Eftersom jag tillbringat åratal - jo, det blir faktiskt det när jag uppskattar tidsåtgången - i olika mer eller mindre sunkiga källarutrymmen, sysselsatt med att lyfta mer eller mindre tunga vikter, har man ju sett den här komma-i-form-hysterin tidigare. Det brukar välla in folk på gymet strax efter nyår, när folk både ska uppfylla nyårslöften - avgivna i hastigt mod? - eller bara har ångest efter helgens överätande. Eller båda.
Tidningarna kommer att fyllas med olika glada tips om hur man ska kunna minska fettvalken, och en massa förståsigpåare, som nästan aldrig själva varit vare sig överviktiga eller otränade, ska berätta hur man gör. Och kring detta har det vuxit fram en industri, som växer så det knakar, och hyfsat okontrollerat också. Kollektivavtal nån? Löner? Arbetsvillkor? Etik? Och då har vi inte ens snuddat vid fenomenet som kassa-ko för pressen
Det finns naturligtvis ett antal myter kring styrketräning som lever kvar, trots att det under många år funnits korrekt information att få tag i, både när det gäller kosten och motionen. Istället för att fortsätta vara ironisk mot folk som faktiskt både vill och bör göra något åt sitt leverne tänkte jag ge några råd i all välmening.
Strunta i vad andra tycker. Tvärtom mot vad man kan tro så finns det fortfarande rätt många som på ren pin kiv envisas med att anse att en fet kropp är en frisk kropp. Det är den inte. Lika lite som det är nyttigt att röka så år det nyttigt att vara fet. Fortfarande är det alldeles för många som dör av vällevnadssjukdomar, och detta helt i onödan. För att inte tala om diabetes och annat.
Men det betyder inte heller att idealet måste vara en muskelbyggare. Det finns fortfarande så väldigt många som påstår att de har så lätt att bygga muskler. Särskilt kvinnor. Såpass. Då kan man ju fråga varför dessa som har så lätt att bygga muskler inte finns på våra gym? För där svär tjejerna precis lika ofta som killarna över att det inte händer något.
Folk som aldrig tränat eller ansträngt sig blir totalt överraskade av att ta i med belastning. Muskeln spänns och det skapas något som kallas tonus. Det är samma sak som på bebisar, men det känns totalt annorlunda på en vuxen människa. Muskeln blodfylls och man får en annan spänst, vilket för det otränade ögat kan se ut som att muskeln faktiskt vuxit. På ett träningspass!!! Och då blir man rädd för att se ut som Arnold till sommaren och så börjar man inte ens..
Sen har alla hört att det skulle vara farligt att lyfta tungt. Särskilt unga personer ska inte göra det för de kan både stanna i växten och drabbas av andra skador. Och så är det inte. I själva verket är styrketräning extremt skadebefriat, och i synnerhet om man jämför det med handikapporganisationernas medlemsvärvare inom ishockey och fotboll, innebandy eller handboll, eller i stort sett alla andra lagidrotter. Men det är en myt jag kan förstå; den har upprätthållits även av läkare genom åren. Och vem kan säga mot en läkare? Numera vet vi bättre, vilket ni kan läsa mer om här...
Styrketräning passar inte alla men de flesta. Fast jag hävdar ju att man måste tycka att saker ska vara kul för att det ska ge resultat. Skulle bara tvång och ointresse räcka hade kaserngårdsexcersisen i lumpen räckt. Och det är inte alla som tycker det är kul. Det beror inte på att de är lata, för precis samma människor kan tycka det är jättekul att ta livet av sig i en motionsspår. Vilket då inte jag gör...
I vuxen ålder ska man inte heller tro att det räcker med att gå till gymet och köra tio set bänkpress - den ultimata styrkemätaren bland folk som inte tränar (de som tränar mycket har andra mätverktyg). Man måste nog bita ihop och inse att det där man stoppar i sig också spelar roll. I synnerhet när man passerat 25 och backen nerför har börjat (jo, för det är så - det finns ingen "vuxen"-platå där man ligger ett par år. Under puberteten ökar alla nivåer i kroppen och sen vänder det direkt neråt igen...)
Jag tycker det är roligare att instruera tjejer än killar. Tjejer har i varje fall nån slags förhållande till sin kropp, även om det alltsomoftast kanske inte är helt sunt, och är nyfikna på ett helt annat sätt. Killar vill träna bänkpress, trots att det ärligt talat är en kass övning för det kroppsliga välbefinnandet.
Och eftersom jag är snäll och politiskt korrekt idag så. visst, det är synd att unga kvinnor idag - och inte bara unga tjejer utan även äldre tjejer - lider under ett medialt tryck som inte är hälsosamt, som hetsar och är destruktivt. Det gäller även unga män, där anorexi och bulimi är ett växande problem. Och att det saknas positiva förebilder, och att vi måste kämpa för kroppsbehåring och svett och mot smink...
Jag håller med om allt detta - PK, remember - men det minskar inte kraften i följande mening: Folk är för ofta osunt feta!!
Alltsomoftast måste man också förklara att styrketräning inte är raketforskning. Herregud, det har funnits generationer av glada unga män som lärt varandra och gjort det mesta fel, men ändå överlevt. En instruktör ska framförallt kunna förmedla glädje och inlevelse - istället för att förlora sig i andningsteknik och annat. Sånt löser sig.
Som jag skrev på annan plats - herregud vad jag trasslat till det för folk genom åren. Man skulle detaljstyra och vara profet och Gud och allt vad det var. Istället för att bara se till att folk kom igång och hade kul (och träningsvärk..men det går över).
jag brukar säga att även rent dfelaktig träning kan ge fantastiska resultat om det bara utförs tillräckligt vildsint och under tillräckligt lång tid, men det är ju också att slösa med tiden. Därför är det bra att ta konatkt med nån som kan hjälpa till.
På våra vanligaste träningsfabriker odlar man naturligtvis myterna om träningens farlighet, och det skulle vara jättetrevligt om något så viktigt som välbefinnande kunde lösas på annat sätt än att det måste kosta massor med pengar (ja, det är alldeles för dyrt på SATS och World Class och allt vad det heter - det är inte värt de pengarna). Men just friskvården kommer att bli en klassfråga i framtiden - där den som är fattig och utsliten kommer att vara hänvisad till en sämre tillvaro än den som oftast har mindre ont och mer pengar. Se där en valfråga för facket!!!
End of del 1. Kommer mera men den som är intresserad kan gärna titta in till Kolozzeum, ett forum för tränande...
Bild från Orange County Register
4 kommentarer:
Håller fullkomligt med om det börjar bli allt för många feta människor i detta land, framförallt väldigt unga människor (och JA, jag har MASSOR med fördomar om feta människor). Att röra på sig är oerhört viktigt både fysiskt och psykiskt. Jag tror dessutom att det är viktigt att man lär sig det redan som liten. Ett stort problem med detta är att spontanidrottandet bland unga idag är i det närmaste obefintligt. Idag måste du vara med i någon idrottsklubb för att träna. Man måste också innan 11-års ålder ha hittat just den sport man själv gillar, vilket inte alltid är så självklart. Har man inte lyckats med det är det kört – man är för gammal för att få vara med i någon klubb då de flesta klubbar idag är oerhört elitinriktade. Letandet efter en vettig sport kräver också engagerade föräldrar med en inte alltför tunn plånbok. HÄR har du en klassfråga! Klubbidrott kostar pengar, inte bara medlemsavgifter, utan kostnader för utrustning, träningsläger och transporter till tävlingar. Ja, ja säger någon, men ungarna har ju skolidrotten. Ja, visst har de det, men för många är dessa timmar en plåga och inte något KUL. Enligt de flesta idrottslärare är det viktigare att alla spelar fotboll, basket, övar redskap och friidrottar än att man lär sig att hitta ett roligt sätt att röra sig på. Många tjejer älskar att dansa (ja en del killar också förstås) och att på annat sätt få röra sig till musik, hur många är det som har barn som kommit hem med lysande ögon och sagt att de ska få lära sig hip hop e dyl??!!
Sen har vi det här med kosten, även det ett misslyckande från skolans sida.
De få gånger jag orkar släpa mig in på en stormarknad blir jag ofta gråtfärdig över vad jag ser i folks varuvagnar. Mamma och pappa överviktig med sina små redan överviktiga barn har vagnen full av chips, läsk och färdigrätter. Jag anser det vara snudd på barnmisshandel att ha en sexåring som är fet och dessutom fortsätta att stoppa i det stackars barnet skräpmat (det är faktiskt föräldrarnas ansvar att tänka på sina barns hälsa). Detta borde uppmärksammas redan på BVC och av skolhälsovården. HELA familjen borde få vettiga och praktiska kostråd, det är faktiskt inte så svårt att laga till en snabb middag som är någotsånär hälsosam. Jag är definitivt inte något hälsofreak, men med lite sunt förnuft kommer man långt. HÄR kära Calle har du din nästa klassfråga. Idag äter välutbildade svenskar betydligt bättre och nyttigare mat än svenskar med lägre utbildning och framförallt bättre än många av våra invandrare. Det finns projekt i stadsdelar (kommer tyvärr inte ihåg var) med många invandrare där man utbildat ett slags hälsokonsulter (som själva är invandrare) som visar och lär (på deras hemspråk) de nyinflyttade var och hur man får tag i hyfsat nyttig mat och mat som de är vana vid att äta. Detta projekt har varit väldigt uppskattat och effektivt, tyvärr kostar det ju pengar och som vi alla vet är sådana projekt de första som ryker när stadsdelens plånbok blir tunnare även om kostnaderna blir oerhört mycket dyrare senare med all sjukvård som följer.
Skulle kunna orda hur mycket som helst om kost och motion när det gäller barn och ungdomar men nu får det räcka för denna gång, ska gå och laga en hyfsat sund middag!
Hälsningar
Mia
Jag vill understryka det Maria skriver om det svåra, för att inte säga fakkin omöjliga, i att hitta någonstans att få börja som nybörjade i en idrott/sport när man är äldre än tolv eller så. Jag har inga egna barn, men jag hör på fikarumssnacket på jobbet om svårigheterna för barn som inte är stjärnämnen att få hålla på med någon sport utan att sorteras bort på mer eller mindre förnedrande sätt. Man kan undra vem ungdomsidrotten är till för - ungdomarna, eller föräldrar och tränare som vill hävda sig?
Dock är jag tveksam till det du skriver om att "folk" tror att det är hälsosamt att vara fet (kalla mig PK om du vill). Om det är så, så undrar jag varför så många har så många ursäkter för varför de ser ut som de gör och äter som de gör ("jag har låg ämnesomsättning" osv. osv.). Vore det OK och bra att vara tjock skulle man ju inte behöva skämmas för det och komma med undanflykter. Nu skall det tilläggas att jag känner lite för få tjocka män, det kan vara så att det finns en könsskillnad här. Jag får själv, i egenskap av tjockis om än inte helt otränad sådan, gaaaaaanska ofta råd om hur jag borde förfara med min kropp och min hälsa - lite oftare än jag egentligen tycker är riktigt OK, särskilt som det långt ifrån alltid är personer som har så mycket att tillföra, eller som är så mycket mer vältränade än jag, som känner sig manade att tycka till. Jag skulle nog säga att de flesta vet att det inte är bra att vara tjock, men kanske inte hur man skall lyckas undvika att bli det, alt. sluta vara det, och där kommer ursäkterna in.
Intressant synpunkt ang. tidningarnas kom-i-form-reportage. Det vore uppfriskande med ett objekt som var ur form på allvar, och inte behövde redovisa antal glas dyrt rödvin som en post i dagboken ...
Hej "Tolkia"
Tack för din kommentar!
Jag tror inte heller att någon VILL vara fet. Men man måste också komma att det är skillnad på att vara FET och att vara tjock. "Många" tjocka människor menar att "man ju måste få leva och ha det gott". Ett påstående som jag håller med om, MEN det måste ju inte betyda att man måste sitta i soffan och äta chips VARJE dag. En promenad då och då skadar ju inte. Kom också ihåg att att vara överviktig och hyfsat tränad är oerhört mycket bättre än att var underviktig och otränad.
Stå på dig och fortsätt att träna på det sätt DU tycker är kul.
Hälsningar från en Mia som varken är den smalaste eller den mest vätränade som vandrar på denna jord!
Hm, den delen av kommentaren var ju apropå vad Calle skriver i inlägget om folk som tycker att en fet kropp är en frisk kropp eller något ditåt. Jag var nog väldigt otydlig där. :P
Skicka en kommentar