Gomorra. Om att inte orka hela vägen...


Jo, jag har sett Gomorra. Filmen som löst baserar sig på Roberto Savianos bok om det kriminella Neapels strukturer. Det är populärt att kalla Camorran för maffia, men purist som jag är anser jag att det kan fortsätta beteckna de kriminella klanerna på Sicilien. Camorran är något annat.
Precis som Johanna beskriver det är Camorran en ytterligt affärsmässig sammanslutning som inte alls omfattas av de konservativa värderingar som hjälpt just maffian att överleva. I Neapel är man snabb att hitta nya marknader, nya produkter och målgrupper.
Filmen består av fem parallella historier, som alla kan vara tagna ur Savianos bok - där den mest tragiska är den om den trettonårige killen som är fast besluten att bli en camorrista. Och som också blir det - en nybörjare men fast besluten att ta sig upp. Och han kommer att klara sig, till skillnad från de två vildhjärnorna som vill göra sin egen grej, och som utmanar hierarkin.
Filmen har naturligtvis gjort succé överallt, och det är den värd. Det är en bild av ett samhälle där brottsligheten ersätter samhället, men där just kriminaliteten sedan så länge är så sammanblandad med det dagliga livet, att den knappast anses som brottslig. I de helt makabra förorter där Camorran har sin huvudsakliga bas, är det inte den italienska staten som står för tryggheten, utan den lokale bossen. Och som Saviano också säger det " är det en bild av ett idealt marknadsstyrt samhälle". Ja, minus våldet då naturligtvis, men för camorristen är det ett fullständigt normalt sätt att lösa affärsbekymmer. Man skjuter folk. För i Neapel, i Gomorra, handlar det sällan om hedersbegreppet. Här handlar det om pengar.
Vad jag kan sakna i filmen är kopplingen till det civila samhället. Camorran skulle aldrig kunna överleva i denna skala utan mycket starka band till politiken, eller till media. Och det är väl här man kan ana att producenterna fick kalla fötter. Rapporter säger att camorran är lite smickrad över att behandlas på det här viset - eftersom inget som är hemligt kommer ut. Allt som sker i filmen är redan känt för väldigt många utanför Neapel, inte minst genom Savianos böcker och artiklar - men i filmen namnges inga personer, här avslöjas inga företagsledare som camorristas, här kritiseras inte den italienska staten.
Roberto Saviano gjorde allt detta och därför lever han nu med ständiga hot - vilket jag skrivit om här - men filmen Gomorra kan, hur märkligt det än kan låta, också ses som nån slags reklamfilm för Camorran. Ungefär som när medlemmarna i Sopranosfamiljen satt och toktittade på Gudfadern - under glada skratt. Ta en kaka till och berätta om ditt senaste mord.
Ibland skadar det inte att titta på världen med ett par icke-svenska glasögon, och då upptäcker man att saker som i Sverige skulle betraktas som korruption knappt ses med annat än en axelryckning i större delen av världen. Att guvernören i Illinois skulle vara korrupt kan knappast komma som en överraskning - med tanke på hur tidigare guvernörer i Illinois burit sig skulle motsatsen vara häpnadsväckande. I Italien styr Berlusconi över ett okritiskt medieimperium, och ser noggrant till att lagstiftningen är på hans sida, och på samma sätt förhåller det sig i stora delar av världen.
Jag vill raskt påpeka att jag inte alls tror att Sverige skulle vara felfritt, utan tvärtom lite stillsamt påminna om att världen ser annorlunda ut. I stora delar av Europa ses snarast förmågan att berika sig själv som en merit - en driftig, smart, duglig person som också då borde kunna göra en massa nytta för samhället. Ungefär så.
Den aspekten berör man inte i Gomorra. Något säger mig att den vinkeln kanske hade kunnat uppröra bossarna lite mer. Å andra sidan sitter jag i ett land där jag rätt väl kan räkna med ett starkt personligt skydd, där jag kan utgå från att rättsväsendet är hyfsat opartiskt, och där ingen spränger mina kära och nära i luften om jag är obekväm.
Och med det perspektivet är naturligtvis Gomorra en storslagen film

Bilden från Aftonbladet.Sophanteringen är en av de traditionella inkomstkällorna för Camorran. Den napolitanska landsbygden är idag en av de mest förgiftade i hela Europa; här begravs industriavfall från hela världen, och nästan alltid med myndigheternas tysta medgivande. Och när den italienska staten försökte få kontroll över detta bröt allt samman och sopbergen växte rent astronomiskt på gatorna.
Hur det är idag? Man har lagt ner den kampanjen och camorristas kör sopbilarna. Punkt.