Politik och jobb och fackligt och kultur och historia och singelliv och barnuppfostran och träning och en massa annat i en salig röra. Skrivet på alldeles egen hand
Det finns ju idéer som borde stanna vid den där sena kvällsgroggen. S we can är en sån. Det kan bara vara påhittigt i en mycket förvirrad kampanjmakares hjärna. Man vrider sig av pinsamhet.
Hej CalleF, vid första genomläsningen så tänkte jag ja just det. Men så började jag fundera: varför det? Vi socialdemokrater kan klara det med er hjälp! Jag håller med om att den smått frireligiöspastoranförandet som Obama höll (som också jag var gripen av) det skulle bli patetiskt inte minst med Monas söderdialekt. Men detta att vi talar om att så här vill vi göra och med det kommer vi att klara krisen tillsammmans med alla er väljare. Är det patetiskt? Som du förstår så undrar jag vad det var som fick dig att vrida dig och hur tänker du att vi borde gå fram? Mvh BoW
Bo, det handlar om vad man tycker att partiet ska framstå som. För det första får vi inte lockas tro att Obama skulle vara socialdemokrat - han ligger egentligen strax till höger om Reinfeldt på en inrikespolitiskt skala, och inte så långt från den traditionella amerikanska fåran i utrikespolitiken. Det kan komma mycket surt efteråt när han börjar bomba i Pakistan eller intervenerar i Latinamerika för att skydda amerikanska kapitalister. Eller när han sanktionerar övergrepp i Mellanöstern. För det andra är jag livrädd för töntstämpeln. Jag vidhåller att politik i mycket större utsträckning än man vill tro baserar sig på känslomässiga val, istället för de förmodat rationella, och att bli betraktade som töntar är inte bra för vare sig Mona eller nån annan - i varje fall inte i kampen om marginalväljarna. Sånt påverkar nämligen. Sen är det fantasilösheten - var inte framtidsdagarna värda en egen inramning, istället för att byggas upp kring en pastisch? För att inte tala om att vi helt plötsligt ytterligare ska anglifiera vårt politiska språk. Dög inte svenskan, helt plötsligt? Dessutom - oavsett vad man vill tro så är inte "Yes we can" ett så etablerat uttryck som en insatt minoritet tycks tro. Man skapar inte bevingade uttryck så snabbt. Inte ens "fråga inte vad ditt land kan göra för dig etc..." var en omedelbar framgång i de breda väljarlagren, utan det hör ihop med Kennedys död. Istället för att bli ett stunsigt avstamp blev det töntigt, missvisande och förvirrande.
Jag är byggnadsarbetare och fackligt aktiv, betraktar livet med förundran,förtjusning och förväntan. Bor i Jakobsberg, och försöker låta bli att skriva om familjelivet - det går sådär. Är alltid personlig och aldrig neutral.
Reinfeldt skarvade sig igenom Agenda
-
FALSK TRYGGHET. Fredrik Reinfeldt framträdde igår i Agenda på SVT med
trötta ögon mitt i ansiktet. Han pressades hårt med frågor om A-kassan, om
huruvida ...
Förakt
-
Samtidigt som folket i Europas krisnationer får se sina löner sänkas och
levnadsstandard falla, så finns en grupp som har det precis lika bra som
tidigare...
Sverige utvisar regimkritiker till tortyr – igen
-
Sverige behandlar inte flyktingar väl, och hänsyn tar inte till
internationella konventioner. Vi har fått kritik för detta många gånger.
Ett känt exempel ä...
Psykiatrin - bättre eller sämre?
-
*Rapporter* om brister i psykiatrin har duggat tätt under många år.
Utredningar har tillsatts och förslag presenterats och i alla fall delvis
genomförts. Ä...
Självgodhet löser ingen bostadsbristen.
-
I torsdags skrev bostadsminister på SvD Brännpunkt om hur bra han är. Läs
gärna hela debattutspelet *Regeringen har en heltäckande bostadspolitik*.
Jag läs...
Land!
-
Efter nastan tva veckor till sjoss kanns det nastan konstigt, storande att
se land igen. Napoleons fangelso S:t Helena ligger mitt ute i Sydatlanten,
oga...
Förtroendemätning
-
Den mätning som i dag publiceras i DN är inget annat än en
förtroendemätning. De aktuella politiska sakfrågorna som skulle kunna skapa
opinionsförflyttning...
Floskler vs verklighet
-
Idag skriver DN om nya siffror från Arbetsförmedlingen som visar att bara
36 procent av de arbetslösa får a-kassa. Arbetsmarknadsminister Hillevi
Engström ...
Matlådan
-
Det råder inga tvivel att man sparar pengar genom att ha matlåda med sig
till jobbet. Kostnaden för att äta lunch ute varje arbetsdag skiljer sig,
men det...
Matvanor i byggbranschen
-
- – - – - - Ja, vad säger man? Bilden är tagen i ett kylskåp nära mig.
Oroande nära. Det är min kollega som har det på platskontoret, i sitt rum.
Han är pl...
Festivalsommar.
-
*Jag *som aldrig tidigare har uppskattat festivaler, ska nu tvingas med på
otaliga.
Dock känns det riktigt kul då jag har för avsikt att ha presspass på all...
Nyheter 2012 | Skatteverket
-
Jag läser i Nyheter 2012 | Skatteverket den som äger skog eller lantbruk
och deklarerar elektroniskt i år kan få sin skatteåterbäring till
midsommar.
Nu ...
Thursday, I don't care about you
-
Jag har funderat på det här med veckodagarna. Inte på hur det ibland känns
som att varje dag är en metaforisk måndag och inte heller på hur livet ofta
känn...
Bloggen har legat nere
-
Som de flesta intresserade nog uppmärksammat så har jag inte bloggat på
väldigt länge. Anledningen är helt enkelt tidsbrist. Jag försöker vara så
aktiv som...
Ingen munter läsning
-
Så har höstens största opinionsundersökning presenterats. Den är gjord av
Statistiska centralbyrån (SCB) och 5907 personer har intervjuats om vilket
parti ...
BOKEN: Del 11. Från partytjej till duktig flicka
-
*Efter jag hade lyckats lämna Magnus blev det viktigt att börja bygga på
mig själv igen. Jag behövde skaka den dåliga självkänsla som han hade
lämnat efter...
Tröttsam artikel om kramkalas.
-
Läser en rätt så tråkig artikel i SvD och kan inte låta bli att lägga mig
i. Och det handlar om tonläget på b la facebook. Nu är folk, tydligen för
snälla....
Hunger
-
Så sent som idag BEKLAGADE jag mig över att jag så sällan känner mig
riktigt hungrig. Maten smakar ju så mycket godare om man är hungrig,
jämfört med att ...
Purr-fect Yoga
-
Jag måste säga att jag blev lite överraskad av att yogakurserna i Stockholm
är så pass dyra. Man får betala nära 1800 kronor för ett pass i veckan
mellan s...
Tiden rusar fort...
-
Snart har jag jobbat ett helt läsår! Som lärare. Fantastiskt år,
fantastiska kollegor och fantastiska elever. Jag trodde att jag skulle
sakna studierna mer...
Här är Europafackets nya ledning
-
Aten onsdag, Visserligen återstår någon timme innan resultatet av valet
tillkännages, men det är ingen djärv gissning att de nominerade också blir
de valda...
OBS! Bloggen har flyttat!
-
Gå in här istället vetja. Inte för att jag har tid att skriva alla de
inlägg jag drömmer om, men för att varje klick kan påverka min
privatekonomi.
För at...
Ursäkta röran – BB flyttar hem igen!
-
Byggblasket håller på att flytta tillbaka till gamla hederliga
wordpressbloggen: byggblasket.wordpress.com VÄLKOMNA!!! Flyttar med mig
några av inläggen hä...
Kära läsare,
-
Det är dags för oss att ta farväl för denna gången. Det rödgröna nätverket
Sq2540sthlm startade för nästan precis två år. Nätverket syftade till att
skapa ...
Stormatte är en stjärna!
-
Se vad hon nu har grejat, jag kan direkt blogga från hennes iPhone och
lägga upp vackra bilder på mig själv. Jag älskar min Stormatte
Det var det
-
Jag tror bestämt att det får bli en paus. Jag har noll och ingen
inspiration och det som skrivs roar ju ingen, varken mig eller er gissar
jag. Inte just nu...
3 kommentarer:
Bifall!
Det smartaste sättet att vinna valet 2010, kommer kanske vara att skita i den där Obama-grejen helt och hållet?
Hej CalleF, vid första genomläsningen så tänkte jag ja just det. Men så började jag fundera: varför det? Vi socialdemokrater kan klara det med er hjälp! Jag håller med om att den smått frireligiöspastoranförandet som Obama höll (som också jag var gripen av) det skulle bli patetiskt inte minst med Monas söderdialekt. Men detta att vi talar om att så här vill vi göra och med det kommer vi att klara krisen tillsammmans med alla er väljare. Är det patetiskt? Som du förstår så undrar jag vad det var som fick dig att vrida dig och hur tänker du att vi borde gå fram?
Mvh
BoW
Bo, det handlar om vad man tycker att partiet ska framstå som. För det första får vi inte lockas tro att Obama skulle vara socialdemokrat - han ligger egentligen strax till höger om Reinfeldt på en inrikespolitiskt skala, och inte så långt från den traditionella amerikanska fåran i utrikespolitiken. Det kan komma mycket surt efteråt när han börjar bomba i Pakistan eller intervenerar i Latinamerika för att skydda amerikanska kapitalister. Eller när han sanktionerar övergrepp i Mellanöstern.
För det andra är jag livrädd för töntstämpeln. Jag vidhåller att politik i mycket större utsträckning än man vill tro baserar sig på känslomässiga val, istället för de förmodat rationella, och att bli betraktade som töntar är inte bra för vare sig Mona eller nån annan - i varje fall inte i kampen om marginalväljarna. Sånt påverkar nämligen.
Sen är det fantasilösheten - var inte framtidsdagarna värda en egen inramning, istället för att byggas upp kring en pastisch? För att inte tala om att vi helt plötsligt ytterligare ska anglifiera vårt politiska språk. Dög inte svenskan, helt plötsligt?
Dessutom - oavsett vad man vill tro så är inte "Yes we can" ett så etablerat uttryck som en insatt minoritet tycks tro. Man skapar inte bevingade uttryck så snabbt.
Inte ens "fråga inte vad ditt land kan göra för dig etc..." var en omedelbar framgång i de breda väljarlagren, utan det hör ihop med Kennedys död.
Istället för att bli ett stunsigt avstamp blev det töntigt, missvisande och förvirrande.
Skicka en kommentar