och har en kompakt vall av högerdebattörer mot mig. Nu störs jag inte så mycket av det (eftersom jag vet att jag har rätt) utan jag vet att min åsikt delas av långt fler än de som skriver i just den tråden.
För deras skull är det viktigt att tala.
Vi är inte USA. Jag tycker det känns ansträngt och skrämmande att så många tror att man via nån slags kopiering skulle kunna nå samma framgång här i Sverige med det obamaianska receptet för väljarkommunikation. Ursäkta, vi är inte USA. Vi har en partiorganisation som inte ens existerar där, vi har väljare som är långt mer trogna än de amerikanska, och dessutom behöver vi inte fler konstiga mojänger att koppla på. Ibland kan jag tro att folk i partitoppen är galna - det har redan skrivits långt fler förnumstiga analyser av hur Obama vann det amerikanska valet än om hur vänstern förlorade det svenska.
Vi har redan en beredd spelplan i form av olika internetforum - nej, jag tänker inte lista dem - och väldigt många av dem har en sektion där man får diskutera allt mellan himmel och jord, och gör det också. Och mitt i denna saliga blandning dyker politik alltsomoftast upp. Här debatterar man glatt, ofta okunnigt, ofta initierat, ofta oförskämt men också ofta mycket slipat.
Och vi finns inte där.
Man kan sitta i sin stuga och vänta på besök, eller så kan man ge sig ut på torget, ta ordet och börja berätta vad vi tycker. Och det går alldeles utmärkt utan konstiga mojänger.
Det finns en sorts snobbism inom arbetarrörelsen inför det här.
Det anses lite icke-stiligt att ta en debatt på Passagen, eller på Aftonbladet eller nån annanstans. Och detta trots att det är där debatterna förs.
Nej, vi kommer inte att vinna nåt val med Twitter. Men vi kommer att förlora val på forumen, och sen spelar det ingen roll om vi är bäst på att blogga eller har vackrast YouTubekanal. Vi måste vara där väljarna är. Vi måste ta de debatter som de vill ta, och vi kan inte göra det om vi fortsätter låsa in oss i våra bloggar.



Bilden illustrerar hur väldigt många tycks tro att internetdebatt går till. Och visst är det så, men det blir inte alls bättre av att vi lämnar spelplanen fri för de som har fel