Dert har varit ett väldigt gnölande om det låga intresset för valet till Europaparlamentet. Vinklingen har varit det mesta, från att folk faktiskt inte bryr sig om Europa, till att det är medias fel. Våra vanligaste folkpartister hör i vanlig ordning till den sorten - de som tror att i en framtid kommer vägtrafikfrågor i Provence vara heta diskussionsämnen i Svedala, och när menigheten inte tycker det - ja, då är menigheten dum i huvudet.
I min lilla värld är det ett vansinnigt sätt att se på Europa; det handlar inte om att vi ska bli ett enda land. Det handlar om att se till att vi är en enhet stor nog att utmana och utveckla resten av världen. Och inte minst - en enhet som kan drivas av humanism och mänsklighet. I min värld ska vi inte ha ett Festung Europa. Inte heller ska vi ha ett EU som slår igen dörren för islam, eller tar hit fattiga norafrikaner för att bli utnyttjade.
I resten av Europa är temperaturen minst lika ljum som i våra skräckvisioner. Jag har kontakt med fackföreningsfolk som bedrövat talar om ett massivt ointresse för valet. Inte sällan är det kopplat till hur media behandlar frågan - och man kan ju fundera på varför konservativ och liberal press i Europa är så inriktade på att tiga ihjäl det här valet?
Lågt valdeltagande gynnar bara högern. Det är en gammal sanning. Och ska vi ha en chans att påverka den politik som får alltmer inflytande över våra liv, måste vi också börja engagera oss i hur val och demokrati fungerar i andra länder. Villkoren förändras -politics is not local anymore, politics is global.
Clas Krantz är inne på samma sak. Det är lite synd att så mycket av argumenten har kommit att röra svensk inrikespolitik, vilket givetvis varje idog försvarare av den svenska fyrpartiregimen också tycker - de vill ju inte att ljuset ska dras ännu mer till regeringens tillkortakommanden - och samtidigt är det viktigt att inte exportera Reinfeldts idéer. Högern är stark nog i Europa.
Istället måste vi börja prata om Europapolitiken. Om hur svensk politik faktiskt angår vardgaslivet i både Spanien och Rumänien, och hur deras dagliga inköp och skolpolitik och förordningar för bevarandet av fågelarter också har en koppling till oss.
Den europeiska vänstern stärks av alla nationella segrar - och i dessa tider hoppas jag verkligen att Europa röstar rött. Och trots allt verkar vi gå en ljusnande framtid till mötes
Bilden föreställer rumänska romer, som verkligen skulle behöva ett starkt EU.
2 kommentarer:
Väldigt bra, Calle. Och parlamentet handlar i synnerhet och uteslutande om vilken majoritet parlamentet får. Och det bestämmer vi spom röstar. När man förklarar det för folk på gatan, så säger do Aha och i nästa andetag, varför förklarar inte media det.
Tror det viktigaste är att få folket att gå till valurnorna den 7 juni. Då gäller det att vara lite mer tydlig med vad Europaparlamentet har för inflytande på vår vardag. Att bara i allmänna ordalag prata om jobb, miljö och klimat som alla partier gör idag gör bara att man blir ännu mer förvirrad. Vad spelar det för roll vilket parti man röstar på när alla säger samma sak?! Vet man inte skillnaden kan man ju lika gärna strunta i att rösta – eller…
Folk är inte dumma och de flesta är nog på det klara med att EU är en viktig kraft vad gäller t ex miljö MEN vad är skillnaden i Socialdemokraternas och Folkpartiets syn på miljöarbetet.
Tycker tyvärr inte att något parti anstränger sig särskilt mycket i detta val, man är ganska nöjda om sisådär 40% av befolkningen med rösträtt utnyttjar denna – HELT OTROLIGT!!!
Skicka en kommentar