Jag har en smula störd inställning till mat; under många år var det enbart att se som näringsintag, och smak och utseende spelade ingen större roll. När jag åt vill säga - jag har alltid varit barnsligt road av att läsa kokböcker, och jag gillar att laga mat. Med åren har jag försökt normalisera det förhållandet och är väl en bit på väg.
Det betyder att det idag finns nån hyllmeter kokböcker i hemmet, och det ökar varje år. Jag har några favoriter som jag återkommer till - Tore Wretmans Menu, Vår Kokbok eller Bonniers Stora Kokbok - men sen finns det ju annat som man använder som ögongodis, för att inspireras av läckra bilder. Idag kan jag emellanåt tycka att en del bilder är för detaljerade - man ser strukturen i råvaran men man ser inte vad det är man ska äta. Bort det!
Och varje jul dyker det upp mängder med nya kokböcker. Vi har haft alla trender i hushållet - italienskt, asiatiskt, mexikanskt - men oftast är det hos mig som hos de flesta andra. Man har ett par rätter som man roterar mellan, och sen drömmer man om...ja, vad drömmer man om?
Uppenbarligen är det husmanskost. Och återigen har det producerats en kokbok om husmanskost - Hela Sveriges Husman - som vill att vi ska fortsätta äta maträtter som inte alls är vare sig särskilt gamla eller ens svenska, och som definitivt inte varit tillgängliga för det stora folkflertalet annat än till större helger. Faktum är att det vi idag kallar husmanskost väldigt ofta är kvarlevor av vad den spirande medelklassen hade råd att äta. Men sluring eller nävgröt lär vi knappast hitta igen - den dagliga variationen för folkflertalet var ganska liten.
Det är en mycket svensk kokbok. Knappt nån av de som skickat in recept har utländska namn, och inte ser maten heller ut som jag vet att den brukar se ut i det här huset. Det finns en dramatik kring ätandet som vi måste komma runt - varför är det nära nog tabu att skriva ordet ketchup i en kokbok? Alla som är födda senare än 1960 vet att det är en mycket förekommande krydda i köket, och den kan skrämma lite liv i rätt trista anrättningar.
Halvfabrikat är också avskrivna - men vilken förälder har inte styckfrysta köpta köttbullar i frysen? Eller en falukorv? Men om detta sägs inget i Hela Sveriges Husman.
Jag funderar på urvalet - för mig är definitivt spagetti och köttfärssås husmanskost, liksom för den delen köttbullar och makaroner, eller korv Stroganoff gjord på påse. Och som ensampappa tackar man allt som oftast högre makter för färdiga såsmixer, kryddmixer eller olika smaksatta mejeriprodukter.
Jag tar säkert inte i när jag säger att det är det som är dagens husmanskost. Visst, det är jättegott med ärtsoppa, men vem har tid med långkok? Färdig ärtsoppa är jättebra. En modern kokbok borde mer koncentrera sig på hur man kan sätta sprätt på sånt. Lite extra timjan, en bra senap...
Vem kan dessutom påstå att pizza eller pasta inte skulle vara husmanskost idag? Eller kebab? Hamburgare? Det finns naturligtvis orsaker till varför en bok om husmanskost innehåller en massa gamla rätter, men det skulle inte skada om det fanns med några nyare. Pasta är dessutom flera hundra år gammalt i svensk kokbokshistoria.
En organisation som heter Måltidsakademin har utsett Hela Sveriges Husman till Årets Kulturgärning. Så pass. Hur tänkte de då?
Jag vill poängtera att det här är en jättebra kokbok, men den känns antik redan när den kommer. En modern kokbok för det moderna hushållet borde ju innehålla några hälsoperspektiv - i synnerhet som just den klassiska husmanskosten både är fet och energirik. Ungefär precis det som vi bör ta det lite försiktigt med idag.
Å andra sidan är jag rätt less på det uttjatade ämnet Medelhavsmat. Oh så bra den är och oj så god. Ändå dör folk i större utsträckning av kostrelaterade sjukdomar i just de länderna än här. Och rapsolja är ett alldeles utmärkt - och billigare - alternativ än olivolja.
Överhuvudtaget har det vi kallar för cross-over cooking kommit att bli allt vanligare. Korv med sötsur sås, eller skaldjur med senapssås. För att inte tala om alla dessa underbara blandningar - humus, ajvar, tabouleh - som kan förvandla en ordinär matlåda till något riktigt gott.
Men marknaden verkar omättlig. Nästa år kommer det en ny kokbok - det kommer att dyka upp en ny TV-kock som ska få göra sin egen serie. Men han/hon kommer inte heller ta fram ketchupflaskan eller den färdigköpta hamburgerdressingen.
Vad vi behöver är nya kokböcker, för den moderna familjen, där man inte ska behöva skämmas för att man köper färdigt emellanåt. Och kokböcker som beter sig som det fanns en värld omkring oss...
Man får helt enkelt skriva en egen kokbok!
8 kommentarer:
Störd inställning? Nja det är väl en definitionsfråga. Är det inte så att man som tonåring och ung vuxen mer eller mindre ser mat som något nödvändigt ont? Något som ska avklaras för att man ska iväg på träningen, hänga med kompisar eller hitta på något annat skoj? Så var det i alla fall för mig. I ärlighetens namn så var det nog en rätt bra inställning. Nu äter jag och njuuuuuuuuter lite för mycket…
Kokböcker är spännande och roliga att läsa. Fast rätt sällan särkilt praktiska eller ens realistiska. För vem har som du skriver tid att laga mat från scratch en dag mitt i veckan? Vem kan som han Moberg på tv4 ”koka sina egna fonder” för ”annars är det ju inget riktigt kök”!? Eller något i den stilen klämde han i alla fall ur sig. Om det var på allvar eller ej vet jag inte. Det fick mig att tänka på mina fonder från Bong i kylen…
Jag ha gett upp. Jag älskar mat i alla former. Spännande smaker från andra länders kök eller en tallrik riktigt krämiga stuvade makaroner med stekt falukorv till. MED ketchup! Tandvattnet rinner bara vid tanken. Jag älskar att laga och äta mat. Det finns få bättre sätt att umgås med familj och vänner på än kring en riktigt god middag. Njuta och umgås, den perfekta kombinationen.
Då jag skriver att jag gett upp så menar jag med biten att vara duktig – alla dagar i veckan. Jag orkar inte, för vem gör det med ett heltidsjobb och en fulltecknad fritid (när tid finns över efter jobbet!)? Jobbar man från 8-17 så hinns inte långkok på 1,5 till 2 timmar med. Hur ska det gå till?
Nej, jag säger bara HALLELULJA för att det finns Mamma Scans, Tai på påse och pulvermos som är klart på en grisblinkning! Alternativet till dessa halvfabrikat skulle vara MAX, McD och den lokala pizzerian och det ser jag som ett sämre alternativ. I alla fall i den utsträckning som jag i så fall skulle behöva ge oss dit.
Däremot så förstår jag de som skriver kokböcker och varför de blir lite av en pekpinne för ”oss andra”. Tänk dig in i din roll som byggproffs. Du VET hur saker och ting ska byggas för att hålla och fungera i alla aspekter. Du vet att en genväg kanske funkar nu och ja, kanske hela vägen ut om man har tur. Men du vet också att om du gör det enligt ”boken”, med rätt grejor, rätt material och rätt förarbete som KOMMER grejorna att fungera hela vägen och dessutom vara säkra. Lite så är det väl också med en kock som gör en kokbok. För det kan vi väl ändå enas om, att mat lagad av prima ekologiska råvaror, från scratch är det bästa både för miljön och våra kroppar. Mat utan E-femhundrafetioelva och E-sjuttinutton. Mat utan en klatschig färg som inte kan uppbringas utan att dutta i en halv miljon färgämnen. Kockarna vill lära oss hur BRA mat lagas och kanske glömmer de bort vardagen lite? Allas vår verklighet?
För jag är helt ärligt övertygad om att du skulle svära ve och fasa om du kom hem till mig och såg mina ”finurliga” lösningar på problem som uppenbart skulle vara lätta att lösa för dig. För du kan och det kan inte jag. Nej, jag säger HALLELULJA för kraftig dubbelhäftande tejp, ståltråd (avsedd för smyckestillverkning) och superlim! En och annan spik har faktiskt förekommit men då mest med min personliga rådgivare i luren (dvs världens bästa och snällaste pappa).
Å det där med att skriva en kokbok. Kör hårt säger jag! Meddela bara mig när den är klar! Man kan ju aldrig få nog av ”nödmatsrecept” som i minverklighet är den moderna husmanskosten.
Kom förresten på en sak till. Ikväll blir det "Raspeballer". På påse.
Raspeballer är norska för vårt palt. Så idag ska jag ta fram stora bunken och blanda ihop paltsmeten på ett par minuter. Sen är det bara att vänta tills det svällt klart, kanske hinner jag steka fläsket under tiden. Rulla, koka - klart!
Jag kan återkomma om det är nåt att ha. För visst äter ni väl palt där nere i storstan? ;-)
Raspeballar på påse - betyg 4 av fem.
Degen behöver lite salt (mkt om man gör hela satsen på 1,8 l vatten) och en rejäl dutt stekt riktigt salt fläsk.
Jag kan nog reka palt på påse. Lätt och smidigt. Tom en dag mitt i veckan.
Det är nog mest inflyttade norrlänningar som håller fast vid palten. Här går det säkert mest kroppkakor - både av den öländska och den fastländska.
Jag har prövat göra kroppkakor efter recept men det blev inte bra, kort sagt. Föll sönder och blev degigt.
Mitt störda beteende kring mat har mer att göra med den träningsvärld jag befunnit mig i under många år, där man med glatt humör ätit rent vidriga saker bara för att det hetat att det är nyttigt. Vilket naturligtvis också är en lyx - att kunna välja.
Ju mer jag funderar tror jag på idén om en kokbok som tar upp alla dessa genvägar och tips som finns i kort sagt alla familjer. Där man inte väjer för amerikansk grönsaksblandning eller färdigköpt bearnaisesås
Färdig "beasås" har räddat åtskilliga fredagsmiddagar!
Ahh du var en sån där som med stirrig blick sprang mot omklädningsrummet efter ett avslutat styrkepass. I skåpet lagrades matlådan som åts på stående fot bland svettiga sockar och stinkande kallingar. Allt för att det skulle gå så kort tid som möjligt mellan träning och proteinpåfyllning. ;)
Ja, det kan tyckas vara lite annorlunda (störd låter så illa).
Det var värre än så, kan jag meddela. Så småningom kommer jag nog att skriva en del om att bli fanatisk...
Ja, onekligen är vi nuförtiden översvämmade av nya kokböcker – matporr som jag brukar säga. Ibland undrar jag hur många som egentligen verkligen lagar maten som visas med alla flashiga bilder, jag gör det i princip aldrig och gör jag det så inte ser det så fint ut som på bilden.
Du har så rätt i att den så kallade svenska husmanskosten i sitt ursprung inte är så svensk, vilket jag i och för sig tror gäller de flesta länder. Även för länge sedan fanns ju influenser från många länder. Det svenska är väl att vi ändrat de ursprungliga ingredienserna för att bättre passa våra grödor och smaker. Kåldolmar gissar jag t ex kommer från vindolmar, men eftersom det inte var så lätt att få tag i vindruvsblad här uppe i norr var det säkert någon fiffig person som kom på att vi ju har gott om kål som man kan linda in färsen i, och vips så var kåldolmarna uppfunna och SVENSKA. Köttbullar är ju också något som faktiskt finns i väldigt många länder.
Jag älskar husmanskost! Kan verkligen längta efter pepparrotskött eller laxpudding! Att det inte är någon vardagsmat kan väl alla hålla med om men på helgen skulle man ju lika gärna kunna laga till rotmos och fläsklägg (mmmmmm) istället för Ossobuco eller sushi. Jag skulle i vilket fall bli överlycklig om jag blev bjuden på något dylikt! Tycker det är lite sorgligt att våra barn inte får lära sig att tycka om dessa delikatesser. Tyvärr är jag lika dålig som många andra på att laga sådan mat.
Sen kan man ju som du säger fundera över vad som är usmanskost idag – tacos är väl t ex de flesta barnfamiljers helgföda.
Vardagsmat ska gå fort, helst ska den vara klar på 30 minuter ( i vilket fall i min familj). Så tack och lov för köttfärs, kycklingfilé, fryst fisk, färdigkryddad creme fraiche, buljongtärningar, krossade tomater, bönor på burk, frysta grönsaker och framförallt för alla kryddor! Jag har också frysta köttbullar hemma (även om JAG inte äter dem) och beasås på pulver men försöker att inte ta allt för många genvägar.
Vill du ha hjälp med kokboken, har jag en del knep för att fixa en snabb middag, slipper jag tänka på mina ultrakonservativa ungar (som naturligtvis INTE tycker om samma saker) kan jag hitta på en hel del gott som går snabbt att fixa till. Visst låter jag prätik, erkänner att jag är lite jobbig när det gäller mat!
Till Veronika om du läser detta: Älskar palt, särskilt dagen efter när man får skiva och steka den – mums!
Haha, kul iakttagelser ang. ketchupen. Svensk universalhusmanskost (baserat på iakttagelser i fikarummet på jobbet): Makaroner (valbar form), stekt köttfärs, ketchup.
Skicka en kommentar