Jag har precis fått höra hur ombuden till höstens partikongress i det stora partiet fördelar sig, efter medlemsröstning och räkning. Resultatet är en smula förskräckande - alla ombuden jobbar heltid med politik i någon form, som facklig förtroendemän, som kommunalråd eller i nån annan form (jag kan ha missat nån, vilket skulle glädja mig oerhört!).
Och jag kan argumenten, tack så mycket, men faktum är att det finns en rekommendation om vilka som borde väljas, och den verkar ha slagit genom totalt. Ungefär på samma vis som en allt mer desperat strategistab pumpar i EU-valet för stackars Olle Ludvigsson, en i övrigt rekorderlig man som blir hejdlöst frånåkt av ungdom och karisma. Se där en baksida av personvalen...
Jag funderar kring hur det här ska tolkas - det är ju trots allt så att de som nu valts att representera Stockholms län inte direkt saknar arenor att diskutera på - de träffas på Elit-dagarna i Västerås, kring Mälartinget, i Almedalen osv. Varför skulle de vara de mest lämpliga att också diskutera partiets inriktning?
Eftersom våra kommunalråd är satta att genomföra vår politik kan man ju faktiskt fundera på om de också är just kommunalråden som ska bestämma färdriktningen. Jag tycker nog inte det - och är det verkligen så förtvivlat ont om medlemmar som inte jobbar heltid med politik att valsedlar måste se ut som de gjorde den här gången? Hur representativa ska våra ombud vara?
Bilden föreställer Sir Edmund Hillary, som var först upp på världens högsta berg. Högre kan man liksom inte komma med fast mark under fötterna - men han sa också att det jobbigaste var att klättra ner igen
5 kommentarer:
Det finns åtminstone ett kongressombud,kanske fler, som arbetar med helt andra saker än politik på dagarna.. jag fanns med där konstigt nog, kanske har de räknat fel, eftersom jag har ett helt "vanligt" jobb (IT) på dagarna + pluggar. Politik sysslar jag med mest på obekväm tid.
Det var ju för väl i såna fall. Kan ju tillägga att det inte alls är lätt att ta reda på vad ombuden haft för bakgrund, eller ens deras ålder.
Tyvärr hjälper ju inte det mot den förödande övervikten av yrkespolitiker.
Är Mount Everest som partikongressen?
Sir Edmund Hillary hade sällskap av Tenzing Norgay, men han fick inte vara med på bild. Han var nämligen inte "sir" utan bärare. Omnämns oftast som sherpan Tenzing.
Bådas kompetens och ett gott samarbete behövdes dock för att lyckas.
Att alla yrkespolitiker och alla anställda i rörelsen måste följa kongressförhandlingarna är givet. Kan göras på plats eller via webben.
Partiets högsta beslutande organ måste spegla medlemskårens sammansättning. Det är medlemmarna som skall representeras på kongressen.
Undrar om det inte är dags att se över formerna för kongressombudsvalen.
Om inte annat så ser vi ju konsekvenserna av det system som förevarit och hur detta har skapat den innevarande situationen.
Jag röstade på dig, Anna :)
Skicka en kommentar