Flytt-Hitler. Det är jag!

Blygsamt kan jag tillstå att jag är en fantastisk flyttkarl. Jag har till och med fuskat i det yrkesmässigt, men nu talar jag om den fina nationalsporten Flytt av bohag i ägo av privatpersoner, med i förekommande fall, sommarstugor samt saker som förvarats i grannens källare.
Man flyttar lite olika beroende på var i livet man befinner sig. Först anlitas man för att flytta runt kompisars andrahandsboende under bohemåren, då flyttlasset bestod av pojkrumsmöbler, backar med vinyl, en liten men helt oskattbar samling av porrtidningar, samt nån kastrull. Kamrater med tillgång till skåpbilar utnyttjades obarmhärtigt.
Därefter började folk flytta ihop. Och flickrummets rosa tyll skulle mixas ihop med ovan beskrivna pojkrumsmöblemang, kombinerat med otaliga besök på Ikea. Och på den tiden fanns det bara vid Kungens Kurva, där man utvecklade talang för säregna mordplaner för folk som också ville vara där en lördageftermiddag.
Det bars platta paket uppför trapporna, och in i alldeles för små hissar. Här uppstår också en mycket tidig senilitet, när folk vid en senare flytt hävdar att alla möbler går in i hissen, för de kom ju in den vägen, hoho.. Jajamän - men se då kom de in som de platta paketen, och inte som ett tre meter högt klädskåp.
Därefter flyttades det till större lägenheter, eller till och med till radhus, och möblerna blev större och dyrbarare. Och barnleksaker överallt. Här börjar också den luttrade flyttfamiljen kunna urskiljas - där modern - oftast - inte längre sorterar saker i flyttkartonger med prydlig text. Utan bara häller ner lego, kaffeskedar, körkortsboken, ett halvätet paket Mariekex och två dammiga nallar i en låda.
Det var nånstans där jag tog på mig rollen som flyttandets fältmarskalk. Det bor ett underbefäl i varje man. Nåja, i mig i varje fall, och när jag får nalkas en rad flyttkartonger gör jag det som Montogomery vid El Alamein (även om profilen numer påminner mer om Gustaf II Adolf). Varje flytt är ett Omaha Beach, och ni gör som jag säger.
Det går nämligen alltid åt helvete. Därför ska jag nu dela med mig av några visdomar jag insniffat i trapphus, trånga hissar, fastklämd mellan en Bösendorferflygel, stor som en badmintonplan och ett trappräcke på Östermalm, och hoptryckt under en stereobänk i en Golf, Bland annat.
1. Folk. Tacka ALDRIG nej till flytthjälp. Man kan inte vara för många. Ju fler som bär desto bättre. Detta gäller i synnerhet flyttar som inte innefattar hissar som kan ta last. Trappflyttar är fortfarande inte förbjudna.
3. Packa i kassar. Flyttkartonger ska bara användas av folk som fått särskild utbildning. I synnerhet gäller detta böcker. Böcker är fina saker, där jag i händelse av brand skulle få svårt att bestämma om jag skulle bära ut familjen eller böckerna först, men inte i flyttkartonger. Böcker i flyttkartong kan i fortsättningen endast accepteras om de a) finnes hiss på bägge flyttplatser, och b) om det finnes pirra. Böcker skall packas i papperskassar, vilket är vad Gud konstruerade dem för.
Jag föreslår också att överträdelse av ovan skrivna bestraffas med omedelbar avrättning. Det kan låta grymt men efter trettio vändor fyra spiraltrappor upp, med Nationalencyklopedin och andra praktverk i banankartong, är det att se som ett lindrigt straff.
4. När folk säger att "allt är klart" ljuger de. Utgå från det. När man väl kommer dit håller de på att packa tidningar i tidningspapper, eller har inte fått undan tvättkorgen. Dessutom har de räknat med att fem av de du räknat med om flytthjälp ska vara kvar och flyttstäda...
5. Det finns alltid mer. När man packat in det sista, och ser skåpbilen försvinna, kommer den som flyttar på att"just det ja, källaren (alternativt vindsförrådet, eller grannens förråd, eller 2000 böcker hemma hos nån irriterad släkting - och det är inte packat...) med minst tio kubik.
Dessa tio kubik omfattar alltid en massa saker som ingen vet vad fan man ska göra med - trasiga möbler, obegripliga tavlor, en barnvagn (men vad ska ni med en barnvagn till, ni är femtiosju...) och vintersportutrustning från 1975.
6. Fordon. Kan inte finnas för många. Och minst ett ska vara rejält. Inte en inlånad Hiace från nåns jobb - låna ett skåp med baklyft, och fästen för spännband. Se till att det finns packfiltar eller annat för att skydda de där Ikea-möblerna, som numer alltså är hopmonterade.
7. Bemanning. Numer nöjer jag mig inte med att höra att "..vi blir nog tie stycken". För två ska vara på sonens fotbollsmatch klockan ett, en är svårt bakfull och nöjer sig med att ta ansvaret medan vi tar pianot, och en har diskbråck. Se punkt 1.
8. Kaos är nödvändigt och naturligt. I en flytt kommer de olika flyttkaravanerna vid någon punkt att kollidera. Vid en mig närståendes Solnaflytt härförleden, var det fem olika bohag som skulle flyttas runt, i en operation som fick Schlieffenplanen att verka enkel. Och givetvis sket det sig.
Det är då det kan komma till kontroverser mellan de olika strategerna, det är då det vi kallar flytt-schack börjar. Här handlar det om att den erfarne - det vill säga jag - måste kämpa ner den dominanta på andra sidan. Oftast en kvinna, ännu oftare en svärmoder, som anser att hennes flyttkaravan går före. Det är då jag måste tillgripa den metod jag är minst stolt över - charmen...
Karlar är lättare - de kanske bjäbbar ett tag, men flyttandet är ett genuint karlgöra, och man brukar bara behöva fråga hur de packat, för att de ska bli osäkra och backa tillbaka. Så funkar inte svärmödrarna. Men om man säger att "vi kommer naturligtvis hjälpa er med era saker när det ändå kört ihop sig" smälter de.
Och gör de inte det får man ta fram det grova artilleriet - stryka med handen över en list, och säga "har ni en städfirma som kommer sen?" Trots att man ser att där står hinkar, trasor och skurmedel - det brukar få ner dem i brygga med andnöd...
9. Rast och vila. Flytta smart. Är det kallt ute, eller regnar, har man ett gäng med ytterkläder på som håller sig utomhus, och ett gäng som sköter logistiken inomhus. Se till att det finns dryck på plats - och inte alltid pilsner. Småplock att sätta tänderna i är utmärkt, men inte fler smörgåstårtor tack! Frukt är bra, men jag har avskaffat "nu ska vi bryta för att äta tillsammans". Nej, vi ska flytta; det är därför vi är här.
10. Barn och hundar. Ska arrenderas bort om de inte kan göra substantiell nytta. Liksom likstela äldre släktingar - och nej, man behöver inte ha tio personer som packar upp i det nya boendet. Om alla hjälper till att kånka upp så blir det klart mycket fortare.

Sen kan man säga en massa om emballage, om hur illa folk kan uppskatta lastvolymer och tidsåtgång, om att dörrstoppar är något man borde sälja på varje ställe som säljer flyttemballage, om att etiketter ska sitta stenhårt eller inte alls (ska den här till vinden eller till köket?), att två pappkassar kostar fyra spänn, och en flyttkartong trettio, och att man ska sätta upp taklampor på det nya stället på en gång, innan midvintermörkret faller....
Flyttandet är också en insikt om mekanismer i en relation - i synnerhet separationsflyttarna, men det tar vi i del två...



Tack till Lotta, Tingeling, älskade Cath, Henke och Anna....