Trefika? På bygget? Välkomna ut i verkligheten

Man undrar ju hur många byggarbetsplatser moderaterna varit på. Nån byggjobbare som brukar fika vid klockan tre? Om man inte går skift? Eller så är det som rörisen Lasse sa: "Det är väl den enda rasten de har i alliansens Sverige..."'


Bilden från Sveavägen i Stockholm

Hur mycket tjänar de på kongressen?

Jag vill fortfarande veta nuvarande yrke samt inkomst på de som samlas för att fatta kloka beslut på socialdemokraternas partikongress. Jag vet att en massa sossar nu sätter kaffet i halsen och väser, att det är oväsentligt, men se det tycker inte jag.
Och jag ser hellre den informationen i socialdemokratiska blad än i Expressen eller Svd (som säkert som amen i kyrkan kommer gotta sig åt några miljonärer, eller åt kommunalråd med sanslösa löner). Jag vill heller inte se lagerbiträde som titel på nån som jobbat heltid med politik under de sista trettio åren - jag upprepar att arbetslivserfarenhet är färskvara, och man har ingen nytta idag av att ha plockat disk eller jobbat i kiosk 1986, annat än som nostalgiskt minne.

Det handlar om trovärdighet. I mitt eget partidistrikt kallar vi det Elitkongressen, i Stockholms Stad har jag hört uttrycket Senilkongressen. Det mesta tyder ju på att bristen på identifikation är en stor orsak till att rörelsen går kräftgång - gamla människor kan inte vara språkrör för unga (hur gärna de än vill), förortsbor behöver andra förortsbor som för deras talan.
Och vad i helvete gör Stig Malm där????


Vi vet åldrar, kön och bostadsort - upp med resten på bordet!

Vilken väg tog kvinnokampen?

Jag hamnade i en häftig debatt med en kvinna utanför ett valcenter häromdagen. Hon var inte så intresserad av vare sig arbetsrätt eller miljö, i varje fall inte just då. Hon ville tala jämställdhet, något vi tydligen inte har plats för i den här valrörelsen. Och det har ju rätt i.
Hon var arg. Hon hade varit med redan på 70-talet och mindes - som i forntiden, men det var ju faktiskt inte så länge sen - hur hon knappt kunde skriva på ett hyreskontrakt själv, blev sedd med djup misstänksamhet om hon åt på restaurang själv, och att hon hade mycket sämre lön än usla karlar som jobbade bredvid henne.
Oftast vill vi ju tro att den sortens feminister var de där som var med i Grupp8, eller i varje fall hade batikklänning och lät bli att kamma sig, men hon påminde om att den effektivaste kampen faktiskt genomfördes av de som jobbade inom systemet - i partier och organisationer, och som också gillade att dansa och åka på charterresor.
Det är ju ofta nidbilden vi minns.
Och saker har ju förbättrats, men inte alls på det sätt man trodde.
Hon var arg för att så många kvinnor fortfarande är inlåsta i ett stereotypt tänkande, där kvinnan fortfarande är den som tar det största ansvaret för barnen, fortfarande är den som har dåligt samvete, fortfarande är den som kommer att få dra de dyraste konsekvenserna för barn och hem.
Och det hade hon ju helt rätt i. Till det har ju kommit nån slags motvallsfeminism, där man förutom allt annat också ska vara i trim, ha koll, hinna med att ha vänner, göra karriär - för att inte tala om att man måste blogga om det, som hon vasst sa. Och dessutom vara en perfekt mamma och vägledare.I hennes värld, och i hennes dotters värld, var det nästan svårare att vara kvinna idag än för trettio år sen.
Jag stod kanske inte där och bara tog emot, men nästan. Hon beskrev min mammas värld, men även en värld som delas av många kvinnor jag känner. Till det kommer naturligtvis andra saker, som att det helt plötsligt, med en rutten formulering, skulle vara jämställdhetens fel att tjejer slåss, eller att en feministisk kamp i den muslimska världen helt plötsligt kan vara orsaken till att extremister vädrar morgonluft. För att inte tala om att det fortfarande finns partier som inte har varvade listor
Jag passar mig för att säga att man ändå kommit långt. Jämställdhet är knappast mätbart på det viset. Varför skulle man inte ha kunnat komma längre? Kvinnor tjänar fortfarande sämre än män, med samma arbetsuppgifter, och det är en värld min dotter ska ut i. Kvinnor får fortfarande spö för att det är just kvinnor.
Och vi ska inte tal om de föreställningar som media idag kan cementera på ett vis som förmodligen var helt omöjligt att tänka sig för den arga kvinnan vid valcentret. Då hade man ju istället en bild av att medierna skulle kunna bryta förtrycket. Det blev precis tvärtom. Idag har kvinnor i alla åldrar högre krav på sig att göra just det jag skrev ovan - vara i trim, ha koll, hinna med att ha vänner, göra karriär, vara mamma och älskarinna. Det är bara att öppna valfri tidning och titta, eller vilken TV-kanal som helst.
Det är klart det finns en medvetenhet om det här. Jag känner rader med tjejer som gör precis allt de vill, och jäkligt bra också. Dessutom bloggar de om det! Men frågan är när vi får en valrörelse där jämställdheten blir frågan som alla vill prata om?

Och ja, jag vet att annonsen är en satir. Men det trista är att den inte alls är särskilt osannolik, vilket en titt i valfri biltidning bara bekräftar....

Jobben är vår EU-fråga!

Precis som det står i Dagens Nyheter så anser väljarkåren i Sverige att jobben är den viktigaste frågan. Den slår med hästlängder t ex Sveriges ekonomi och tillväxt, vilket kan sägas visa att trots åratal av förnumstiga påpekanden om att inflationen blabla, så vet folk i Sverige att man måste ha jobb för att kunna bidra till tillväxt och framsteg.
Det vore ju då märkligt om inte regeringens passivitet, och oppositionens aggressivitet, kommer att ge utslag så småningom. Det mesta tyder ju på att arbetslösheten kommer att fortsätta stiga och regeringen gör faktiskt ingenting. De gör precis ingenting - och det är dags att även borgerliga media börjar uppmärksamma detta.
Vi behöver inte leta efter den fråga som kommer vara viktigast, vilket rätt många andra också redan insett. Det är jobben, jobben, jobben som kommer vara avgörande. Man kan ju bara hoppas att det inte är samma stjärnor som satte strategin för valet 2006, som ska hålla i taktpinnen den här gången - för då var det också jobben som var viktigast, fast det begrep man inte bland de som bestämde...