Det blir inte allvar förrän Stockholm drabbas...


Tyvärr är det nog så - fortfarande är folk i Mälardalen inte så tagna av krisen. Och man betraktar eländet i Värmland eller i Västra Götaland med samma intresse som man tar till sig en flodkatastrof i Asien, eller en svältperiod i Afrika. Gud så synd det är om dom, ta en kaka till...

Krisen kommer, var så säkra på det. Rätt vad det är kommer grannarna att få flytta, det blir inte så många nya bilar på gatan och solresorna kommer att reas ut. För vi har ju sett det förr - men minnet är kort, mitt också.
Det är därför vi talar så lite om Europa i ett val som handlar om Europa. Istället vill alla skälla på regeringen - och det är därför opinionssiffrorna känns så overkliga, för borgarnas supporters hänger med huvudet, och knappt nån vill ta en debatt. Istället mumlar de om att det är en internationell kris, och det är mycket lite som Sverige kan göra. Och tyvärr måste vi nog invänta den helt ofrånkomliga kraschen, innan de som har det bra yrvaket konstaterar att huset brann ner medan de bodde i det.
Detta är naturligtvis skitsnack. Det finns mängder en regering kan - och ska! - göra i kristider. Det absolut sämsta man kan göra är att sitta på händerna och vägra spendera pengar. Oppositionen har lagt fram rader av förslag om hur situationen ska hanteras, men det är faktiskt blankt nej. Näpp, Det finns inte den minsta flexibilitet i regeringen när det gäller sånt (annars har de minsann lutat åt alla håll och kanter).

I byggbranschen syns det först - nu kom ytterligare ett varsel. Skanska ska göra sig av med hundra yrkesarbetare (ordet yrkesarbetare är inte på något sätt en degradering av andra yrkesgrupper - det är bara ett ord som fastnat i branschen för att skilja oss från tjänstemän, som för övrigt också sägs upp) och de killarna kommer ut till en ännu sämre arbetsmarknad.
Lycka till, alla jobbcoacher, säger jag bara....

Men är det verkligen genom att tokskälla på regeringen som vi lägger grunden för en trovärdig Europapolitik? Jag är tveksam till det - för Europa finns där, och där kommer alltmer av vår framtid att formas. Man kan naturligtvis reducera det till en fråga om rött och blått, men man ska nog vara försiktig med att underskatta väljarna. Även ute i bodarna finns det frågor om Europas skatter, om social välfärd, och jobb och miljö, och då räcker det inte med att dela upp politiken i dumma och snälla.
Jag är fortfarande livrädd för att valet kommer att bli ett val där de som är positiva till Europa kommer rösta, och de som inte gillar EU gör nåt annat.
Det är därför det är bra att vi får ett val om våra fackliga rättigheter, för det blir så, sanna mina ord. Utan att ha sett motståndarnas valmaterial törs jag nog gissa att det kommer handla om anställningstrygghet, om arbetsgivaravgifter, om löner och lönedumpning.
Kom igen bara, säger jag. Det är precis det vi behöver.

Eftersom framförallt moderaterna lagt sig i nån slags mittfåra tycker jag det är bra att de får bekänna färg. För i Europaparlamentet är de allt annat än ljusblå, och deras lekkamrater är skrämmande. Det kan vara bra att komma ihåg det...

Det finns anledning att upprepa den gamla sentensen om att alla kurvor som borde peka uppåt pekar neråt, och alla kurvor som borde gå neråt går uppåt....Därav bilden, som jag lånat från Maria Badia, som i sin blogg ställer frågan om kulturkonsumtionen i dåliga tider, ett nog så viktigt ämne...