Glädjen i att arbeta. Glädjen i att ha ett arbete

När man renoverar gamla kåkar är det lite av Pandoras ask över det hela; man vet aldrig vad som ska finnas därunder, men oftast är det inte bra. Inte heller här - en spräckt trappa blev en handgrävd gjutning på nästan två kubik
Grovis-Tommie väntar på att basen, dvs jag, ska få arslet ur vagnen och räkna fram gjuthöjden

Sen kom pjucket. Fram med vibrostaven. Ah, det är en njutning att höra den sjunga mot armeringen. Men en 220-vibra hade vi hyrt. Det var ju trots allt nästan 2 kubik som skulle ut...

Slas, modell skutt. Bättre lottade kamrater som jobbar på företag med outsinliga resurser har förfasat sig över att vi fick blanda själva. Ta dit en betongbil, säger de.. Man tittar lite medlidsamt på dem - så är inte verkligheten för de flesta av oss. Man bygger sina egna slasar, man slår ihop en sloda av vad som finns. Man återvinner formmaterial till gränsen för vad som kan sägas vara funktionellt


Men sen ska ju ytan snyggas till också. Även om den kommer vara under marknivå snackar vi ju yrkesstolthet här...
Johan och Tommie snyggar till. Där har vi den hembyggda slodan...
Och så här såg det ut dagen efter
Det var bara att ta tag formrivningen

Plockar ner gjutbrygga, stöttor, stag, ståndare, utlägg
Man plockar bort så mycket spik som möjligt på en gång

Sen ryker hörnorna
Och även om man fått bort alla stöd så suger ju betongen tag i plyfan
Utlägg med kvarsittande armering (som jag slog ner i grusbädden för att ge stöd åt stöttorna
Och sen kom fördsa gaveln av. Och oj så prydligt det var...

Rivet formmaterial som används till nästa form

Som i det här fallet var direkt ovanpå den knappt halvbrunna sulan. En låg klack där jag sedan ska forma ett trappsteg, på vilket ska ligga ett naturstensteg, som väger som ett lokomotiv. Det kan bli en upplevelse...

Klicka gärna på bilderna, så ser ni detaljerna....