S we can?
Det finns ju idéer som borde stanna vid den där sena kvällsgroggen. S we can är en sån. Det kan bara vara påhittigt i en mycket förvirrad kampanjmakares hjärna. Man vrider sig av pinsamhet.
S we can???? Avd. fiffigheter som går fel
S we can?
Det finns ju idéer som borde stanna vid den där sena kvällsgroggen. S we can är en sån. Det kan bara vara påhittigt i en mycket förvirrad kampanjmakares hjärna. Man vrider sig av pinsamhet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Bifall!
Det smartaste sättet att vinna valet 2010, kommer kanske vara att skita i den där Obama-grejen helt och hållet?
Hej CalleF, vid första genomläsningen så tänkte jag ja just det. Men så började jag fundera: varför det? Vi socialdemokrater kan klara det med er hjälp! Jag håller med om att den smått frireligiöspastoranförandet som Obama höll (som också jag var gripen av) det skulle bli patetiskt inte minst med Monas söderdialekt. Men detta att vi talar om att så här vill vi göra och med det kommer vi att klara krisen tillsammmans med alla er väljare. Är det patetiskt? Som du förstår så undrar jag vad det var som fick dig att vrida dig och hur tänker du att vi borde gå fram?
Mvh
BoW
Bo, det handlar om vad man tycker att partiet ska framstå som. För det första får vi inte lockas tro att Obama skulle vara socialdemokrat - han ligger egentligen strax till höger om Reinfeldt på en inrikespolitiskt skala, och inte så långt från den traditionella amerikanska fåran i utrikespolitiken. Det kan komma mycket surt efteråt när han börjar bomba i Pakistan eller intervenerar i Latinamerika för att skydda amerikanska kapitalister. Eller när han sanktionerar övergrepp i Mellanöstern.
För det andra är jag livrädd för töntstämpeln. Jag vidhåller att politik i mycket större utsträckning än man vill tro baserar sig på känslomässiga val, istället för de förmodat rationella, och att bli betraktade som töntar är inte bra för vare sig Mona eller nån annan - i varje fall inte i kampen om marginalväljarna. Sånt påverkar nämligen.
Sen är det fantasilösheten - var inte framtidsdagarna värda en egen inramning, istället för att byggas upp kring en pastisch? För att inte tala om att vi helt plötsligt ytterligare ska anglifiera vårt politiska språk. Dög inte svenskan, helt plötsligt?
Dessutom - oavsett vad man vill tro så är inte "Yes we can" ett så etablerat uttryck som en insatt minoritet tycks tro. Man skapar inte bevingade uttryck så snabbt.
Inte ens "fråga inte vad ditt land kan göra för dig etc..." var en omedelbar framgång i de breda väljarlagren, utan det hör ihop med Kennedys död.
Istället för att bli ett stunsigt avstamp blev det töntigt, missvisande och förvirrande.
Skicka en kommentar