Regeringen styr inte landet

I regeringsformens första kapitel står att regeringen styr landet och är ansvarigt inför riksdagen. Och regeringen ska ledas av en statsminister. Vi har en statsminister som heter Reinfeldt, för er som missat det, vars främsta bedrift under den här mandatperioden har varit att lyckats framställa sig själv som duglig. Men det är också i stort sett det enda.

PR-mässigt har Fredrik Reinfeldt varit framgångsrik, i den ädla konsten att göra ingenting och
få det att framstå som rena underverken. I detta har han haft ett ytterst lydigt verktyg i svensk dagspress. Fredrik Reinfeldt har idag ungefär samma sorts framtoning som Kungen - folk vet vem han är men ingen vet vad han gör.
I själva verket är det här en av de mest misslyckade ministärer vi sett - som i stort sett varit tvungna att backa från alla sina förslag (ni kan få en lista över alla dessa misslyckanden; nämnas kan sjukförsäkringen, ungdomsgarantin, a-kassan, bostadsbyggandet, arbetslösheten, socialbidragskostnaderna, vårdnadsbidraget, RUT- och ROT-avdragen etc). Och där ministrarna blivit mer och mer osynliga.
Nån som hört talas om Lena Adelsohn-Liljeroth på sistone? Eller Maria Larsson? Tobias Krantz någon?

Regeringen har följande sammansättning, och alla som utan att googla kan redogöra för vilka de är och vad de gör, och vad de åtsadkommit på sistone, vinner en fotvandring till Sarek, att betalas ur egen ficka:

Fredrik Reinfeldt
Anders Borg
Andreas Carlgren
Beatrice Ask
Birgitta Ohlsson
Carl Bildt
Cristina Husmark Pehrsson
Eskil Erlandsson
Ewa Björling
Gunilla Carlsson
Göran Hägglund
Jan Björklund
Lena Adelsohn Liljeroth
Maria Larsson
Mats Odell
Maud Olofsson
Nyamko Sabuni
Sten Tolgfors
Sven Otto Littorin
Tobias Billström
Tobias Krantz
Åsa Torstensson

Precis som Peter Andersson skriver tyder den sista tidens återkommande undersökningar om förtroende, på en allt mer ökande desperation hos borgerliga medier. Snart kommer säkert Expressen att berätta att en majoritet av de rödgröna väljarna tror att ministären Reinfeldt skulle vara bäst på att hantera en invasion från rymden, eller förhandla med Sauron för att skydda Fylke...
Jag tror inte det här lurar nån. Inte heller att Mona Sahlin på grund av sin klädstil skulle vara en sämre statsminister utomlands än Fredrik Reinfeldt, vilket Barometern insinuerar i ett fullständigt häpnadsväckande ledarstick, där skribenten uppbarligen förträngt det Reinfeldtska stilbrottet vid statsbesöket i Kina... Här kan vi tala om att sila kameler.

Om tio år kommer den här regeringen att betraktas som en av de svagaste vi haft, och Fredrik Reinfeldt som en av de svagaste statsministrarna. Utan tvekan. Man kan inte skylla på internationella konjunkturer - man ska kunna regera även i dåliga tider. Framförallt i dåliga tider. Och detta har man misslyckats med.
Svagheten i de här taffliga försöken att flytta fokus är att ingen pratar om det som betyder något - nämligen hur den nedåtgående spiralen ska kunna vändas. Själv är jag extremt oroad för den ekonomiska kris som nu seglar upp - som kanske kan bli ännu värre än hysterin i USA 2009. Men hör ni nån som varnar för detta? Inte i det borgerliga lägret i varje fall.
Där är det viktigare att tala om att Fredrik är bättre på att skydda oss mot grön snö än Mona.

Bilden? Ett elfenbensstorn. En ofta använd liknelse för att beskriva hur en elit drar sig undan den obildade massans råa skrän och krav. Det är därifrån vi snart kommer höra Maud Olofsson skrika att "ni har fått det bättre, begriper ni inte det?"