Den mest flexibla regeringen någonsin


Efter sju sorger och åtta bedrövelser lycklades jag komma in på bloggen igen, och kan därför breda ut mig en smula om världens händelser sista tiden.
I takt med att lågkonjunkturen förvärras så börjar också snaran dras åt runt oss. Nu är det till och med så illa att Littorin tvingas till korset och får erkänna att det ser rätt mörkt ut. Jojo. Och Anders Borg erkänner i sin tur att det kanske var lite bryska förändringar i arbetslöshetsförsäkringen; med facit i hand kanske man kunde ha dragit ner mindre.

Tro det - men att därtill erkänna att man hade fel och att kritikerna hade rätt är det väl inte tal om.
Överhuvudtaget är man fylld av beundran över hur en regeringskoalition så kapitalt lyckas vända kappan efter vinden. Man funderar ju på om det kommer finnas några saker de inte kommer ångra, när de väl sitter med facit i hand. Man kan lätt få det intrycket menar jag.

Men nu är det naturligtvis inte så - jag tror knappt de ångrar nånting. Ingen, absolut ingen, ska påstå att de inte var medvetna eller upplysta om eventuella effekter och baksidor av deras beslut. Alldeles tvärtom skulle jag vilja påstå. Det som nu händer, och som Anders Borg uppenbarligen är besvärad av, är exakt det som förutspåddes.
Och ibland är det jävligt trist att ha rätt.

För min egen del innebär denna lågkonjunktur att jag med största sannolikhet kommer bli av med jobbet. Det är inga märkvärdigheter; sånt är återkommande bekymmer i byggsvängen. Man suckar, tar ett sämre knäck och väntar på att ens kvalifikationer ska komma i ropet igen...
PEAB går ju inte nåt vidare just nu, och vi kan nog misstänka att det varsel som lagts - 195 pers - kommer följas av fler. Frågan är ju om PEAB Bostad i Stockholm finns kvar som egen enhet om ett år, och vad då detta får för konsekvenser...
Det märkliga just nu är att det finns ett skriande behov av nya bostäder, gigantiska renoveringsbehov av skolor, sjukhus, vägar och broar, och ett om möjligt ännu större behov av upprustning av allmännyttan. Egentligen borde det inte kunna vara möjligt att skicka ut tiotusentals byggjobbare i arbetslöshet då, men ändå sker detta.
Jag efterfrågar inte statliga gratispengar, men faktum är att man just nu skulle kunna göra extremt mycket för rätt billiga pengar. Till skillnad från pengar som ska kastas in i finans- eller t ex fordonsindustrin, och som kanske bara -poff - försvinner, så kommer ju bostäderna, skolor, vägar och broar att stå kvar. Och skapa ett värde.
Man bör förmodligen vara civilekonom för att istället tro att arbetslösa tillför mer värde som just arbetslösa istället för i arbete. Eller borgare.

Vad blir då regeringens insats för att möta krisen i byggbranschen? Tänker man på risken av att åter förlora hela årskullar byggjobbare, eller satsar man på vidareutbildning? Inför ROT-avdrag för hyresrätter? Sparkar igång ett stimulanspaket?
Man låter Maud Olofsson införa ett ROT-avdrag för hushållsnära tjänster. Och hoppas på att detta kommer skapa en radda glada pigga hantverkare (F-skattare!!!) som rusar runt och gör burspråk, lägger in parkett eller byter några tegelpannor. Well, Maud, I've got news for you....
Men vi förmodligen vänta ett år innan de erkänner att också detta var tokigt....


Bilden föreställer regeringen, som till skillnad från strutsen gömmer huvudet i sanden för att slippa se och för att de tror att de inte syns. Vilket alltså inte strutsen gör.